Det här är den första bok jag läser av Leif GW Persson, men jag känner naturligtvis igen honom ändå, för han syns ju rätt ofta i TV och i andra medier. När jag läser hans biografi, Gustavs grabb, inser jag att han inte bara kan göra TV och ägna sig åt kriminologiforskning, han kan också skriva. Berättelsen är faktiskt utmärkt och Persson har lyckats sålla bland vad han vill berätta ur sitt liv. Boken börjar vid hans första minnen och slutar i nutid, men innehåller inga onödigt långa redogörelser, utan är intresseväckande hela tiden.
Boken kretsar mycket kring Perssons far, Gustav, som var en händig och rejäl arbetare och som stod för tryggheten i Perssons barndom. Det blir känslosamt ibland när Persson skriver om sin relation till pappan och hans beundran för honom. Precis som att det också svider till när han skriver om hans komplicerade förhållande till modern, som snärjde sin omgivning med sina ständiga, förmodligen påhittade, sjukdomar och krämpor. Det är ingen fin bild Persson målar upp av sin mor. Han håller verkligen inte igen när han ilsknar till och det gäller även andra som han inte hyser någon större respekt för. I kapitlen som avhandlar Geijeraffären skriver han t.ex.
Peter Bratt är förvisso ingen vanlig skvallerbytta. Det är mycket enklare än så. Peter Bratt är en dålig människa. Han är faktiskt en av de allra sämsta människor som jag har träffat under mina drygt fyrtio år som brottsforskare och högre vitsord än så kan jag inte ge honom med tanke på alla skurkar och vanliga skitstövlar som jag stött på under mitt yrkesliv.
Över huvud taget har Persson en jargong som man kan uppleva som lite självgod. Han skriver om sin egen framgång, sina pengar och hur bra han var i skolan. Han lyfter fram lite av varje av sina egna förtjänser och skriver ner en hel del människor han inte gillar, men lyckas ändå få ihop boken på något sätt. Det är väl tur att han inte sparar på att skriva om sina tillkortakommanden. I slutändan blir det någon slags balans.
Bokens undertitel är Berättelsen om min klassresa. Ordet klassresa brukar i min värld handla om att ta sig från arbetarklassen med sina dåliga löner och arbetsvillkor, in till något annat: medelklass eller överklass. Visst är Perssons familj ingen överklass. Pappan sliter ut sig som byggarbetare (han skadar sig t.ex. allvarligt i ett ras under ett tunnelbanebygge), så på så sätt stämmer allt med min uppfattning om vad klassresa innebär. Men man får också veta att morfadern har en tjock plånbok och att mamman också har sina besparingar, att familjen till och med har flera lägenheter och en sommarstuga. Klassresan blir istället från medelklass till den absoluta överklassen. Den tycks handla mer om att lära sig att äta middagar där det är dukat med många bestick än att verkligen känna sig som en underdog. Det spelar väl egentligen ingen roll. Det Persson upplever som sin klassresa är också en klassresa, även om jag själv inte riktigt ser att Persson lyckas förmedla den på ett trovärdigt och intressant sätt i boken.
Alldeles oavsett är det dock en intressant och läsvärd biografi. Den är personlig, utan att kleta med en massa smaskiga detaljer, och välskriven. Jag är rent av nyfiken på Perssons övriga böcker, inte minst Grisfesten, som han skrev strax efter Geijeraffären, som han beskriver som en minst sagt omtumlande period i livet.
Mitt projekt att läsa en dikt om dagen har nu nått Sorgegondolen från 1996. Boken är den första efter Tranströmers stroke, som gav honom afasi, men dikterna är en blandning av dikter från tiden före och efter. För mig är det inte alls självklart vilket och jag hade inte varit säker på om den i sin helhet varit skriven under tiden före eller inte, om jag inte hade kollat upp det.
Sorgegondolen är liksom tidigare Tranströmersamlingar fint skriven och hyfsat lättillgänglig. Här dyker också Tranströmers haikudikter upp. Det är en diktform jag gillar särskilt mycket och Tranströmer lyckas verkligen få till dem:
Ekar och månen.
Ljus och tysta stjärnbilder.
Det kalla havet.
Jag är intresserad av miljöfrågor och det har inte undgått mig att maten är en stor del av klimatfrågan och andra miljöfrågor. Sedan tidigare har jag t.ex. läst Mat & klimat och Tyst hav, som handlar om matens koppling till hållbar utveckling. Nästa bok på temat har blivit Matens pris, en bok som jag faktiskt skrev här på bloggen att jag ville läsa och sedan fick av Hundöra. 🙂 Redan innan jag läste boken har jag lyssnat på några av de radioprogram som ligger till grund för boken.
Matens pris är en reportagebok som tar upp flera aspekter av hur vår mat produceras och vad de ger för påverkan på miljön. Jag är redan relativt påläst, men lärde mig förvånansvärt mycket nytt.
Boken behandlar till exempel frågan om sojaproduktion och den enorma mängd livsfarliga bekämpningsmedel som används för att driva denna monokultur som behövs för att göra djurfoder. Den handlar också om populära köttdieter och vem som bekostar en stor del av den forskning som brukar lyftas fram för att peka på fördelarna med att äta en kolhydratfattig kost. Ett kapitel ägnas också åt att informera om vilka enorma mängder energi som går åt för att på ett prispressat sätt odla paprikor i Holland. Boken är väldigt lätt att ta till sig, men slarvar inte bort källorna. Den känns faktiskt väldigt väl underbyggd och är hela tiden intressant och tankeväckande.
Som alltid är det lite trist att läsa den här typen av böcker, som kritiserar en livsstil som alla vi svenskar har och som inte är så lätt att ändra. Boken gör ett försök att fokusera på enkla åtgärder man kan göra för att minska sin miljöpåverkan, t.ex. att äta säsongsanpassat och minska mängden kött och mjölkprodukter. Ändå tycker jag att den borde vara lite tydligare med att det till stor del är politiska beslut som måste till och regler som måste stramas åt i Sverige och EU. Det blir fel om man förskjuter hela skulden till den enskilde konsumenten.
I det stora hela är det dock en mycket intressant och viktig bok och jag önskar verkligen att alla läste den och tog till sig av den information den delar med sig av. Tyvärr är det väl som vanligt att det mest är miljömuppar som jag själv som läser den här typen av böcker.
Hetero i Hägersten är ett sött litet seriealbum av Sofia Olsson. Handlingen kretsar kring ett par som precis har återvänt till Stockholm efter att ha bott i Malmö under en period. De flyttar runt, runt i olika andra hands-lösningar tills de köper sig en bostadsrätt i Hägersten, där alla, till deras förvåning, tycks vara runt 30 och jobba med media.
Det finns mycket som jag ler åt i boken, för den lyckas träffa väldigt rätt i sin skildring av vardagen idag. Den driver också på ett roligt sätt med Stockholmare och den där ständiga ivern efter att vara lagom speciell. Att råka betala för någon annans tacomiddag på ICA är så pinsamt att det inte går att gå tillbaka och rätta till felet. Att åka på semester till Ukraina är lagom eftersom det ligger någonstans mitt emellan att åka till svenniga Thailand och att åka till ställen i stil med Tchad… Jag skrattar också gott åt morgontrötthet, flyttkaos och att irritera sig över varandras egenheter.
En hel del rutor säger mig inte så mycket, men det som är bra väger upp. Det här är en fin bok om livet runt 25-30. Den roade mig!
Jag var i Berlin i påskas, men hann knappt påbörja den här faktaboken om Berlins historia innan jag reste iväg. Det gjorde inget. Det kanske till och med är en fördel att läsa den när man redan har bekantat sig lite med staden, för det är ingen lättsam reseguide det handlar om, utan en rejäl och gedigen genomgång av Berlins historia från medeltiden fram till nutid.
Det är sparsamt med bilder och i min pocketutgåva är de dessutom svartvita, så boken innehåller skapligt kompakt text. Ändå är den förvånansvärt lättläst och intresseväckande. Schimanski kan konsten att skriva både personligt och ändå göra en ambitiös redogörelse för fakta med källhänvisningar.
Boken är indelad i ett antal kapitel i kronologisk ordning och alla avslutas med en liten faktaruta med lästips och tips på platser att besöka i Berlin. Kul! Jag tyckte riktigt mycket om den här boken och är sugen på att resa tillbaka till Berlin. Det är en stad som har en intressant historia, inte minst 1900-talets historia, såklart.
Låt de gamla drömmarna dö är en ljudbok där John Ajvide Lindqvist läser upp sina noveller från samlingen Låt de gamla drömmarna dö (den vanliga pappersboken innehåller även andra texter). Som vanligt är uppläsningen kanon.
När jag lyssnar på novellerna slås jag dock av att de i vissa fall inte känns riktigt färdiga. Baksidestexten meddelar att texterna är skrivna under lång tid och i vitt skilda sammanhang. Jag tycker lite att det märks att det är en samling av sådant som i vissa fall har ”blivit över”. En del noveller byggs upp och slutar abrupt, annat är helt enkelt inte så arbetat som det hade kunnat vara. Överlag är det dock en samling med mycket bra texter och det finns minst ett par ordentliga guldkorn.
Jag tyckte särskilt mycket om novellen Ansiktsburk, där Ajvide Lindqvist själv spelar en av rollerna och på så sätt skojar med sig själv, och novellen som gett samlingen dess namn: Låt de gamla drömmarna dö. Den anknyter faktiskt till min favorit av Ajvide Lindqvists böcker: Låt den rätte komma in. Mycket roligt återseende!
Som alltid lyckas författaren tränga in på djupet och fånga människans psykologi och han utnyttjar all sin kunskap, om vad som formar oss människor, till att berätta riktigt läskiga historier. Inget för den som är äckelmagad eller lättskrämd!
Guds barmhärtighet är första delen i Kerstin Ekmans Vargskinnettrilogi. Jag kan ärligt talat säga att det tog mig ett bra tag innan jag kom in i berättelsen, så jag lyssnade om flera gånger på de första skivorna av ljudboken, men sedan lossnade det och då blev jag helt fast!
Boken kretsar kring Hillevi Klarin, som reser från Uppsala till en by i Jämtland vid 1910-talet. Hon har sökt och fått tjänst som barnmorska, men den egentliga anledningen till hennes resa är att hon är hemligt förlovad med prästen, Edvard, som också har fått en tjänst där borta. Edvard är dock inte särskilt entusiastisk över att Hillevi följer med honom och så småningom skiljs de åt och Hillevi inleder en relation med ortens handlare. Boken berättas av fosterdottern, Risten, och sticker ibland iväg och skildrar livet för Elis, en pojke som rymmer från de hårda förhållandena i byn.
Det är en engagerande och välberättad bok om livet i Jämtland under den här tiden. Inte minst tar den upp samernas situation och hur synen på samekulturen var, och den ger också en osminkad berättelse kring hur det kunde vara att arbeta som barnmorska under den här tiden. Hillevi kommer till byn med idéer om att vaccinera och att i största allmänhet utföra sitt jobb med stort allvar, men möts av en del skepsis. Hon kastas också rätt in i en obehaglig verklighet när hon t.ex. är med och förlöser en 13-årig flicka som gått i flera dagar utan att någon hjälp tillkallats.
Men boken är inte bara allvarlig och en historielektion. Mest av allt är den en intressant och fin berättelse, berättad med en hel del humor. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen, Sista rompan och Skraplotter.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa en välskriven bok om livet i Jämtland vid början av 1900-talet.
Betyg: 4 lapphundar av 5.
Om Guds barmhärtighet och Kerstin Ekman
Kerstin Ekman (född 1933) är en svensk författare som sedan 1978 innehar stol nr 15 i Svenska akademien. Efter en konflikt kring författaren Salman Rushdie deltar hon dock inte akademiens arbete. Ekman debuterade som deckarförfattare 1959 och har sedan dess gett ut en lång rad romaner inom vitt skilda genrer. Ekman är en mycket uppskattad författare och bland de otaliga priser som hon har belönats med kan Augustpriset nämnas. Det är ett pris som hon dessutom har förärats två gånger (1993 för Händelser vid vatten och 2003 för Skraplotter).
Uppläsare: Helena Brodin.
Utgivningsår: 2004 (den här ljudboksutgåvan, utgiven av Bonnier Audio), 2003 (första utgåvan, utgiven av Bonnier).
Antal sidor: 399 sidor (ca 16 h lyssning).
Andra delar i serien: Sista rompan, Skraplotter.
Andras röster: En bok om dagen, Manne Fagerlinds blogg.
Köp hos t.ex: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”När barnmorskan Hillevi Klarin vårvintern 1916 kommer med sin hygien och sin välvilja till fjällbyn Svartvattnet i Jämtland möter hon en hård värld där kvinnor och barn far illa. En liten lappflicka, Risten, blir hennes fosterbarn, och hon är den som minns i berättelsen; hon är länken mellan levande och döda, mellan då och nu. Kerstin Ekmans breda och täta roman om livets finsida och dess grovsida är den första i en planerad trilogi Vargskinnet.”
Alter ego är en e-novell av författaren Adam Hansson, som har en bakgrund i reklambranschen. Det märks i novellen, eftersom den utspelar sig i de miljöerna. Huvudpersonen är AD på en ansedd reklambyrå, men när de tappar ett viktigt uppdrag förlorar han också jobbet. Han söker sig då till en av konkurrenterna, men får där en trasslig överraskning: han förväntas jobba nära en av sina ex, som han inte precis har haft någon bra kontakt med efteråt.
Novellen lyckas på sina 22 sidor säga något om en ytlig reklambransch och de otrygga villkor som gäller där. Från en dag till en annan kan villkoren förändras helt och den byrå som är hetast plötsligt rasa ihop. Men mest av allt är novellen spännande. Det händer saker hela tiden och det gör det kanske lite spretigt, men från första till sista sidan lyckas den faktiskt förvåna och den slutar precis så öppet och mystiskt som noveller kan tillåta sig att göra. Jag gillade det!
För levande och döda är en diktsamling från 1989 av Tomas Tranströmer. Här rör sig dikterna mellan Andra världskriget, uppehåller sig kring 1800-talsporträtt och skildrar liv och död ur olika aspekter. Den är en riktig fin samling. En av mina favoriter ur den är Madrigal:
De svåraste brotten förblir ouppklarade trots insats av många poliser. På samma sätt finns någonstans i våra liv en stor ouppklarad kärlek. Jag ärvde en mörk skog men idag går jag i en annan skog, den ljusa.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det här är den första bok jag läser av Leif GW Persson, men jag känner naturligtvis igen honom ändå, för han syns ju rätt ofta i TV och i andra medier. När jag läser hans biografi, Gustavs grabb, inser jag att han inte bara kan göra TV och ägna sig åt kriminologiforskning, han kan också skriva. Berättelsen är faktiskt utmärkt och Persson har lyckats sålla bland vad han vill berätta ur sitt liv. Boken börjar vid hans första minnen och slutar i nutid, men innehåller inga onödigt långa redogörelser, utan är intresseväckande hela tiden.
Guds barmhärtighet är första delen i Kerstin Ekmans Vargskinnettrilogi. Jag kan ärligt talat säga att det tog mig ett bra tag innan jag kom in i berättelsen, så jag lyssnade om flera gånger på de första skivorna av ljudboken, men sedan lossnade det och då blev jag helt fast!