I år har jag läst mycket (för att vara jag). Framför allt har jag lyssnat på ovanligt många ljudböcker. Det beror rakt av på att jag har skaffat Storytel. Det kanske inte är det billigaste nöjet man kan ägna sig åt, men det är onekligen enkelt och roligt att kunna klicka hem obegränsat med ljudböcker direkt till telefonen. Bara sådär.

Jag har en hel del (typ 60-70) olästa böcker hemma och de flesta är tyvärr tegelstenar som tar flera månader för mig att läsa ut (ja, jag läser så långsamt!). I år har jag ändå varit ganska duktig på att ta mig igenom de där tjockisarna som stått och väntat i åratal. Det är ju inte nödvändigtvis så att de är dåliga, men det finns något oinspirerande i att ta tag i en bok som har 500+ sidor, tycker jag. Det här syns kanske i min lässtatistik… Om jag läste noveller och annat snabbläst den första halvan av året så har jag sedan kämpat på med böcker i stil med De fördömda och De obotliga optimisternas klubb nu under hösten/vintern.

Allt som allt blev det i alla fall 75 böcker! I lite spridda format.

Det mesta skrivet av kvinnor!

Och fasligt många deckare (och för att anknyta till ett utskällt inlägg jag skrev om deckaren så minns jag i princip bara tre deckare: Mörk jord, Mörka platser och Gone girl):

Och så tegelstenar och noveller huller om buller, som sagt.

Nästan allt är svenskt, men bortser man från de 50 böckerna skrivna av svenska författare, så gömmer det sig en hel del andra ursprungsländer också. Dock inget från Sydamerika.

Ja, det var mitt läsår!

Favoriter kommer i ett annat inlägg!

I januari skrev jag en tuff tenta, gick på balettföreställning med män som dansade tåspets och firade min födelsedag med tårta fri från ALLT (eller i alla fall gluten & laktos). Jag hade min sista arbetsdag i Uppsala, men det kom jag på först när jag åkt därifrån.

I februari fick jag veta att jag inte längre hade några mätbara nivåer av järn i kroppen, jag följde Melodifestivalen varje lördag, hade finbesök av en barndomskamrat och skaffade nya glasögon (det tog mig över en timme att välja bågar). Läste också en av årets bästa böcker: Ru.

I mars såg jag den ganska usla filmatiseringen av Boktjuven, var på Littfest, men missade tyvärr massor av seminarier p.g.a. jobb och sådant, och så avslutade jag månaden med att gå på festival och se, inte bara den bästa Ane Brun-konserten jag sett, utan den bästa konsert jag sett! Här någon gång slutade jag få hjärtklappning när jag gick på gymmets motsvarighet till cross fit. Är det så bloddopning känns? Min citrusväxt började blomma för fullt. Vår!

I april känns det som att jag var ledig mest hela tiden. Bland annat var det ju påsk. Underbar högtid. Jag minns ingenting av vad jag gjorde under de dagarna, men jag tippar på att jag konsumerade stora mängder godis. Det är jag rätt bra på. På Valborg var jag hemma i Umeå och någon majbrasa stod inte att hitta, men vi hade kul ändå. Jag skaffade mig nya skor att springa i, vilket var på tiden, då de gamla ger mig skavsår.

I maj hade vi dansföreställning, hade discofest med jobbet och sedan sprang jag Blodomloppet, fick storhetsvansinne, och bestämde mig för att springa Umemilen på 50 min. Det kändes realistiskt. Då. Jag var också på Made-festivalen. Danskompaniet Compagnie par terre gjorde starkast intryck. Vilken föreställning! Våren var ett faktum och jag njöt av att kunna sitta ute och läsa.

Juni inleddes med Vårruset, vilket spädde på min hybris. Sedan tog jag semester i några dagar och fick en försmak på sommaren. Vädret var underbart! Midsommar, någon vecka därpå, bjöd på hagel och 10 grader, men glad var jag ändå.

I juli hade jag del II av min semester. Jag sprang varje dag, badade lika mycket som jag gjort de senaste fem åren (sammanlagt) och undrade varför jag ens packat ned jacka och strumpbyxor i packningen när jag reste iväg… Fantastiska veckor. Fantastiskt varmt i min lägenhet också. Min citrus gladde sig.

I augusti arbetade jag för fullt och varvade detta med att svettas av värmen och äta kräftor i flera omgångar med olika konstellationer av trevligt folk. Jag var också på dop och så såg jag en enorm utomhusföreställning av operan Elektra (två gånger). Spelplatsen för operan var 40 gånger 200 meter och såg ut som en byggarbetsplats där blodet sprutade.

I september var jag på nycirkus och fick nästan hjärtstillestånd för att det var så läskigt och man trodde att de skulle slå ihjäl sig. Jag sprang Umemilen under helt idealiska väderförhållanden och tog nytt personbästa på 48:35. Kändes bra! Vi hade klassåterträff, fast när det kom till kritan så visade det sig att det var en vanlig fest med tre av mina bästa vänner från studietiden (varav 1 gick i min klass), vilket i och för sig är bra mycket roligare än eventuella klassåterträffar, gissar jag. I övrigt jobbade jag nog mest. Hoppas jag. Jag minns inte vad mer jag gjorde i alla fall.

I oktober var jag på bröllop, vilket var väldigt fint och rörande. Sedan spenderade jag säkert 2 veckor åt att gå igenom allt som kan gå fel på en resa till New York, för att sedan faktiskt åka till NYC utan några större missöden. Jag började nästan gråta över att inte hinna titta klart på MoMa, hade en fantastiskt härlig båttur till Staten Island som bjöd på 25 grader och så blev jag helt tagen av utsikten från Top of the Rock. Härlig resa! Efter resan var jag en levande död i ca två dagar innan jag hann sova ikapp. Över All helgonahelgen gjorde jag en kortare resa och hälsade på hos mina föräldrar.

I november pyntades det inför julen och bakades absurda mängder pepparkakor med 5 olika sorters glutenfria mjölsorter och stärkelser. Jag spånade på julklappar, drack glögg och i övrigt jobbade jag nog mest. Och stannade hemma från jobbet, för all del, för jag drabbades av jordens halsont och kunde knappt prata. Är fortfarande lite lomhörd på grund av sviter från öroninflammation. Det är inte ofta jag är hemma från jobbet kan jag säga. Jag visste inte ens hur man sjukanmäler sig.

I december byggdes det pepparkakshus, åts julmat på jobbets julfest och lyssnades på julmusik, dels i form av julkonsert i kyrkan och dels från denna playlist. Sedan packade jag ihop mitt pick & pack och åkte iväg på julledighet och julfirande med nära och kära. Fint!

Nu är det nyår! Det här är ett tidsinställt inlägg och jag håller förmodligen och förhoppningsvis på att förbereda inför nyårskalas.

Vill önska ett GOTT NYTT ÅR! till alla mina läsare. 🙂

Snart kommer årssummeringar och statistik över årets läsning. 🙂

Tänk att halva året redan har passerat! Wow! Så fort tiden går..! Har jag läst några böcker då? Ja, ovanligt många, faktiskt, men det gömmer sig en hel del noveller i statistiken samt att jag har börjat lyssna på extra mycket ljudböcker sedan jag började lyssna strömmat i mobilen. Den faktiska tiden jag sitter ned och läser är nog ungefär som vanligt, skulle jag tro.

Här är lite statistik i alla fall! Återkommer med mina halvtidsfavoriter imorgon.

Jag har läst ovanligt många böcker, som sagt. Jag brukar inte läsa just mer än maximalt en bok i veckan, men jag får se vad det landar på i år. Hittills har jag läst 45 böcker. Nu på  senare tid har det mest blivit e-böcker, tydligen.

Jag trodde det skulle vara ganska exakt 50/50 vad gäller författarens kön, men det verkar just nu som att jag har läst lite fler kvinnor. Munro är en av de jag har läst mycket av, hela 3 titlar.

Genremässigt har det blivit en frisk blandning. Jag tycker genrer är rätt luddigt, alltså. En del passar ju liksom inte in i något särskilt fack och en del lämpar sig kanske bäst i flera olika. Jag gjorde i alla fall ett tappert försök att dela in de utlästa böckerna och såhär blev det:

Jag har också antecknat sidantal. Och som synes har jag inte plöjt så många tegelstenar. De tar ju sådan tid..! Men Nyckeln och Den osynliga bron har jag läst i alla fall och de var rätt omfattande båda två.

Ja, och så ursprungsländerna då. Jag har ju en stark förkärlek för svensk litteratur, vilket kanske syns. Men jag roas mest av att Kanada, som brukar vara rätt nollad i min statistik ett vanligt år, har varit så poppis för mig 2014.

Officiellt slutade jag betygssätta böcker för flera år sedan, men visst har jag läst böcker som är mer eller mindre bra… Jag har faktiskt en femgradig betygsskala som jag använder på Boktipset.se och sådant. Ska jag sammanfatta årets betyg hittills så blir det såhär:

Ingen riktigt usel bok i alla fall! Men alldeles för många dåliga, om ni frågar mig!

Ja, det om det. Nu ska jag klura på favoriter!

Och ja, jag vet att jag kanske är lite överdriven med mina diagram, men det är ett personlighetsdrag jag har och statistik & figurer råkar förresten även ingå i mitt jobb, så det är verkligen något jag sysslar med ofta och råkar tycka är hemskt kul. Jag fyller i mina böcker löpande i ett Excelark och det är inte jobbigare/konstigare än att föra läsdagbok på annat sätt. Så är det med det! 😉

Herregud! Är det REDAN 2014? JA, det är det. Således är det dags att summera året. Det här är en bokblogg, så det blir alltså en summering av årets böcker och med årets böcker menar jag inte alls de böcker som getts ut 2013, utan de böcker som jag har läst under året, vilket allt som oftast är böcker med några år på nacken.

I år har jag inte läst särskilt många serier och heller inte särskilt mycket poesi eller noveller, vilket faktiskt har dragit upp antalet lästa böcker rätt så rejält något tidigare år. Faktiskt så har jag heller inte lyssnat på så många ljudböcker heller, vilket beror på att jag 1) har upptäckt podcasts 2) har tappat intresset för löpning (eller nja, men jag springer betydligt mindre nu för tiden). Ljudböcker är annars som ett litet lager med bonusböcker. Böcker man liksom har tagit till sig medan man har gjort något helt annat, t.ex. sprungit.

Privat har jag haft det fullt upp i år. Jag skrev min licentiatavhandling i våras och har toppat hösten med att läsa en kurs som prick ALLA fysiker beskriver som den svåraste kursen de läst och som ca 50 av 100 studenter brukar kugga varje år. Lägg därtill att jag inte har läst någon renodlad fysikkurs tidigare och att det också var typ 10 år sedan jag läste matte, så kanske ni kan göra er en bild av hur svår den här kursen har varit för mig… :p Jag har också rest mer än vad jag orkar (p.g.a. kursen). Jag har verkligen inte känt mig inspirerad att läsa särskilt mycket skönlitteratur.

Med det sagt kan jag till min förvåning konstatera att jag har läst 55 böcker i år. Jag vet inte alls hur det har gått till, men föga förvånande har jag plöjt det mesta i början av året. Hösten har varit mer skral… Jag försökte mig på Dumskallarnas sammansvärjning, som var så kass att jag körde fast fullständigt och tappade lusten att läsa. Det blev den enda pappersbok jag läste ut i hela november… Under sommaren hade jag ett slags projekt att läsa tegelstenar och trots ledighet så blev det inte så många böcker till antalet, men det gömmer sig alltså feta titlar i stil med Fågeln som vrider upp världen och Den franske löjtnantens kvinna bland de där siffrorna.

Ja, det om det. Nedan följer några grafer.

Kan förresten säga att det såg rätt så bra ut i början av året eftersom jag inte läste så mycket svenskt utan istället petade in ”exotiska” titlar som Morgon i Jenin, Ximen Nao och hans sju liv etc…. Men sedan blev det som vanligt och Sverige-stapeln drog iväg. Hehe. 🙂

Jag postar ett separat inlägg med årets favoriter. 🙂 Det är alltid kul att bläddra bakåt och minnas vad man läst. Ofta är det på det sättet man hittar de verkliga favoriterna. I stunden kan man slänga iväg betyg och omdömen till höger och vänster, men det är rätt svårgissat på förhand vilka titlar som kommer att leva kvar i minnet på riktigt.

Herregud vad tiden går fort! Nu är det redan juli och jag tänkte passa på att summera läsåret hittills. Jag börjar med det mest väsentliga: vad som varit bäst.

Bäst i år är, utan tvekan, Utrensning av Sofi Oksanen. Mycket bra skrivet där förtrycket i det ockuperade Estland skildras parallellt med berättelsen om en kvinna som faller offer för trafficking i ett mer nutida Tyskland. Det är så mycket hemskheter (sexövergrepp som krigföringsmetod t.ex.) att man knappt orkar se filmatiseringen, men i boken berättas det mellan raderna på ett enormt skickligt sätt. I år har jag också uppskattat Oktober i fattigsverige, där Susanna Alakoski återigen berättar om fattigdom i dagens Sverige; den här gången med en väldigt personlig utgångspunkt och i dagboksform. Vad gäller serier så har jag läst flera album av Liv Strömquist och även om jag inte alltid håller med så imponeras jag som alltid av hennes pricksäkerhet och intressanta vinklar. Prins Charles känsla, där hon skriver om parrelationer, tycker jag var enormt bra och tänkvärd och, framför allt, rolig och underhållande.

Några bubblare, som nästan hade kunnat hamna i topp 3: En dag, Cold Spring Harbor, Berättelser från Engelsfors, Ögonblicket, Einsteins fru, Det är nog dags nu och En storm kom från paradiset.

Jag har som vanligt gjort några grafer:

I början såg det så fint och och jämnt ut vad gäller författarens hemland, för jag läste två kineser i början av året och då blev Asien-stapeln högre än någonsin tidigare och Sverige-böckerna råkade utgöra en ovanligt liten del. Men sedan blev det ungefär som vanligt igen… Det blir mest svenskt här, helt enkelt. 🙂 Och i år har jag inte läst något från varje världsdel (ännu), men det gör inget..

Genrer är ju egentligen hopplöst. Jag borde sluta försöka. Roman är t.ex. slasktratten i mitt diagram, för där hamnar allt som jag inte vet vad jag ska kalla det.. Hehe… Nåja. Min fråga till mig själv är: Har jag verkligen läst någon deckare i år?! Jag kan inte minnas en enda förutom Jadeögat. Jävligt märkligt.

Ja, och så en graf över antal böcker då:

Om det är lite ojämnt och sådär så beror det garanterat på att jag har haft många, tjocka böcker på gång samtidigt och att de har råkat blivit utlästa ungefär samtidigt. Jag är nog ganska jämn när det gäller läsning annars. Jag måste säga att jag har haft ett högt lästempo med tanke på vad jag har ägnat mig åt under våren (skrivit kappan till min lic-avhandling; det tar mer tid än vad man tror..), för jag har läst ut 30 antal böcker (inräknat böcker av allehanda slag; elektroniska och pappersböcker, men även ljudböcker, seriealbum och noveller).

Jag är verkligen uppriktigt förvånad över antalet böcker jag har läst. Jag är ingen snabbläsare och jag har heller ingen egentlig ”rutin” kring mitt läsande. I veckorna är det inte ens säkert att jag har tid till läsning, för det är så mycket jobb, träning och så vill man ju umgås med folk också. På helgerna brukar jag försjunka i DN, som jag får hem på fre-sön och då är det inte så säkert att jag hinner läsa heller. Jag vet knappt när jag läser. 😛 Jag vet verkligen inte! Men det jag läser är i huvudsak det jag läser medan jag åker hiss, väntar i en kö eller på någon station eller har någon slags ställtid i köket eller framför datorn. Det är ytterst sällan jag tänker ”nu ska jag läsa en stund”, utan mer ”okej, två minuter väntetid; jag tar fram en e-bok!”.. Jag är förvånad över att jag får något utläst över huvud taget. Och mest av allt undrar jag hur andra gör; de som inte läser. Vad gör de av alla små vänte-minuter?