Jörgen Pettersson, journalist, och David Widlund, brandingenjör och erfaren brandutredare, berättar i Gryningspyromanen : Från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare, berättelsen om Ulf Borgström, som i nästan 20 år har misstänkts härja i södra Sverige och Dalarna och misstänkas ha anlagt hundratals bränder. Oersättliga kulturminnesbyggnader, bostäder där familjer sov och hyreshus sattes i brand och polisen kunde aldrig säkra tillräckligt med bevis för att det skulle hålla i rätten mot Borgström. Till slut åkte han dit för en grov mordbrand och sitter nu i fängelse ett par år till. Widlund och Pettersson är övertygade om att han kommer att fortsätta att bränna när han slipper ut.
Det är berättelse som är minst lika spännande som vilken deckare som helst. Historien om hur Borgström gång på gång lurar polisen känns så skruvad att man nästan kan ta det för fiktion, vilket det alltså inte är. Ändå är det en väldigt saklig berättelse som till stor del består av rena fakta. Borgström själv är t.ex. inte intervjuad i boken. Författarna gör ett försök att berätta om Borgströms liv för att ge en bakgrund till hans beteende, men det är inte så mycket av den varan som man kan tro av titeln.
Slutet av boken ägnas åt mer allmänna fakta om brandutredningar och författarna riktar en del kritik till hur det ser ut idag, då brottsplatsundersökningarna sällan blir tillräckligt bra, och ger förslag på hur detta borde förändras.
Jag tyckte att det var en intressant bok och jag kunde inte sluta lyssna, trots att den delvis är hemsk och väcker mycket känslor. Det är också bra att författarna är noga med att poängtera att den s.k. ”gryningspyromanen” inte är fälld för särskilda många brott. Det är faktiskt en viktig princip att ingen är skyldig förrän en dom har fallit!
Världens bästa bok är förmodligen inte att betrakta som just världens bästa bok, men den är alla gånger en underhållande läsning, särskilt för bokmalar, som kan hitta igen flera profiler från litteraturvärlden i bokens karikatyrer. Bland annat skymtar en självupptagen mexikanare, som har gjort sig känd för horribla böcker om ”livets väg”, förbi på bokmässan…
Boken handlar om Titus Jensen, en författare på nedgång. Han har fått en idé om att skriva en bok som ska bli världens bästa bok och en genreöverskridande bestseller. Förläggaren är med på tåget och ser en potentiell succé. Det är bara två problem: 1) Titus själv, som behöver rycka upp sig och sluta dricka 2) Eddie X, en känd poet, som Titus misstänker är ute efter att sno hans romanidé.
Boken är fartfylld och lättläst. Författaren hinner vrida och vända många varv på vem som är vem och vem som skriver en bok innan sista bladet är vänt, men allt vävs ihop snyggt. Riktigt rolig och avkopplande läsning!
Jag tycker förresten att idén med de dubbla framsidorna, en zombie/skräck-framsida och en självhjälpsboksframsida, var skojig. De får också sin förklaring i boken…
Grönt är absolut inte en smidig lite bok, utan ett rejält verk, som det absolut inte skulle gå att ligga och läsa någon längre stund. Det är fantastiskt! Författarna, som till vardags jobbar med grönsaker hos en grossist eller arbetar som kock och matkommunikatör, har här knåpat ihop 400 sidor med fakta och tillsammans med ett gäng kockar publicerat en stor samling recept, som inte nödvändigtvis är vegetariska, men som alla tar grönsaker på stor allvar.
Här ryms inte bara isbergssallad och tomat, om man säger så, utan en mängd olika grönsaker och grönsakssorter presenteras med fakta om ursprung, tillgänglighet, säsong, smak och bilder. En del grönsaker är exotiska och går möjligen att hitta på en finare restaurang, medan annat är sådant som kan hittas i vanliga mataffärer. Det är en mycket ambitiös sammanställning.
Jag tycker jättemycket om den här boken. I skuggan av alla trendkokböcker som kretsar kring kött och korvstoppning känns det oerhört fräscht och trevligt med en rejäl bok om grönsaker. Det är en mycket inspirerande bok och matbilderna är väldigt snygga. Min enda lilla invändning är texterna, som borde ha korrekturlästs en extra vända, men strunt i det! Jag gillar den här kokboken.
Innan jag började läsa Eld, del två i Engelsforstrilogin, funderade jag lite på hur författarna, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, skulle lyckas följa upp dundersuccén Cirkeln. Obefogad oro! Eld överträffade till och med mina förväntningar.
För den som inte har påbörjat trilogin ännu är det här alltså berättelsen om ett gäng tonårstjejer, bosatta i en typisk bruksort, som trots sina olika bakgrunder och status i klassrummet tvingas närma sig varandra. Tjejerna har fått veta att de är häxor med magiska förmågor och att de är utvalda att bekämpa demoner, som annars kommer att förgöra samhället i en apokalyps.
Det geniala i trilogin är inte fantasyinslagen och spänningen, som i och för sig får en att sträckläsa och längta efter boken när man tvingas lägga den ifrån sig, utan hur väl miljöerna och handlingen passar för att skildra hur det kan vara att vara tonåring i ett litet samhälle, där det är lätt att sticka ut och lätt att längta bort. Att läsa Cirkeln eller Eld är att kasta sig tillbaka till sin egen gymnasietid och, om inte känna igen sig själv, känna igen före detta klasskompisar i bokens karaktärer. Den ambitiösa, som längtar bort, den osäkra, som trycker ned andra för att slå sig fram och få höra till, den ensamma, som gömmer sig i bylsiga tröjor, den som tvingades växa upp för tidigt och bor själv i en soc-lägenhet, den med äldre och ändå en väldigt omogen kille… Alla finns de här. Åh, vad jag gillar bokens karaktärer! Jag älskar att följa dem i deras tonårsvåndor och kärlekstrassel.
Visst märks det att författarnas egna uppfattning och upplevelser av att växa upp i en småstad skiner igenom, ibland på ett lite överdrivet sätt med öde lokaler och allmän futtighet, men jag förlåter det. Brukssamhället Engelsfors är en intressant fond för en fantasyberättelse och det är det greppet som gör att boken står ut från annat i genren.
Helt klart bland det bästa jag har läst i år! Nu längtar jag verkligen efter den avslutande delen i trilogin: Nyckeln, som utkommer nästa år.
Jag har halkat efter lite i mitt projekt att läsa en dikt om dagen. Jag har faktiskt inte läst ut något nytt från Tranströmersamlingen Dikter och prosa 1954-2004 på bra länge. Nu har jag dock, till sist, läst ut Det vilda torget, från 1983. Liksom i Sanningsbarriären ryms här både dikter och prosadikter i en bra blandning. Jag tycker riktigt mycket om samlingen. Här finns bland annat dikten Minnena ser mig, som har lånat sitt namn till Tranströmers biografi, som finns sist i den här samlingsvolymen.
En pedofil, dömd för sexuella övergrepp och mord av flera små flickor, rymmer och begår på nytt samma brott. Den här gången är det Fredrik Steffanssons femåriga dotter som blir brutalt mördad. Sviken av samhället, som inte kunde skydda dottern mot denna ondska, och galen av sorg bestämmer han sig för att hämnas genom att mörda dotterns mördare. Händelsen leder till en diskussion över vad som är rätt och fel och vad som är mord och vad som är nödvärn. Många svenskar följer rättegången och hoppas på att få sitt godkännande för att själva göra sig av med blottare och andra ”odjur”.
Det är en intressant fråga som tas upp och det märks att frågan om kriminalvård engagerar författarna. Börge Hellström är för övrigt en av initiativtagarna till Kriminellas revansch i samhället (Kris), så nog har han intressanta aspekter att dela med sig av. Ändå fastnade jag inte helt för deckaren, kanske för att våldet mot flickan är så brutalt att det är svårt att ta till sig och för att jag aldrig tyckte mig ”lära känna” Fredrik Steffansson och de andra huvudkaraktärerna i boken. Jag tror att författarna hade vunnit på att skära lite i berättelsen och koncentrera den kring enbart Fredrik och hans dotter. Istället finns här många sidospår, som i sig är intressanta, men som gör boken lite spretig.
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är Bodil Malmstens fjärde loggbok. När hon började sammanställa dem bodde loggbokens Malmsten (som inte ska blandas ihop med författaren Malmsten!) i Finistère, i norra Frankrike, men i de senare böckerna har hon bott och vantrivits i en fuskrenoverad lägenhet nära Atlanten. Den sista boken från Finistère är redan skriven och det här blir den sista boken från staden vid Atlanten. Så kommer Malmsten tillbaka till Sverige: ett Sverige med en post som inte kan leverera paket, bussar som inte klarar av vinterväglag och läkartider som oavsett ärende maximalt får vara 12 minuter och som man måste vänta 2 månader på.
Malmsten skriver vasst och pricksäkert om vad hon betraktar som vansinne i vårt samhälle. Både Sverige och Frankrike, med sin Sarkozy, får sig en rejäl känga och det är både underhållande och tänkvärt presenterat. I varje precist nedtecknad mening ryms skarpa åsikter och stora känslor. De många fotona och bilderna adderar också till att skapa rätt stämning.
Bland alla åsikter och betraktelser över samhället rullas förstås också berättelsen om Malmstens flytt upp och hur hon arbetar och försöker slutföra den bok som hon har skrivit på i åratal och aldrig kan bli kvitt. Man blir nyfiken på om den finns på riktigt, men förmodligen gör den väl inte det, för den berättas indirekt i den här boken.
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är verkligen en fin bok. Rolig, vass och välskriven, som man kan förvänta sig av Malmsten.
Tabula rasa hotels är en ljudbok som utspelar sig i ett högt tempo. I vartannat kapitel får vi möta huvudpersonen före och i vartannat efter. Huvudpersonen heter David och jobbar hårt i den ytliga reklambranschen. Livet kretsar kring jobb, fester, droger och kvinnor. När Tabula rasa hotels hör av sig och vill ha en reklamkampanj hamnar David mitt i cirkusen att försöka ta reda på vad Tabula rasa är för något. Då träffar han också hotellets marknadschef, Karen, och David dras till henne.
Boken är spännande och den är bra uppläst av Gustaf Skarsgård. Tyvärr har jag dock svårt för att känna för David och att känna med honom i hans motgångar. Han är en person som är svår att sympatisera med och jag tycker att reklambranschen och stockholmarna, som beskrivs som cyniska och ytliga, känns stereotypt beskrivna. Å andra sidan är Jonas Joelson själv reklamare, så insyn i branschen har han ju och kanske är det ett sannare porträtt än vad man tror som han målar upp.
I verkligheten svävar människor sällan iväg i sina fantasier när de precis har träffat någon, eller åtminstone låter de inte fantasierna gå ut över jobb, relationer och annat i livet. Kärlek kan ju flamma upp så märkligt snabbt, medan det egentligen kan ta flera år att lära känna en människa. Det är helt enkelt inte realistiskt att lita på fantasier man kan ha som nykär. Jag tror de flesta håller med. Ändå köper de flesta att romantiska filmer och romaner gärna handlar om människor som ger upp allt till förmån för ”den rätte”, som de kanske träffat helt nyss och inte känner alls. Jag gillar inte det där. Jag har lättare för att läsa science fiction än den typen av romaner. För mig handlar inte kärlek om att skena efter impulser och jag vill inte läsa böcker där kärlek framställs på det sättet, istället för att beskrivas som det fina kärlek faktiskt är.
I Vi har redan sagt hej då har huvudpersonen dejtat en tjej två gånger när han förstår att hon är personen som ska förändra hans liv. Som ni förstår blir jag lite avig redan från början. Huvudpersonen heter Filip och är författare som har fått skrivkramp. De senaste fem åren har han varit singel, men har hunnit med att dejta en hel drös tjejer. Så fort det börjar bli allvar ser han till att dra sig ur och nu har han fastnat i beteendet och inser att saker och ting verkar gå på tomgång. Innerst inne vill han komma vidare i livet, men vet inte hur, förrän han träffar Iris. Deras första dejt liknar inga dejter han har varit på tidigare och bland det första Iris berättar är att hon väntar barn. Ingenting följer de trygga mönster han är van vid och kanske just därför vill han gå vidare, men vet inte hur. Särskilt krångligt blir det eftersom han träffar andra, bland annat exflickvänner, parallellt. Det är upplagt för att bli problematiskt.
Man kan tro att jag skulle tycka riktigt illa om boken, men det gör jag inte. Trots det irrationella i ”kärlek vid första ögonkastet” så fastnade jag för den, dels för språket och dels för att berättelsen trots allt är berörande. Kanske är det slutet, fritt från flygplatsåterföreningar och samtidigt fritt från total pessimism, som bidrar, men jag känner verkligen för Filip och tycker att författaren verkligen lyckas ringa in hur det kan vara att vara kär och precis ha träffat någon, samtidigt som man inte riktigt vet om man vågar släppa den trygghet man har. Den prickar in så många detaljer att den nästan känns som självupplevd. Det finns så mycket som ingår i singelspelet som Filip spelar: det handlar om att formulera sms korrekt, och skicka dem vid rätt tidpunkt, det handlar om att dricka precis lagom mängd alkohol och det handlar om att förstå alla signaler rätt på en dejt och att bara smyga iväg och använda mobilen under ursäkt att man är på toa. Det verkar så kallt och beräknande, men man kan inte annat än känna för Filip, som innerst inne är väldigt ensam.
Jag tycker att Vi har redan sagt hej då var riktigt bra. Den är förresten skriven med kapitlen huller om buller, vilket adderar spänning och gör att berättelsen berättas från lite olika tidsperspektiv. Språket är avskalat och meningar klipps ibland av mitt i när Filip håller tillbaka sig själv. Det bidrar till känslan att det här har hänt på riktigt.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.