Vi har varit på biblioteket igen! Jag går dit ibland och lämnar tillbaka böcker. På något sätt lyckas jag alltid komma tillbaka med ungefär lika många böcker igen. Här är några jag lånat för att läsa med mitt barn.
Var är kycklingen av Ingela P Arrhenius
Att den här boken ens finns på biblioteket och inte har blivit sliten i bitar för länge sedan?! Var är kycklingen? är en bok i hård kartong där varje uppslag pryds av filt-flikar. Man frågar ”Var är kaninungen?” och lyfter man på en filt-hink hittar man en liten kanin. Jag var rädd att mitt barn skulle slita sönder den här boken, men det gick bra! Mycket fin bok! I en viss ålder känns det som att den här typen av böcker är grejen: böcker som man kan känna och prassla med på olika sätt. Extra pluspoäng för spegeln på slutet!
Vem finns? av Stina Wirsén
Vem finns? är ytterligare en bra samtalsbok av Stina Wirsén. Med det menar jag att det är en bra bok att läsa för att få en ingång till svåra ämnen /inbillar jag mig/. Mitt barn är alldeles för liten för att prata om svåra grejer med. Men det här är också en väldigt fin bok, rent allmänt. Boken handlar om vem som finns. Det syskon som aldrig blev, men som först var en liten gåta i ett ägg och sen en dröm om det som hade kunnat vara? Mormor, som levde ett långt liv, men som inte finns längre? Glassgubben? Japp, den sistnämnda, hon ser ut som vanligt i alla fall.
Alfons siffror
Alfons Åberg har vi redan bekantat oss med i en pekbok om färger. Här är en liknande variant om siffror. De välkända barnboksfigurerna slår in ett paket, räknar fyra bilar och så vidare. Det dröjer nog innan mitt barn kan räkna… Men en pekbok med Alfons är aldrig fel.
Min nya familj, Vem finns?, Ramsa med Bebbe och Sov nu, Sickan
Sov nu, Sickan av Sofia Rådström
Jag måste absolut låna fler böcker om Sickan, för Sov nu, Sickan är verkligen en ny favorit! Underbara illustrationer! Superhärliga och finurliga rim! Åh, vad jag gillade den här lilla boken om Sickan som ska sova. ”Här är Sickan. Det är kväll. Sickan sömnig. Kommer gnäll”. Jodå. Känns igen.
Titta 10 blommor av Björn Bergenholtz
Titta 10 blommor är en pekbok med exakt det som titeln avslöjar. Jag älskar idén, som är lika enkel som genial. För jo, det är viktigt att kunna sina blommor, känna igen mångfalden i naturen och därmed också känna att den är värt att ta hand om. Det är aldrig för tidigt att börja! Här kan alltså bebisen peka på blåsippor, gullvivor och smörblommor. Beskrivningen av blommorna är härligt bebisanpassad: ”Ofta många många”, ”Stora bulliga blad”.
Ramsa med Bebbe: Busiga bebisramsor av Mervi Lindman
Vi gillar Bebbe! Och vi gillar ramsor! Så den här boken är såklart en hit. Vår tjej har älskat ramsor sedan hon var pyttepytteliten. Det bakas kakor och kläms i de små ärtorna (tårna). Hon skrattar fortfarande när man kommer till den stora, stora bönan (stortån). I den här lilla boken finns ett helt gäng ramsor, både sådana jag kände till sedan innan och några nya favoriter.
Min nya familj av Renata Galindo
Det är faktiskt en slump att jag redan har lyckats låna ett helt gäng böcker om ”svåra ämnen”. Min nya familj lånade jag faktiskt primärt för att det är en katt och en hund på framsidan. Jag tycker att man alltid bör låna en bok med en katt på framsidan! Ja, jag är väl lite av en tokig kattkvinna. Den här ”kattboken” handlar alltså om ett ämne som flyger många meter över huvudet på min lilltjej, men mig berörde den! Med underbara illustrationer berättar den om en hund som flyttar till sin nya mamma, en mamma som inte ser likadan ut som hen själv, en mamma som gör allt som mammor ska, men som inte alltid räcker till ändå. Men de försöker, båda två, lite till, varje dag. Lär sig att vara mamma och mammas barn. Åh, jag fällde typ tårar! Det är ju inte lätt att vara mamma alla gånger. Det var bara så fint att få läsa den här trösterika lilla boken!
Under december gjorde jag mig en egen novellkalender och avnjöt en novell per dag (som ni förstår hade jag en del att läsa ikapp efter jul, men tanken var ju god!). De flesta novellerna hämtade jag från olika novellsamlingar, men jag läste också fyra godbitar från förlaget Novellix samt en novell jag hade i läsplattan. Här kommer några ord om dem!
Kärlek ända in i döden av Unni Drougge
Kärlek ända in i döden av Unni Drougge
Har man läst Unni Drougges självutlämnande bok Boven i mitt drama kallas kärlek är det svårt att läsa Kärlek ända in i döden utan att dra paralleller. I Boven i mitt drama kallas kärlek berättar Drougge om ett destruktivt och nedbrytande förhållande och hon drar sig inte för att hänga ut folk med namn eller att lämna ut privata detaljer. Kärlek ända in i döden handlar om lite samma sak, men sett ur backspegeln – ett före detta par återser varandra och går tillbaka till det som varit. Jag läste hela tiden och kände att det blev ältande och upprepande med tanke på att ämnet redan dissekerats i en hel roman. I ett efterord förstår jag plötsligt att jag har fel – boken handlar om Oscar Wilde och Bosie. Fel av mig, som sagt, men jag hade ändå svårt för den här berättelsen.
Doggy Monday av Maria Sveland
Doggy Monday av Maria Sveland
I Doggy Monday av Maria Sveland får läsaren följa Rigmor, en föga karismatisk och inte särskilt trevlig kvinna i övre medelåldern. En motgång på jobbet får henne att lacka ur och plötsligt tar hon en slags revansch på livet. Jag tyckte att den här novellen var sjukt rolig, faktiskt. Rigmor är en osympatisk person och hon beter sig riktigt omoget, men någonstans känner man ändå med henne och har svårt att ogilla att hon river till och säger ifrån. Uppfriskande.
Arielles första kärlek av Monika Fagerholm
Arielles första kärlek av Monika Fagerholm
Jag har nog sovit på tok för lite de senaste månaderna för att kunna läsa den här novellen och ge ett rättvist omdöme, men jag fattade typ ingenting av den! Arielles första kärlek av Monika Fagerholm handlar om en ung kvinna som umgås med sin farfar, träffar en pojke, upplever en dramatisk händelse (eller inte), spenderar en sommar i en lånad lägenhet, börjar på internat. Allt känns vagt i den här berättelsen. Novellen består av fragment som jag inte får ihop. Nej, det här var ingenting för mig.
Lära sig av Cilla Naumann
Lära sig av Cilla Naumann
Huvudpersonen i Lära sig, av Cilla Naumann, är en lärare som sedan länge har tröttnat på skolan – lukten, eleverna… Alldeles särskilt stör han sig på en elev, en elev som alltid kommer i tid, men som ändå stör honom något otroligt. Så otroligt att han till slut går lite för långt. Den här novellen är både mörk och, någonstans i det tragiska, rätt rolig. Jag gillade den och kunde verkligen leva mig in i miljön, som författaren beskriver så vasst.
Bengångarna
Bengångarna av Johan Theorin
Bengångarna av Johan Theorin är en skräcknovell som leder tankarna till Selma Lagerlöf. Det är en klassisk ”gräva upp en grav”-skräckis, precis som i flera Lagerlöf-berättelser (som upptakten till Löwensköldska ringen). Fast här finns såklart något eget också. En spännande och otäck liten berättelse! När jag började skriva det här inlägget insåg jag att jag redan har läst novellen förut (och glömt bort det). Jag vet inte vad det säger om novellen… Men här är i alla fall det äldre inlägget!
Vi läser så många böcker att jag inte hinner blogga om dem. Nu är min baby snart 8 månader!! Det här inlägget hittade jag bland mina utkast. Hade helt glömt bort detta. Tre barnbokstips kommer i alla fall här:
Katten som inte hade något namn av Fumiko Takeshita och Naoko Machida
Jag var på föräldragruppsträff på biblioteket för ett tag sedan och fick då höra att man inte ska akta sig för att läsa svårare böcker för sitt lilla barn. Vi plockar och läser mycket ur pekböcker och småbarnsböcker, men det kom alltså en uppmuntran att man lika gärna kan läsa ur andra bilderböcker. Jag tog bibliotekarierna på orden och lånade omedelbart en bok som jag ville läsa. En tokig kattkvinna som jag blev såklart oerhört lockad av titel och framsida till Katten som inte hade något namn. Den är så vackert illustrerad och allmänt fin att jag fick läsa den på lite avstånd, så att mitt barn inte skulle börja banka och bläddra våldsamt. Nu är jag naturligtvis rädd om biblioteksböcker i allmänhet, men den här kändes lite extra olämplig att sätta i händerna på en liten. Jag älskade den vemodiga och ändå både roliga och hoppfulla lilla bok om en hemlös katt som saknar ett namn. Åh så fin! Jag får återkomma till den här boken när min unge faktiskt förstår vad man läser. Den här boken vill jag läsa igen!
Bebbe letar nappen av Mervi Lindman
Bebbe letar nappen av Mervi Lindman
Jag har redan bloggat om en Bebbe-bok. Nu har jag lånat en till: Bebbe letar nappen. En bra småbarnsbok! Den passar lite olika åldrar. En del sidor har bilder på föremål och är lite mer av en pekbok. Samtidigt finns det en story, som gör att boken också funkar även för den som vill ha en berättelse också. Här handlar det såklart om att Bebbe letar efter sin försvunna napp. Kul bok!
Joni plockar alla bär av Jessika Berglund
Joni plockar alla bär lånade jag lite som ett internt skämt mellan mig och min sambo… Han heter Jon och har emellanåt fått höra hemifrån ”JON, varför tar du alltid ALLT” när han t.ex. har ätit upp alla satsumas. Det är alltså något vi brukar skoja om här hemma och den här boken hade en för bra titel för att inte få följa med hem från bibblan (särskilt om man håller över i:et). Boken handlar om Joni, som är ute i skogen och plockar bär med sina pappor. Här kan alltså barnet få lära sig smultron, blåbär, myror, hallon. Det påminner mig om hur mycket mitt barn har kvar att lära och upptäcka. Så många skatter i skogen.
Min bebis blir äldre och äldre. Bokintresset har skiftat något på senare tid. Hon är inte lika pepp på att lyssna och titta utan ska helst stoppa in böckerna i munnen och/eller utforska pappret med sina händer. Och banka och krafsa på dem såklart – man vet ju aldrig om någon barnboksfigur lossnar. Det är ingen lätt sak att försöka bläddra i en bok vi har framför oss. Om man säger så. Men högläsning är mysigt ändå! Här är den senaste biblioteksskörden.
Titeln hade blivit bättre om jag hade lånat 6 böcker, men nu gjorde jag inte det!
Alfons färger
Klart man vill introducera en klassisk barnboksfigur så tidigt som möjligt! I pekboken Alfons färger finns de välbekanta figurerna från Gunilla Bergströms böcker. Prylar i olika glada färger visas upp och sidorna är i stadig kartong. Populär bok att banka i!
Vems bebis? av Stina Wirsén
Vi har läst en del andra böcker av Stina Wirsén. Jag gillar hennes fantasifulla illustrationer och att hennes böcker allt som oftast befolkas av figurer med bredd. I Wirséns böcker kan figurerna lika gärna ta sig fram med rullstol som med ben, om man säger så. Jag hade ingen koll i förväg på vad Vems bebis? egentligen handlar om. Det visar sig att den handlar om adoption och syskonavundsjuka. Kanske inte superaktuellt för just min familj, men såklart en fin bok ändå. Kan säkert passa bra som utgångspunkt för viktigt prat med lite äldre barn.
Om orm av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen
Varför lånade jag den här boken? Jag är ju livrädd för ormar? Och Om orm handlar alltså om en orm som käkar upp diverse andra djur. Egentligen är det ju inga konstigheter att ormar äter andra djur, men vill man läsa en bok om det? Vet inte. Har man läst den Lille prinsen och sett den ”hatt”-illustration, som boken inleds med, med så känner man igen premissen för Om orm. Det är en väldigt underlig bok egentligen, men sådana måste det ju också finnas utrymme för.
Pino’s jul av Kenneth Andersson, Eva Pils och Agneta Norelid
Pino’s jul av Kenneth Andersson, Eva Pils och Agneta Norelid
Pino-böcker har vi läst förut! Och i jultid var det såklart extremt passande att läsa om Pinos julafton tillsammans. Det bakas pepparkakor, slås in paket och görs diverse annat juligt. Boken funkar fint som pekbok, men kan även läsas som en liten berättelse.
Jag är en hund, En ny kompis, Pytte!, Vems är Bob? och Nisse & Nora träffar djuren
Jag är en hund av Baek Heena
Den här boken kanske jag lånade mest för min egen skull. Men givetvis vill man även introducera en ALMA-pristagare så tidigt som möjligt för sin unge. 😉 Baek Heena förärades detta otroligt fina pris år 2020. I Jag är en hund får läsaren följa hunden Goosl. Det blir bus och gos hos hans familj. Illustrationerna är HELT otroliga. Baek Heena gör minifigurer och miniatyrvärldar till sina berättelser. Helt fantastiska!
En ny kompis, Pytte! av Ingrid Flygare
Japp, jag lånade en hästbok till min bebis. Givetvis är den tänkt till lite äldre barn, men det struntar jag i! I En ny kompis, Pytte! kommer en ny häst till stallet och shettisen Pytte får plötsligt konkurrens. En söt berättelse med gullig sensmoral.
Vems är Bob? av Alex Howes
I Vems är Bob? får läsaren följa Bob genom hennes äventyr i kvarteret. Eller heter hon Devo? Tillhör hon trädgårdsmagikern (underbart ord!) eller mannen som gillar att sticka? Vem vet. För den som någon gång haft en katt är det old news att katter lever något slags eget, hemligt liv när man själv inte är med. Det här är en rolig bok om just det. Superhärliga illustrationer!
Nisse & Nora träffar djuren av Emelie Andrén och Lisa Moroni
Nisse & Nora träffar djuren är en bok för små barn (d.v.s. större barn än mitt) att känna igen sig i. Nisse och Nora är på en gård och hälsar på djuren. Nora blir lyrisk. Nisse blir rädd. Kossan är ju så stor? Och grisen luktar så konstigt? Tänk vad barn kan vara olika. Kul med en bok som handlar om just det!
Nordisk fauna av Andrea Lundgren är en novellsamling om ensamma och udda människor – och om det djuriska inom oss.
Nordisk fauna av Andrea Lundgren är en novellsamling med sex noveller som kretsar kring djur och människor. Det handlar inte så mycket om förhållandet mellan människa och djur, utan mer om det djuriska i oss och den kraft som finns i naturen. På ett genialt sätt kopplar Lundgren denna naturkraft och det magiska i naturen till människor som hamnat lite utanför eller har någon skevhet.
En kvinna väntar ivrigt hela dagen på sin sambo. Hon får lägga band på sig för att inte låta väntan gå till överdrift, att bli som den hund som väntar på husse i hallen. En annan kvinna sitter på ett tåg, ståendes inför ett vägskäl i livet. När tåget stannar mitt i skogen tar livet en ny riktning.
Jag älskar de försiktiga inslagen av magisk realism och det mystiska och kraftfulla som gifter sig så bra med de här berättelserna om ensamma och udda människor. Det här var verkligen en novellsamling i min smak.
Jag kan ha fel är Björn Natthiko Lindeblads självbiografiska berättelse om livet och döden. Det är en berättelse som berör och väcker mycket tankar.
Jag kan ha fel är den ödmjuka titeln på Björn Natthiko Lindeblads biografi, som han skrivit tillsammans med Caroline Bankler och Navid Modiri. Kanske har du hört Björn i Sommar i P1? Han har varit sommarvärd både 2012 och 2020 – två mycket omtyckta sommarprat där han berättat om sitt liv som buddhistmunk och om att leva med amyotrofisk lateral skleros (ALS). Boken behandlar naturligtvis båda dessa ämnen.
Det är intressant att få ta del av Björns resa, hur han lämnar en lovande karriär, börjar söka efter något annat och hittar till livet som munk. Klosterlivet, som för mig känns både mystiskt och lite märkligt, skildras: vardagslunken, gemenskapen, förhållningsreglerna. Det här är naturligtvis ingen bok som försöker inspirera folk till att gå i kloster, men den rymmer många klokheter som vem som helst skulle må bra av att ta till sig. Att vara i nuet, att inte göra sig för stora föreställningar om framtiden (som man ju omöjligen kan veta något om!), att vara lite duktigare på att ge sig själv en klapp på axeln, att själva vara den man vill se mer av i världen – det är några av de lärdomar som Björn delar med sig av från sina många år i kloster.
Om ni har lyssnat på Björn i något sammanhang känner ni säkert till att han så småningom kåpade av och lämnade klosterlivet. Efter en tuff omställning fann han kärleken och hittade en plats i livet utanför klostret. Sedan drabbades han av ALS, denna fruktansvärda sjukdom som bit för bit stjäl alla kroppens funktioner. Det är svårt att inte bli berörd av denna oerhörda sorg som drabbar Björn. Mitt i allt kan han ändå använda sin långa erfarenhet från klosterlivet och hitta någon slags väg för att hantera det faktum att han drabbats av en obotlig, svår sjukdom. Här finns så mycket klokt att läsa om livet och döden.
Ibland tycker jag att bokens kapitel är något röriga. Det är inte alltid en glasklart röd tråd genom avsnitten, som jag upplever det. Det är ändå en obetydlig invändning mot en bok som jag verkligen blev berörd av och kommer att tänka tillbaka på.
Jag kan ha fel
Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler och Navid Modiri
Svart krabba av Jerker Virdborg är en roman om ett svenskliknande land i krig och ett hemligt uppdrag. Spänningen finns där, men boken kändes märkligt svår att komma in i.
I Svart krabba av Jerker Virdborg är ett fiktivt nordligt land, inte helt olikt Sverige, i krig. Konfliktens bakgrund och hur kriget ser ut är lika anonymt som de människor som strider i det. Kriget händer. Stridande beordras hit och dit. Var och en har bara den information de absolut måste ha, om ens det. Bokens huvudperson blir här handplockad för att utföra ett hemligt och farligt uppdrag tillsammans med tre andra. Det visar sig att de är utvalda för att de kan åka skridskor, något de behöver göra för att ta sig till den plats de är beordrade att åka till för att leverera behållare med något okänt.
Uppdraget är riskfyllt och farligt. Snart börjar också tvivlen komma. Vem kan man lita på? Det är en intensiv roman, även om den inte är speciellt actionfylld eller hetsig egentligen. Spänningen finns mer som en obehaglig känsla.
Det är spännande, men med det sagt måste jag också erkänna att jag tyckte att Svart krabba var ganska seg. Jag lyssnade på den som Radioföljetong i uppläsning av Måns Westling. Uppläsningen är bra, så där har jag ingenting att klaga på, men jag kände ändå ett visst motstånd. Jag fick börja om med boken flera gånger och vet ändå inte om jag lyckades snappa upp alla lager.
Kanske hade jag för höga förväntningar. Jag har läst en del noveller ur Skyddsrummet Luxgatan, Jerker Virdborgs novellsamling om ett Sverige i krig, och tyckte att allt hittills har varit kanon. Hela idén att skildra ett nordiskt (om än fiktivt) land i krig är mycket bra. Det är ju så lätt att tänka på krig och konflikt som någonting som sker någon annanstans, att läsa om flykt och attentat i välbekanta miljöer är både skrämmande och tankeväckande. På något sätt tycker jag inte att Svart krabba lyckas beröra så mycket som jag väntat mig. Den väcker dock stor lust hos mig att läsa klart Skyddsrummet Luxgatan, en bok jag verkligen vill rekommendera! Annan intressant läsning är ungdomsboken Om det var krig i Norden av Janne Teller, en bok som verkligen lyckas störa och beröra trots sitt ringa sidantal och väcka många tankar om hur de skulle var om det var krig hos oss.
Svart krabba
Förlag: Norstedts (2002), Albert Bonniers förlag (2015). ISBN: 9113011030, 9789100156848.
Jerker Virdborg
Jerker Virdborg (född 1971) är en svensk författare.
Jag och Rut, min dotter, har varit på biblioteket igen! Vi är flitiga besökare faktiskt. Vilken lyx det är att kunna ta en kort promenad och låna en massa böcker till sig själv och sin bebis! Här är mina fem senaste lån till bebisen!
Pino på safari av Agneta Norelid, Eva Pils, Kenneth Andersson
Pino på safari lånade jag för att illustratören, Kenneth Andersson, råkar vara författaren till Ruts favoritpekbok: Lilla monsterboken. Det är tydliga bilder med mycket kontrast och insprängt i historien finns pekvänliga sidor med föremål. Den passar alltså både för min bebis, som mest bankar på sidorna, och något äldre barn som vill höra en berättelse. Boken är del i en serie. Jag kommer garanterat låna fler!
Lilla spöket Laban: Kommer snart, sa Laban och Labolina av Inger och Lasse Sandberg
Jag upptäckte en bildningslucka för ett tag sedan: några kompisar har ett babygym med figurer från Lilla spöket Laban-böckerna och jag hade inte en susning vad de hette (förutom Laban då). Detta botade jag genom att låna Kommer snart, sa Laban och Labolina, en gullig berättelse om två spöken som ”kommer snart” när mamma ropar. Jag älskar illustrationerna med collageteknik. Min bebis har nog svårare att förstå bilderna, men strunt samma. Söt bok!
Bebbe och pottan av Mervi Lindman
Bebbe och pottan är en liten berättelse där Bebbe funderar på vad som ska ligga i pottan. Den är kul att högläsa. Nu är min bebis väldigt liten, men när hon blir lite större ser jag att man enkelt kan engagera sitt barn i läsningen. Det finns pekboksaktiga uppslag med Bebbes förslag på vad som ska ligga i pottan (en strumpa? ett äpple? en mössa? nej, nej, nej!). Jag kommer låna fler Bebbe-böcker!
Mini barnkammarboken: Leka
Den silvriga barnkammarboken är en favorit här hemma. Vår dotter älskar när vi sjunger för henne. Ramsor är också en favorit. Hon blir så, så, så glad när man gör ”baka, baka liten kaka…”. Den här minivarianten av barnkammarboken är i stadigt kartongformat och innehåller både ramsor, sånger och en enkel pekboksvariant för de allra yngsta. Fin bok! En perfekt present till en nybliven förälder, tänker jag.
Bäbis tittut av Ann Forslind
Vi fortsätter att låna och läsa Bäbis-böcker! Jag gillar dem verkligen! De har en igenkänning och humor som även kan roa den vuxna läsaren. I Bäbis tittut leker Bäbis tittut. Den är kul att läsa och peka i tillsammans med en riktigt liten.
Inne i spegelsalen av Liv Strömquist är en underhållande och tänkvärd serie-essä om skönhet.
Inne i spegelsalen är Liv Strömquists åttonde satiriska och folkbildande seriealbum. Genom åren har hon skrivit om allt från pengar till kärlek i något som närmast kan beskrivas som essäer i serieform. Alla hennes tidigare album har varit underhållande och tankeväckande och Inne i spegelsalen är inget undantag. Här tar hon sig an ämnet skönhet.
Med utgångspunkt i personer som Kylie Jenner, första Moseboks Rakel och Lea, Marilyn Monroe, Kim Kardashian, Snövits (styv)mamma och kejsarinnan Elisabeth av Österrike delar Strömquist med sig av sina tankar kring vår besatthet av skönhet och varför skönhet både kan ge makt och vara ett sänke. I vanlig ordning märks det att Strömquist har gjort sin research. Här strösslas det rikt med citat från filosofer, sociologer och andra med intressanta ingångar till ämnet.
Det jag alltid har uppskattat med Liv Strömquist är att hon med sina böcker kommer med något nytt. Hon plockar sällan de enklaste frukterna eller upprepar sådant som alla redan har hört förut. I Inne i spegelsalen kommer hon visserligen in på det som alla redan vet – att kapitalism, pengar och besatthet efter (förgänglig) skönhet hänger ihop. Men det kommer mer. Efter att ha läst Inne i spegelsalen inser jag att inte ens kroppspositivister har lyckats överlista systemet. Vi förhåller oss alla till skönhet, vi är alla besatta av bilden av oss själva och vårt yttre. I vår selfiefyllda värld med alla dessa stormrika kändisar och influencers som lever på sitt yttre är det här en väldigt intressant och aktuell bok. Och rolig!
Liv Strömquist (född 1978) är en svensk serietecknare och poddare.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
