Så jävla normal är en samling med några av Nina Hemmingssons teckningar från åren mellan 2006 och 2009. På baksidan skriver Hemmingsson:
Den här boken innehåller bilder och ord som kommer fram när jag är trött, ledsen eller arg och inte vet vad jag håller på med längre. Ibland är det bättre att gråta än att sova.
När man öppnar boken inser man hur desperat och hur känslofyllt det måste ha varit när teckningarna kom till. Jag har knappast sett några bilder som innehåller så mycket mörker och ångest som somliga av bokens bilder. För mig blir det för mycket och många gånger helt obegripligt. Jag läser hellre någon av Hemmingssons serier, även om jag i och för sig måste säga att Hemmingsson är väldigt skicklig och i boken lyckas teckna mycket uttrycksfullt.
I Busters öron får vi följa Eva, som i dagboksanteckningar gör en tidsresa tillbaka till sin uppväxt. Det är för henne en smärtsam konfrontation med det hopplösa förhållande hon alltid haft till sin mamma, som alltid har tryckt ned sin dotter, skrikit efter henne och som alltid har varit självupptagen och uppmärksamhetskrävande. Det är många intressanta scener som målas upp, men det finns också mycket som jag finner för tillspetsat. Redan tidigt i boken avslöjas det t.ex. att Eva hittade en utväg i att mörda sin mor. Jag tycker att det känns lite onödigt att skruva till det för mycket, för boken hade kunnat bli mer intressant och gripande om den kändes mer realistisk. Det är verkligen insiktsfullt berättat om människor och relationer, men för mig faller det lite när det blir för mycket, som det tyvärr blir lite nu och då i boken.
Ändå var det en ljudbok som fängslade medan jag läste den. Kanske för att den så fint är inläst av Eva Röse, som är en mycket skicklig uppläsare.
Mina vackra ögon är en samling med enrutare, teckningar och serier av Nina Hemmingsson. Serierna i den här boken är framför allt Prinsessan & gemålen, som Hemmingsson tecknade när prinsessbröllopet var som mest på tapeten. Som alltid är det vasst och roligt, utan att för den sakens skull sakna en djupare innebörd. Hemmingsson är fenomenal på att driva med folks uppfattningar om manligt och kvinnligt, åldrande m.m. Bilderna i sig är uttrycksfulla, vilket inte minst visas i teckningarna, där bilderna ensamt berättar något och det alltså inte finns text.
Jag tycker att boken här är riktigt snygg och bra och jag gillar titeln, som anspelar på de ögonlösa figurer som är lite av Hemmingssons signum.
Nina Hemmingssons serier är speciella, dels för att de är säreget ritade och dels för att de verkligen säger något – sättet att presentera feminism slår verkligen undan fötterna. Det här är inga gulliga tjejer, utan tjejer, som för det första är ögonlösa och därför ser direkt obehagliga ut(!) och dels kastar sig mellan alla möjliga känslor och tillstånd, även sådana som inte passar en kvinna eller som man inte får prata om: kompakt ångest, aggressivitet, kåthet, ensamhet, snuskighet… Det är absolut min typ av humor, men det fina med Hemmingsson är att det alltid finns något mer. Många gånger fastnar skrattet i halsen, samtidigt som jag på nästa sida inte kan låta bli att skratta när allting egentligen är djupt tragiskt. Det finns värme och humor blandat med klockrena betraktelser kring vad som är socialt accepterat och hur man får vara och inte vara som kvinna.
I serien finns både Hemmingssons enrutare, som kanske känns igen från Aftonbladet, men också en del längre serier. En av mina favoriter är Jag var ihop med en buddhist, där huvudpersonen träffar en ny efter några år av depression:
Vi var så attraherade av varann att det kändes farligt. Känslorna vi fick för varann kan delvis förklaras med att jag just slutat äta psykofarmaka som tidigare effektivt tagit bort all sexuell lust, och att han levt i kloster-celibat. Men det räcker inte, det var magiskt.
Det är så dråpligt på något sätt. Och så slutar det med ett krossat hjärta.
Det finns mycket annat bra också, fast jag måste nog ändå säga att den är lite ojämn. En del grejer är helt obegripligt. De bra serierna är dock i klar majoritet och väger upp och allt som allt måste jag säga att det är en riktigt bra samling. Läs!
Klanger och spår är nobelpristagaren Tomas Tranströmers diktsamling från 1966. Här ryms dikter från flera resor och en betraktelse över Berlinmuren, den antipoetiska muren, som Tranströmer uttrycker det. Själv fastnade jag dock mest för dikten Ensamhet, där Tranströmer skriver om en bilolycka som hade kunnat sluta illa – några korta sekunder när hela livet flimrar förbi.
Mitt namn, mina flickor, mitt jobb
lösgjorde sig och blev kvar tyst bakom,
allt längre bort. Jag var anonym
som en pojke på en skolgård omgiven av fiender.
Jag snubblade över Facebookgruppen Family living – the true story för något år sedan och tyckte att den var himla skön. I gruppen har medlemmarna laddat upp ärliga och roliga bilder från sina hem och sitt familjeliv. Vad jag inte visste då, var att gruppen är ett initiativ av författaren Lotta Sjöberg, som också inspirerats av den till serien Family living: den ostädade sanningen. Boken är ett tecknat koncentrat av det kärleksfulla stök som gruppen förmedlar. Jag tycker om boken från inledningen och framåt:
Den här boken hade aldrig kommit till om jag hade städat bort min tid.
Boken handlar om en familj som växt ur sin lilla sardinburk till tvåa och längtar efter ett hus. Istället för Drömhuset är det dock till ett renoveringsobjekt som de styr det gigantiska flyttlasset. Boken skildrat sedan det så kallade ”livspusslet” i roliga och, för småbarnfamiljen säkert träffande, rutor. Jag skrattade högt när jag läste boken. Oslagbart bra!
Jag börjar komma in i det här med att läsa poesi. Jag läser en dikt om dagen ur Tranströmers samlingsverk Dikter och prosa 1954-2004 och har nu läst ut samlingen Den halvfärdiga himlen från 1962. Här ryms några av mina nya favoriter, som Paret, Klangen, Espresso och Nocturne. Tranströmer hyllas ofta för att han använder sig av liknelser till naturen, men jag vill också hylla honom för de stadsmiljöer han kan skildra och de känslor och stämningar som kan finnas hos människorna som lever där. Det ryms så mycket att känna igen i Tranströmers enkla ord. Som i Resan:
Tåget kom och hämtade
ansikten och portföljer.
Mörkret nästa. Vi satt
som stoder i vagnarna
som halades i hålorna.
Tvång, drömmar. tvång.
Jag gillar verkligen uppväxtskildringar, men då jag är född i slutet av 80-talet har jag fram till nu aldrig kommit över någon uppväxtskildring som kan pricka in tidstypiska detaljer som jag själv kan känna igen från min uppväxt. De flesta uppväxtskildringar (som den nyligt utlästa Radhusdisco) vinner istället igenkänningspoäng hos de som kan känna igen sig i 70- eller 80-talet. Sara Hanssons serie Vi håller på med en viktig grej, fångar dock en mängd detaljer från 90-talet: Spice girls, magtröjor, hårmascara, bästa vänner-halsband, Happy meal på McDonalds, Buffaloskor, nötkräm… Det är kul! Men boken är framför allt bra för att den så snyggt sätter fingret på hur det kan vara att gå i femman och ha en bästis, att älska Spice girls och att ha skilda föräldrar.
Berättelsen är självbiografisk och handlar om när Sara upptäcker Spice girls och i och med det får sin nya bästis: Rebbe i 6B. I träffsäkra bildrutor dansar Sara och Rebbe till Spice Girls, busringer, försöker göra revolt mot sina föräldrar och blir mörkrädda när de är ensamma hemma. Jag gillar det här! Boken får mig att kastas tillbaka till mellanstadiet och vad som kändes viktigt då. Extra plus för att den är så snyggt ritad och för att Sara och Rebbe ser ut som helt vanliga tjejer och inte är toksmala och tillfixade.
80° från Varmvattnet belönades med Deckarakademins debutantpris när den kom ut 2006, men själv tycker jag inte helt att den passar in i deckargenren. Det här är inte en klassiskt uppbyggd kriminalhistoria med brott och utredning, utan snarare en samhällskritisk kommentar kring utsatta kvinnors situation och kring fria aborter. Det är naturligtvis nog så viktigt och jag gillar boken som den är.
Handlingen rör sig fram och tillbaka mellan Zambia, där läkaren och doktoranden Ellen Elg driver ett projekt kring mödravård och sexualupplysning, och Florida, där en ung kvinna berättar sin smärtsamma livshistoria, som kantas av övergrepp, oplanerad graviditet, flykt och svek. För båda kommer abortmotståndare att spela en avgörande roll i deras liv.
Som sagt, så ser jag den inte som en vanlig deckare. I den mån det finns offer så utgörs de av alla de kvinnor i boken som utsätts för övergrepp, som blir mamma alldeles för unga och skadas av det och som får häxstämpel för att de försöker att göra något åt situationen. Boken känns viktigt och intressant och det märks att författaren har varit mycket i Zambia och vet vad hon skriver om. Flera av bokens karaktärer, barnmorskor i fattiga byar i Zambia, är starkt inspirerade av verkliga personer. Ibland tycker jag dock att boken är lite spretig och så märks det att den är en del i en serie och att det finns en fortsättning. Det finns intressanta karaktärer i boken som bara presenteras som hastigast och som sedan inte får en riktig plats i berättelsen. Hur som helst är det en fin debut, väl värd sitt pris.
Jag valde att lyssna på boken som ljudbok och den finns i en författaruppläsning som jag absolut kan rekommendera.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Så jävla normal är en samling med några av Nina Hemmingssons teckningar från åren mellan 2006 och 2009. På baksidan skriver Hemmingsson:
