Året lider mot sitt slut och vad passar då bättre än att blicka bakåt och utse årets bästa läsning? Efter en del funderande och funderande (en del böcker minns jag inte ens att jag har läst!!) har jag vaskat fram tio favoriter. Här kommer en topplista i bakvänd ordning!
10: Diktsamling av Lina Ekdahl
Jag hade an ambition att läsa en massa poesi i år! Det blev inte så mycket av det, om jag ska vara ärlig. Bland den poesiläsning som trots allt blev av tycker jag att Lina EkdahlsDiktsamling i blåvitt står ut. Lekfull och jordnära, precis som jag gillar poesisamlingar.
Diktsamling av Lina Ekdahl
9: Inne i spegelsalen av Liv Strömquist
Liv Strömquist är fenomenal på att fånga samtiden och hon har en otrolig förmåga att ständigt överraska och hitta nya vinklar till ämnen som annars kan upplevas lite uttjatade. Inne i spegelsalen är en tecknad essä om skönhet. Tänkvärd och kul!
Inne i spegelsalen av Liv Strömquist
8: Byggnadsvård av Erika Åberg
Gillar man Det sitter i väggarna på SVT får man inte missa byggnadsantikvarien Erika Åbergs personliga och kunniga bok Byggnadsvård, som tar sig an ämnet hållbar byggnadsvård från alla vinklar. Här handlar det inte bara om att göra hållbara och smarta konstruktions- och materialval utan också att renovera på ett hållbart sätt så att projekten inte blir för övermäktiga. En inspirerande bok!
Byggnadsvård av Erika Åberg
7: Tung av Kiese Laymon
Tung är precis den typen av bok jag tycker om: intelligent, annorlunda och med många lager. Hur är det att vara svart och stor i dagens USA? Det kan inte jag veta, men Kiese Laymon gör det levande i den här självbiografiska berättelsen.
Tung av Kiese Laymon
6: Bakvatten av Maria Broberg
I år har jag gjort en omläsning av Bakvatten av Maria Broberg. Första läsningen (eller lyssningen, rättare sagt – jag lyssnade på ljudboken) missade jag flera lager och jag är därför så glad att jag läste om boken i våras. Det är verkligen en otroligt fin och vemodig berättelse om ensamhet & kärlek, hemligheter & skvaller och om att aldrig vara riktigt fri.
Bakvatten av Maria Broberg
5: Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert
Kvinnornas stad skulle jag beskriva som årets härligaste läsning: en riktig bladvändare att ramla in i. Boken handlar om vänskap, kärlek och nöjesliv i 40-talets New York och den var svår att lägga ifrån sig. Inte den tyngsta boken jag läst i år, men tveklöst den mest avkopplande.
Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert
4: Allt blir inget av Martin Kellerman
Allt blir inget är årets mest uppfriskande läsning. Triangeldraman har man läst förut, men inte i den här skruvade tappningen och inte med de här osympatiska och tragikomiska personerna som spenderar en sommar tillsammans på en ö med en enorm gräsodling.
Allt blir inget av Martin Kellerman
3: Armade cykel av Anita Salomonsson
Det pratas ibland om västerbottensförfattare, Sara Lidman, Torgny Lindgren, P.O. Enquist… Men för mig slår Armade cykel av Anita Salomonsson de andra med hästlängder. Jag blev verkligen tagen av den här berättelsen om sorg och lycka i Västerbottens inland. Den känns så långt borta och ändå så nära och levande, denna berättelse om ett modernt samhälle som växer fram och om ett udda par som läsaren får följa genom livet.
Armade cykel av Anita Solomonsson
2: Vinterkriget av Philip Teir
Oj, vad Philip Teir har lyckats sätta fingret på medelklassliv och relationstrassel med den här underbara romanen. I Vinterkriget får läsaren följa äktenskap i alla skeenden: från det nyss ingångna till det i upplösning. Det är beskrivet med känsla och humor. För den som tyckte att Samlade verk var lite pretto är det här är en mer läsvärd version om kulturelitens bryderier.
Vinterkriget av Philip Teir
1: Hägring 38 av Kjell Westö
Hägring 38 blir min självklara topproman i år. Det här är boken som innehåller allt. Det är spännande. Det finns kärlek (och en separation). Den berättar intressant om tiden innan Andra världskrigets utbrott. Lager efter lager vecklar ut sig och det är omöjligt att inte känna med och för huvudpersonerna. Älskade den här boken!
Dags att summera årets läsning! Här kommer årets läsning i siffror!
I år har jag läst 60 böcker. Inte illa! De senaste månaderna har jag haft ett väldigt lågt lästempo. Det är lite svårt att hinna med att läsa när man också har en bebis. I somras hade jag också en bebis, en bebis som ville äta hela, hela, hela tiden (nästan). Då hann jag i och för sig plöja romaner, minsann! Det syns en topp i juni, men under sommaren döljer sig dessutom en av årets tegelstenar: Ett litet liv på över 700 sidor.
Antalet utlästa böcker 2021
Årets längsta bok är annars Jakobsböckerna (1000+ sidor). Den påbörjades dock för länge, länge sedan. Annars föredrar jag kortare romaner.
Sidantal, 2021
Jag har mest läst mina egna böcker och låneböcker i år. Största delen av året har jag inte haft någon ljudboksapp och jag saknar det inte heller. I år har jag inte lyssnat på speciellt många ljudböcker. Jag tycker inte att jag har tid nu när jag har ett barn att lyssna på.
Ägda, lånade och strömmade böcker 2021
När det kommer till ursprungsländer är fördelningen närapå 50/50 mellan Sverige och övriga världen.
Ursprungsländer 2021
Kollar man lite mer detaljerat vilka länder som gömmer sig bakom ”resten av världen”, så hittar vi en hel del från de närmsta grannländerna (i alla fall Norge och Danmark) och USA.
Ursprungsländer, andra än Sverige, 2021
Det mesta jag har läst i år har kommit ut under 10-talet. Men faktiskt har jag läst 14 böcker från årets utgivning också.
Utgivningsår
Slutligen, har jag läst något bra då? Japp. Inte en enda usel bok i år! Mina favoriter för året kommer i ett separat inlägg.
Jag fortsätter att sammanfatta 2021! Det här har verkligen varit ett speciellt år med många förändringar för min del. När jag tittar mig omkring bland nära och kära så kan jag se att det inte bara är jag som har tagit nya vägar i livet. Kanske är det pandemin som har manat till eftertanke och förändring? Folk omkring mig har brutit upp från långa förhållanden, flyttat och gjort annat omvälvande. Flera har gjort verkligt modiga beslut för att följa sina hjärtan. Det beundrar jag!
Den största nyheten för min del är såklart Rut, vår dotter som föddes i maj. Vi hade tänkt se Eurovision i vanlig ordning, men det blev inte så, för mitt under finalen blev det läge att gå till förlossningen. Ja, vi gick. Jag bodde på andra sidan gatan vid den tiden. En annan förändring är att vi inte bor på anda sidan gatan från förlossningen längre. Jag kan sakna vår fina lägenhet, men den hade helt enkelt för få rum för att den skulle funka i längden och när det kom ut ett trevligt radhus som vi hade råd med slog vi till. Nu är vi alltså (rad)husägare. En tredje förändring är att vi också är bilägare. Jag har aldrig gillat att köra bil och har heller inte sett behovet. Mitt hjärta bankar för hållbar utveckling och då har det varit kollektivtrafik och cykel som gäller. Med ett barn i bilden (och en pågående pandemi) kändes det dock för begränsande att vara beroende av buss och tåg. Det blev alltså ett bilköp. Och jag, som inte kört sedan jag tog körkort för 15 år sedan (!) fick börja ”övningsköra” på nytt. Jag tog faktiskt en körlektion. Det gick bra!
Med barn, (rad)hus och bil är det som ni förstår bara en vovve som saknas och som måste införskaffas 2022. Nä, skojar bara! Vi är tyvärr allergiska, både jag och sambon.
Året har annars präglats ganska mycket av pandemin, såklart. Samtidigt har en hel del försiktigt återgått till det normala. Det har blivit några besök på museum, vi har kunnat ha några brädspelskvällar och i år har jag till och med varit på julfest. Det har blivit några besök i Öregrund, även om sommaren tyvärr inte bjöd på några dopp i havet den här bebis-sommaren. Några saker har varit nya för året: besök på Öppna förskolan (där vi varit stammisar..), babystunder på biblioteket och barnvagnspromenader. Några saker har varit som vanligt: dans exempelvis. Annat har hamnat på hyllan för stunden: löpning. Hoppas jag kan springa mer 2022.
Här är tolv bilder, en för varje månad, som jag tycker symboliserar det här året ganska bra!
Jag gillar att avsluta året på bloggen med summeringar och återblickar till det som varit. Här kommer en summering av bloggens 2021!
Jag kan ju börja med att skriva att jag brukar vara ganska uppstyrd i mitt bloggande. Jag har haft en tanke kring hur ofta jag tycker att det är lagom att posta inlägg och jag har haft en idébank med inlägg jag är sugen på att skriva. I år har jag inte riktigt gjort som vanligt. Jag valde att lämna det öppet för att se om det ens skulle finnas tid för bloggen det här året. Vi har ju väntat barn halva året och i maj kom hon till världen, vår Rut.
Och nä, från maj och framåt har jag inte haft speciellt mycket tid till att blogga. Jag har prioriterat annat, helt klart, och det är väl sunt! Ändå kan jag ju konstatera att det har kommit sporadiska inlägg varje månad. Bra gjort av mig! Man måste ju få ta sig lite egentid ibland, menar jag. Jag funderade förresten redan i förväg på vad jag tycker är roligast med att blogga. Det finns såklart många saker, men någonstans landade jag i att det är just bloggen som är grejen. Det är ju egentligen på Instagram ”det händer”. Är det någon som vill samarbeta på något sätt så är det inlägg på Instagram som är efterfrågat, men för mig har det känts tydligt att det är bloggen jag vill prioritera. Så bloggat har jag gjort! Jag har skrivit om böcker jag läst och om böcker jag läst för min dotter. Andra inlägg har det blivit sämre med. Jag känner att jag har varit rätt bortkopplad från litteraturvärlden, på något sätt. Jag lyckades t.ex. missa både tillkännagivandet av Augustpriset och Nobelpriset i år…
Trots att bloggen har fått mindre uppmärksamhet än vanligt från min sida så kan jag också konstatera att den, om något, har blivit mer uppmärksammad än vanligt från olika håll. Kul! Tre höjdpunkter:
Tack vare bloggen blev jag under vårvintern kontaktad av studieförbundet Bilda och Korskyrkan, som hade en del events under Bokveckan här i Umeå. Jag fick då chansen att leda en livesänd bokcirkel med flera hundra tittare.
I somras blev jag kontaktad av Västerbottens-Kuriren, som med anledning av bloggen intervjuade mig till det återkommande inslaget ”Nio frågor”. Där tipsade jag förresten om en av årets favoritböcker, Hägring 38. Jag fick höra att det blev en del sådana att ställa upp på reservationshyllan på Stadsbiblioteket efter detta, så flera snappade visst upp mitt tips. Skoj!
Slutligen utnämnde sidan Produktexpertermin blogg som en av Sveriges bästa! Så smickrande!
Såhär i mitten av december har jag haft omkring 74 000 unika besökare och omkring 104 000 sidvisningar.
En överväldigande majoritet av mina besökare kommer från Sverige. Övriga länder i topp 3 är USA och Storbritannien.
De flesta googlar sig hit på sin mobil och det gör de oftast på onsdagar kl 21.
De flesta besöker bloggens startsida, men många har också gått rakt till inlägget om nybörjarpoesi eller inlägget om Slutet av Mats Strandberg.
Årets besökstopp skedde 26/4, då nästan 700 personer kollade in på bloggen. Nästan alla besökte bloggens startsida. Kanske läste de min recension av Är mor död som publicerades ett par dagar innan.
Mitt mest kommenterade inlägg är mitt inlägg om januari. Det kan nog bero på att jag fick en del gratulationer till graviditeten. 🙂
Det var det! Bloggandet lär fortsätta 2022, helt klart. Hur skulle jag annars ha koll på vad jag läser? 😉 I vilken omfattning återstår att se… 2022 ska jag nämligen lyckas jobba och vara mamma. Får se hur det går!
Jag brukar varje år göra en liten summeringen av bloggåret. Det är kul (åtminstone för mig) att blicka tillbaka och att spana in besöksstatistiken.
När jag skriver det här inlägget är det fortfarande ett par veckor kvar på året och jag har haft 63 000 besökare (det google kallar användare). Det är ingenting om man jämför med Bianca Ingrosso, om man säger så, men för mig är det mycket. Att cirka 175 olika personer tittar in varje dag gör mig mållös, ärligt talat. Så många mammor har jag inte. 😉
Den 8:e december hade jag årets besökstopp, av någon anledning. 746 personer hittade hit på en och samma dag och det verkar faktiskt inte vara någon särskild sida som lockade. Den vanligaste dagen och tiden är annars att titta in på torsdagar kl 13. Mellan klockan 1 och 7 är nästan ingen här och det är väl klokt! Såvida man inte jobbar natt kan man med fördel sova vid den tiden. 92% av mina besökare kommer från Sverige och 1,7% kommer från Finland. Ett par andra länder som förekommer någorlunda ofta är Saudiarabien och USA. Där kan man naturligtvis misstänka en och annan robot… 53% av mina besökare går in via datorn. Jag trodde nog att det skulle vara färre, men där ser man!
De allra flesta går in på bloggens startsida, men en del surfar sig direkt till olika sidor. Här är topp 5:
Det är inga nya inlägg som hamnar i topp. Man får bläddra ända till plats 33 innan man hittar något av årets inlägg. Där finns inlägget om Bonniers stora adventskalender. Årets mest kommenterade inlägg är dock inlägget om Patrik Lundbergs Fjärilsvägen.
Det var 2020. Blir det något bloggande 2021 då?Ja, det är klart! Ärligt talat har jag bloggat så länge så jag vet inte hur jag skulle kunna sluta. Skulle man alltså läsa en bok och sedan bara ställa in den i hyllan och gå vidare?! Nä, det går inte för mig. 😉 Det ger mig mycket att fundera på vad jag har läst och att försöka få ned det i ord. Hade jag inte bloggen hade jag definitivt haft någon annan bokdagbok i någon form. Jag tycker verkligen om att blogga.
Det finns många som överger bloggformatet och det kan jag förstå. Det är lättare att få respons och kommentarer om man instagrammar och det märks att det är där det händer och att det är där förlagen vill visa upp sina böcker. Ändå föredrar jag helt klart bloggen. Instagram är som en radio som står på. Råkar någon vara i närheten är det kanske någon som lyssnar, annars försvinner sändningen i bakgrundsbruset. På samma sätt blossar instagraminlägg upp en liten stund i folks flöden, på ett oförutsägbart sätt eftersom plattformen har mystiska algoritmer som styr vad som visas, och sedan försvinner de i princip för gott.
Någonstans här finns den främsta förklaringen till varför jag trots allt föredrar bloggen, om jag måste välja. Jag tycker det är fint att ha ett eget arkiv och att man faktiskt kan nå mina gamla inlägg även nästa år och året efter det om man har lust. Det passar mig. Jag postar inte inlägg dagligen. Nu bloggar jag i och för sig främst för min egen skull, men det känns faktiskt lite slösigt att lägga tid på att skriva inlägg som bara får leva några minuter i ett flöde jag inte själv har någon kontroll över.
Så är det med det! Jag förstår om många tänker att bloggen är död, men för mig är det den plattform jag helst lägger tid på. Även om jag tycker att det finns många inspirerande bookstagrammers där ute så föredrar jag i princip alltid bloggar framför Instagram. På Instagram följer jag helst mina nära & kära; Vill jag bli inspirerad kring böcker, inredning, växter, matlagning, mode eller något annat läser jag hellre en blogg. Jag är väl lite gammaldags.
Ett ganska påtagligt bevis på hur viktigt Instagram har blivit på bekostnad av bloggar är väl för den delen att det främst är genom Instagram som författare och förlag hör av sig och erbjuder recensionsexemplar och läsexemplar. Det är såklart jättesmickrande och superkul att få böcker. Det ÄR generöst att skicka en gratis bok till någon. Men när jag ändå är inne på ämnet så måste jag säga att fenomenet är lite svårt. Å ena sidan: generöst, smickrande och kul. Å andra sidan: om det finns en förväntan eller ett krav att jag ska läsa, fota och instagramma (och kanske även blogga) så blir det mer ett jobb än något annat och det tar mycket tid från andra böcker jag hade kunnat läsa. Dessutom måste jag naturligtvis skatta för alla böcker jag tar emot. Personligen tar jag bara emot en bok om jag annars hade köpt den själv. Nu är det ju förvisso så att jag köper och lånar massor av böcker som jag sedan skriver om och visar upp både på bloggen och på sociala medier utan att tycka att det är något konstigt med det. Det är ju dock inget jobb utan något jag gör på min fritid för att jag tycker att det är kul. Prestationskravet och tidspressen är skillnaden för mig. Köper jag en bok gör jag vad jag vill med den: läser den när jag vill, skriver om den när jag får lust. Det blir en annan femma när man har accepterat ett recensionsexemplar, tycker jag.
Jag tycker hela den där grejen är jätteknepig faktiskt. Det har funnits en utbredd kultur att PR-firmor skickar diverse utskick till influencers eller kontaktar dem och erbjuder t.ex. en rabattkod eller en pryl som tack för ett inlägg. Nu syftar jag inte på bookstagrammare och bokbloggare utan lite större ”livsstils-influencer”, eller vad man ska kalla dem. Jag tror att många som någon gång besökt sådana kanaler de senaste åren har stött på energidrycker, Daniel Wellington-klockor, smink i tjusiga boxar, solglasögon med mera, med mera. Den kulturen verkar vara på utdöende, gissningsvis för att Skatteverket har stramat upp och det har blivit en större medvetenhet om att alla de där pryttlarna och rabattkoderna och grejerna räknas som inkomster. Då är det faktiskt en och annan influencer som blir lite mer försiktig med vad de tar emot och vad de går med på. Ett flak energidryck från en PR-firma är ju sällan en present, naturligtvis, utan något som ges i betalning för att synas på någons plattform. I bokvärlden lever det dock kvar att en gratis bok är fulla betalningen för något som kan upplevas som ett uppdrag och som från Skatteverkets sida räknas som ett jobb. Recensionsexemplar brukar skickas kors och tvärs till redaktioner på vinst och förlust, vad jag förstår, men en redaktion är inte samma sak som en bookstagrammare eller bokbloggare eftersom de sistnämnda inte tar betalt, av någon. Det förvånar mig faktiskt att så många rent av efterfrågar recensionsexemplar på Instagram. Hur hinner de? Vad kostar det dem?
Det här blev ett spretigt inlägg, men så kan det bli ibland. Nu är min summering över 2020 i alla fall klar och jag blickar framåt. 🙂
Året börjar lida mot sitt slut och det börjar bli läge för mitt årliga inlägg där jag sammanfattar årets läsning i siffror och figurer.
I år har jag läst 79 böcker, vilket känns som något av ett rekord för min del?! Jag brukar ha ett jämnt lästempo: jag läser en stund varje dag innan jag ska sova och därutöver lyssnar jag på en hel del ljudböcker (och poddar och musik) när jag t.ex. tränar eller städar. Jag är uppriktigt förvånad över att jag har läst så otroligt många böcker. Men det är klart. Vad har man egentligen kunnat roa sig med 2020?
Ungefär varannan månad läser jag tusen påbörjade böcker och ungefär varannan månad har jag plötsligt läst ut alla på en gång. Då kan böckerna sprida ut sig ungefär såhär under året:
Antal utlästa böcker 2020 – Olika format.
En ledtråd till hur jag har kunnat läsa närmare 80 böcker finns kanske i den här bilden, som visar sidantal för mina utlästa böcker.
Antal utlästa böcker 2020 – Uppdelat på sidantal.
Som synes har jag läst en hel del noveller och kortromaner, men en och annan tegelsten har jag faktiskt också hunnit med. Jag har till och med läst tre böcker med fler än 700 sidor. Det är inte varje år jag ger mig på så många kolosser till böcker, men 2020 var året då det hände! På nattduksboken ligger för den delen Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk med sina 1 057 sidor. Jag har faktiskt bara några hundra sidor kvar nu, så den hamnar i nästa års statistik.
Exakt alla böcker jag läst under 2020 har varit på svenska, men knappt 40 % har i alla fall varit i översättning.
Andelen böcker från Sverige och resten av världen.
Ungefär 40 % är också den andel som utgörs av böcker skrivna av manliga författare.
Fördelning mellan kvinnliga och manliga författare.
Vilka länder kommer de där icke-svenska böckerna från då? Jo, Danmark och USA har varit poppis i år!
Ursprungsländer för böcker utlästa 2020
Utgivningsår då? I år har jag läst lika många böcker utgivna på 50-talet och tidigare som böcker utgivna 2020. Fast allra mest har jag plöjt böcker från 10-talet, alltså 2010-talet.
Utgivningsår för utlästa böcker 2020.
Var har jag hittat årets böcker? De allra flesta kommer faktiskt får min egen bokhylla. Här pågår ett ständigt projekt att beta av så kallade hyllvärmare. Annars är jag en flitig biblioteksbesökare och i perioder har jag haft bokappar. En och annan radioföljetong har det blivit också.
Slutligen: har jag läst något bra? Ja, jag har faktiskt inte läst en enda usel bok, däremot har jag klassat 15 böcker som helt fantastiska. Hoppas att 2021 bjuder på minst lika många bra läsupplevelser!
Jag brukar varje år roa mig med att göra en summering över året som gått. 2020 har varit ett speciellt år på många sätt. Mycket av det som var planerat blev inte av: resa till Kreta, påskfirande i Öregrund (jag var inte i Öregrund på hela våren och försommaren), vänners bröllop i Värmland och på annat håll, musikal, operor, konserter, nycirkusföreställningar, utställningar, standupföreställningar, biofilmer, ESC på TV, riktiga löpartävlingar, danskurser, middagar, pepparkaksbakning, glöggkvällar, bokcirkelträffar och tusen andra små och stora saker. Ändå är jag såklart lyckligt lottad. Ingen jag känner har blivit (allvarligt) sjuk (i covid-19) och jag har varit fullständigt överhopad av jobb sedan i våras och kan därmed inte klaga på brist på jobb.
Men visst har det varit ett speciellt år, inte minst för en vanemänniska som jag. Jag skulle ljuga om jag sa att jag var helt opåverkad. Det känns faktiskt helt meningslöst att göra en ”vanlig” summering ett sådant här ovanligt år, då jag ofrivilligt har spenderat så väldigt mycket tid hemma. Visst har det varit (och är) lärorikt på sitt sätt. Som så många andra har jag säkerligen fått en del insikter att ta med mig från det här året, men mest har det faktiskt varit tråkigt.
Hur som helst, jag ska bespara er en ”månad för månad” med redogörelser för hemmaträning, spelande och TV-tittande. Istället har jag vaskat fram tolv bilder jag ändå tycker prickar in några godbitar från året. Det var roligt, åtminstone för mig själv, att påminnas om att jag trots allt faktiskt har gjort riktigt mycket under de förutsättningar som varit. Nu är jag redo för 2021! Tror jag. Det kommer också bli ett annorlunda år.
Det fanns en tid innan corona. Då kunde man fortfarande obekymrat umgås hos varandra. Här är det januari och jag befinner mig i en annan värld hos en kompis. Melodifestivalen ändå! Även om jag såg det mesta själv hemma i soffan (ivrigt skrivandes i vår Mello-grupp på Whatsapp), så är det ju ändå Mello. Mello och ESC är grejer. I år fick jag dessutom detta fantastiska diadem som passade mycket bra!Det här är utsikten från dansbanan på Gammlia. En dag i april(?) skrev Hanna, som jag dansat med i tusen år utan att någonsin umgås med utanför danssalen, och frågade om jag ville vara med och dansa på Gammlia. Hela våren och sommaren var vi ett gäng som träffades i stort sett varje vecka. Så otroligt roligt! Dans <3! Och så otroligt skönt att träffa andra människor regelbundet när så mycket annat hamnat på paus!Påsken blev inte som det var tänkt. Det blev min första påsk i Umeå, men det var inte heller så dumt. Vi åt våfflor till frukost, tog en långpromenad och sedan blev det rökta räkor. Mmmm. Är det något man har kunnat göra i år så är det att ÄTA: hemma, takeaway och ibland ute (länge sedan).Midsommar! Har det någonsin varit bättre väder en midsommar?! Vi var i min sambos stuga. Vädret var otroligt. Vi badade varje dag. Jag minns inte ens några mygg.Vi gjorde en utflykt till Holmön! Och jag fick se massor, massor, massor av linneor för första gången i mitt liv! Det är förmodligen HELT obegripligt för de flesta, men jag är fortfarande helt fascinerad. Linneorna var som en fin present efter en mardrömslik båtfärd. 😉 Blev nästan religiös.Jag dör fortfarande av skratt när jag tänker på den här tvååringen och hennes makalösa imitation av min sambo på studsmattan (just den imitationen är dock ej på bild). Så fint att få träffa henne och andra nära & kära efter en lång vår i olika landsändor.Jag vill minnas att vädret var ”sådär” från midsommar och framåt… Men lite badväder blev det! Här är vi på väg till ön. Inte vår ö då. Men vi är ofta där.Vi har kollat på ganska mycket offentlig konst, får man väl säga. Här förstör min sambo Torgny Nilssons konstverk Dysfunctional outdoor gym. Och med förstör menar jag att han gymmade loss, trots att hela konstverket är tänkt att vara ett icke-fungerande utegym. Inget gick sönder, om någon oroade sig över det.Jag tog nytt personbästa på milen! Såhär röd och svettig kan man bli efter att ha sprungit på 46:44. Det känns fortfarande lite overkligt att jag fixade det. Jag har haft 47 min som drömgräns i flera ÅR.Min sambo har blivit nördigt intresserad av kaffe och trots corona har vi lyckats ha två kaffeprovningar med vänner. Skoj! Det här är från en helg som spenderades i en kompis stuga på vackra Höga kusten. Det regnade HELA TIDEN, men det var superhärligt ändå! Det fanns brädspel. Och kaffe. 😉På sommaren och hösten kunde jag resa lite till Öregrund och hälsa på igen. Så skönt! En höstdag blev det helt magiskt väder! SOOOOOL. Den har man ju inte sett på ett tag nu… Jag tittar på den här bilden och förstår knappt vad jag ser. SOL.
Ibland är jag verkligen glad att jag kommer ihåg att fota emellanåt. Det är så lätt att glömma vad man faktiskt gör om dagarna – på vardagarna och de där andra dagarna. Det är kul att gå tillbaka!
Tänk att halva året redan har svischat förbi (alldeles snart). Det har varit ett väldigt speciellt år, som ni vet, så det känns ganska skönt att ha våren i backspegeln. Min känsla är att jag har läst ungefär lika många böcker som vanligt det här märkliga året, men faktum är att jag redan har läst 39 böcker, vilket är bra många fler än vad jag brukar hinna med. Så visst verkar jag ha haft mer tid för läsning nu, när det har varit så bedrövligt lite av andra nöjen och när man inte har kunnat umgås med nära och kära på samma sätt som vanligt.
Allra mest läste jag i januari, då jag läste ut de sista av novellerna från min novellkalender jag hade i julas. 🙂 I april blev det också en himla massa läsning och det kan jag tacka biblioteket för. Jag fick nämligen flera reserverade böcker på en och samma gång och då var det inte så mycket annat att göra än att börja plöja. Böcker med lång kö går ju inte att låna om.
Utlästa böcker i olika format.
Det har blivit en del novelläsning, som sagt. Fast jag har faktiskt läst två riktiga tegelstenar också: Anna Karenina och Osebol. Och en hel del mittemellan.
Utlästa böcker, sidantal
De flesta av årets böcker är skrivna av svenska författare (21 stycken), men de andra kommer från vitt skilda håll, dock främst från Europa. Till min förvåning har jag dock inte läst en enda brittisk bok. Däremot har jag läst ett helt gäng danska författare.
Utlästa böcker, ursprungsländer
Det mesta i årets läsning är böcker som har getts ut under 10-talet och bara en liten, liten flisa i cirkeldiagrammet är helt färska böcker från 2020. Jag har ganska nyligt har skaffat en bokapp, så jag spår att det kommer att bli mer läsning av nyare böcker framöver. I appar för strömmade böcker är ju nyheterna allt som oftast tillgängliga bara ett klick bort.
Utlästa böcker, fördelning av utgivningsår.
Det leder till näta stapeldiagram! Varifrån kommer böckerna i årets läsning? Till min egen förvåning kommer de flesta böckerna från mina egna hyllor. Bra gjort av mig! Jag har alldeles för många olästa böcker här hemma. 🙂
Utlästa böcker, olika källor.
Men nu till det viktigaste! Kvantitet i all ära… Men har jag läst något bra?! Ja, jag har faktiskt inte läst en enda usel bok, men jag har däremot läst ett flertal riktig, riktigt bra böcker.
Utlästa böcker, betygsfördelning.
Har jag någon favorit hittills? Ja, det har jag, men det är såklart svårt att välja en. Här kommer därför en topp 5 såhär i halvtid av 2020. Hoppas resten av året fortsätter att bjuda på många bra läsupplevelser. 🙂
Åh, vad det är svårt att gå tillbaka och välja årets favoritböcker. Böcker kan vara bra på så många olika sätt och det är verkligen inte självklart att två bra läsupplevelser går att jämföra med varandra. Här är i alla fall mitt försök att vaska fram favoriter från 2019. I år presenterar jag mina favoriter i form av en 10-i-topp.
10: Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg
Tre finfina noveller av Sveriges kanske mest precisa och stilsäkra författare. Jag älskar novellformatet och den här samlingen är verkligen en pärla. Pälsen är en klassiker som många läser i skolan och det kan jag förstå; På några få sidor lyckas Söderberg verkligen skriva något intressant om klass. Syndens lön och Kyssen är också mycket läsvärda.
Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg
9: Väggen av Marlen Haushofer
Väggen är en bok som berörde alla (?) i bokcirkeln. Det är verkligen en bra bokcirkelbok och en fantastisk bok i största allmänhet. På täta rader, utan paus för kapitelindelning, berättar en kvinna om sin tillvaro i en alpstuga, där hon befinner sig tillsammans med sin hund, katt och ko. De är instängda bakom en osynlig vägg och är verkligen beroende av varandra. I sin enkelhet är Väggen en bok som väcker många tankar om livet och vad vi väljer att göra med våra liv.
Väggen av Marlen Haushofer
8: Nötskal av Ian McEwan
Nötskal är minnesvärd bara genom sin berättarröst: ett foster som inuti sin mamma får höra hur modern och hennes älskare planerar att mörda fadern. Det är en skruvad, rolig och annorlunda Hamlet-tolkning där i princip ingen karaktär (utom möjligen fostret) känns det minsta sympatisk. Människor alltså! Här är människorna verkligen osmakliga och giriga.
Nötskal av Ian McEwan
7: Din stund på jorden av Vilhelm Moberg
Det finns ett visst tema bland mina favoritböcker, tror jag. Livet. Vilhelm Mobergs klassiker Din stund på jorden, där en man ser tillbaka på sitt liv och funderar på allt som blev som det blev, är kanske den bästa på temat. En verkligt berörande och tänkvärd berättelse.
Din stund på jorden av Vilhelm Moberg
6: Spådomen av Agneta Pleijel
Vilka memoarer! Man skulle kunna tro att memoarer bara är intressanta för de närmast sörjande (i värsta fall bara för författaren själv), men Pleijels berättelse om sin barndom är helt bländande. Varje mening sitter perfekt. Det här är verkligen en fantastiskt fin bok om att vara flicka och att bli en kvinna. Det är också en bok som verkligen har lärt mig mycket om hur den hel familj kan slitas itu av en skilsmässa.
Spådomen av Agneta Pleijel
5: Vi kom över havet av Julie Otsuka
Vi kom över havet är ingen lång berättelse, men oj, vad den berör. Det är ett poetiskt och smärtsamt verk om de så kallade postorderbrudar som lurades till USA under 20-talet och som sedan ”försvann” efter attacken mot Pearl Harbor. Ett otroligt vittnesmål och en verkligt kraftfull berättelse om utsatthet, fattigdom och rasism.
Vi kom över havet av Julie Otsuka
4: Musan av Jessie Burton
Jag kunde knappt lägga ifrån mig Musan. Den var så fängslande! Här vävs två kvinnors livsöden ihop. Kärlek, vänskap, konst. Det ryms mycket i den här bladvändaren.
Musan av Jessie Burton
3: I kroppen min av Kristian Gidlund
Kristian Gidlund berörde hela Sverige när han drabbades av cancer och valde att vara helt öppen och ärlig med sin resa mot livets slut. Hans bok är en oerhört stark och smärtsam skildring av att befinna sig i livets slutskede. Det är sorgligt och hemskt, inte minst för att den handlar så mycket om livet. Livet som blev alldeles för kort. Det gör ont att tänka på att Gidlund inte hann skriva så mycket mer än såhär. Språket och berättandet är verkligen fantastiskt.
I kroppen min av Kristian Gidlund
2: Maken av Gun-Britt Sundström
Tvåsamhet kan vara helt oumbärligt och ändå helt omöjligt. Gun-Britt Sundströms moderna klassiker, Maken, kan säkert upplevas som tjatig. Det är verkligen ingen kort berättelse, men själv sögs jag in. Här ältas Martinas och Gustavs av-och-på-förhållande och det bjuds på generöst med igenkänning, ärligt talat. En oerhört insiktsfull och fin bok om att försöka leva ihop.
Maken av Gun-Britt Sundström
1: Slutet av Mats Strandberg
I dessa tider, när världen är på väg att rasa mot en klimatkatastrof, känns Mats Strandbergs dystopiska Slutet obehagligt aktuell. I Strandbergs tappning är det inte bara en katastrof som väntar utan det är verkligen över för jorden. Den kommer nämligen att krossas av en komet. Bokens tonåriga huvudpersoner har inte ens hunnit bli vuxna och nu är de på väg att dö. Det finns något otroligt intressant i den vinkeln. Slutet är en ungdomsroman och har ett direkt tilltal och en enkelhet som gör att man sugs rakt in i berättelsen. En otroligt tänkvärd och intressant bok och, som alltid när det gäller Strandberg, är huvudpersonerna nyansrika och otroligt fint skildrade.
Slutet av Mats Strandberg
Har du några favoriter från 2019 års läsning?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
