Bokblomma

Etikett: Sverige

Viktig: Från matmissbrukare till träningsförebild

Viktig av Terese Alvén är en självbiografisk bok om att insjunkna i anorexia och att ta sig upp igen. Betyg: 4 New York-resor av 5.

Viktig av Terese Alvén är en personlig berättelse om att drabbas av en ätstörning. Terese gör tidigt klart att hon inte är utbildad inom ämnet eller utger sig för att kunna ge professionella råd, men hon hoppas att hennes berättelse ska kunna ge hopp till andra drabbade.

I boken rullar Terese tillbaka bandet till sin barndom. Hon beskriver sig själv som lång, den största tjejen i klassen, och som en flicka med låg självkänsla. Hon beskriver hur hon inget annat ville än att smälta in och se ut som de smala tjejerna, att uppfylla det perfekta idealet. Hon beskriver hur det här bidrog till hur hon så småningom kastade sig in i vuxenlivet med en stark övertygelse om att hon skulle göra en nystart, där det också ingick att bli smal. Det märks att Terese är driven och motiverad: redan i tonåren började hon ta för sig och jobba extra och instruera gruppträning och som mycket ung hoppade hon på en PR-utbildning som ledde henne till ett halvårs vistelse i New York. Det var där hennes nya, smala jag skulle formas. Terese rasade i vikt medan hennes nära och kära befann på andra sidan Atlanten.

Personligen har jag aldrig varit drabbad av någon ätstörning. Om Tereses berättelse är den peppiga berättelse som författaren själv hoppas kan jag därför inte bedöma, men jag tror att den kan betyda något för andra drabbade genom att vara ett exempel på att allting faktiskt kan bli bra igen. Berättelsen är rak och ärlig. Terese Alvén beskriver ingen lätt resa att ta sig tillbaka till ett liv som frisk och fri, men hon berättar att det faktiskt går att ta sig upp. Långsamt. Jag vet att ätstörningar för många innebär ett livslångt kämpande mot ångest. För Terese är sjukdomen dock en solskenshistoria genom att hon faktiskt blev helt frisk. Så härligt med en solskenshistoria! Jag tror att den här boken kan vara läsvärd för den som känner på sig att förhållandet till mat är på väg att gå överstyr, men det är också en intressant bok för oss som själva inte har de problemen. Ätstörningar är en problematisk och komplex sjukdom och den här boken kan säkerligen bidra till lite mer förståelse.

Men varför har jag egentligen läst den här boken, just nu? Ja, du känner kanske till Terese Alvén? Om inte, så är hon alltså en av Sveriges största influencers inom träning och hälsa och en flitigt anlitad instruktör och föreläsare, exempelvis på träningsresor. Hon är också skribent och har genom året synts i många artiklar och uppslag med träningspepp samt att hon arbetar som redaktör för Marathon-gruppen, som anordnar många svenska lopp, däribland Stockholm Marathon. Vidare har hon en podd som fokuserar på rörelseglädje för familjen. Och så har hon ju skrivit en flera böcker, som alla kretsar kring hälsa på olika sätt. En riktigt aktiv hälsoinspiratör med andra ord!

Till och från genom åren har jag följt Terese Alvén, framför allt genom hennes blogg, som en gång i tiden startade under namnet Spark i baken. Hon var verkligen tidigt ute med att driva en (tränings)blogg och hon har alltid stått ut från mängden; Medan många andra influencers fokuserar på att kränga proteindrycker eller att visa upp rumpan i snygga tights, så har Terese alltid hållit fast vid att förmedla träningsglädje och att skildra lyckan i att röra på sig. Hennes träningsblogg är den enda träningsblogg jag har stött på som verkligen känns glad och peppig.

Trots att jag inte alls känner Terese, eller ens har träffat henne i något sammanhang, så måste jag erkänna att jag blev starkt berörd när jag i våras hörde att hon hade drabbats av äggstockscancer. Jag uppfattar att Terese är en person som alltid försöker hitta någonting positivt i allt; att hon är en i grunden stabil och glad person som instinktivt försöker vända motgångar istället för att fastna i ältande. Det gick inte annat att tro än att Terese skulle komma tillbaka efter sitt svåra besked och att hon så småningom skulle komma tillbaka med full entusiasm. Det kändes med andra ord helt ofattbart när hon genom sin man och genom en nära vän meddelade att hon i själva verket var döende. Den 11:e juni somnade Terese Alvén in för gott i närvaro av sina närmsta. Det hann bara gå en dryg månad från det att hon fick en cancerdiagnos tills att hennes liv var över.

Sedan Terese blev mamma ägnade hon mycket av sin tid åt att inspirera till rörelseglädje för hela familjen och de syntes ofta i hennes kanaler. När jag läste om Tereses död kunde jag inte sluta tänka på hennes barn och familj och det oerhörda de drabbats av genom förlusten av sin mamma, fru, syster, dotter. Hur kan två barn tillåtas mista sin mamma? Hur kan en mamma tillåtas ryckas bort från livet och därmed inte få vara där för sina barn? Tusen tankar om livet och vad som är viktigt på riktigt kom över mig. Och igen, jag känner verkligen inte Terese. Jag har såklart också haft egna sorger, drabbats av tråkigheter och haft närstående som drabbats av tråkigheter, men under en tid blev Terese bortgång också en liten sorg hos mig, på något vänster, och en påminnelse för mig om att livet är förbannat skört. Det är underligt att man kan bli så påverkad av någon man faktiskt inte kände, men ”kändisar” kan verkligen komma att betyda något för sina ”fans” och när det gäller influencers så blir det ju lite speciellt eftersom följarna har kunnat följa personen under lång tid.

När det hade lagt sig lite så kändes det tomt för mig. Det är banalt i sammanhanget, men det kändes tomt att inte kunna läsa några fler ord från Terese. Det var det som ledde mig till den här boken, Terese Alvéns biografi. Vid sidan av att skildra sin sjukdomstid och vägen tillbaka så är Viktig naturligtvis också en berättelse om hur Terese formade sitt liv som frisk: giftermålet, barnen, karriären, däribland bloggen. Jag tror att boken är särskilt läsvärd för de som följt Terese Alvén, men jag hoppas också att den, alldeles oavsett, kan vara peppig och ge lite tröst åt den som kämpar med en ätstörning. Jag hoppas att den här och hennes andra böcker fortsätter att leva och inspirera. Terese arbetade för övrigt på ytterligare en bok när hon blev sjuk och den är planerad att komma ut nu i höst (slutförd av hennes nära vän Jane Haglund).

Ytterligare en vän till Terese, Helena Olmås, startade en insamling hos Cancerfonden under Tereses sjukdomstid och den finns fortfarande kvar som en minnesinsamling. Den som kan och vill har därför möjlighet att dela med sig på Spring för Terese, en insamling som i dagsläget är uppe i över 1 000 000 kr (!), ytterligare ett litet tecken på vilken utstrålning Terese hade och hur hon kunde engagera och peppa. Jag har själv bidragit med en liten summa och bara dagarna efteråt hade jag särskild anledning att återigen ge ett litet bidrag till Cancerfonden eftersom att jag nåddes av beskedet att en tidigare kollega till mig har gått bort, ungefär samtidigt som Terese faktiskt. Min tidigare kollega blev 64 år, Terese blev bara 37. Nu måste utvecklingen gå framåt så att prognosen blir bättre för fler av alla de som drabbas av cancer!

Jag inser att det här inlägget handlar mer om Terese Alvén (och om min reaktion på hennes bortgång) än om boken, men det var svårt att koppla bort boken från den sammanhang som gjorde att jag valde att läsa den just nu. Det är hur som helst en personlig och bra bok om att insjukna i anorexia, vad sjukdomen kan ge för konsekvenser (fysiskt och psykiskt och för anhöriga) och om att allt trots allt kan vända och livet bli fantastiskt. Med facit i hand kan vi också konstatera att livet kan bli oväntat kort och att det inte finns någon tid att förlora. Låt oss alla göra vad vi kan för att ta vara på den tid vi fått. <3

En kväll när jag skulle gå och sova ville Camilla och Louise prata med mig. De hade allvarliga ansiktsuttryck och jag förstod att det inte var något positivt samtal som väntade. De satte sig på varsin sida om mig i soffan och berättade att de var oroliga över att jag inte åt tillräckligt, att jag motionerade för mycket och hade gått ner massor i vikt. De misstänkte att jag inte mådde bra och hade ätstörningar. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Såg de inte att jag åt lika mycket som de gjorde? Det var de som åt lite, inte jag. Jag var tjock, så jag var tvungen att tänka på vad jag åt. Att de tyckte att jag var jättesmal rann av mig som vattnet på en gås. Det var svårt att lyssna på dem när jag hade en annan åsikt.
Ur Viktig av Terese Alvén

Viktig av Terese Alvén

Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Hoi förlag).
Antal sidor: 276.
ISBN: 9789186775414.

Terese Alvén inspirerar varje vecka tusentals tjejer till ett hälsosamt liv genom sin populära träningsblogg ”Spark i baken”. Men det har inte alltid varit så. Terese har haft en allvarlig ätstörning som var nära att kosta henne livet. I denna självbiografi visar hon upp delar av sig själv som många i hennes närmsta omgivning inte vet om.
Förlagets beskrivning

Terese Alvén

Terese Alvén (1982 – 2019) var en svensk hälsoinspiratör, skribent och influencer. Hon drev en av Sveriges första och största träningsbloggar och skrev flera böcker om hälsa och rörelseglädje. Hennes blogg finns fortfarande bevarad på teresealven.se.

2019-08-04
Svemester: Så reser du smart och hållbart i Sverige

Svemester av Niklas Kämpargård är en inspirerande och bra bok om att semestra i Sverige. Betyg: 4 kanalresor av 5.

Svemester av Niklas Kämpargård är en bok om att semestra i Sverige. Jag känner till begreppet ”hemester” sedan tidigare, men nu har jag också lärt mig vad ”svemester” betyder. Egentligen är det inga konstigheter. Runt om i Sverige finns det pärlor att upptäcka och vare sig man suktar efter storslagna naturupplevelser eller en lyxig och avkopplande weekend någonstans så har vårt eget land mycket att erbjuda. Varje år reser utländska turister till Sverige för att få uppleva vårt ”big five”, där exempelvis norrsken ingår, och för att njuta av Sveriges natur och mycket annat i vårt vackra land. Boken Svemester uppmuntrar oss svenskar att göra detsamma.

När jag växte upp var svemester en självklarhet. Bortsett från några båtresor till Åland (som fågelvägen ligger cirka 10 mil från min hemort) var jag inte utomlands förrän på högstadiet, då jag och mamma reste med buss till Frankrike. Innan dess spenderades sommarloven och vinterns ledigheter i allmänhet hemma (jag har förmånen att ha fått växa upp i en liten sommarstad vid havet) eller på campingar i Mellansverige. Ibland kan jag nästan skratta åt alla som pratar om flygskam, svemester etc. Kom igen och kom ner på jorden! Det är inget konstigt att semestra i Sverige eller att resa ut i Europa med andra färdmedel än flyg. Nu för tiden anses det närmast radikalt att resa med tåg/buss eller att semestra på hemmaplan, men jag kan egentligen inte se varför. Att välja Sverige framför t.ex. en chartersemester vid Medelhavet eller att välja en bussresa ut i Europa istället för att ta flyget är inget speciellt eller komplicerat (behöver inte vara det i alla fall) eller någonting. Jag och min familj gjorde det innan klimatfrågan ens var en fråga som diskuterades i samhället och vi gjorde det absolut inte för miljöns skull. Det där är liksom ett helt vanligt sätt att semestra för otroligt många människor.

Med detta sagt är jag såklart glad över att den här typen av inspirerande och peppiga böcker kommer ut och kanske får ängsliga, trendkänsliga medelklassmänniskor att våga göra något ”nytt” (för dem).

Boken ger tips både på färdmedel, boenden, restauranger och caféer och aktiviteter. Det finns en stor spridning i tipsen, men det handlar mindre om sådant som många säkert redan känner till, typ Skansen och Astrid Lindgrens värld, och mer om tips på cykelleder, stora loppisar, gårdsbutiker och unika boenden (ishotellet i Jukkasjärvi känner du kanske till, men hur vore det att bo i arkitektoniskt spännande boenden bland trädtopparna?). En del resmål och aktiviteter känns lämpliga som en endagsutflykt eller som ett kul utflyktsmål, värda en omväg under resan genom Sverige. Annat är lite mer avancerat i sammanhanget, t.ex. de ganska kostsamma (och säkert helt fantastiska) resorna med Inlandsbanan. Kämpargårds svemester-tips sträcker sig från Skåne i söder till de nordligaste landskapen. Jag tror att boken både kan öppna ögonen på den som blivit lite hemmablind och glömt bort de lokala smultronställena och för den som planerar att resa bort och vill ha lite restips med sig.

Jag gillar den här boken! Den är inspirerande, snygg och har gjort mig mer nyfiken på att upptäcka nya platser i Sverige. Det jag eventuellt kan sakna är ett enkelt sätt att slå upp boenden/matställen/aktiviteter på specifika geografiska platser. Uppdelningen är helt enkelt inte sådan. Kämpargård har istället valt att sortera alla restips under teman: spännande ”glampingar” (lyxigare campingar) i Sveige snarare än ”här kan du bo och det här kan du se och göra i Västerbotten”, om du förstår vad jag menar. Jag tycker att Kämpargård har valt rätt uppdelning för inspirationen, men boken är kanske mindre bra som reseguide, helt enkelt. Gott så! Jag tycker att det här är en riktigt fin bok. Bläddra gärna i den när det är dags att planera semesterns äventyr nästa gång. Sverige har så många unika och intressanta platser och upplevelser att erbjuda!

Svemester av Niklas Kämpargård

Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Mima förlag).
Antal sidor: 255.
ISBN: 9789188845528.

Varför åka långt när nästan allting finns nära? Niklas Kämpargård guidar dig genom Sveriges exotiska sevärdheter och utmanande äventyr med hänsyn till både klimat och plånbok!
När klimatutmaningarna får många att fundera på om man verkligen ska göra den där långresan till varmare breddgrader ökar intresset för att uppleva Sveriges alla sevärdheter. Bortsett från fantastiska vinterupplevelser finns också världskända restauranger, mysiga kaféer, härliga hotell och en lång rad unika upplevelser som gör Sverige exotiskt.
Fördelen med att resa i Sverige är att det inte behöver kosta så mycket då både friluftsliv och naturupplevelser oftast är helt gratis och äventyret ligger hyfsat nära. Som att njuta av midnattssolen, spana efter varg, cykla dressin, paddla kajak eller besöka världsarvet i Karlskrona. Svemester: så reser du smart och hållbart i Sverige ger dig råd och tips om hur du kan resa hållbart och klimatsmart. Det är nu det är dags att uppleva Sverige.
Förlagets beskrivning

Niklas Kämpargård

Niklas Kämpargård (född 1976) är en svensk skribent och fotograf. Han har skrivit ett flertal böcker om resor, självhushållning och krisberedskap. Niklas Kämpargård har en blogg.

2019-07-29
Slutet

Slutet av Mats Strandberg är en preapokalyptisk och tänkvärd bok om livets (och jordens) förgänglighet och en spännande bok om tonårsliv i ett samhälle där det mesta har satts ur spel. Betyg: 5 dagboksappar av 5.

Slutet av Mats Strandberg är en verkligt tänkvärd bok om livet i en nära nutid, där människornas existens hotas av en komet. Kometen närmar sig obönhörligt och det finns ingenting att göra för att förhindra att den träffar jorden. Det har blivit sent på jorden, helt enkelt; Om tre och en halv månad kommer alla att gå under.

Boken följer växelvis två tonåringar, Simon och Lucinda, vars gemensamma nämnare är Tilda, Tilda som var Simons tidigare flickvän och Lucindas bästa vän. Nu har det mesta i samhället satts ur spel: sophämtning och medicinutdelning sköts av ideella, tåg går sällan eller aldrig, samtidigt som det är svårt att få tag på bensin för att resa med bil. De flesta affärer har stängt igen, tömts och plundrats, precis som att biblioteken har övergivits. Det finns inte speciellt många anledningar att vara i stan längre; stadens lockelser har blivit meningslösa och värdelösa. Unga struntar i att gå till skolan precis som att många vuxna struntar i sina jobb. När nyheten om kometen slog ner var det snart dags för skolavslutningar och studenten. Nu finns ingen framtid. Simons syster är gravid, men kommer aldrig att hinna bli mamma. För många blir det hög tid att förverkliga allt de en gång tänkt att de skulle hinna med i sina liv och en del passar på att leva ut, minst sagt. Det finns inte ens någon poäng längre i att tänka på sin hälsa. En del klarar inte av pressen, en del lever i förnekelse, en del dras in i underliga sekter.

Lucinda och Tilda var tidigare elitsatsande simmare. Mycket av det som kan ingå i ett typiskt tonårsliv har genom åren fått stå tillbaka för simningens skull: det har inte funnits utrymme för speciellt mycket fest eller för speciellt många andra fritidsintressen eller vänner utöver de i simhallen. Nu finns det inga framtida tävlingar eller mål att uppnå. Tilda börjar istället som så många andra att testa något nytt: droger. Hennes liv roterar snabbt kring stökiga fester och Simon har inte längre någon plats i hennes liv. På den sista dagen vill Simon omge sig av sina nära, däribland älskade Tilda, men Tilda vill ägna sin sista tid åt att vara med fler än Simon.

Även Lucinda och Tilda har glidit ifrån varandra. Lucinda har cancer och var mitt uppe i en cancerbehandling när det blev känt att jorden kommer att träffas av en komet. Nu avslutar hon behandlingen. Plötsligt har hon samma prognos som alla andra och cellgiftsbehandlingar spelar ingen roll. Någonstans under hennes sjukdom gled Lucinda och Tilda isär. Kanske hade de kunnat hitta tillbaka till varandra, men plötsligt slår det ofattbara ner: Tilda är borta. En udda vänskap växer fram under Simon och Lucindas sista tid i deras sökande efter Tilda.

Slutet är en oerhört bra bok. Jag är 30+ och kan inte veta hur väl den här boken lyckas ringa in hur dagens tonårsliv ser ut, men jag känner i alla fall stark igenkänning när Mats Strandberg skildrar tonårsliv. Vänskap, förälskelse, starka känsloutbrott åt olika håll, det känns verkligen träffsäkert. Här blir det dessutom extra intressant eftersom att det handlar om ett tonårsliv under minst sagt speciella villkor: jorden är på väg att gå under och allt tonårsliv måste komprimeras till några veckor. Det här är unga människor utan framtid. Allt de vill uppleva måste de uppleva nu.

Boken väcker många tankar. Vad skulle jag vilja göra om jag visste att jorden bara skulle existera i några veckor till? Vad är viktigt på riktigt? Vad är slöseri med tid? I boken hotas jorden av en komet, men det är lätt att istället tänka på vår verklighet idag och den katastrof vi på riktigt är på väg mot: klimatkatastrofen. I den här boken har transporter och konsumtion till stor del slagits ut och på många håll lever människor i misär. På så sätt skildrar den scenarier vi på riktigt är på väg mot. Samtidigt är det ingen bok om klimat, utan den handlar om en komet. Det är dock väldigt intressant att det är så enkelt att göra de där parallellerna.

Mycket i den här boken är svindlande, samtidigt som den är en väldigt ”vanlig” bok om vänskap, kärlek och tonårsliv. Det finns många bottnar, helt enkelt, och jag tycker att varenda en är briljant. Slutet är en fantastisk bok och en av mina favoriter hittills från årets läsning.

Slutet av Mats Strandberg

Jag springer vidare. En pappa är på väg till lekparken med sitt barn. Han lyssnar koncentrerat medan hon pladdrar på om en robot som kan förvandla sig till katt. Jag tittar på pappan. Undrar om han vet vad som hänt. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att han ska slippa vetskapen några minuter till. De försvinner ur sikte när jag viker runt ett hörn och ser trevåningshuset av gammalrosa tegel, korsar parkeringen med den slitna Toyotan som Judette köpte här om veckan.
(ur Slutet av Mats Strandberg)

Utgivningsår: 2018 (första svenska utgåvan, Rabén & Sjögren).
Antal sidor: 511.
ISBN: 9789129703498.

Du är sjutton år gammal. Det är sommar och världen ser ut precis som vanligt. Men du vet vad som är på väg. Om en månad är vi alla borta.
Vad vill du göra den sista tiden? Vem vill du vara med när allt tar slut? Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö? Och vad spelar ett liv mer eller mindre för roll?
Slutet är en preapokalyptisk berättelse om två ensamma unga människor i en värld som lever på lånad tid. En tragedi binder dem samman och växer till en besatthet, men kommer de att hitta svaren innan himlen blir vit och haven förångas?
(förlagets beskrivning)

Mats Strandberg

Mats Strandberg (född 1976) är en svensk författare, känd för bland annat succéromanerna Engelsforstrilogin (som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren), Färjan och Hemmet. Mats Strandberg har en hemsida, en Facebooksida, instagrammar under @matsstrandberg_ och twittrar under @matsstrandberg_.

2019-07-11
Städerna inuti Hall

Städerna inuti Hall av Johannes Ayuru är en diktsamling som binder samman en modern urban miljö med grekisk mytologi. För mig flög nästan allt över huvudet… Betyg: 1 parkbänk av 5.

Städerna inuti Hall av Johannes Ayuru är en diktsamling där man kan ana lite av den ilska och frustration som kanske drabbade läsarna av den hyllade romanen De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, som kom här om året. Jag känner i alla fall igen Anyurus språk och bilder. Här finns det urbana, smutsiga, våldsamma. Det är nutid, men ibland rör sig dikterna till den grekiska mytologin och väver samman dem, binder ihop med teknologi och moderna material. Nylon, nycklar & lås.

Jag har älskat det två romaner jag har läst av Anyuru, En storm kom från paradiset och De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, men jag måste erkänna att jag hade svårt för Städerna inuti Hall. Det är en bok som gör motstånd och kräver mycket av sin läsare: kräver att läsaren kan sin grekiska mytologi och kan följa med på Anyurus språkliga experiment. Det här blev faktiskt för svårt för mig och det känns verkligen att det mesta flög över huvudet. Helt ärligt så är det här en sådan bok som får mig att tvivla på att poesi ens är något för mig. Sanningen är egentligen att jag älskar poesi! Men då ska det vara lättillgänglig poesi som är enkel att relatera till och att hänga med i: Bodil Malmsten, Märta Tikkanen, Tomas Tranströmer, Eva-Stina Byggmästar, Linnea Axelsson… Städerna inuti Hall, å andra sidan, är poesi för den som läst sin litteraturhistoria och tagit sina högskolepoäng i humaniora, antar jag. Gott så. Jag håller mig till Anyurus romaner.

Saint Borås, San Tokyo
S:t Hisingen,
blommigt tyg böljar
över hans axel Han
väntar, någon
kropp Hur kan någon
vara ett liv Pang Fotosula
mot
glas,
fingertoppar –
Ur Städerna inuti Hall av Johannes Ayuru

Utgivningsår: 2009 (första utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 358.
ISBN: 9789113022055.

Städerna inuti Hall är en bok om den lilla, vassa metallbiten som snurrar längst inne i varje stad. Det är en bok om det artificiella, om nylon och polymerkedjor, om värde och värdelöshet. Om lag som inte vill vara lag. Om att inte orka se andra i ansiktet.
Men det är också en bok om Aeneas som besöker underjorden och möter Roms hela ättelinje; tusentals generationer av kejsare och mördare. En bok om hegemoni och ändlös makt. Om ett tusenårsrike av tv-apparater och polisbilar.
En gång var det en bok skriven på hundra hotellrum. En man låg på en parkbänk och drömde en bok – den stora, trötta boken, telefonkatalogen över de döda. En bok om dem som försvann. Om lapparna som satt upptejpade i busskurer, i mataffärer, i hissen: Har du sett vår son?
(förlagets beskrivning)

Städerna inuti Hall av Johannes Anyuru

Johannes Anyuru

Johannes Anyuru (född 1979) är en svensk författare, som debuterade 2003 med diktsamlingen Det är bara gudarna som är nya. Det stora genombrottet kom nio år senare med En storm kom från paradiset, där Anyuru berättar om sin pappa. Johannes Anyuru har belönats med många fina priser och utmärkelser, bland annat Augustpriset, som han belönades med för De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.

2019-06-26
Folk med ångest

Folk med ångest av Fredrik Backman är en både sorglig, rolig och värmande bok om livskrisande människor på lägenhetsvisning och ett rån som ballar ur och blir en gisslansituation. Betyg: 4 kaniner av 5.

Folk med ångest av Fredrik Backman är Backmans kanske dystraste roman hittills – och det påstår jag trots att jag också har läst hans stora bästsäljare, En man som heter Ove, där hela berättelsen kretsar kring en änkling som är deprimerad och överväger att avsluta sitt liv. Egentligen är det väl ett vanligt inslag i Backmans böcker, det där mörka, som så ofta får lindring när böckernas karaktärer vågar släppa varandra inpå livet. Här är dock psykisk ohälsa alldeles särskilt tydligt utpekat. Hela berättelsen kretsar kring konsekvenser som går att härleda till en bro – och en man som hoppade, en kvinna som inte hoppade.

Samtidigt är det, som så ofta i Backmans böcker, komiskt på samma gång. Backman har öga för igenkänningskomik och kan formulera sig snärtigt och precist om allt från USB-minnen, som måste vändas fyra gånger innan de går att stoppa in, till tvåsamhetens svårigheter. Högt och lågt. Sorg och glädje.

Folk med ångest är lite av ett kammarspel, där nästan hela boken utspelar sig på en och samma plats: en lägenhet som är ute till försäljning. På visningen befinner sig ett äldre, krisande par, ett par som väntar sitt första barn, en äldre, färglös dam, en förmögen kvinna som ingen kan förstå vad hon gör där. Och några till. Sedan havererar hela visningen när en inkompetent rånare plötsligt rusar in och förvandlar lägenhetsvisningen till en gisslansituation.

Självklart gömmer sig det mycket mörker hos rånaren, som så uppenbart inte vet vad den håller på med och som ganska snart visar sig vara ute efter den blygsamma summan 6 500 kr. Det visar sig också att de olika visningsdeltagarna också bär på olika bagage. Livskriser radas upp och trots att det mestadels är roligt och fyndigt formulerat så är de svarta stråken fler och bredare än i Backmans tidigare böcker. Här ryms en hel del liv som har nått olika återvändsgränder.

Jag har alltid tyckt att Backman snubblar farligt nära gränsen att glida över till det sentimentala i sina romaner. Han är duktig på att få in en fin blandning av människor: i hans berättelser brukar det rymmas fler än vita, heterosexuella, medelklassiga människor och han brukar också vara duktig på att överraska – först måla upp en karaktär som känns snudd på stereotyp och sedan överraska med en oväntad twist som räddar upp. Det är sympatiskt, men ibland känns det verkligen sökt. I den här boken slår han nästan knut på sig själv när han väver ihop allas livsberättelser, plockar in lite ”fjärilseffekten” och låter allt röra sig mot den sympatiska, men också förutsägbara poängen att det aldrig är för sent att ändra sig, att vi alltid bli starkare tillsammans, att olikheter och mångfald är en styrka… Här snubblar det närmare det sentimentala än någonsin. Jag måste erkänna att det här inte är min Backman-favorit. Ändå vill jag verkligen tycka om Folk med ångest, inte minst för att det är så tydligt att berättelsen betyder mycket för Backman själv.

Det är fint att han har skrivit en feel good-bok (som det här trots allt är) och samtidigt har gjort en bok som kretsar runt självmord och livskriser. Det är ett bra initiativ och ett udda ämne, som borde få mer utrymme i böcker från olika genres, även feel good.

Jag tyckte verkligen om att läsa Folk med ångest och jag tror att den som inte har läst något av Backman förut skulle bli särskilt berörd och glad av den här boken. Jag blir berörd och glad, men jag har också läst flertalet av hans tidigare böcker och lite, lite känner jag att stilen känns igen och att det någonstans upprepar sig. Det är mörkare och sorgsnare här, men det är mycket som går igen och här är det dessutom nära att det slår över och blir för mycket. Av Backmans böcker tycker jag nog fortfarande bäst om Björnstad, men absolut, Folk med ångest är mer än läsvärd. Det är en både humoristisk, sorglig och trösterik bok, en värmande berättelse som vi alla kan behöva emellanåt.

Folk med ångest av Fredrik Backman

”De veckor då flickorna bor hos sin ena förälder nu, efter skilsmässan, lyssnar de på nyheterna i bilen på morgonen. Deras andra förälder är med på nyheterna idag, men det vet de inte nu, att en föräldern blivit en rånare.
De veckor flickorna bor hos rånarföräldern åker de buss. De älskar det, hela vägen hittar de på små historier om främlingarna i sätena längst fram: Han där är kanske brandman, gissar föräldern. Hon där är kanske utomjording, säger yngsta dottern. Sedan är det äldsta dotterns tur och då säger hon JÄTTEHÖGT: ”Han där är kanske en efterlyst mördare som kanske har ett människohuvud i sin ryggräck, vem vet?” Då blir tanterna i sätena omkring dem så obekväma att båda döttrarna fnittrar sig till syrebrist och föräldern måste med mycket allvarlig min mot tanterna låtsas att nej minsann det där var ju verkligen inte roligt alls.”
(Ur Folk med ångest av Fredrik Backman)

Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Forum).
Antal sidor: 346.
ISBN: 9789137151212.

”En man som heter Ove”-författaren Fredrik Backman är tillbaka med sin sannolikt bråkigaste roman hittills. ”Folk med ångest” är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den…tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?
(Förlagets beskrivning)

Fredrik Backman

Fredrik Backman (född 1981) är en svensk författare och bloggare som slog igenom med dunder och brak 2012 med romanen En man som heter Ove. Boken blev en stor bestseller och filmatiseringen är en av de mest sedda filmerna någonsin i Sverige. Fredrik Backman har en blogg, twittrar under @backmanland och instagrammar under @backmansk.

2019-06-14
Kärlekens Antarktis

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en roman om en utsatt och mördad kvinna och en roman där det för ovanlighetens skull är just kvinnan som står i centrum. En smärtsam och berörande berättelse. Betyg: 4+ injektioner av 5.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är en roman, men visst kan man ana att en del inspiration kommer från Catrine da Costa-fallet, eller kanske inte ändå? Kanske är det här den helt generiska romanen om kvinnan i alla de där fallen där offret är en kvinna?

Boken kretsar alltså runt en mördad kvinna. Det är inte en bok om en mördare, inte om en polisutredning, inte om motiv, utan en berättelse om att bli mördad, att bli berövad sitt liv. Det saknas inte fruktansvärda detaljer kring hur mordet går till och hur kroppen sedan skändas, styckas, kastas bort, men det är inte en skildring som utgår från förövaren eller från en betraktare, utan en skildring från den som berövas allt, en berättelse från offret självt. Det går rakt in i hjärtat.

Offret är en prostituerad heroinmissbrukare, som nu har ryckts bort från världen och kvarlämnat sörjande anhöriga. Kvar blir också kvinnans två barn, som hon tvingats lämna ifrån sig och som nu är för evigt förlorade. Nu kan den mördade kvinnan blicka ned på dem, men ingenting kan hon göra, på intet sätt kan hon ingripa.

Det är en oerhört sorglig bok. Allt är så trasigt redan från början: heroinet, de omhändertagna barnen, kan det bli så mycket värre? Ja, sedan slås allt sönder fullständigt på det mest fruktansvärda sätt. Det framkommer inte vem mördaren egentligen är eller vad det kan finnas för motiv, men det är lätt att förstå att bokens huvudperson är ett enkelt offer. Hjärtat går sönder. Stridsberg har verkligen skildrat en av samhällets mest utsatta och det känns fantastiskt fint att hon helt har lånat just den här utsatta kvinnans blick och låtit offret få ha huvudrollen. Det är verkligen en berörande berättelse.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

Uppläsare: Lo Kauppi.
Utgivningsår: 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2018 (den här ljudboksversionen, Bonnier audio).
Antal sidor: 313 (ca 7,5 h lyssning).
ISBN: 9789178270064, 9789100177140.

””Och det var juni, det var månaden för att försvinna, månaden för att bli hittad i stycken, månaden för att förlora sitt huvud, sin tunga och sitt kön.”
En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.
Sara Stridsbergs nya roman berättar om den absoluta utsattheten; om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit. Kärlekens Antarktis är ett hjärtslitande existentiellt drama som innehåller Stridsbergs karakteristiska blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svart förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.”
(förlagets beskrivning)

Sara Stridsberg

Sara Stridsberg (född 1972) är en svensk författare och före detta ledamot i Svenska Akademien. Hon har bland annat skrivit böckerna Drömfakulteten, för vilken hon belönades med Nordiska rådets litteraturpris, och den uppmärksammade Beckomberga. Ode till min familj.

2019-05-27
438 dagar: En berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar

438 dagar av Johan Persson och Martin Schibbye är en upprörande bok om Perssons och Schibbyes tid i etiopiskt fängelse, och en bok som väcker många tankar om frihetens pris. Betyg: 4+ snusdosor av 5.

Ni vet förmodligen redan bakgrunden till Martin Schibbyes och Johans Perssons 438 dagar. De två frilansjournalisterna arbetade med ett reportage om hur befolkningen
i den omstridda och konfliktfyllda Ogadenregionen i östra Etiopien drabbats av oljeutvinningen. Inte minst var de det svenska företaget Lundin Petroleum på spåren. Resan in till Ogaden, som är stängt för journalister, gick via Somalia och skedde tillsammans med medlemmar ur ONFL-gerillan. Sedan gick allt fel. De två journalisterna blev tillfångatagna, skottskadade, utsatta för skenavrättning och tvingade att erkänna brott som de inte hade begått. Efter en farsartad utredning och rättegång dömdes de till 11 års fängelse, anklagade för att bland annat ha främjat terrorism.

I 438 dagar berättar Schibbye och Persson om tiden kring gripandet, om tillvaron i etiopiskt fängelse och om det politiska och diplomatiska spelet som skedde för att få dem frisläppta. Det är skrämmande att läsa om hur rättslöst de blev behandlade och hur oskyddade både de och alla de andra fängslade journalisterna och politikerna är i den här diktaturen. Det är också upprörande att läsa om hur de hade det i fängelset: sovandes på cementgolv i ett överfyllt fängelse där dödliga sjukdomar sprids och där det råder brist på mat, vatten, hygienartiklar, allt. Hur håller man hoppet uppe och bevarar förståndet i den här tillvaron? Jag förstår knappt hur de orkade fortsätta, orkade tro.

438 dagar är verkligen en fängslande, upprörande och berörande berättelse och en bok som väcker många tankar kring journalistik och vem som ska betala priset för att berätta från konfliktfyllda områden eller för att rota i sådant som de med makt vill dölja. Vem vågar vara journalist idag? Det förefaller bli allt farligare att våga berätta och att vittna från konflikter eller att nyansera med fler berättelser än de officiellt utkablade. Vem ska våga gräva och rapportera i framtiden om det är såhär journalister behandlas? Det känns inte speciellt upplyftande att påminnas om den seriösa journalistikens status idag, i våra tider med filterbubblor, fake news och förföljelse av journalister. Ändå är 438 dagar på sätt och vis en peppig berättelse om några som faktiskt vågade och som aldrig verkade tveka på att friheten är värd att kämpa för. Det är bara att hoppas på att Schibbye, Persson och andra fortsätter att rapportera och berätta och inte skräms till tystnad.

438 dagar av Martin Schibbye och Johan Persson

Uppläsare: Martin Schibbye, Martin Wallström.
Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Offside press) 2014 (den här ljudboken, Storyside).
Antal sidor: 363 (ca 14 h lyssning).
ISBN: 9789185279258, 9789170368547

Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen.
Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i ökensanden. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början. En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik. Efter en Kafka-artad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. Bredvid oss satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att de inte hade gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är.Här är vår berättelse om pressfrihet och kärlek under 438 dagars helvete.
(förlagets beskrivning)

Johan Persson och Martin Schibbye

Johan Persson (född 1982) är en svensk fotograf och journalist och Martin Schibbye (född 1980) är en svensk journalist. De blev kända över hela världen när de fängslades i Etiopien och 14 månader senare blev benådade. Mer om boken och författarna finns bland annat läsa på bokens hemsida, 438dagar.se.

2019-05-12
Maken: En förhållanderoman

Maken av Gun-Britt Sundström är en fantastisk roman om ett par i sena 60-talets Stockholm; En störande och berörande bok om kärlek och tvåsamhet, frihet och passion. Betyg: 5 pipor av 5.

Maken av Gun-Britt Sundström är en roman om ett ungt par i det sena 60-talets Stockholm. När den kom ut, 1976, blev den Gun-Britt Sundströms stora genombrott och idag har den blivit något av en modern klassiker. Det är lätt att förstå varför. Boken vänder och vrider på kärlek och tvåsamhet och jag tror att alla på ett eller annat sätt kan känna igen sig eller känna med huvudpersonerna i den här berättelsen. Det är inte lätt att dela sitt liv med någon annan. Jag tror att vi alla har behövt konfronteras med detta ibland.

I den här boken är det Martina och Gustav som står i centrum. Båda är studenter och det här är en tid då törsten efter bildning uppenbarligen var något annat än vad den är idag – i den här romanen springer folk på föreläsningar och registrerar sig på universitetskurser som ren underhållning. Det blir ingen ögonblicklig och himlastormande förälskelse mellan Gustav och Martina, men med tiden växer det fram något som blir en passion. Aldrig böljar väl samtalen fram så fritt som när de pratar med varandra – inte minst om politik, kultur, filosofi. Martina och Gustav blir ett par, de blir ett officiellt par och de bryter till och med mot pryda föräldrars uppfattning om när det är lämpligt att sova i samma sovrum på sommarstället. Gustav frågar titt som tätt om Martina vill gifta sig, men det är som på skoj, något som bara slinker ur. Martina kallar Gustav för sin make. Kanske är det deras sätt att protestera mot tidigare generationers idéer om förhållanden och tvåsamhet – att gifta sig är det inte frågan om.

Det är som att de tror sig stå över den typen av förstelnade gamla strukturer. Martina och Gustav är bildade, upplysta, fria. Snart börjar de båda ha affärer vid sidan om, vilket de inte räds att diskutera med varandra. Det kan rent av presentera den andre för sina älskare och älskarinnor. Intellektuellt tänker de att de ändå vet var de har varandra och vilket förhållande som har betydelse, men känslomässigt drar det iväg. I flera omgångar gör de slut. Martina tvivlar på att hon älskar Gustav på rätt sätt. Gustav känner sig oälskad. De sårar och älskar, om vartannat.

Fyrahundra sidor senare slutar boken och fick mig att nästan gråta. Att det ska vara så svårt med relationer! Maken har verkligen fått mig engagerad och den har berört mig, minst sagt. Ibland har jag velat skaka om Martina och Gustav, ibland har jag velat skälla på dem. Ibland har jag velat fråga dem om de verkligen är så fria som de tror. Det paradoxala är att hur öppet och kravlöst de än försöker att leva, desto mer ofria blir de. Kanske går det inte att både äta kakan och att ha den kvar: kanske har förhållanden alltid ett pris och kanske är det vi kan hoppas på att det ändå är värt det, och att man inser att det är värt det innan det är för sent.

Jag tycker att Maken är en fantastisk och helt bländande roman om kärlek och relationer. Den är ärligt talat bland det bästa jag har läst på temat. Därtill är den en intressant skildring av tidsandan. Under läsningens gång hinner jag bli paff många gånger när det slår mig hur annorlunda vårt samhälle ser ut idag. Det här var uppenbarligen en tid då många av dagens bekymmer kunde viftas bort. Utbildning? Jobb? Äh, det löser sig! På ett skrämmande och samtidigt inspirerande sätt verkar varken Gustav eller Martina ha någon direkt plan för framtiden eller någon tanke på att skaffa sig något varaktigt jobb. Och kulturen och politiken! Här verkar kultur och politik vara dagens samtalsämnen. Så är det knappast idag, men kärleksbekymren är väl ungefär samma nu, som då.

Maken av Gun-Britt Sundström

Jag gör en ansats att hjälpa till med disken efteråt, men han föser ut mig ur köket med tillsägelse att umgås i stället. Anna-Karin har satt sig i soffan med ett handarbete, jag sneglar för att se vad det är hon virkar. Ser jag rätt? Jo. En slips.
Jag kan inte hjälpa att jag får utslag när jag upptäcker att det är en slips en flicka sitter och virkar. Något inom mig får utslag.
Jag bara vill bort, hem till mig, till där jag är hemma och är rätt.
Jag kan inte som Gustav älska det banala för dess banalitet, jag kan inte se det sakrala i det. Han tycker det är konventionellt att vilja vara okonventionell. Det kanske det är, men i så fall är det väl inte bättre med hans okonventionella sätt att vara konventionell, för det är ju inte det han är, han är konventionalistisk: programmatiskt och Kierkegaardskt utstuderat.
Men när jag ser Anna-Karin förstår jag att det naturligtvis är vad han egentligen innerst inne hela tiden vill ha: en liten brud som virkar slipsar åt honom.
Ur Maken av Gun-Britt Sundström

Utgivningsår: 1976 (första utgåvan, Bonniers), 2014 (den här e-boken, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 379.
ISBN: 9100411299, 9789100132941.
Andra som läst: dagensbok.com, Feministbiblioteket, Flora.

Vad är det att vara ett par? Vilket ansvar innebär det, vad kan man kräva av varandra? Tid? Sex? Trohet? Är det annorlunda om man gifter sig? Kan man leva ihop om man har olika ideal för hur ett förhållande ska vara? Sådant diskuterar Martina och Gustav med varandra och med andra, allt medan de försöker få sitt samliv att fungera, ger upp och skiljs åt men börjar om igen, om och om igen…Romanen utspelas i Stockholm på 1960- och 70-talet, en tid av förändring då många tror att kärnfamiljen är på väg att avskaffas. Ändå upptäcker Martina hur svårt det är att vara utan ”make” när alla man känner bildar par och familj. Maken utkom första gången 1976 och har blivit mycket läst och citerad. Många känner igen sig själva på olika sätt i denna oromantiska roman- man skrattar och gråter med det omaka kärleksparet.
(förlagets beskrivning)

Gun-Britt Sundström

Gun-Britt Sundström (född 1945) är en svensk författare, kritiker och översättare. Hon fick sitt stora genombrott med Maken 1976, en roman som hon för övrigt säger sig har varit trött på i 42 år. Hennes senaste bok är Skrivliv (2018), som utgår från Sundströms egna dagboksanteckningar från 60- och 70-talet.

2019-04-24
Broderier

Broderier av Burcu Sahin är en diktsamling om handarbete och kvinnoliv, traditioner och migration. Det känns fint att låta dikter som kretsar kring just handarbete låta berättelsen växa fram som en väv! Betyg: 4 spetskanter av 5.

Under årets Littfest var jag på plats när det tillkännagavs vem som vunnit årets Katapultpris, Sveriges författarförbunds debutantpris. Vinnaren blev Burcu Sahin, som belönades för sin diktsamling Broderier, en bok som jag omedelbart såg till att skaffa mig.

Det är en liten bok, fylld med kvinnor: kvinnor böjda över sömnad och broderier, kvinnor böjda i bön, kvinnor i en självklar gemenskap, masserande varandras nackar. Det är också en bok om sorg och förlust och om migration. Genom hela boken löper just sömnaden som en röd tråd (förlåt för ordvitsen) och bildar en rik väv. Handarbetet blir en väg både framåt och bakåt, till traditionerna och kulturen. Jag tycker att det är en väldigt rik och fin berättelse.

Ibland blir poesi för ”svårt” för mig, men jag brukar ta mig läsarens frihet att läsa in det jag spontant känner under läsningens gång. Förmodligen missar jag någonting, förmodligen är det något lager som går mig förbi och flyger över huvudet. Men det gör inget! Det här är en fin diktsamling och det känns tacksamt att författaren har valt att låta dikterna kretsa kring just broderier, som verkligen fungerar som metaforer på många plan. Det gör att det trots allt är ganska lätt att följa med och det gillar jag. Det känns också härligt att bjuda in till detta kvinnliga universum och lyfta handarbetet, hantverket.

rötterna är kraftiga
liknar anklagelser
de yngsta grenarna kapas
faller under mödrarnas
befallningar
rötterna sprider sig
förgrenas likt linjerna
i dina fotsulor
dokumenteras
inför ännu oskrivna böcker
där roten kapas
växer trådar ut
Ur Broderier av Burcu Sahin

Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 80.
ISBN: 9789100174934, 9789100174941.

det som läggs i våra händerska så småningom tas ifrån oss
Burcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt – men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.
(Förlagets beskrivning)

Broderier av Burcu Sahin

Burcu Sahin

Burcu Sahin (född 1993) är en svensk författare och lärare i skrivande, bland annat på Biskops-Arnös skrivarlinje. Broderier (2018) är hennes debut.

2019-04-06