Nu var det ett tag sedan jag läste ut något, men nu har jag så äntligen tagit mig igenom den första skönlitterära boken på ett tag. Boken jag har läst är Gunborg Sahlins Tethys pool position, som är en bok som skulle ha kunnat vara väldigt allvarlig och tung, eftersom den faktiskt handlar om något så svart som döden, men egentligen mest är trevlig och rolig.
Boken handlar om Tethy, som inte är någon försynt liten kvinna precis. Faktiskt så svär hon mest hela tiden och brusar lätt upp, t.ex. när katten skiter på den äkta mattan. Kattens olycka är dock bara början på en dag som ska bli ganska ödesdiger, för Tethy bli nämligen rammad av en bil på väg till affären och lämnar såldeles den här världen för en stund. På denna främmande plats, där hon hamnar, får hon plötsligt sällskap av andra olyckskorpar.
I kapitel efter kapitel introduceras nya karaktärer som råkat ut för den ena olyckan mer tragisk än den andra, och sällskapar alla med Tethy en stund för att sedan försvinna genom pärleporten eller återkomma till jorden. Jag kanske inte ska avslöja för mycket, men det är i alla fall en hel rad ganska rörande och tragikomiska livsöden. Jag fastnade för den här boken faktiskt, för trots att något så tragiskt, som döden, är ett centralt tema, blir det varken allvarligt och seriöst eller töntigt. När man kommer in i boken och förstår att det för varje kapitel faktiskt är någon som kommer att dö, eller åtminstone vara nära att göra det, så det blir det dessutom rent av spännande och, som tur är, aldrig särskilt förutsägbart.
För mig var det här en avkopplande och skön bok och jag gillar det växlande språket, som snabbt svänger om och blir lika burdust som Tethy själv, när det handlar om henne, men också kan svänga om och skildra en mamma som oroar sig över sitt barn eller en företagsledare som aldrig har sagt till sin son att han älskar honom. Jag tvekar lite kring om jag ska ge boken en trea eller fyra i betyg, men jag tror det landar på en trea den här gången. Boken var bra, men jag tror inte att jag kommer att komma ihåg den långt framöver. Jag kommer nog ändå att läsa den fristående fortsättningen, som har kommit ut nyligt.
Det finns en genre böcker jag brukar tycka särskilt mycket om och det är skönlitteratur som berättar om livet förr. Fogelströms stadböcker och Mobergs böckerna om Utvandrarna hör hit, liksom barn- och ungdomsböckerna När vi var barn och böckerna om Kulla-Gulla. Det finns säkert en uppsjö fler, som jag har läst, men glömt just nu. Det är hur som helst kul att kombinera skönlitteratur med historia – att förena nytta med nöje liksom.
Nu har jag varit inne i den genren igen och jag har precis läst ut Pintorparhäxans elev, där Barbro Bäcklund berättar om hennes farbrors, Sverker Burmans, år på Arbetsstugan i Arjeplog vid slutet av 20-talet. Till Arbetsstugan kunde den som bodde för långt bort från en skola hamna och Sverker själv fick åka dit som tioåring och stannade där i fyra år. Sin familj återsåg han på sommarloven och under jularna, även om det sistnämnda alltid var svårt att få till eftersom resvägen var så krånglig.
Det är en intressant historia Barbro Bäcklund berättar, för det här är nog en del av Sveriges historia som i mycket har glömts bort. Här kan läsaren dock ta del av en inifrånberättelse om hur det var att tvingas gå i skola långt från sitt hem. Det är ständig hunger och hemlängtan, rymningar, aga och grymheter mot nykomlingar, men det är också lekar, bus, filmvisningar och gemenskap.
Jag tycker att Barbro Bäcklund berättar den här historien väl och jag tror att den passar extra bra i skolsammanhang eftersom den är ganska kort och lättläst och innehåller många förklaringar till ord, hantverkstekniker m.m. när det behövs. Jag tycker absolut att den passar att läsa för alla som vill lära sig lite mer om ett bortglömt stycke av Sveriges historia.
Det har regnat priser över den här boken och dess författare: Stora journalistpriset, Guldspaden och många andra, och jag förstår verkligen varför. Det här är på samma gång en angelägen och ändå lättillgänglig bok om det ohållbara i dagens fiske.
De flesta har nog, liksom jag, inte så stora kunskaper om fisket och hur det går till. Det kanske är många fler än jag som till och med tror att man gör ett aktivt val, något som påverkar, ifall man bojkottar att köpa torsk. Så är det inte. Det som inte säljs i Sverige säljs någon annanstans eller bränns upp för att inte priserna ska dumpas, och detta är bara en av de saker som kan tyckas märkligt när det gäller fisket idag.
Där ute pågår faktiskt en helt laglig utfiskning av våra hav. Djur utrotas, ekosystem rubbas, allt större båtar slåss om att fiska allt färre fiskar och miljoner efter miljoner pumpas in i denna bransch, som redan nu är för liten för att föda alla som sysslar med den.
Man blir helt klart uppgiven och ledsen över att läsa boken, eftersom det blir så uppenbart att pengar får gå före de omätliga skatter som finns i havet och eftersom politikerna gång på gång undviker att fatta beslut som kan göra skillnad. Isabella Lövin lyfter ändå fram ett antal lösningar som hon anser skulle kunna ge positiva förändringar och det känns bra. Kanske finns det lite hopp. Kanske.
Fram till dess undviker jag fortfarande att köpa torsk, såväl som ål, odlad lax och en hel radda andra fiskar som inte är hållbara att fiska upp eller odla fram. Utöver det hoppas jag att alla läser denna bok och får sig en tankeställare, för om ingen gör något har vi alldeles snart förstört fisket, som vi känner den, för all framtid för våra barn.
Av Enquist har jag bara läst Nedstörtad ängel, som jag inte fastnade riktigt för, och om honom som person visste jag inget när jag satte tänderna i den här boken, som är hans memoarer. Den sträcker sig från barndomen i den lilla Västerbottniska byn Hjoggböle, genom studier i Uppsala, till Broadway och Danmark, in i alkoholism och ut igen på andra sidan.
Bäst tycker jag helt klart om de första delarna, där Enquist berättar om hur det var att växa upp som son till bygdens lärarinna, och därför vara lite ”överklass”, och där han beskriver livet som två läger – det mellan de kristna och de som inte var det. Resten grep mig inte direkt, men det beror nog på att jag inte känner till Enquist så mycket sedan tidigare. Hade det varit en författare som jag följt en längre tid hade jag förmodligen funnit det intressant att läsa detta ”inside”-reportage från de föreställningar han satt upp och hans utlämnande berättelse om sitt missbruk, men nu blev det inte så mycket mer än just en dussinberättelse för mig.
Jag tycker ändå bra om den här boken! Framför allt älskar språket, som är enkelt, men samtidigt levande, uttrycksfullt och vackert. Jag vill gärna läsa mer av Per Olov Enquist!
Det är 80-tal i Blackeberg, där Oskar bor med sin mamma. Tillvaron är otrygg, med mobbing och utanförskap. När så Eli dyker upp på gården förändras allt. Eli är en märklig flicka som brukar komma ut till gårdens lekplats på kvällarna och i henne hittar Oskar en vän, eller kanske till och med en första, pirrande kärlek. Nu hittar Oskar trygghet i sig själv så att han kan säga ifrån och vågar sätta sig upp mot sina mobbare. Vad han inte gör är att koppla alla Blackebergs märkliga ritualmord och hemskheter till Eli. Han förstår inte att hon är en vampyr.
Det är verkligen en bok om utanförskap dragen till sin spets. Kan man vara mer utanför om man tvingas leva som en odödlig mördare, en socialt utstött, en vampyr? Kan en vänskap mellan Oskar och Eli verkligen existera?
Jag kan inte helt bestämma mig för vad jag tycker om boken. Å ena sidan grips jag av berättelsen om den utsatte Oskar, men jag känner inte att jag helt kan fastna för vampyrberättelsen. Jag tycker rent av att det är äckligt att läsa om de bitarna och utöver detta hade jag nog hellre sett en annan, mer spännande, twist på slutet. Boken landar nog på en medelbetyg hos mig, men jag gillar den annorlunda idén om att berätta om otrygghet och utanförskap i en skepnad av en skräckberättelse. Ett plus för alla fina miljöbeskrivningar som andas tidsenligt 80-tal.
Luftslottet som sprängdes tar vid precis där den föregående boken slutar, så om du inte har läst tidigare böcker i Milleniumtrilogin får jag nog göra en spoilervarning här.
Nåväl. Lisbeth har alltså blivit skjuten i huvudet och, föga förvånande i denna allt annat än trovärdiga trilogi, har hon överlevt och ligger på sjukhus i väntan på häktning och rättegång för allt trubbel i Flickan som lekte med elden. Under tiden ägnar sig Mikael Blomkvist åt ett rigoröst grävjobb för att reda ut vilka rättsövergrepp som egentligen har hänt i Lisbeths förflutna och vilka som ligger bakom. Spåren leder rätt in på Säpo och till något som kan bli en politisk katastrof.
Så har jag vänt sista bladet i Milleniumtrilogins avslutande del. De har varit alldeles för överdrivna och onaturliga för att fastna hos mig, men jag måste ändå säga att de har bitit sig fast och varit spännande. Lite kluven är jag alltså!
Generellt brukar jag faktiskt gilla serier; mest för att man får tid att lära känna karaktärerna i dem. Både Lisbeth och Mikael är två välporträtterade och spännande människor och jag måste ju säga att det känns lite sorgligt att Stieg Larsson så hastigt gick bort och aldrig kunde slutföra sina idéer över kommande böcker.
Köp inte den här boken får väl anses vara en passande titel till den här boken, som handlar om Grammings år med köpstopp. Efter att ha läst en krönika om onödig shopping bestämde sig Gramming för att ta ett år utan klädshopping, uteluncher, fika på stan och annan shopping som inte är absolut nödvändig. Boken är uppställd lite som en dagbok, där författaren skriver om vad hon funderar på att köpa, vad hon inte köper och vad hon reflekterar över kring köpstopp och hållbar utveckling.
Innan jag läste boken hade jag inte hört talas om det här projektet, men när jag läste den upptäckte jag att Gramming bloggade under tiden. Det märks att bloggen har legat till grund för denna bok, för den känns ganska ”bloggig” och det är många gånger jag önskar att den vore en blogg, så att jag kunde klicka mig fram till alla de artiklar, bloggar och webbsidor som hon tipsar om. Jag tror faktiskt att jag hade uppskattat att följa bloggen 2007 mer än vad jag nu gjorde när jag läste boken. Jag tycker ändå att det var en trevlig liten bok, som är inspirerande på så sätt att den tydligt visar att man kan leva ett ”vanligt liv” utan att för den sakens skull shoppa sådant man inte behöver. Lite av min positiva inställning till den dog dock när jag diskuterade den med en vän, som klyftigt påpekade att det är lite märkligt att ge ut en bok om att frivilligt avstå från shopping när det finns så många människor som faktiskt inte har råd att shoppa. Det fick mig att känna mig rätt dum, för visst har han rätt. Boken tar verkligen upp ett ordentligt lyxproblem. Samtidigt tror jag faktiskt att många kan behöva reflektera över konsumtionssamhället och hållbar utveckling.
Att jag själv läste den här boken beror mest på att jag faktiskt är väldigt intresserad av miljöfrågor och är man det så finns det mycket tips och länkar (ja, länkar, trots att det är en bok!) att ta del av i den här boken. Det uppskattar jag!
I korthet
Rekommenderas för: Alla! Klimatfrågan är vår tids ödesfråga och alla böcker som kan väcka tankar om vår livsstil och hållbar utveckling är viktiga att läsa.
Betyg: 4 kundvagnar av 5.
Om Köp inte den här boken! och om Ann-Christin Gramming
Ann-Christin Gramming blev inspirerad till ett år utan onödig konsumtion när hon läste en recension av Judith Levines bot Not buying it. Under sitt köpstoppsår började hon blogga och hon bloggar fortfarande: Köpstoppsbloggen.
Ett helt år utan shopping? 365 dagar utan cafébesök och nya kläder? 52 veckor utan att handla böcker, tidningar och skivor? Kan du tänka dig det?
Det kunde Ann-Christin Gramming. Under ett helt år vägrade hon köpa annat än det mest livsnödvändiga. I den här boken berättar hon medryckande och inspirerande om sina upplevelser som ”konsumtionsrebell”.
”Köp inte den här boken!” är skriven i dagboksformat och berättar lättsamt om hur det är att inte konsumera. Här hittar du massor av konkreta och praktiska tips för din egen väg till en uthållig konsumtion.
Ann-Christin är född i mitten av 70-talet. Hon bor med man och två barn i en lägenhet i Göteborg. På fritiden dricker hon gärna te och läser böcker. Hennes blogg har blivit mycket uppmärksammad och hon har varit en flitig gäst i TV-soffor, tidningsartiklar och radioprogram.
Att halv- och helfabrikat innehåller många färgämnen, smakförstärkare, aromämnen, stabiliseringsmedel och annat är ingen nyhet för mig. Dels är jag ju teknisk kemist och vet ett och annat om kemin bakom och dels gjorde jag faktiskt ett litet projektarbete, på gymnasiet, som handlade just om dessa ämnen. Nåväl. I Den hemligen kocken tas detta ”matfusk” upp och den lyckades faktskt väcka stort intresse hos mig. Jag har aldrig tidigare reflekterat särskilt mycket kring vad alla dessa tillsatser gör i maten, men med den här boken har Mats-Eric Nilsson verkligen lyckats väcka lust att köpa kvalitetsråvaror och att njuta av bra mat, istället för att köpa billig ”fusk”-mat.
Framöver kommer jag nog vara ännu mer noga när jag väljer vad som hamnar i kundkorgen. Varför ska man köpa mat som är så dålig att den behöver smakförstärkare och aromer för att smaka något och stabiliseringsmedel för att hålla ihop? Kan det verkligen vara bra mat? Jag tror inte det och i den här boken ger Mats-Eric Nilsson verkligen en ordentlig och grundlig genomgång i det ämnet. Både matkulturhistoria, insideinformation från livsmedelsbranschen och personliga betraktelser ges utrymme i den här boken, som också innehåller ”inköpsguide”, E-nummerguide, säsgongsguide för frukt och grönt samt en Sverigeguide till genuina matproducenter.
Flickan som lekte med elden börjar lite mer spännande än Män som hatar kvinnor, men i övrigt är de rätt likartade. Det är spännnade, fängslande och totalt overkligt. Trots att det är så överdrivet och fånigt att jag vill skrika så dras jag med och vill veta vad som händer. Det går med andra ord snabbt att läsa dessa 600+ sidorna, men jag kan ändå inte påstå att jag tycker att de är särskilt bra.
I Flickan som lekte med elden har det gått några år sedan allt tumult i boken innan, men helvetet brakar lös igen när Lisbeth Salander blir misstänkt för ett trippelmord. Två av de mördade är medarbetare på tidningen Millennium och journalisten Mikael Blomqvist förstår direkt att Lisbeth inte ligger bakom detta vansinnesdåd. Utredningar dras igång lite överallt och spåren verkar leda till en mystisk man som heter Zala och som på något underligt sätt verkar ha en koppling till Lisbeth.
Ja. Spännande är det som sagt. Framöver skulle jag gärna vilja lära mig mer om polisens tillvägagångssätt för att skydda folk på SÄPO, hur man överlever en tahiboxningsspark i huvudet samt hur man överlever att bli skjuten i huvudet och dessutom bli levande begravd. Det skulle kanske kunna kasta lite ljus över denna orige i grovt våld och märkliga förklaringar.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Nu var det ett tag sedan jag läste ut något, men nu har jag så äntligen tagit mig igenom den första skönlitterära boken på ett tag. Boken jag har läst är Gunborg Sahlins Tethys pool position, som är en bok som skulle ha kunnat vara väldigt allvarlig och tung, eftersom den faktiskt handlar om något så svart som döden, men egentligen mest är trevlig och rolig.
Köp inte den här boken får väl anses vara en passande titel till den här boken, som handlar om Grammings år med köpstopp. Efter att ha läst en krönika om onödig shopping bestämde sig Gramming för att ta ett år utan klädshopping, uteluncher, fika på stan och annan shopping som inte är absolut nödvändig. Boken är uppställd lite som en dagbok, där författaren skriver om vad hon funderar på att köpa, vad hon inte köper och vad hon reflekterar över kring köpstopp och hållbar utveckling.
