Etikett: Sverige

  • Sekten: En sann historia

    Sekten: En sann historia

    Den ena flickan i det tio månader gamla tvillingparet får glassplitter i ögat och verkar inte kunna bli hjälpt av sjukvården. Istället söker sig föräldrarna till en healer, som lovar att hjälpa dem. Det är så det går till när hela familjen blir indragen i en sekt med healern som sektledare. Åren går och sektledaren utövar maktmissbruk och hjärntvättar alla familjemedlemmarna. Till slut är hela familjen splittrad och när mamman lyckas dra sig ur startar en omständlig vårdnadstvist.

    Enligt bokens titel är det här en sann historia och den berättas också mycket trovärdigt. Det är en gripande och upprörande historia om en familj som söndras efter att ha sökt hjälp via alternativa vägar. Vad jag kan ogilla i den här boken är att den har en sådan dokumentär karaktär utan att följas upp med ett efterord eller liknande som berättar hur mycket som är sant och vad som hände sedan. Kanske hade den varit ännu bättre om den istället hade berättats som en helt skönlitterär bok istället för att låta delar av den bestå av skrivelser och annat som tar fokus från huvudpersonerna och deras känslor i den svåra situationen som de befinner sig i.

    Vad man än tycker om den saken är det här ofrånkomligen en mycket bra bok, där Pohl som vanligt använder sitt underbara språk väl för att berätta en svår historia.

  • När vi var barn

    Under dessa sommardagar hos mina föräldrar har jag passat på att plocka fram och läsa en bok som jag älskade när jag var liten: När vi var barn. Boken är en samlingsvolym som innehåller titlarna Ida Maria från Arfliden, Tyra i 10:an Odengatan samt Vi bodde i Helenelund. I dessa illustrerar och berättar Ann-Madeleine Gelotte om dels sitt eget liv och uppväxt i Helenelund, utanför Stockholm, men också om hennes mormors liv som barn i en lappländsk by vid 1800-talets slut och om hennes mammas uppväxt i 1920- och 1930-talens Stockholm.

    En jättebra bok för att lära sig mer om hur livet i Sverige har varit för inte så länge sedan! Det är en barnbok, men kan absolut även läsas av vuxna. Boken väcker verkligen tankar kring hur utvecklingen har gått framåt under 1900-talet och hur annorlunda mycket i samhället är. Det här är sådan historia som aldrig hinns med under skolans historiaundervisning, men som ändå är mycket intressant eftersom vi alla är märkta av vårt ursprung.

    Det här är en av de böcker som jag verkligen kommer ihåg från när jag var liten och den är fortfarande lika bra och illustrationerna är fortfarande lika lekfulla och roliga.

  • Hemma hos Martina

    Hemma hos Martina

    Hemma hos Martina är en lättläst och lite pladdrig bok om livet som småbarnsmamma. Boken går fort att läsa ut, men det är en kul läsning. Att språket ibland är lite sisådär gör inte så mycket. Underhållande!

  • Kärleken

    Kärleken

    När Laki blir förälskad i en yngre kvinna börjar tankarna om kärleken att snurra. Allting kompliceras av att han träffar den nya kvinnan samtidigt som han lever ihop med sin sambo och deras gemensamma son. Situationen är såklart ohållbar.

    Men vad är kärleken och hur ska man någonsin kunna välja?

    Boken är en oerhört välskriven och stundom filosofisk berättelse om livet och kärleken. Jag har sällan läst en bok som på ett så ärligt och vackert sätt beskriver kärleken och vilken makt den har över oss. En mycket bra bok!

  • En obeskrivlig människa

    En obeskrivlig människa

    Att göra en fullständig och perfekt beskrivning av en människa är någonting som får anses vara omöjligt. Den här bokens berättare gör dock ett försök att beskriva en slumpvis vald människa. Människan som ska beskrivas blir Anna och berättaren inser själv att det bara är Annas näsa som hon har lyckats beskriva på ett bra sätt.

    Det här är dock ingen jättetunn roman, så den innehåller trots allt någonting som måste anses vara en beskrivning. I boken får vi följa Anna genom hennes liv och se vad som händer henne i livet och följa henne i hennes möten med andra människor.

    Det hade kunnat vara intressant, men jag tycker mest att boken är tråkig. Ett liv är vanligtvis ganska långt och det består mest av dagar som är tråkiga vardagar. Att läsa en beskrivning av en människas liv kan således vara rätt tröttsamt. Åtminstone blev jag rätt uttråkad av den här boken. Dessutom känns det som att vissa saker ältas om och om igen. När Anna blir ovän med en kär vän får vi i kapitel efter kapitel läsa om hur svårt hon tar det.

    Jag tycker inte att det någonsin blir särskilt engagerande eller spännande. Det är rätt och slätt en bok om en helt vanlig människas liv. Visst händer det saker i Annas liv, men boken berättas av en tredje person och Annas verkliga känslor och tankar försvinner ofta för att ge plats åt beskrivningar om ditt och datt. Jag blev inte så road.

  • Spinalonga – de spetälskas ö

    Spinalonga – de spetälskas ö

    Boken inleds med ett citat ur Tredje Mosebok (13:46):

    Så länge han är angripen av spetälska, skall han vara oren; oren är han. Han skall bo avskild; utanför lägret skall han hava sin bostad.

    Det känns oerhört sorgligt att skräcken över sjuka (och annorlunda) har varit så stark så länge.

    Under drygt halva 1900-talet tjänade ön Spinalonga som ”fängelse” för greker med sjukdomen lepra. Under denna tid drevs människor från sina hem och isolerades på Spinalonga, utanför Kreta.

    Berättelsen om dessa människor på Spinalonga och vad de fick utstå för att de led av spetälska är en annorlunda historia. Jag hade förväntat mig en sentimentalare och dystrare berättelse, men boken berättar snarare om gemenskapen mellan de sjuka, och hur även friska människorna faktiskt lät det mänskliga segra över skräcken, än om det utanförskap som i och för sig rådde.

    Det här är en vacker och fin historia om någonting som man inte kan tro att det faktiskt skedde och pågick så länge som det gjorde. Boken rör upp en del känslor med sina råa berättelser om hur människor drevs ut ur sina hus och sedan hölls fast medan deras hem brändes ned, men som sagt var blir det aldrig sentimentalt. En väldigt fint berättad skildring av några människoöden! En mycket bra bok!

  • Elde x 3

    Elde x 3

    Jag har redan läst och bläddrat i Eldes tre illustrerade böcker (Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem, Var ska man lägga näsan om inte i blöt? och Rik, frisk & lycklig) ett antal gånger, men jag kunde ändå inte motstå frestelsen att köpa den här samlingsvolymen på årets bokrea. Böckerna är fortfarande lika roliga och här finns de nu i en gul och glad upplaga för cirka 79 kronor. Köp!

  • Hevonen häst

    Hevonen häst

    Hevonen häst - Annika KorpiEila Palo tillbringar sommaren hos sin farmor i Norrland. Mamman är inte frisk och bor på ”Sommarkliniken”, där även storasystern håller till. Pappan är upptagen med jobb utomlands. Man kan förmoda att både mamman och systern lider av psykisk sjukdom och att Eila därför har skickats ut på landet för att slippa vara på kliniken och få ta för mycket ansvar över sig själv och de andra.

    Det är en väldigt lustig bok om Eilas vistelse i ”polcirkelland”. Boken berättas som om det vore Eilas tankar vi får ta del av. Det är lätt osammanhängande och svänger hit och dit. Det skymtas mycket tragiskt, som att det är Eila som sköter mammans dosett och låser in knivarna i ett kassaskåp för att skydda systern, men ingenting i berättelsen står i klartext.

    Den annorlunda berättarstilen är förvisso ganska spännande till en början, men som läsaren vet man aldrig vad som är sant och vad som är Eilas påhitt. Hela boken känns som ett språkligt experiment. Vad författaren vill ha sagt med själva berättelsen om barnet i kläm, Eila, förstår jag inte. Boken hade svårt att nå mig på djupet. De lustiga formuleringarna sitter i vägen för att berättelsen ska nå fram.

  • Örat mot väggen

    Örat mot väggen

    Eftersom jag är av åsikten att Jan Stenmark är det enda bra i Aftonbladet hade jag ganska höga förväntningar över den här boken. Och visst känns Stenmarks underfundiga bilder och verser igen, men av någon anledningen roade de mig inte så mycket som jag hade väntat mig. Boken är bra, men inte sådär att jag bläddrar och ler om och om igen som jag gör åt många andra böcker i samma genre. Det är nog värt att kolla upp några andra av Stenmarks böcker, annars kommer jag nog att återgå till att bara kolla in hans bilder när jag råkar ha Aftonbladets kultursidor i närheten.