I en annan del av Bromma är en härlig feelgood om Isabella Eklöf, som efter en havererad skådespelarkarriär har hamnat på ”repan” på TV4 och undrar om livet borde bjuda på något mer.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I en annan del av Bromma är fortsättningen på Martina Haags roman Underbar och älskad av alla. Isabella Eklöf, som i den tidigare boken precis hade fått sin skådespelarkarriär ruinerad, har nu hamnat i receptionen på fyran – hon har faktiskt jobbat där i åtta år nu. Martina är gift med en känd programledare och de har två små pojkar tillsammans, ändå känns livet inte riktigt kul. Borde hon inte ha ett häftigare jobb? Bättre koll på vad som är inne just nu? Och är hennes man verkligen trogen? Medan maken säger sig åka ut på landet med pojkarna har Bella egentligen all anledning att misstänka att han är någon helt annanstans.
Det här är en mysig och rolig bok, som funkar bra att lyssna på som ljudbok. Det är författaren själv som läser upp och Martina Haag gör det väldigt bra. I en annan del av Bromma är kanske inte stor litteratur och boken är dessutom ganska förutsägbart, men det gör inget. Ibland behöver en bok inte vara mer komplicerad än såhär. Jag gillar verkligen Isabellas värld och roas av att läsa om henne och hennes ganska oglamourösa liv.
I en annan del av Bromma
I en annan del av Bromma gavs ut av Piratförlaget 2008. Jag lyssnade på berättelsen som ljudbok, i uppläsning av författaren själv, utgiven av samma förlag och med samma utgivningsår. ISBN: 9789164221476, 9789164202369. Vill du läsa fler böcker om Isabella Eklöf finns även Underbar och älskad av alla.
Martina Haag
Martina Haag är en svensk författare, skådespelare och krönikör.
Mitt liv som pingvin är en riktig mysbok, som passar alldeles utmärkt att lyssna på när man kopplar av i solen. Handlingen kretsar kring några människor som är på resa till Antarktis med dess fascinerande djurliv. Bland resenärerna finns flera original, däribland den ytterst beresta Alba, som just nu knåpar på boken Om oarternas uppkomst, där hon använder djur och fåglar för att försöka förstå människornas beteende. På båten finns också Wilma, som reser ensam och genast dras till den depressive Tomas. Utan att de riktigt förstår det själva får de känslor för varandra, men båda bär på hemligheter som gör det komplicerat.
Det är ingen jättedjup bok precis, men den är inte tramsig heller. Faktiskt finns ett sting av allvar. Jag gillar den här lilla kärlekshistorien och att följa passagerarna på deras spännande resa. En riktigt bra ljudbok!
Det här är Theorins tredje deckare från Öland. Liksom i tidigare böcker låter han gammal folktro ta en bekväm plats i boken. Med bekväm menar jag att den finns där som ett naturligt inslag och en trevlig krydda, men det spårar aldrig ur och boken tappar aldrig verklighetsförankring. Liksom i tidigare böcker har den gamla skepparen Gerlof en liten biroll. Den här gången har han bestämt sig för att flytta från serviceboendet och bo i sin gamla stuga vid stenbrottet igen. Åter i stugan hittar han sin sedan länge bortgångna frus gamla dagböcker och med en viss skamkänsla börjar han att läsa igenom dem och finner att hon har träffat någonting underligt i stenbrottet.
Stenbrottet är fullt av gamla berättelser om troll, som slåss mot älvorna, och annan folktro. Vendela, som nyss har flyttat till ett sommarboende på Öland, med sin man, är särskilt fascinerad av just älvorna, som var en stor tröst i hennes liv när hon en gång växte upp på Öland och inte hade så många andra än älvorna att vända sig till med sina önskningar om en bättre tillvaro.
Till ön kommer också Per, som är bokens egentliga huvudperson. Han är separerad från sin förra fru och den ena av de två barnen är svårt sjuk och ligger på sjukhus. I denna sorgliga period i livet dyker så plötsligt hans gamla pappa upp. De har haft dålig kontakt under hela uppväxten, men nu finner sig Per plötsligt indragen i pappans gamla affärer. Pappan har varit i porrbranschen och någon verkar vara ute efter honom och hans verksamhet.
Jag tycker väldigt bra om den här boken, även om den på vissa punkter är rätt förutsägbar. Den känns spännande och jag gillar verkligen kryddan med berättelserna om älvor och hur livet var för de som arbetade i stenbrottet. Boken har från flera håll fått lite ljummet betyg och jag kan nog känna att den inte riktigt når till Nattfåks klass, men jag tycker ändå att boken är högst läsvärd. Theorin berättar inte bara en spännande deckare från en bransch där absolut ingen och inget är äkta, utan också om så mycket annat. Författaren har verkligen förmågan att tränga sig in i karaktärerna i boken och berätta om deras liv, sorger och komplicerade relationer till andra människor.
Jag känner mig lite modig som vågar läsa något mer av Torgny Lindgren, efter att ha blivit så grymt äcklad och besviken över Hummelhonung. Dock kan man ju inte annat än konstatera att Lindgren kan skriva, för det kan han verkligen. Helt lättlist blir det dock inte, eftersom boken är skriven väldigt dialektalt och gammaldags. Det är en stil som passar berättelsen, men som tog en stund för mig att komma in i.
I boken får vi följa Tea och henns fattiga familj i ett litet samhälle i Västerbotten. De har det väldigt besvärligt ekonomiskt och lever tack vare krediten hos handlaren, som också är han som arrenderar ut det hem de lever i. När de inte kan betala för arrendet, eller betala tillbaka skulderna, tar han ut sin betalning genom att våldföra sig på först Tea och senare hennes dotter.
Det är en otäck liten bok om skuld och stolthet. Det är ett hemskt levnadsöde som målas upp och ständigt frågas det vad ”Vårherre” egentligen vill. Människorna i boken är så små och har inte mycket annat att göra än att vända sig till en makt som beter sig helt oberäkneligt.
Jag gillar boken! Samtidigt passerar den förbi utan att precis gripa tag i mig på riktigt. Det är nog språket som bjuder motstånd, och att det finns så mycket bibliska referenser och en symbolik som jag inte ens orkar fundera över. Jag kan förstå att det här är Lindgrens genombrottsbok och att den har rosats så mycket som den har. Tyvärr är den nog inte riktigt min kopp te ändå, men ändå en läsvärd bok.
På baksidan till den här boken finns det ett citat från en kritiker: ”[…] Hjalmar Söderberg skulle känt sig nöjd.”. Som ni säkert vet älskar jag Hjalmar Söderberg och tycker att han är den skickligaste svenska författaren jag har läst! Det är inte utan att man blir lite misstänksam och undrar om boken verkligen kan leva upp till det här påståendet. Det fina är att den faktiskt gör det! Hade Söderberg levt och skrivit idag hade han kanske skrivit det här. Det är en modern Söderberg, där huvudpersonen är en kille i 30-årsåldern som tvivlar på om flickvännen verkligen är kär i honom fortfarande och som väntar på att den hopplösa mediekarriären ska ta fart. Han, som en gång vågade vara kräsen och tacka nej till jobb som programledare i lekprogram på TV, får nu bara nej och refuseringsbrev. Allting är fint beskrivet, prydligt och exakt, och varenda känsla, varenda scen, känns perfekt och genomtänkt.
Ja, det här är verkligen en bok i min smak. Jag älskar det enkla och lågmälda språket, Stockholmsmiljöerna, den dystra berättelsen. Och slutet! Det är ingen lång berättelse och det är ingen storslagen eller svulstig historia heller, men det är inte det som gör det. Det fina ligger i att kunna bygga en hel liten berättelse kring en enda vemodig dag i en persons liv. Fantastiskt!
Det är inte lätt att vara Isabella Eklöf. Karriären sedan Calle Flygares har inte precis gått spikrakt och nu är a-kassan snart slut: a-kassan som var så himla svår att gå med i eftersom det är nästan omöjligt att få jobb inom teatern. Julafton spenderas i en unikt ful jultomtekostym hemma hos exet och hans nya. Ja, ni hör ju. Plötsligt verkar det dock ljusna: hon får en roll i en Bergmanpjäs på Dramaten. Enda kruxet: hon har ljugit om att hon är en utbildad akrobat och nu förväntas hon göra cirkuskonster på scenen.
Det är kanske en banal historia, men jag tycker den är väldigt underhållande och en riktigt schyst ljudbok att underhålla sig med. Den är lättsam och rolig utan att bli allför fånig. Jag tycker till och med bättre om den än om Haags samlingsböcker med krönikor.
Välkommen till paradiset är en reportagebok som berättar om turismens baksidor. En del är gamla nyheter för mig, t.ex. vet jag sedan länge att det mesta av pengarna som tjänas på turister, särskilt pengar som tjänas på all inclusive-hotell, går till rika personer i väst och inte till lokalbefolkningen, att stora landområden och naturtillgångar blir exploaterade och förstörda eller att enorma mängder växthusgaser släpps ut när folk reser kors och tvärs med flyg. Annat är helt nytt. Jag hade inte en aning om att prostitution är ett så utbrett problem i Thailand. Hela det kapitlet lämnade mig lite illamående. Över huvud taget är det svårt att inte bli illa till mods när man läser boken, som är närmast cynisk.
Turisterna i boken framstår verkligen som inget annat än vidriga. Och det gäller alla turister: från BackPackers som är för fina i kanten för ”vanliga” resmål, men som roffar åt sig av historiska minnesmärken från Vietnamkriget utan ett veta ett piss om vad som egentligen hände under kriget, till grabbgänget som åker till Thailand och går till prostituerade, trots att det inte alls är något de skulle ha gjort där hemma. Och däremellan finns såklart alla vanliga turister, som tvunget måste pruta, som talar förnedrande om lokalbefolkningen (särskilt om det är personer som tigger pengar) och som kräver all tänkbar service och uppassning och inte kan tänka sig att betala vad det borde kosta och inte tänker på vilka resurer som krävs för deras leverne. Boken avslöjar hur människor från ursprungsbefolkningar ställs upp som djur på zoo för att turister söker efter något ”äkta”, att hotellkomplex byggs ut så att hela stränder försvinner, att slavar från Burma köps in för att bygga turistanläggningar i Thailand m.m.
Nej, usch, det känns skönt att kunna koppla av hemma och inte behöva åka till ett mini-Sverige i ett varmt land. Jag vill nog inte vara turist mer. Synd bara att boken inte tar upp något positivt och några handfasta tips till den som vill resa mer medvetet.
Undertiteln till Bodil Malmstens självbiografi är inte utan allvar. Den gudarna älskar dör inte. Hade någon annan än Malmsten skrivit boken hade den människan inte nöjt sig med att lämna det svåra med så korta ord, faktiskt mest med ett kapitel med titeln ”Jag har varit där och kommit tillbaks för att berätta om det”. Där står bland annat att läsa:
Kunde jag göra något för att övertyga en ung desperat människa om hur överflödigt det är att ta livet av sig skulle jag göra det. […]
Jag bara säger till varenda ung människa som befinner sig i en olidlig situation – tänk inte tanken, tänk inte ens på det. Lid så länge du måste, så länge det varar, det går över, jag vet att det går över, stå ut.
Gör vad som helst utom det.
Jag har varit där och kommit tillbaka för att berätta om det, det var ingenting jämfört med livet, det var ingenting, ingenting alls.
Det är kanske bara Malmsten som har förmågan att kunna hitta precis rätt ord och att uttrycka allt så perfekt och komprimerat. Just därför blir det oändligt mer berörande än vad det blir i biografier och berättelser som är fyllda, sida upp och sida ner, med elände och sorg. Jag vet inte när en text grep mig så mycket som detta, och ändå är det endast ett kapitel i en bok som faktiskt inte alls är den snyftiga tonårsångestberättelse som många andra författare skulle ha kunnat skriva istället. Malmsten skriver inte för att skriva av sig om sitt självmordsförsök i tonåren. Hon nöjer sig helt lugnt med att berätta att det inte var värt det. Det imponerar stort på mig.
Boken i övrigt berättar och illustrerar resten av Bodil Malmstens första liv, de första tjugo åren. Boken tar sig inte fram i kronologisk ordning, vilket är precis som det borde. Istället kommer olika kapitel som var och en berättar om det Malmsten tror sig minnas från sitt första liv: hur det var att växa upp i Norrlands fjälltrakter och att sedan spendera tonåren hos fosterfärldrar i Vällingby. Det är inte utan humor, tvärtom, men det finns ändå en tanke bakom allt och mycket att fundera över och att ta med sig efteråt. Det var faktiskt länge sedan jag läste en bok som väcker så mycket tankar och känslor, skratt, ingenkänning, ibland rent av tröst. Jag älskar den här boken. Den är fantastiskt malmstensk och kanske det bästa, finaste, varmaste, roligaste och sorgligaste jag har läst av henne. Jag vill läsa den igen.
Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson är en roman om tre kvinnor och deras livsöden, och också en skildring av hur kvinnans situation har förändrats – och inte förändrats under 1900-talet. Betyg: 4 äktenskap av 5.
Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson
Anna, Hanna och Johanna är berättelsen om tre generationer kvinnor. Den börjar med berättelsen om Hanna, som lever i Dalsland vid 1800-talets andra hälft. Vid 13 års ålder blir hon mamma till ett utomäktenskapligt barn. Det blir en svår stämpel att leva med och hon får inte upprättelse förrän hon gifter sig. Hon får flera söner inom äktenskapet och till slut får hon även en dotter, Johanna. Johanna lever sitt liv i Göteborg, där hon engagerar sig i politiken och träffar sin blivande man, Arne. Slutligen får vi följa Johannas dotter, Anna, som lever ett liv med jobb och ett komplicerat förhållande, kantat av otrohet.
Det är ett fint porträtt av tre kvinnor och deras livsöden och boken berättar inte bara om livet för just dessa kvinnor, utan säger också mycket om samhället och hur det förändrades under den här tiden. Mycket förändras, särskilt när det gäller hur kvinnor gick från hemmafruar till yrkesarbetare, men ändå är det märkligt mycket som står still. På ett eller annat sätt står de alla i beroende till män, om inte direkt, som Hanna, så genom känslor, som för Anna, som inte kan skiljas från sin man, trots att förhållandet inte fungerar.
Jag tycker det är en väldigt fin och tänkvärd bok! Dessutom är den väldigt bra inläst av Anna Godenius och fungerar väldigt bra som ljudbok.
Anna, Hanna och Johanna
Uppläsare: Anna Godenius.
Utgivningsår: 1994 (första svenska utgåvan (utgåvan på bilden), Wahlström & Widstrand), 2006 (den här ljudboken, Talande böcker).
Antal sidor: 341 (ca 10 h lysning).
ISBN: 91-46-16533-9, 978-91-89469-66-2.
Marianne Fredriksson
Marianne Fredriksson (1927 – 2007) var en svensk författare och journalist. Hon jobbade bland annat på Göteborgstidningen och Svenska dagbladet och startade tidningarna Vi föräldrar och Allt om mat. Hon debuterade 1975 med boken Kärlek, jämlikhet, äktenskap och följde upp med sin första roman, Evas bok, 5 år senare. Hon har skrivit 15 romaner, som finns översatta till 47 språk.
Förlagets beskrivning
”Anna, Hanna och Johanna är tre generationer kvinnor i samma familj.
Marianne Fredrikssons roman är en spännande resa genom tre kvinnoliv.
Men berättelsen är också en resa i det svenska samhället där människors levnadsvillkor utvecklas från fattigdom till välstånd.
Det är en bok om kärlek som också ställer frågan: Kan kvinnor någonsin bli fria och oberoende?
Marianne Fredriksson är en av Sveriges populäraste författare. Anna, Hanna och Johanna har översatts till ett 40-tal språk och är en internationell bestseller.
Anna Godenius läser den med värme och inlevelse.”
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
