Pestön av Marie Hermanson är en historisk roman och deckare av den sort jag gillar bäst. Det är också en roma där Hermansons stil verkligen kommer till sin rätt.
Pestön, av Marie Hermanson, är en deckare som utspelar sig i 20-talets Göteborg (och dess skärgård). En kropp hittas i vattnet och märken på halsen visar att den döde mannen har bragts om livet på ett brutalt sätt. Överkonstapel Nils Gunnarsson börjar undersöka saken och spåren leder till Pestön, en ö som tidigare har fungerat som karantänstation, men som nu är något annat. Journalisten Ellen Grönblad blir inblandad i fallet och tar sig till ön, officiellt för att arbeta som piga, för att i hemlighet undersöka vad som sker där ute.
Har man läst några av Hermansons böcker vet man att hennes romaner har en alldeles egen stil där stämningen snabbt kan skifta och en vardaglig situation förbytas till surrealism. Hon har skrivit otaliga klaustrofobiska berättelser där huvudpersonernas verklighet visar sig vara något helt annat än de trodde. Pestön utspelar sig till stor del på en avskild ö som gömmer flera hemligheter. Det är en plats dit ingen reser utan särskilt ärende och där de få invånarna i någon mening har skapat sig sin egna lilla värld. Alla ingredienser finns för att skapa precis den täta stämning som Hermanson är så bra på.
Utan att säga för mycket kan jag dock konstatera att Pestön är mer en historisk roman och lättsam deckare än någonting annat. Den är helt enkelt inte lika skruvad som mycket annat hon har skrivit. Det är ingen nackdel. Jag tycker att Hermanson har plockat ut det allra bästa och vävt ihop det med den typ av deckare jag gillar mest. Dessutom är det väldigt fint fångat 20-tal. Jag kan naturligtvis inte veta hur väl hon fångar tiden, men det känns autentiskt och finns många roliga detaljer som fångar oväntade tidsmarkörer. Hur förhåller exempelvis polisen till trafikbrott i en tid då bilar börjar bli vanligt, men där poliserna själva saknar bilar?
Det här gillade jag! Vilken tur för mig att Pestön råkar vara en fristående fortsättning till Den stora utställningen. Det finns alltså mer att läsa!
Pestön
Förlag: Albert Bonniers förlag (2021). Läs även: Den stora utställningen. ISBN: 9789100181277.
Klubben för lyckliga slut, av Caroline Säfstrand, är en feelgoodroman som föga överraskande bjuder på lyckliga slut (och lite sorg längs vägen).
Klubben för lyckliga slut, av Caroline Säfstrand, är en feelgoodroman om en brokig grupp kvinnor som träffas på en kurs i skrivterapi. Ivy har ett tungt bagage och lider av psykisk ohälsa med mycket oro, bland annat över sonen, men också över den bil som hon föreställer sig att hon är förföljd av. Lisbeth närmar sig pensionsåldern och längtar efter egentid, att få skriva, men känner sig kvävd av jobb och ännu mera jobb på hemmaplan, där hon förväntas vara barnvakt i stort sett varje helg. Hemma sitter mannen, redan pensionär, och är helt oförstående till hans hustrus situation. För att komma loss har hon ljugit om att hon ska gå en stickkurs. Cecilia, framgångsrik åklagare med stort kontrollbehov och ett pedantiskt städat hem, har halkat in på kursen av en slump. Hon är änka sedan en tid tillbaka och sedan sönerna flyttat hemifrån bor hon ensam i ett stort hus, men det är inte för egen del hon har sökt sig till kursen – hon har anmält sin syster, Michelle, som hon motvilligt har öppnat sitt hem för eftersom hon är mitt uppe i en skilsmässa. Kursens ledare heter Sam och verkar medvetet ha sökt upp kursdeltagarna – det är just de som har fått lappar med inbjudan till kursen. Hans bakgrund är höljd i dunkel. Vem är han? Varför leder han skrivterapikurser?
Förlaget beskriver det som att författaren skriver feelgoodromaner med sorgkant. En bra beskrivning, tycker jag! Här finns många ingredienser som brukar återfinnas i feelgoodromaner: förälskelse, relationer, mysig småstad, tedrickande, systerskap, ett lyckligt slut. Det bjuds inte på speciellt många överraskningar och det är heller inte alltid det man vill ha. Vill man läsa något snällt och avkopplande är det här rätt bok.
Med det sagt kan jag erkänna att jag har läst åtskilliga feelgood-berättelser skrivna med större finess. Jag tycker att karaktärerna känns stereotypa och platta. Det gäller inte minst Cecilia. Har vi inte alla träffat på allt för många fyrkantiga perfektionister i kulturen? Vi vet redan att de tydligen döljer något bakom sin prydliga fasad och att de kommer att må mycket bättre om de bara ”släpper loss lite”. Trist. Jag tycker också att boken innehåller alldeles för många berättelser och sidospår som vävs ihop på ett nästan tillkämpat sätt. Slutligen lämnas absolut ingenting åt läsaren. Allt skrivs ut och redogörs för. Jag tycker att man som läsare blir skriven på näsan.
Nu blev det många negativa punkter, känner jag. Ändå har jag ju läst boken och det är ett gott betyg ändå, eller hur? Ibland behöver man inte komplicerade och förbluffande böcker, ibland behöver man bara just precis sådant här.
Klubben för lyckliga slut
Förlag: Forum (2021). Läs även övriga delar i sviten Vid livets vägskäl: Vingården för vilda drömmar och Sanninen om ostrondykerskan. ISBN: 9789137156033.
Caroline Säfstrand
Caroline Säfstrand (född 1972) är en svensk författare. Hon medverkar också i podden Feelgood med Jenny & Caroline.
Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti är en kort, men rik, roman om en skavande mor-dotter-relation och ett svårt cancerbesked.
I Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti reser en mamma ned till sin vuxna dotter i storstan. Det finns någonting som skaver hela tiden. Dottern har ett stort behov av att visa att hon har skapat sig ett nytt liv i stan och att hon aldrig kommer att återvända till det norrländska samhälle hon vuxit upp i. Här finns ett liv med studier och en hund med korta ben. När mamman hälsar på strosar de runt bland affärer och restauranger och hela tiden vibrerar en spänning – plötsligt kan det brista: som när hunden kissar på golvet och dottern faller i gråt.
Man förstår att både mamma och dotter bär på ett bagage och att båda har sina bekymmer. Mammans hemlighet är den tuffaste: hon har drabbats av spridd cancer med usel prognos. Resan ner till dottern handlar om att ge dottern detta tuffa besked. Men orden kommer inte fram.
Kaffe med mjölk är en kort roman och den utspelar sig under några få dagar i huvudpersonernas liv. Ändå är den rik och har många lager. Skildringen av den såriga mor-dotter-relationen är hjärtskärande och vemodet som ligger som en slöja över texten är berörande. En underbar liten bok!
Kaffe med mjölk
Uppläsare: Marie Richardson. Förlag: Wahlström & Widstrand (2022). ISBN: 9789146239369.
Ella-Maria Nutti
Ella-Maria Nutti (född 1995) är en svensk författare och psykologstudent. Kaffe med mjölk är hennes debutroman.
Förvandlerskan av Charlotta Larsson är en roman om en flicka som förlorar sin pappa och som blir en ung kvinna som söker efter sin mamma.
Förvandlerskan av Charlotta Larsson handlar om Vera, som växer upp i Wien tillsammans med sin mamma och en pappa som även har en familj på annat håll – han är gift och har ytterligare en dotter. Mamman jobbar och ägnar all fritid åt forskning. När Veras pappa lämnar dem till förmån för sin andra familj drar mammans forskningsprojekt dem till Sverige och därifrån åker mamman vidare till Ryssland och kommer inte tillbaka. Långt senare börjar Vera försöka få klarhet i vad som hänt.
Förvandlerskan är en spretig bok som jag tyckte var svår att leva sig in i. Föräldralösa flickor är något det dräller av i sagor och på något sätt blir inte den här romanen särskilt mycket mer levande än just en saga. Miljöerna känns tomma. Den börjar i ett Wien, som hade kunnat vara vilken stad som helst, fortsätter till en fiktiv svensk plats som hade kunnat vara vilken som helst (det enda utmärkande är att det finns en sjö) och drar sig vidare till ett Ryssland som inte heller blir verkligt för mig som läsare. Författaren har vävt ihop historier om fäder som försvinner, mödrar som försvinner och en kvinna som får veta att hon är oplanerat gravid. Jag förstår att det finns en tanke bakom alla dessa teman och platser, men det blir ändå inte riktigt klart för mig vad som egentligen var författarens idé.
Nej, tyvärr, det här var inte en roman för mig. Jag gillar tanken på en roman om kvinnor som försvinner med ett mystiskt forskningsprojekt, men för mig saknas något i den här berättelsen.
Förvandlerskan
Förlag: Forum (2015). ISBN: 9789137142593.
Charlotta Larsson
Charlotta Larsson (född 1972) är en svensk författare.
Kvinnor i Umeå är en bok där framväxandet av Umeå och folkhemmet beskrivs genom korta biografier av 95 fascinerande och inspirerande kvinnor med koppling till staden.
Kvinnor i Umeå är en bok där ett stycke Umeå-historia berättas genom 95 korta biografier över kvinnor med koppling till staden. Boken är indelad i fem områden: Väst på stan, Västra centrum, Östra centrum, Öst på stan och Sjukhusområdet, områden där det också funnits viktiga platser för tidens kvinnor, såsom Folkskolelärarinneseminariet och Umeå elementarläroverk för kvinnor.
De flesta av bokens kvinnor är födda någon gång mellan åren 1850 och 1930 och var således med och satte sin prägel på staden och samhället under tiden kring förra sekelskiftet, en tid då mycket också hände för Sveriges kvinnor i stort. Jag tänker inte minst på lika och allmän rösträtt för kvinnor (1919), men också en tid då folkhemmet började växa fram: högre utbildning började bli möjligt även för kvinnor, sociala insatser började erbjudas så smått, barn fick en annan status – en intressant tid som skildras genom dessa 95 vanliga och ovanliga kvinnor som här lyfts fram.
Kvinnohistoria har sällan nedtecknats och för den som, liksom jag, inte är så insatt är det lätt att tro att ”alla” kvinnor under den här tiden var hemmafruar. Den här boken har gjort mig medveten om hur många det var som hade helt andra liv. Här finns lärare, politiker, kaféinnehavare, hotellägare, tandläkare, läkare, apotekare, sjukhuspiga, strykerska, bibliotekarier, arkitekt, sjuksköterskor, fotograf, rektorer, telegrafister, sekreterare, handarbetare, konstnär, journalist, författare, vaktfru…
Det är inspirerande och intressant att läsa om alla dessa kvinnor som från mitt perspektiv varit så osynliga fram tills nu. Här finns många pionjärer: första kvinnan i stadsfullmäktige (Helena Ljungberg), första kvinnliga kommunalrådet (Margot Wikström), första bibliotekarien (Signe Curtelius), första riksdagskvinnan (Ragnhild Sandström), första kvinnliga prästen (Ylwa Eriksson), första länsantikvarien (Karin Eriksson), första kvinnliga läkaren (Gunhild Söderbaum). Här finns också många som engagerade sig i tidens rörelser och föreningar, som Fredrika Bremerförbundet, Föreningen Majblomman, Handarbetets vänner, Husmodersföreningen, Hushållningssällskapet, Rösträttsföreningen. Man anar vilken övertygelse och kraft som dessa kvinnor besatt.
Kvinnorna i boken är presenterade med korta texter (för många finns hänvisningar för den som vill läsa mer) som väcker mycket nyfikenhet. Texterna kretsar kring vad de gjorde och uppnådde och var de föddes och dog. Där emellan kan man ibland ana att de utöver det de uträttade och blev kända för också offrade något längs vägen. Förvånansvärt många är ogifta och begravdes i familjegrav tillsammans med mer eller mindre avlägsna släktingar. Förvånansvärt många från vissa generationer samlevde med kvinnliga vänner och begravdes tillsammans med väninnor. Jag anar att karriär och engagemang i tidens frågor inte nödvändigtvis gick att kombinera med äktenskap och familjeliv. Jag anar också att ogift knappast var likställt med ensam. Det verkar ha funnits en stor gemenskap. Det är min tolkning i alla fall. Boken väcker som sagt nyfikenhet, men innehåller samtidigt så korta texter att fördjupningen inte riktigt finns. Det hade knappast varit möjligt att brodera ut texten kring varje person i boken, så det är inte direkt någon kritik – jag bara konstaterar att jag vill veta mer, mer, mer om kvinnohistoria och hur Umeå har vuxit fram.
Redaktör för Kvinnor i Umeå är idéhistorikern Kerstin Thörn. Jag fick upp ögonen för boken när jag var på en av hennes föreläsningar där hon berättade om några av bokens kvinnor. Jag kan rekommendera alla som får chansen att gå på någon av hennes föreläsningar eller stadsvandringar. Hon har mycket att berätta med entusiasm och engagemang!
Girig-Sverige av Andreas Cervenka är en lättillgänglig bok om hur Sverige har förvandlats till ett land med enorma ekonomiska klyftor.
Girig-Sverige, av ekonomireportern och journalisten Andreas Cervenka, är en reportagebok om hur Sverige har utvecklats till ett land där de ekonomiska klyftorna ökar med en svindlande hastighet. Jag har ytterst begränsat intresse av ekonomi och vet inte mycket om ekonomiska teorier, men Cervenka kan konsten att fängsla läsaren. Jag var nära att skriva att han kan konsten att göra ämnet roligt, men det här är faktiskt inte roligt. Det han skildrar är snarare motbjudande.
Cervenka skriver om inflation, skenande boendekostnader (som till stor del inte ingår i beräkningarna när man tar fram måttet för inflation), skattesystem, som innebär att den som har ett vanligt jobb skattar (förhållandevis) mycket medan superrika skattar lite, och mycket, mycket mera som pekar mot det som är författarens tes: att vi har en rejält osund situation som gör att antalet miljardärer ökar dramatiskt samtidigt som allt fler lever med riktigt låg ekonomisk standard. Och någonstans däremellan sitter en stor medelklass, belånade upp över öronen och med pengar på en börs som pekat uppåt så länge att det inte verkar finnas någon gräns. Spelar det någon roll att Sverige är ett av de land där den rikaste promillen äger en större andel av ekonomin än i de flesta andra länder (inklusive USA)? Författaren menar det och jag tror också det. Funderar man några varv tror jag också att de flesta av oss innerst inne förstår att det finns en gräns för både bostadspriser och börsuppgångar. Fallet kan bli högt.
Jag kan inte bedöma om den här boken är hårdvinklad eller far med osanningar, men det finns såklart en hel del referenser för den som vill ta del av källmaterialet och författaren är vad jag förstår väl insatt i ämnet. Även om jag inte till fullo kan värdera precis allt som står i boken så finns det tillräckligt så att det räcker och blir över för att jag kan känna igen mig. Kapitel 15: ”Så förvandlas hus till ymnighetshorn: Aldrig har så mycket pengar tjänats på att uträtta så lite” var kanske det som kändes mest. Jag har själv under många år bott i hyresrätt med en kommunal hyresvärd som för bara några år sedan sålde ut en himla massa fastigheter till riskkapitalister. Renovräkning pågår i Umeå. Och på många andra håll. Pengar skapas ur intet och kommer inte direkt hyresgästerna till del. Eller som Cervenka skriver:
”Men så är också Mikael Andersson en slipad person som byggt upp en förmögenhet på minst 3 miljarder kronor. På vad?
Den som lyfter i sitt flygplan från bana 30 i Bromma i nordvästlig riktning kan se svaret på höger sida: långt där nere går det att skymta höghusen i Rinkeby, Tensta och Husby.
Det är till svenska miljonprogramsområden man bör bege sig om man vill beskåda det svenska förmögenhetsmiraklet med egna ögon.
Dessa bostadskvarter, som förekommer dagligen i nyhetsrapporteringen av helt andra skäl, har skapat många miljardärer. Ja, det handlar naturligtvis inte om dem som bor där.”
Löpa varg av Kerstin Ekman är en vemodig berättelse om att åldras och se tillbaka till de avtryck som gjorts här i livet.
Löpa varg av Kerstin Ekman börjar med att bokens berättare ser en varg. Det väcker någonting inom honom. I många år har han jobbat med skogen – godkänt stora avverkningar utan någon tanke på biologisk mångfald och hållbarhet. Nu börjar han fundera på vad han egentligen har gjort och inser att det inte var rätt.
Vargen möter stort hat i bygden. En kvinna, som lämnat sina får ute, förlorar hela flocken och det är lätt att förstå hennes förtvivlan. Bokens berättare står ändå på vargens sida, kan se det hela på ett mer distanserat sätt. Det slutar självklart inte väl. Till delar är boken spännande som en deckare – på sitt sätt. Självklart är inte det här någon actionfylld thriller, det är mer en lågmäld berättelse om att åldras och se tillbaka på livet och de avtryck som gjorts. Ändå finns spänningen där, som något som lurar bakom texten, bland vargen som smyger i skogen och bland laddade vapen.
Det finaste är ändå betraktelsen över åldrandet. När jag läser den här boken tänker jag på Din stund på jorden av Vilhelm Moberg. Här finns samma vemod och samma blickande bakåt, mot det som varit, men där Din stund på jorden rör sig kring familjen och relationer sträcker sig Löpa varg mer mot vilket avtryck vi gjort i vår närmsta miljö. Det här är ingen bok som skriker ut att vi måste ta hand om vår natur, men budskapet finns där och lyser klart. Och vargen finns där, som ett magiskt väsen, och rör sig högbent i den skog som tidigare generationer varsamt gallrat och som nu främst betraktas som något att skövla.
Kerstin Ekman skriver, som alltid, med känsla och precision. Det är en fantastisk text och i all sin enkelhet en fantastisk liten bok.
Missa inte den här pärlan till kortroman. Lyssna gärna på den som Radioföljetong, där boken är uppläst av Rolf Lassgård. Kan inte tänka mig en bättre röst till den här boken.
Löpa varg
Förlag: Albert Bonniers förlag (2021). ISBN: 9789100187989.
Kerstin Ekman
Kerstin Ekman (född 1933) är en svensk författare och tidigare ledamot av Samfundet De Nio och Svenska Akademien.
Ljudet av fötter av Sara Lövestam är en fin och berörande bok om moderskapets många sidor. Inte minst handlar den om det moderskap som aldrig tycks bli: att vara ofrivilligt barnlös.
Ljudet av fötter är första delen i Sara Lövestams fina romansvit om moderskapets många sidor. Allra mest handlar den om Monika, en kvinna som lever med ofrivillig barnlöshet. Försöken har pågått under elva år: tillsammans med en partner och på egen hand. Behandlingar har följts av behandlingar och nu står hon inför sitt sista IVF-försök.
Jag har många vänner och bekanta som levt eller lever med något liknande, men ingen har berättat särskilt detaljerat om den resan och jag har heller inte vågat fråga, ängslig som jag är över att peta i någons sår. Jag har läst i intervjuer att Lövestam själv levt med ofrivillig barnlöshet i många år (och accepterat det). Det märks. Det här är en roman med många detaljer som vittnar om att författaren vet hur det är – allt från de tekniska detaljerna kring alla behandlingar, injektioner och sjukhusbesök till den känslomässiga berg-och-dal-banan som pågår år efter år: att kastas mellan hopp och sorg, om och om igen. Livet för Monika behöver också anpassas till situationen: aktiviteter planeras utifrån hur hon förväntar sig att må under nästa behandling, mat och dryck anpassas ifall det skulle finnas ett levande foster som växer där inne. Det är lätt att förstå att barnlängtan kan uppta nästan all tid och energi för den som lever mitt uppe i IVF-behandlingar.
Det är fint att få följa Monika på den här resan. Jag har lärt mig mycket om vad ofrivillig barnlöshet kan bära med sig. Lövestam skriver, som alltid, lättillgängligt och med känsla. Som läsare blir man berörd. Här finns också en ambition att berätta om mycket mer: oplanerade graviditeter, adoption, att vara fostermamma. Under den här speciella tiden för Monika, den sista IVF-behandlingen, börjar hon släktforska och söka sina egna rötter. På så sätt berättas också andras berättelser om moderskap. Kanske blir det lite spretigt, lite väl mycket som författaren vill få med för att skildra allt hon tänkt sig. Men det gör inget! Ljudet av fötter är första delen i en trilogi och jag kommer absolut att läsa de andra delarna.
Stormvakt av Kristina Ohlsson är en spännande deckare som utspelar sig i en småstad på västkusten, där en kvinna har försvunnit, förmodligen ofrivilligt.
Stormvakt av Kristina Ohlsson är en deckare som utspelar sig en småstad på Västkusten. Det är lågsäsong och ödsligt när August Strindberg kommer till Bohuslänska Hovenäset. Han har precis lämnat Stockholm, ett sprucket förhållande och en framgångsrik karriär i finansbranschen för att göra en omstart i livet. Nu har han köpt en lokal där han planerar att starta upp en second hand-affär. Kontrasterna mot Stockholm är stora.
När August flyttar ner är hela samhället väldigt engagerade i ett uppskakande försvinnande. Den omtyckta lågstadieläraren Agnes försvann en stormig natt och har aldrig återfunnits. Hennes son är hysterisk i sitt sökande och drar runt med den närapå jämnåriga kompisen Karl, som är desto mer avvaktande och ovillig att leta. Lokalpolisen Maria Martinsson tror inte att Agnes har försvunnit frivilligt.
Det är en spännande och annorlunda deckare, ovisst in i det sista om försvinnandet är frivilligt eller inte. Jag kan inte påstå att jag blev överraskad av upplösningen, men jag har i och för sig aldrig varit särskilt förtjust i deckare där författare slår knut på sig själva i sin iver att överraska. Den typen av deckare spårar alltid ur. Det finns delar i Stormvakt som inte känns hundra procent trovärdigt eller lättköpt, men för mig är det okej. Jag gillade den här deckaren! På många sätt är den en typisk deckare, men det finns en twist. Vi har väl alla läst tusen deckare där huvudpersonen är en polis med personliga problem. Visst har Maria Martinsson det tufft hemma. Minst sagt. Men det är inte den typiska ”polisen som försummar sina relationer” eller ”polisen som super”. Det här är polisen som blir slagen hemma. Det är en intressant sidohistoria, inte minst för att det är många som är drabbade av samma sak och det är något som tyvärr kan drabba vem som helst, till och med en polis som utreder fall där andra kvinnor blivit utsatta för våld.
Stormvakt
Förlag: Forum (2020). ISBN: 9789137156804.
Kristina Ohlsson
Kristina Ohlsson (född 1979) är en svensk författare. Hon har tidigare arbetat som analytiker på Säpo.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
