Jag blir inte klok på den här boken. Efter att ha läst den har jag nämligen ingen aning om vad den egentligen handlar om. Trots detta finns det något i den som jag gillar. Jag kan bara inte sätta fingret på vad det är.
Bokens huvudperson är en tjej i 25-årsåldern. Hon känner sig inte riktigt bekväm med sitt liv. Sedan en tid tillbaka är hon tillsammans med Stefan, som är både trevlig och snygg, men hon väntar ständigt på att den rätte ska dyka upp.
Hon gillar inte sitt utseende, men plågar sig själv i högklackat och sminkar sig ordentligt varje dag i förhoppningen att hon ska se snygg ut ifall den rätte faktiskt dyker upp en dag.
Så reser Stefan bort tillsammans med en vän och bokens huvudperson får inte följa med. Hon känner sig plötsligt väldigt ensam och orkar knappt gå ut ur lägenheten.
Boken påminner mig om Jonas Gardells böcker. Den här boken, liksom Gardells böcker, handlar om ensamma människor och om sorg, saknad och rädsla. Kamalas bok är dock mer förvirrande. Kapitlen är korta och de första ägnas åt att beskriva huvudpersonen och hennes liv. Det känns därför aldrig som om boken kommer igång riktigt. Jag upplevde det som att det aldrig hände något i boken, men det kanske är meningen att man ska få den känslan. Huvudpersonens liv är ju faktiskt inte speciellt händelserikt.
I en del av huvudpersonens känslor kan man känna igen sig, men jag har läst många liknande böcker förr, så jag kan inte påstå att boken gav mig något nytt. Hur som helst var den ändå en trevlig läsning och en bra sak är att det bland allt det allvarliga finns det en humor i språket.
Femtonåriga Sara har blivit hopplöst förälskad i den nya killen på skolan och trots att en kompis varnar henne för att killen är halvkriminell blir Sara och han ett par.
Killen heter Johan och han är till en början väldigt trevlig, men en dag kommer andra sidor fram. Johan visar sig vara rasist och Sara råkar få veta att han och hans gäng har misshandlat en kille.
Sara inser att hon måste anmäla sin pojkvän och det är också precis vad hon gör. I och med detta tar deras förhållande slut och efter detta följer en period av hot och trakasserier mot henne. Alla på skolan tycker att Sara är en idiot, som har skvallrat på sin egen pojkvän.
Det här är bra bok om ungdomskriminalitet. Man kan känna igen sig ganska bra i boken eftersom ungdomarna i den är vanliga människor. Ändå tycker jag att boken stundvis inte är så trovärdig. Det gäller särskilt när Saras och Johans förhållande beskrivs. Jag vill också gärna tro att hoten och trakasserierna är lite överdrivna. Folk, som i princip inte kände vare sig Johan eller Sara, ger sig på Sara på riktigt otäcka sätt. I verkligheten skulle det noginte gå till så. Man får heller aldrig reda på riktigt vad det var som hände och vem som låg bakom angreppen mot Sara. Boken tar liksom inte slut och det är synd eftersom det annars är en bok om ett viktigt ämne.
Efter succéfilmen Amelie från Montmatre fick Anna-Lena Brundin och Katrin Jakobsen idén att göra en bok om deras favoritställe i Paris. Denna bok är skriven och illustrerad av Katrin, som bor i Montmatre sedan åtskilliga år tillbaka, och Anna-Lena, som har en lya i samma statsdel.
Som Parisälskare tycker jag att det här är en härlig bok. Den är fylld av kåserier och svartvita foton och längst bak i boken finns dessutom en jättetrevlig guide till den lilla kullen i Paris.
Kåserierna är roliga och trevliga och handlar om allt från missförstånd i tvätteriet till sniglar på restaurangen. De fina fotona, vars bildtexter är både tänkvärda och lite roliga, ger en extra krydda till boken.
Jag sträckläste boken och efter att ha lagt den ifrån mig kände jag genast för att göra en lista på allt jag ska göra när jag åker till Paris nästa gång. Efter att läst boken förstår jag med ens att min lilla visit vid Sacré-Cœur och Place du Tertre kanske inte är allt som finns att se av Montmartre.
Samtidigt som jag verkligen gillar den här boken upplever jag den är lite som en reklambrochyr. När jag läser den undrar jag i mitt stilla sinne om Montmartre verkligen är så perfekt, idylliskt och trevligt jämt.
Hur som helst är det här en kul och trevlig bok, som jag särskilt rekommenderar till den som planerar att åka till Paris. Boken får också ett plus i kanten för det trevliga förordet, som går i samma stil som början till filmen om Amelie.
Silvi, 16 år, bor ensam med sin mamma i en lägenhet i Stockholm. Pappan har fått tidig Alzheimers och ligger på sjukhus och mamman är deppad över att pappan inte längre kan tala och ibland knappt känner igen henne. Allting har plötsligt blivit meningslöst för mamman och Silvi själv tycker också att allt känns rätt svårt just nu. Dessutom är det sommarlov och kompisarna har rest bort. Hon ägnar det mesta av dagarna åt att gå runt och fundera över meningen med livet.
Varje dag jobbar Silvi också på sjukhuset. Hon är där dagligen för att mata sin pappa, som inte äter annars. Silvi börjar känna att det är meningsfullt att arbeta på sjukhus och få använda ”hela sig” i arbetet. Av patienter och personal på sjukhuset får hon också många bra svar kring det där med meningen med livet.
Samtidigt funderar hon mycket på om det kan vara rätt att hjälpa någon med svåra smärtor att dö. Vore det rätt att döda sin pappa om han skulle bli mycket dålig, lida svårt och aldrig mer kunna bli bra?
Det här är en härlig bok om en ung tjejs funderar kring livet, kärleken och andra typiska tonårstankar.
Fanny Ternestedt är snart 14 år och bor i Uppsala tillsammans med sina stressade forskare till föräldrar och hennes lillebror. Fanny känner sig annorlunda mot de andra och är väldigt ensam. Ingen ser henne och hon känner sig osäker på vem hon är och vad hon vill göra med sitt liv.
Den här boken handlar om hennes många gånger desperata försök att bli sedd. Det är en ganska otäck bok om svårigheterna med att vara annorlunda och att inte vilja anpassa sig och passa in i den ”mall” som finns för hur man ska vara. Det är en vacker och ganska mörk berättelse, som ändå inger lite hopp. Läs den!
Den fjärde delen i Per Anders Fogelströms fantastiska serie om Stockholm utspelar sig i den osäkra tiden mellan åren 1925 och 1945.
Emelie står fortfarande i bokens centrum, men den handlar också om människorna runt omkring henne. Emelie kämpar med att hjälpa de runt omkring henne, som har det svårt, och hon får nya skyddslingar i och med att Tyra dör och lämnar barnen åt sitt öde hos deras kriminelle far. Emelie börjar dock känna av att hon håller på att bli gammal och hon får också finna sig i att inte kunna hjälpa lika ivrigt som förut.
Emelies bror, byggmästaren August, känner pressen från jobbet. Byggbranchen är en osäker branch och han tycker att det känns svårt att lämna över byggföretaget åt sonen, som kanske inte klarar av att ta allt ansvar.
Man får även följa en mängd andra personer och jag har stundvis ganska svårt att hålla isär alla människor. Ibland framkommer det inte riktigt vem kapitlet handlar om och det kan kännas ganska förvirrande. De krångliga släktbanden finns åtminstone nedskrivna längst bak i boken och det är ju bra!
Trots detta är det här en härlig bok, som med värme beskriver livet i Stockholm under en tid då det hände ganska mycket: Stockholm expanderade ordentligt och den ekonomiska krisen avlöstes av det andra världskriget. När man läser boken slås man av hur tiden sätter sina spår på människorna och jag har fått en hel del insikter i hur vi blir märkta av det som sker runt omkring oss. När man läser historia i skolan får man sällan reda på vad som hände de ”vanliga” människorna, men den här boken berättar om just detta, vilket är väldigt bra. Det här är också den bok i serien då man kanske tydligast märker hur de fattiga får det bättre och hur livsvillkoren sakta förändras.
Det är med sorg jag lägger ifrån mig Jonas Gardells böcker och lite extra tråkigt känns det sedan den här boken har blivit utläst. Nu har jag nämligen plöjt igenom i stort sett alla böcker skrivna av Jonas Gardell . Vem ska nu störa och beröra på det där sättet som bara Gardell kan? Vem ska nu beskriva livet idag på ett sådant sätt att man blir tagen över hur lätt det är att känna igen sig? Vem ska peta på alla problem i samhället?
Jag antar att jag måste fösöka hitta en till favoritförfattare nu när både Gardells och Pohls böcker i princip är utlästa allihop, men det blir nog inte lätt.
I Mormor gråter och andra texter kommer Gardell verkligen till sin rätt. I hans böcker är kapitlen ofta korta och lite fyndigt skrivna. Ibland är varje kapitel nästan som en liten historia för sig, som ett kortare textstycke lagom att citera. I den här boken är de olika texterna i samma storlek som kapitlen i hans böcker oftast brukar vara och det känns ganska lagom.
Full av ironi och med glimten i ögat behandlar Gardell svåra ämnen som längtan efter att höra till och att bli sedd och om ämnen som, när de ursprungligen skrevs, var högst aktuella. Varenda text är tillräckligt bra för att jag skulle vilja citera dem i sin helhet. Citerat ur boken har jag också gjort och vissa texter har jag dessutom läst om flera gånger. Det här är en helt fantastisk bok. Kanske är det här till och med en av de absolut bästa gardellböckerna.
Astrid, Daniel, Helga och Greta är fyra syskon, som lever i slutet av 1800-talet. De har det inte så lätt eftersom pappan har dött i en olycka och mamman är sjuk.
Astrid jobbar som piga. Jobbet är hårt och slitigt, men kärleken till Lekvatten-Ville gör henne lycklig och får henne att stå ut.
Daniel måste försöka försörja hela familjen och jobbar hårt med att fälla träd i skogen.
Helga stannar hemma och tar hand om de två små barnen i huset. Hon måste ta över alla sysslor som tidigare föll på modern.
Greta jobbar, liksom Astrid, som piga. Hon lever i en ständig skräck för att det ska komma till det värsta, men känner sig lite trygg tack vare drängen, Johan, och haken på dörren. Varken haken eller Johan lyckas dock rädda henne. En dag kommer det till det värsta och Helga är den enda som får veta. Det blir Helga som måste vara modig och fatta ett beslut.
Boken är uppdelad i olika delar, vilket gör att man som läsare ser händelserna i boken ur olika synvinklar. I boken byggs det upp en spänning eftersom man inte riktigt vet vem som är skyldig till det värsta eller hur det ska gå. Dessutom är det här ett väldigt bra och fint porträtt av några unga, fattiga människor i Sverige för drygt 100 år sedan.
Den här boken, som från början skrevs som en protest mot nazismen, utspelar sig i ett framtidssamhälle, där precis allt är övervakat av staten och den enskilda människan bara är en undersåte till staten och inte har något eget värde. I alla hus finns ”polisögon” och ”polisöron”, som lyssnar och ser allt som händer. Ingenting är hemligt och minsta fel man gör kan innebära att man blir straffad.
Det enda som invånarna kan hålla för sig själva är sina tankar. När bokens huvudperson, Leo Kall, uppfinner en ny drog blir det snart ändring på detta. Med den nya drogen, ”Kallocain”, tvingas den som får substansen kan tala sanning, att öppna sig och berättar allt de tänker och funderar på. Snart börjar alltså även tankarna att övervakas.
I staten finns det människor som längtar efter något annat och mer mänskligt än denna vidriga värld de lever i. Det finns de som längtar efter frihet. Dessa människor anses farliga för samhället och med Kallocainets hjälp kan snart deras farliga tankar dömas som vilket brott som helst.
Det här är väldigt bra, men skrämmande bok. Man får många nya tankar när man har läst den och den är ingen bok som man bara lämnar ifrån sig. Jag tror den kräver en del eftertanke. Mest fascinerande med boken tycker jag ändå är att den faktiskt är skriven som en protest mot nazismen. Modigt!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag blir inte klok på den här boken. Efter att ha läst den har jag nämligen ingen aning om vad den egentligen handlar om. Trots detta finns det något i den som jag gillar. Jag kan bara inte sätta fingret på vad det är.
