Heter hon Mary eller Marie? MaryMarie blir hon kallad och hon är precis på väg att bli frigiven efter att ha avtjänat ett 6 år långt fängelsestraff för mord på sin man. Eller också har det aldrig hänt. Kanske är hon en minister som reser omkring medan mannen, som är handikappad efter att ha blivit utknuffad genom ett fönster, vårdas av assistenter.
Det är svårt att förstå vad som hände och berättelsen berättas i fragment och sällan med återberättande text. Vad som hänt skymtas främst i texten och det är aldrig helt klart vad som är sant.
Det är en spännande berättarform och boken lämnar mycket åt läsaren. Läsvärd bok! För mig är den dock lite för experimenterande för att fånga mig, men det är värt att fundera på vad livet egentligen bjuder på för val och vad som hade kunnat hända om man hade reagerat annorlunda i vissa situationer.
Bokens huvudperson heter Jonas Hassen Khemiri och har precis gett ut sin debutroman, som han anser har blivit missförstådd, när han får ett mejl från en barndomskamrat till hans sedan länge försvunna far. Barndomskamraten heter Kadir och han har fått en idé om att tillsammans med Jonas ge ut en roman om den fantastiska fadern, Abbas kallad. I Kadirs ögon är Abbas en fantastisk man, men Jonas sanning är en annan och innehåller svek och känslor av att inte räcka till och att ha valt fel liv att leva.
Boken består av Kadirs mejl med förslag på hur den kommande boken ska vara uppbyggd och vad den ska innehålla. Känslan är att boken är ett utkast: som om man som läsare får kika in i något nästan lite hemligt och icke fullbordat. Kadir lägger in texter med förmodat välkryddade sanningar om Abbas liv och leverne och ibland flikas det också in minnen från Jonas uppväxt.
Det är en spännande uppbyggd bok med sanning som centralt tema. Det är ett smart grepp att författaren har lånat sin eget namn till bokens huvudperson och boken väcker också nyfikenhet kring vem Kadir egentligen är och varför han så gärna vill berätta allt detta. Vem är vem och vad är sant?
Andra ämnen tas också upp i boken. Genom 80- och 90-talens Sverige belyses frågor om integration och invandring på ett bra sätt. Komplexa frågor om hur vi grupperar varandra blir skrivna från vinklar som det sällan skrivs från annars.
Det är en mycket välskriven och bra bok som lockar till sträckläsning. Någonting som jag verkligen fascineras av är språket, som från Kadir låter extremt högtravande genom att han försvenskar engelska och franska ord istället för att använda svenska. Det är inte den så kallade ”Rinkebysvenskan” från Ett öga rött, men även den här gången använder Khemiri språket till mer än att bara föra berättelsen framåt. Det är en del av berättelsen. Mycket imponerande och bra!
Tätt intill dagarna kretsar runt den oerhörda sorgen kring en mors döende. Mustafa Can berättar själutlämnande och öppet om de sista månaderna tillsammans med sin mor och om tiden efter. Det är svårt att inte beröras av något som verkligen är skrivet från hjärtat. Det här är innerlig kärlek och innerlig sorg.
Beskedet att modern inte har många månader kvar att leva väcker också tankar hos författaren. Vem var hans mor? Han vet vad hon var: en kärleksfull och nästan till självutplåning uppoffrande moder, men inte vem hon var. Sökandet går via skuldkänslor från uppväxten och via andras berättelser om mamman.
Faktumet att modern vårdas i Sverige istället för kring hennes väninnor väcker också andra tankar, tankar kring utvandring och om att återvända till hemlandet.
Det är en djupt berörande bok om styrka och moderskap. Jag har normalt sett svårt för dokumentära romaner, som gärna tenderar att bli sentimentala och göra avkall på den språkliga nivån. Det här är ett undantag. Det är ärligt, välberättat och vackert.
Idén är genialisk. Tjugofem år efter Gentlemen ger Klas Östergren ut en uppföljare där bokens huvudperson, som bär samma namn som författaren själv, berättar om vad som har hänt under de år sedan den fiktiva personen Klas och den riktiga författaren gav ut den tidigare boken. Hela Gentlemen rörs till när bokens berättare, Klas Östergren, berättar om vad som hände egentligen och varför han skrev Gentlemen som han gjorde.
Den fortsättning som jag önskade efter att ha läst Gentlemen finns alltså, men den som trodde att Gangsters skulle handla mer om bröderna Morgan tror dock fel. Bröderna Morgan är snabbt ute ur bilden och allt utrymme ges istället till att berätta om en del skumma affärer. Det är stundvis spännande, men jag är mer intresserad av personerna i boken och när det gäller dem får man läsa mycket mellan raderna och en del lämnas helt ouppklarat.
Den största behållningen med Gangsters tycker jag är att man kan se Gentlemen på ett annat sätt efter att ha läst de båda böckerna. Själva berättelsen i Gangsters engagerar mig inte så mycket. En stor del av boken är berättad av en person som inte har nämnts i den tidigare boken och det tas upp en massa saker ur hans liv som jag inte riktigt tycker fyller någon funktion för att driva berättelsen framåt.
Det är trots allt en spännande bok, men jag hade väntat mig lite mer efter att ha läst Gentlemen
Alakoski behöver inte många ord för att exakt få fram en känsla. Utifrån ett barns ögon ser hon till att beskriva livet för en familj i 70-talets Fridhem, ”Svinalängorna”, i Ystad, på ett sätt som inte lämnar en oberörd. Barnet heter Leena och hennes föräldrar är finnar med alldeles för lite pengar och som alldeles för ofta söker tröst i alkoholen.
Det hade kunnat vara en riktigt deprimerande berättelse om en dysfunktionell familj, men den skildrar främst styrkan hos Leena och hur hon tar sig igenom tillvaron med hjälp av bästa vännerna, Åse och Riitta, som har det illa ställt på sina sätt. Det kan vara rolig läsning i all tragik, men hur tillvaron än kan se ut från ett par barnögon skiner den verkliga ensamheten, fattigdomen och skräcken igenom.
Klas Östergren har låtit bokens berättare låna hans egna namn. Således handlar boken alltså om Klas Östergren, som kommer hem en dag och möts av en lägenhet som plundrats av inbrottstjuvar. I samma veva träffar han den charmante Henry Morgan, som erbjuder honom att hyra ett rum i hans våning på Hornsgatan och med en tom lägenhet låter det som ett bra förslag att börja på ett nytt liv. Så kommer det sig att Klas dras in i bröderna Morgans liv.
Det är Henry och Leo som utgör bröderna Morgan. Henry sysslar med ett evigt pianospelande, som han hoppas kommer att leda till en föreställning snart. Leo lever ett miserabelt och spritindränkt liv och försvinner lite då och då från lägenheten. Klas passar ganska bra in i brödernas våning och han kämpar för fullt med att skriva en roman.
Boken lunkar på i ett ganska makligt tempo och man får veta mer om Henrys och Leos liv och man får följa de tre huvudpersonerna i deras liv, som inte sällan inbegriper festligheter och penningbekymmer. Det är sympatisk läsning, men säger inte mycket. Först i slutet händer det grejer och i de sista kapitlen byggs det upp en spänning som kulminerar i ingenting. Efter att ha tagit sig igenom de drygt 500 sidorna tänkte jag mest ”och nu då?!”. Det finns en fortsättning till boken, Gangsters, som kom ut för ett par år sedan (och för övrigt 25 år efter denna roman). Kanske ska man läsa den för att fatta. Jag blev mest förvirrad och kände att något fattades.
Det har gått nästan 20 år sedan Majgull Axelsson skrev den här boken, som är sprungen ur verkliga händelser som skedde i slutet av 80-talet. Den måtte ha varit en välbehövlig och omdiskuterad bok när den kom. Såhär efteråt väcker den fortfarande känslor, men lämnar mig mest med funderaringar om hur det är idag.
Ämnet är exploatering av barn och barnprostitution och ämnet tas upp från fleras perspektiv. Det är de smutsiga gatubarnens historia, föräldrarnas historia och även pedofilernas historia. Det är några mycket otäcka och råa händelser läsaren får ta del av och det är svårt att inte beröras av detta, särskilt eftersom det är sanna historier eller historier som baseras på sådant som har skett i verkligheten. Att man som läsare förfasas och kanske rentav äcklas är rätt givet. Själv tycker jag att det som tas upp i boken känns så svårt och sjukt att jag inte ens kan ta till mig det.
Fick du inte nog av alla Tråkiga vykort finns det också en samling med kitschiga dito. En del kort skulle passa lika bra i den tidigare vykortssamlingen, men här finns också en den nytt i vykortsväg. Leende kullor i folkdräkt trängs med badflickor (många barbröstade!) och med otroligt konstruerade bilder på familjelycka i största allmänhet. Här finns också vykort på kändisar (och dansband!) och en del annat från 50- och 60-talet. Det är rörande att se vad som ansågs passa på vykort på den här tiden. Annars får man kanske inte ut så mycket mer av den här boken än av Tråkiga vykort, utgiven av samma förlag. Rolig bok hur som helst, men jag saknar fortfarande texter!
De böcker som jag tidigare har läst av Johanna Nilsson har alla varit ganska mörka och de har varit så välskrivna så att man förstår att mycket av det mörka måste vara själupplevt. Jag är leopardpojkens dotter kan däremot närmast beskrivas som en biografi, fast kanske inte helt fri från mörker den heller. I den här boken försöker Johanna Nilsson berätta sin pappas historia om hur han växte upp som barn till två missionärer.
En ganska fascinerande berättelse om en annorlunda uppväxt i Kongos djungler rullas upp, men här finns också berättelsen om alla barn som blev övergivna av sina föräldrar, vilka prioriterade sitt kall framför allt annat. Det skulle kunna vara väldigt gripande, men jag upplever inte boken som särskilt gripande eller ens engagerande. Kanske beror detta på att författaren gärna använder formuleringar som ”Jag antar…” och skriver saker som frågor, som om hon bara spekulerar i hur det faktiskt var och hur de inblandade upplevde det. Hon skriver också att ämnet är så känsligt att hon inte vågat fråga hennes släktingar om deras upplevelser.
Jag upplever att mycket av det som jag tror författaren vill nå ut med till läsaren inte går fram, men säkerligen betyder boken mycket för författaren själv, för det är uppenbart att ett sådant här personligt verk inte är lätt att skriva. Det är också intressant att läsa om hur hennes farföräldras liv och hur hennes pappas liv har färgat av sig på henne själv och hennes syskon. Det är också intressant att läsa om missionerandet och livet i Kongos djungler på 30- och 40-talet. Fast ska man läsa något verkligt berörande tipsar jag hellre om Hon går genom tavlan, ut ur bilden.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Heter hon Mary eller Marie? MaryMarie blir hon kallad och hon är precis på väg att bli frigiven efter att ha avtjänat ett 6 år långt fängelsestraff för mord på sin man. Eller också har det aldrig hänt. Kanske är hon en minister som reser omkring medan mannen, som är handikappad efter att ha blivit utknuffad genom ett fönster, vårdas av assistenter.
