I De ickesynliga leker Fredrik Härén med tanken att vi kanske har förlorat vår förmåga att se, eftersom vårt moderna liv har fått oss att sluta uppskatta naturens skönhet. Hur vore det om vår värld vore full av ”osynliga” varelser, som kan se oss, men som vi har blivit blinda för?
I De ickesynliga är dessa varelser verklighet och några människor, framför allt barn, som är öppna på ett helt annat sätt än vuxna, men också somliga vuxna, som ses som tokiga och hålls i schack på mentalsjukhus, är de enda som kan se dem. Varelserna kallas gott och gott för De ickesynliga och de lever i en samhällsstruktur där somliga ägnar sig åt att spana för att hålla reda på människorna och övervaka vilka som vet om deras existens. Deras existens får inte röjas, så spanarna har en viktig uppgift framför sig. Vid behov skickar de ut dödare, som på olika sätt får människor som vet för mycket att ”råka ut för olyckor”.
Bokens huvudperson, Alex, utbildar sig till journalist och arbetar med ett projekt där hon intervjuar barn som har låtsaskompisar. Det leder henne rakt in i det fascinerande, omvälvande, men samtidigt livsfarliga insikten att vi delar världen med en människosort som liknar oss, men som är osynliga för de flesta. Utan att riktigt förstå risken med detta berättar hon om sin nya kunskap för sin bror, som inte är en särskilt empatisk typ. Han vill genast använda kunskapen för egen vinning och tjäna pengar på den genom att berätta för försvarsmakten och andra som eventuellt är intresserade. Vad varken han eller Alex riktigt inser till en början är att de, och alla människor som blir inblandade, riskerar att råka ut för De ickesynligas dödare.
Det här är en annorlunda och spännande bok som väcker många tankar kring hur vi väljer att leva våra liv och vad vi uppskattar och ser omkring oss. I De ickesynligas ögon framstår människorna som sorgsna, ensamma och emotionellt fattiga typer, och till viss del är det kanske så vi har blivit. Jag tyckte riktigt bra om boken, men när delarna om Alex och hennes brors trubbel dök upp så tappade jag intresset lite grann. Jag tycker inte att brodern känns så trovärdig och boken fick lite en annan riktning. I det stora hela tycker jag dock att det var en fin läsupplevelse.
Vredens tid är första delen i en trilogi om kriminalkommissarie Walter Gröhn och Jonna de Brugge, som är praktikant från en särskild utredningsenhet inom polisen. Walter är burdus och drar sig inte för att ta alternativa, eller direkt olagliga, vägar för att kunna lösa ett fall och Jonna är slipad och smart. Tillsammans utgör de en perfekt duo för att lösa det svåra fall som de får på sitt bord i boken.
Flera oerhört råa mord har begåtts av personer som har det gemensamt att de jobbar inom rättsväsendet. Motiv saknas i samtliga fall och förövarna beskriver det som att de ingenting minns och att de tappade kontrollen. Lite nystande leder fram till en helt ny drog, Drog X, som verkar kunna programmera till människor att få vansinniga vredesutbrott. Men vem är kapabel att designa en sådan avancerad drog?
Jag har en tendens att dras med i deckare och det här är verkligen spännande. Samtidigt känner jag att något saknas, åtminstone för mig. Om det finns element som jag inte finner trovärdiga så har jag svårt att släppa det och i det här fallet tror jag helt enkelt inte på en Drog X, och då spelar det inte så stor roll att det är spännande. Det finns en intressant twist med korrupta tjänstemän inom polisen och läckor till pressen (Hur aktuellt är inte det just nu förresten? Med tanke på anklagelserna mot Ola Lindholm?) och det tycker jag adderar lite. Samtidigt lämnas de bitarna som cliff hanger till kommande delar i trilogin, så där får man inget riktigt avslut. Sammantaget skulle jag ge boken ett medelbetyg. Boken har ett bra tempo och det är stundvis riktigt roligt, men jag har verkligen svårt att köpa storyn med Drog X och dessutom kom jag aldrig att känna något särskilt för karaktärerna i boken. Jag ser dock fram emot att läsa fortsättningen, för Tegenfalk har lämnat många trådar att ta upp i nästa bok och jag tror att det här kan bli bra!
”Den första svenska feministiska romanen” står det på framsidan till den här ljudboksversionen av Carl Jonas Love Almqvists lilla (ja, bara tre CD!) roman från 1839. Vem passar bättre som uppläsare än Gudrun Schyman? Jag tycker att hon gör det galant i alla fall.
Det går an är berättelsen om hur den självständiga och starka Sara träffar Albert, som är sergeant. De träffas på en ångbåt, på resa från Stockholm, och de kommer att göra sällskap resten av resan och ända hem till Sara. Saras mamma är änka, vilket möjliggör att hon och dottern får driva ett glasmästeri. För Sara är det ekonomiska oberoendet viktigt och hon är inte den som låter karlar eller andra bjuda henne på middag eller betala för henne i andra sammanhang. Hon håller inte bara hårt i det ekonomiska utan strävar också efter frihet även på andra plan, inte minst i relationer. Boken väckte faktiskt stor uppståndelse när den kom och det ansågs enormt vågat att Sara förespråkar att par lever ihop utan att dela på sina tillgångar och utan att formellt gifta sig. Att Albert är förälskad i Sara är uppenbart, men går det an att leva som Sara vill? Spoilervaning. Men ja: det går an!
Jag tycker att det här är en fantastiskt fin bok och sedd i sitt sammanhang är den oerhört intressant. Det är lätt att tro att vi idag lever i ett modernt och fulländat samhälle och att det på 1800-talet var ”rena 1800-talet”, men när jag läser/lyssnar på en bok som Det går an slås jag av hur högaktuell den fortfarande är. Det här är fortfarande en bok som man kan diskutera och som fortfarande är relevant.
Det känns inte riktigt rättvist att jämföra en bok med andra böcker, för det får det att låta som att boken är en efterapning och inte särskilt originell. Ändå kan jag inte låta bli att jämföra den här boken med Rowlings böcker om Harry Potter och jag gör det utan att mena något annat än att den här boken är lika bra. Precis som i Harry Potter-böckerna blandas element från ”vanliga” ungdomsböcker och scener från ”vår” värld med element från något mer övernaturligt och magiskt. Det gör i mina ögon att boken lyfter från att vara en ”vanlig” fantasy till att göra det mer intressant och angeläget.
I huvudrollerna hittar vi ett gäng gymnasieungdomar. De är lika olika varandra som personligheterna i vilken gymnasieklass som helst. Här finns klassens populäraste tjej, klassens plugghäst, som förresten i hemlighet är kär i deras mentor, tjejen som har halkat snett och tar droger, två mobbade och utfrysta personer och deras mobbare samt en tjej som redan har flyttat hemifrån för att hon inte kommer överens med sin mammas nya kille. Det visar sig att just dessa personer, som aldrig skulle ha umgåtts eller kanske ens pratat med varandra i skolan, utgör en grupp som är en del i någonting så stort att de inte kan föreställa sig det. Tillsammans står de framför någonting riktigt mörkt och ont och det är upp till dem att glömma de roller de normalt har i skolan för att istället samarbeta tillsammans.
Det här är en riktigt spännande bok och samtidigt är den fantastiskt insiktsfull och lyckas beröra många av de problem man kan ställas inför och de känslor man kan känna i senare tonåren. Det känns trovärdigt och äkta. Nu läser jag visserligen inte ungdomsböcker så ofta längre, men jag måste ändå säga att det var länge sedan jag läste en bok med så hög igenkänningsfaktor. Precis såhär är det nog faktiskt att vara tonåring idag. Det är genialiskt att tvinga ihop de här personerna, med så totalt olika status i klassrummet, och göra en fantasyberättelse av det. Magin ser jag som en kul krydda. Den gör de välbekanta skolmiljöerna och hemmamiljöerna trots allt mer intressanta och lyfter boken till en högre nivå.
Jag hade möjlighet att läsa boken innan den ens var tryckt och jag hade absolut inga särskilda förväntningar när jag började läsa. Vid det här laget har boken hyllats i både press, på bloggar och i mikrobloggar och jag kan bara stämma in i hyllningskören. Det här är bra! Och jag längtar efter fortsättningen.
Inspiration till Den befjädrade ormen fick Hans Alfredson när han läste Eirik Rödes saga, som handlar om när vikingarna fann Amerika. I boken har Alfredson valt att vända på det och berätta om hur det gick till när indianerna (i det här fallet Toltekerna) fann Europa. Researchen känns rigorös. Jag lyssnade på boken som ljudbok och kände mig tvungen att googla på den för att hitta namnen på karaktärerna och att döma av Wikipedia så flera av namnen de autentiska namnen på de gudomar som tillbads i den toltekiska kulturen (Quetzalcoatl – ”den befjädrade ormen” är en av dem) och på personer som varit betydelsefulla i den. Jag tror säkert att det Alfredson skriver om livet bland toltekerna också är baserade på fakta. Ytterst är det dock, som oftast med Alfredson, en bok med humor och värme. Den berättar om två tolteker ur olika sociala skikt och deras äventyr, långa resor och liv.
Jag tycker det är en trevlig liten bok, men någonting som tyvärr ofta drabbar sådana här ”faktainspirerade” skönlitterära böcker är att de ibland tappar fart i själva berättandet. Det finns t.ex. långa passager där Alfredsson berättar om vad de tog med sig på sina färder och vad de lagade för mat. Bortsett från det tycker jag tycker jag helt klart om boken. Jag har tidigare lyssnat på Lagens långa näsa, som också är en författaruppläsning av Alfredson. På sätt och vis tycker jag nog bättre om den tidigare genomlyssnade boken, men Alfredsons berättande känns såklart igen och han är en mycket bra uppläsare.
Susanna Alakoski imponerade stort på mig med Svinalängorna, där hon berättade om Leenas uppväxt i en fattig familj och med alkoholiserade föräldrar. Hon lyckades beröra och störa och det kändes som ett äkta och viktigt porträtt från en samhällsklass som sällan ges något större utrymme i den svenska litteraturen. Med Håpas du trifs bra i fengelset gör hon det igen. Det är vasst, bittert och insiktsfullt.
Genom Anni, socialarbetare och dessutom syster till narkomanen och den kriminellt belastade Sami, ger Alakoski ett bitande inlägg i klassfrågan. Hon berättar både om svårigheten och ensamheten i att vara anhörig och på ett större plan ger hon en känga till den politik som leder till ett ovärdigt och ett respektlöst bemötande av interner, invandrare och fattiga. Det är så djupt tragiskt, stundvis enormt hopplöst och ångestfyllt och, framför allt, omöjligt att värja sig från.
Anni har gjort en slags klassresa, men kan omöjligt fly från sin bakgrund och blir ständigt påmind om det som varit genom brodern, som hon knappt vet om han är en bror längre. På sitt jobb ställs hon inför totalt verklighetsfrånkopplade chefer som på riktigt vill att hon hittar någon HIV-positiv i HIV-projektet snart, för annars får de nog inga mer projektpengar, och också inför maktlöshet i att inte kunna hjälpa de som behöver hjälp (”– Vill bara kolla, har inte haft någon flykting i behov av akut tandvård förut, visst är det okej att Ognjen Jevric går till tandläkaren akut, han har tandvärk. […] – Njae, det är inte så enkelt. […] Måste Ognjen Jevric ha just den tanden han har ont i för att kunna äta?”).
Och ständigt denna sorg, rädsla och skam. Sorg över hur finnarna har behandlats, över uppväxten, över brodern. Rädslan för att brodern snart inte får en till chans. Skamkänslor för att det är så svårt att veta hur man ska uppträda när ens bror inte passar in i samhället.
Alla som tror att fattigdom inte finns i Sverige, alla som tror att alla har samma chans och att alla kan få en ny chans, måste läsa den här boken och reflektera över frågan. Det här är det mest angelägna jag har läst på länge! En riktigt bra och tankeväckande bok!
När Marjories syster försvinner splittras familjen. Föräldrarna hamnar i stor sorg och ägnar all sin tid åt att söka efter den försvunna dottern och under tiden bor Marjorie hos sin faster, Ilse. Marjorie känner sig inte riktigt hemma hos Ilse och hon funderar mycket över sin familj och bearbetar sorgen på sitt sätt.
Med den här boken har Bengt Ohlsson verkligen tagit sig in i ett barns värld och lyckats förmedla hur tankarna kan gå när man är i den åldern. Det känns autentiskt och äkta och väldigt insiktsfullt. Familjens trygghet och den kärlek och avundsjuka som man kan känna till ett syskon finns här förmedlat på ett fint sätt. Marjorie är dock inte bara ett vanligt barn, utan ett barn i en mycket speciell situation, eftersom hon har förlorat sin syster. Jag vet inte om jag tycker att Ohlsson låter systerns försvinnande få tillräckligt mycket plats i boken. Jag tycker ändå att det var en fin och välskriven bok. Och inte för att man ska döma boken efter framsidan, men visst är framsidan otroligt snygg?
Simon och ekarna är en roman där Fredrikssons berättarglädje lyser igenom lika starkt som i Anna, Hanna och Johanna, som jag har lyssnat på tidigare. Om det inte är självupplevda händelser hon skriver om får man nog dra slutsatsen att Fredriksson hade en sällsynt förmåga att fantisera ihop världar för sina böcker. Man får känslan av att berättelsen är långt större än vad som ryms mellan pärmarna (eller i CD-skivorna) och att personerna verkligen är levande.
I den här boken är det Simon som är huvudperson och läsaren/lyssnaren får följa honom genom hela livet: uppväxten hos fosterföräldrar (som det visar sig senare i boken) i 40-talets Göteborg , vänskapen med den judiske pojken Isak, hur han träffar sin livskamrat och hur han studerar och finner det ämne som han bestämmer sig för att doktorera inom.
Det är en härlig berättelse, som rymmer väldigt mycket. Jag vet inte om den sa mig så mycket nytt, men det var inte alls dumt att få kika in i den värld som Fredriksson så fint målat upp. Jag lyssnade på den som ljudbok och tyckte väldigt bra om uppläsningen, som gjordes av Helena Brodin.
SOS från mänskligheten känns som en bok som Jonas Gardell hade kunnat skriva. Han har skrivit en hel radda böcker som alla handlar om människor som känner sig ensamma, trasiga eller lever utanför samhällets normer. Precis detta handlar den här boken om. I SOS från mänskligheten får vi ta del av några livsöden, som löst är sammanlänkade kring Benjamin, som jobbar som prostituerad. Två av hans kunder är ett par som båda är otrogna hos honom för att kompensera för det som båda beskriver som ett ointressant sexliv med en partner som inte vill experimentera med något. En annan kund är en stressad affärsman som lever i sorg efter det att hans sambo stack utan förklaring och som nu måste besöka Benjamin för att få ro att sova. Ytterligare en kund är en kvinna som beskriver sitt liv som att hon ”råkade trycka på pausknappen”. Hon tog ett jobb i väntan på att komma på vad hon vill göra sedan och nu lever hon sedan länge med en man som hon inte vill leva med och som hon snart ska gifta sig med.
Berättelserna vävs ihop fint och Johanna Nilsson har verkligen mycket att berätta. Dock tycker jag, tyvärr, att det blir lite spretigt och en del är också ganska skruvat och gjorde det svårt för mig att ta det till mig. När jag tänker på Johanna Nilsson vill jag gärna tänka på Hon går genom tavlan, ut ur bilden, som skakar med sitt levande porträtt av en mobbad flicka. Den här boken berörde mig inte alls lika mycket, kanske just för att den rör sig i så främmande miljöer och handlar om sådana unikum till människor. Det blev lite för mycket för mig.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.