Daniel ska hälsa på sin enäggstvilling Max, som bor på det som Daniel tror är ett privat vårdhem för psykiskt sjuka. Väl där vill Max att de tillfälligt ska byta plats, så att han kan ta sig ut från området och göra några skumraskaffärer som brådskar. Daniel är inte så pigg på idén, men blir inlurad i arrangemanget och finner sig efter ett par dagar övergiven av brodern. Nu tror alla, både boende och personal, att han är Max.
Det så kallade vilohemmet visar sig heller inte vara ett vilohem, utan ett stort forskningsprojekt, där dömda förbrytare med psykopatisk läggning hålls fångna och ingår i forskning för att försöka göra dem friska. Plötsligt är hemmet inte längre en trevlig plats, utan skrämmande och farlig, och det verkar vara en omöjlighet att komma därifrån.
När jag läste den här boken svängde jag lite fram och tillbaka i min åsikt om den. Först och främst var jag inte så peppad på att läsa den eftersom min mamma redan hade påbörjat den och inte ens tyckt att den var värd att avsluta. När jag började läsa slogs jag av att mycket i den känns sökt och konstruerat. Bara en sådan sak som att boken handlar om tvillingar som skiljts åt i barndomen och gått åt olika håll, känns som en saga. Efterhand så drogs jag dock med i berättelsen. När jag hade släppt det irriterande kring att Daniel helt enkelt inte åker därifrån eller att personalen på stället inte kollar upp enkla saker i stil med data från folkbokföringen, för att konstatera att Max har en tvilling, så kunde jag faktiskt tycka att boken var riktigt spännande. När ca 100 sidor återstod hade jag egentligen tänkt släcka läslampan för kvällen, men kunde plötsligt inte sluta läsa, för att den var så kittlande och jag ville veta hur allt hängde ihop. Det är sällan jag sträckläser en bok, men Himmelsdalen är en ovanligt skrämmande spänningsroman.
Egentligen tror jag att största felet med den här boken var min egen inställning. Man måste redan från börja läsa den som en science fiction och inte försöka se den som en vanlig roman, så att säga. Det här är en skruvad och knasig bok, särskilt ballar den ur mot slutet, men om man köper grejen och tänker bort att allt faktiskt är orealistiskt och överdrivet så är boken riktigt spännande.
Den senaste tiden har jag läst flera av Nanna Johanssons seriealbum och nu har turen kommit till hennes nyaste, Välkommen till din psykos, som kom ut tidigare i år. Både bilderna och seriernas teman känns igen från de tidigare albumen Fulheten och Mig blir du snart kär i och det är ju inte så dumt, för jag har tyckt att båda är riktigt kanonbra. Vid det här laget börjar jag dock bli lite mätt, så Välkommen till din psykos levde i någon mening inte upp till mina förväntningar, tyvärr.
Jag rekommenderar ändå alla att läsa Nanna Johansson, antingen den här boken eller någon annan av hennes seriealbum. Johansson är rolig, vass och har något att säga om kvinnorollen. Hennes grej är att förfula tjejiga grejer, till exempel ”My little djuphavsfisk” istället för ”My little pony” eller bilder med bokmärkeshundar och typiska och godtyckliga kommentarer som tjejer gärna får på sina bilder på nätet (”Snygg.”. ”Snygg!”, ”O.K.”, ”Snygg!!”, ”Snygg?” och ”Äckligt jävla LUDER!!!!”). Både hennes enrutare och serier är tänkvärdiga, roliga och snyggt ritade. Det jag särskilt gillar med Nanna Johansson är att hon aldrig är rädd för att skoja om saker. Vad som helst kan dyka upp i hennes serier. Befriande!
Några andra som har läst Välkommen till din psykos är DN och Ge oss boken!. Du hittar den hos bl.a. Adlibris och Bokus.
Är det någon som kan upplysa svenskar om hur svenskar är så är det Fredrik Lindström. I program som Svenska dialektmysterier och Världens modernaste land har han vänt och vridit på vår kultur och vårt språk. I den snygga lilla boken När börjar det riktiga livet har han också närmat sig frågorna i novellform.
I femton små noveller skriver han om barn som har så många leksaker att de inte får plats, men som inte kan göra sig av med ett enda, om svenskar som hyr in polacker till sina renoveringsprojekt och hamnar i moraliska dilemman, om semstersvenskar som drömmer om att ta en väska och försvinna, men som snabbt återvänder till sitt vardagslunk och om homestylade hem som blir så rätt stylade att familjen inte vill flytta därifrån.
Med mycket värme driver han med svenskar och svenskhet i novell efter novell. Ibland blir det också absurt. Han ruskar liksom om och frågar ”Är det så himla viktigt hur ditt kök ser ut?” eller ”Spelar det någon roll om din nya soffa matchar din stil och säger något om vem du är?”. Och nej, det är ju faktiskt inte så viktigt. Men ibland skriver nästan på näsan att svenskar har strumpor som försvinner i tvättstugan och att det är svårt att inte hosta på teatern ifall man tänker att man absolut inte får hosta. Och då blir det också lite ointressant och hans vardagsbetraktelser lite ansträngda. Boken är trevlig, rolig och lättläst, men i någon mening föredrar jag nog Lindström på TV.
Tidigare i år läste jag en novell av Adam Hansson och nu är han aktuell med sin första ungdomsroman, Doktor Kessners hemlighet. Det här är verkligen något helt annat än novellen, men jag tycker också att det här är riktigt bra.
Boken handlar om 15-årige Finn, som inte precis lever ett Svenssonliv med sina föräldrar. De har nämligen en stor segelbåt, som de seglar med i Västindien med betalande gäster. Hans vardag består således av paradisöar och mycket sol och bad, men å andra sidan består den också till väldigt liten del av jämnåriga vänner. När jämnåriga Jen anländer med sina föräldrar känner han för första gången att han är bekväm med att umgås med en tjej och han vågar ta initiativ som han annars inte tar.
Hanssons beskrivning av den första, pirrande kärleken är klockren och det bästa jag läst i ämnet på länge, men boken är mer än en bok om den första kärleken. Det här är en riktigt spännande äventyrsbok om deras segelbåts mystiska historia, som verkar ha kopplingar till händelser under Andra världskriget, och om människor som verkar vara ute efter båten och dess hemlighet.
Dessutom innehåller boken de Tranströmerdikter som finns i diktsamlingen Stigar från 1973. En komplett samling, alltså. Den är dessutom snyggt förpackad i en stilren inbunden utgåva med bokmärkesband. På insidorna av omslaget finns bilder av Tranströmers omtalade insektssamling, vilket känns lite personligt och kul.
Jag rekommenderar den här boken för den som är intresserad av Tranströmers författarskap. Boken är snygg och trevlig att ta fram och bläddra i. Jag gillar den!
Det är lätt att förväxla Pistolen mot tinningen med deckare (på grund av titeln alltså!), men det här är faktiskt inte alls en bok i den genren. Pistolen mot tinningen handlar om Alex, världskändis som sångare i ett stort rockband. På vägen mot kändisskapet har han förlorat sin flickvän och dotter, som har övergivit honom. Nu har han också förlorat sin karriär. Efter ett anfall (epilepsi?) har han dragit sig tillbaka och sitter nu i sin lägenhet och äter Ben & Jerrys och försjunker i misär. Musiken har han helt lagt åt sidan. En av hans nära vänner föreslår att hans dotter, som också är lite på glid, ska börja jobba hos honom och hjälpa honom med hushållssysslorna. Alex är tveksam, men ger till slut med sig. Det kommer att leda till jobbiga konfrontationer, men också att båda ser ljusning i mörkret.
Jag har haft den här boken i min e-bokläsare ett tag, men har annat har kommit emellan och jag har inte läst den förrän nu. Det blev lite av en (positiv) överraskning att den inte var en deckare, utan en roman om relationer och att ta sig ur en återvändsgränd.
Språket hakar upp sig lite ibland, för det är mycket uppräkningar i korta meningar. Ungefär såhär (från inledningen):
Pistolen mot tinningen. Mitt finger på avtryckaren. Pang! Jag inbillar mig. Att kulan gräver sig in. Att jag blir fri. Från rädslan.
Fast ärligt talat gillar jag det. Det passar i den här berättelsen, som trots allt handlar om en man som lever ett rörigt liv och har tankar som far fram och tillbaka.
Nanna Johanssons uppföljare till seriealbumet Fulheten fortsätter att vrida och vända på kvinno- och mansrollen och den här gången tycker jag att hon träffar ännu mer rätt än i sin tidigare bok. Okej, jag uppskattar inte allt, Johansson saknar på gott och ont hämningar, men det finns material i boken som väger upp och gör det här till en självklar favorit.Man skrattar och blir arg om vartannat. Den innehåller så mycket dumhet, egoism och absurditeter att man börjar undra vad det är för värld vi lever i. Jag tycker verkligen att Johansson med den här boken lyckas sätta fingret på något viktigt i debatten om feminism.
Boken har en bra blandning av serier och enrutare och faktiskt även lite foto. En av de absolut mest träffande är serien ”Alla gubbar har inte kuk”, där Johansson pekar ut fyra obehagliga kvinnor: ”Hon som buntar ihop alla kvinnor”, ”Hon som hatar yngre kvinnor”, ”Hon som hatar män” och, mest tragikomiskt, ”Hon som hatar kvinnor”. ”Hon som hatar kvinnor” har ingen bild, utan är illustrerad med texten ”Tacka upphovsrätten för att det inte sitter ett foto på Nyamko Sabuni här.”. Nanna Johansson är orädd, vass och helt briljant. Måste läsas!
För något år sedan läste jag en sådan tankeväckande artikel i det franska livsstilsmagasinet Marie-Claire. Artikeln innehåll riktiga siffror och statistik på hur kvinnor står utanför i samhället och på många sätt befinner sig i utsatta situationer. Det som gjorde artikeln speciell var att man hade valt att byta ut ”kvinna” mot ”man” i texten och att man hade arrangerat och manipulerat alla foton till att föreställa män i fattigdom och utsatthet. Det förstärkte verkligen det absurda.
I Fulheten utforskar Nanna Johansson samma sak, men i serieform. Det är skruvat (ibland lite väl skruvat/äckligt/fult för min smak) och tillspetsat, men också intressant och roligt. Hur vore det om alla smurfar, utom en, vore smurfor? Hur vore det om My little Ponys kräktes, pissade och var allmänt äckliga (eller hade en jättekuk?)? Hur vore det om män sa saker i stil med ”Man vill inte visa för mycket hud… Man vill ju att kvinnorna ska ha nåt att fantasiera om.”? Bland de roligaste är hennes bilder av stereotyper som uttalar sig om feminism: t.ex. en en gorilla som säger: ”Amen säg nån sport då som tjejer är bättre på!” och en flinande tjej som säger ”Jag är inte feminist, jag tycker ju om killar!”.
Fulheten är på många sätt både briljant och för mycket. För mycket, som ju dessutom är något som tjejer sällan tillåts vara, vilket är intressant i sig.. Jag kommer att läsa mer av Nanna Johansson.
Jag har under en tid haft som projekt att läsa Tomas Tranströmers samlade verk och för ett tag sedan läste jag ut hans senaste diktsamling, Den stora gåtan. Näst på tur har varit att också läsa hans biografi, Minnena ser mig.
Jag är inte så van vid att läsa poesi, så faktum är att det här Tranströmerprojektet har varit en av mina första bekantskaper med just poesi. Det är kul att vidga vyerna, men när jag läser Minnena ser mig dras jag tillbaka till faktumet att det är oerhört bekvämt att läsa prosa. Det är när jag läser Tranströmers självbiografiska texter som jag till fullo uppskattar hans uttryck och språk. Jag gillar det verkligen!
Boken är inte på något sätt en kronologiskt ordnad fullständig förteckning över Tranströmers liv, tack och lov. Den är precis så avskalad att den är intressant att läsa, men ändå skänker en bild av Tranströmers person. Faktiskt är det här den Tranströmerbok som jag har fastnat för mest. Rekommenderas!
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Daniel ska hälsa på sin enäggstvilling Max, som bor på det som Daniel tror är ett privat vårdhem för psykiskt sjuka. Väl där vill Max att de tillfälligt ska byta plats, så att han kan ta sig ut från området och göra några skumraskaffärer som brådskar. Daniel är inte så pigg på idén, men blir inlurad i arrangemanget och finner sig efter ett par dagar övergiven av brodern. Nu tror alla, både boende och personal, att han är Max.
