Jag fortsätter att summera det här året, som ju lider mot sitt slut.

Januari: Det här var månaden då jag började jobba igen efter min föräldraledighet. Det kändes piss att återgå till jobbet. Jag förstod inte hur jag skulle orka. Vårt barn vaknade 6–8 gånger per natt och då orkar man ju ingenting! Hur fixa att jobba i det läget? Svaret var att jobbet gav mig välbehövlig vila… Jag hann dock inte jobba så hemskt länge förrän hela familjen drabbades av corona. Jag tillbringade bland annat min födelsedag i karantän. Jippi.

Februari: Februari var en snöig månad. Den julbelysning vi köpte efter jul (:)) snöade över.

Mars: I mars sprang vi omkring med löpvagnen vi införskaffat tidigare under året. Vi fick besök från dotterns mormor och morfar och vi tittade på Melodifestivalen på TV, varje lördag. Inte minst dottern diggade. Jag gick på Littfest. Så himla härligt efter de senaste årens pandemipaus! Vi passade på att besöka lekland med dottern (som var under 1 år och kom in gratis på den här tiden). Succé!

April: I april hade vi barnvakt för första gången (och det har ärligt talat inte hänt så många gånger senare heller…). Vi gick på konsert med Ane Brun och satt allra längst fram och njöt av en fantastisk spelning medan dottern vägrade att sova där hemma. Våren började göra sitt intåg! Vi var på dotterns andra dansföreställning i livet. En upplevelse som gjorde oss alla rätt matta, men kul var det..! Det blev påsk och den firades i ett soligt Öregrund. Dottern fick sina första skor och skulle hållas i handen hela tiden. Vi gick och gick och gick, med allt krokigare ryggar.

Maj: Nu blev det vår på riktigt! Vi hade till och med blåsippor i rabatten. <3 Vi skaffade utemöbler. Så fina! Och någon annan gång i livet kanske vi får möjlighet att sitta i dem också. 🙂 Vår flicka blev ETT ÅR. HERREGUD! Det firades med mor- och farföräldrar och andra nära och kära. Vi fixade i trädgården. Under en kort period var jag nästan besatt av att slita upp maskrosor ur gräsmattan (som vid det laget bestod av mer maskrosor än gräs, tror jag). Några vänner sålde sitt hus och hade utflyttningsfest. En intressant parentes är att jag råkade se att deras gamla hus numera har ett Instagramkonto – de nya ägarna har ett huskonto där de delar med sig av renovering och inredning. Mystiskt nog kan jag alltså fortfarande kika in i det hus där mina kompisar en gång i tiden bodde och där vi haft så mycket kul. Fast nu bor där en barnfamilj.

Juni: Rabarberna frodades. Jag for utomlands (på tjänsteresa) för första gången på mycket länge. En sjuk upplevelse att lämna sin bebis hemma, men, men… Det blev midsommar – med nära & kära och otroligt sommarväder!! Vi badade, allihop, hela familjen. Otroligt härligt. Förra året blev det tyvärr inte ett endaste dopp.

Juli: Sommaren fortsatte! Med efterlängtat besök i Öregrund <3 och ett mysigt besök på Furuvik (ja, det kändes i hjärtat när apflocken decimerades nu i december… :(). På hemmaplan gjorde vi små utflykter här och där, hängde i stugan, åt jordgubbar & hallon och pysslade i trädgården. Semestern avslutades med en tripp till Vasa. Att resa är något annat när man har barn. Avkopplingen är nära 0, men glädjen att få uppleva saker med ett barn kan göra de enklaste utflykter till fantastiska upplevelser.

Augusti: Det blev dags att återgå till jobbet, men det gick fortfarande att kräma ur ganska mycket ur sommaren. Vi hängde i lekparker (och i parker generellt – som under P2 i parken!), gick på loppisar och skördade våra stackars små äpplen (fick bara några stycken, på ena sidan av trädet…).

September: Det blev dags att skola in dottern på förskolan. Åh, gud, varför går tiden så fort?! Allt gick över förväntan, men efter en vecka kom den första förkylningen… Inskolningsvecka två uteblev, kan man säga. O-strategiskt nog for jag iväg på en tjänsteresa när det plötsligt blev dags för första riktiga veckan på föris. Kände mig hemskt otillräcklig. I september hann jag även med att springa Umemilen på livets sämsta tid, plocka in det sista i trädgården och hänga i lekpark. I slutet av september tog jag ledigt några dagar och tog tåget söderut, till Öregrund. Dottern var med. Hon sprang omkring i tåget under i stort sett hela resan. Jag var så, så, så, så, så slut efter tågresan ner. Men att vara i Öregrund gjorde att det var värt det ändå.

Oktober: Vi hade barnvakt! Den här gången gick vi på födelsedagsfest med 80-talstema. Så skoj! Dottern var hos farmor och ville inte sova. Vi åkte hem. Men det var helt okej. Man måste inte vara ute till sent.

November: Det blev inte många dagar på förskolan den här månaden. Gud, vad man inte har presterat på jobbet i år! Men, men… Den här månaden hade vi besök från dotterns mormor och morfar. Julbelysningen kom fram i tid. Det bakades pepparkakor. Vi hade adventsmys hos farmodern. Säsongens första snö kom! Vi hann åka pulka några varv i trädgården innan den smälte bort. Jag skulle gå på konsert med en kompis, men kompisen blev sjuk och efter lite funderande gick jag själv. Ångrar det inte! Åh, vad jag älskar att få njuta av konserter! En dansföreställning blev det dessutom några veckor senare. Och bio. Vilken kulturmånad!

December: Snart jul! Jag ska för första gången fira jul i Norrland, men sedan ser jag fram emot att fira nyår i Öregrund. Hoppas bara att vi håller oss friska..! Det har varit full rulle hela månaden, med julfest, disputationsfest, besök från en barndomskompis med mera. Det är nästan så att man hade behövt lite mer vila. Det blir knappast en vilsam julledighet, med en 1,5-åring i hemmet, men jo, jag ska verkligen njuta av ledigheten som ligger framför mig.

Allt som allt har det varit ett riktigt händelserikt år. Livet har blivit annorlunda sedan vi fick förmånen att få dela våra liv med vår lilla Rut, men det känns såklart att tid är en bristvara. Mycket har fått stå åt sidan, så är det. Och ändå. Ett händelserikt år! Får se vad 2023 bjuder på.

Jag fortsätter att sammanfatta 2021! Det här har verkligen varit ett speciellt år med många förändringar för min del. När jag tittar mig omkring bland nära och kära så kan jag se att det inte bara är jag som har tagit nya vägar i livet. Kanske är det pandemin som har manat till eftertanke och förändring? Folk omkring mig har brutit upp från långa förhållanden, flyttat och gjort annat omvälvande. Flera har gjort verkligt modiga beslut för att följa sina hjärtan. Det beundrar jag!

Den största nyheten för min del är såklart Rut, vår dotter som föddes i maj. Vi hade tänkt se Eurovision i vanlig ordning, men det blev inte så, för mitt under finalen blev det läge att gå till förlossningen. Ja, vi gick. Jag bodde på andra sidan gatan vid den tiden. En annan förändring är att vi inte bor på anda sidan gatan från förlossningen längre. Jag kan sakna vår fina lägenhet, men den hade helt enkelt för få rum för att den skulle funka i längden och när det kom ut ett trevligt radhus som vi hade råd med slog vi till. Nu är vi alltså (rad)husägare. En tredje förändring är att vi också är bilägare. Jag har aldrig gillat att köra bil och har heller inte sett behovet. Mitt hjärta bankar för hållbar utveckling och då har det varit kollektivtrafik och cykel som gäller. Med ett barn i bilden (och en pågående pandemi) kändes det dock för begränsande att vara beroende av buss och tåg. Det blev alltså ett bilköp. Och jag, som inte kört sedan jag tog körkort för 15 år sedan (!) fick börja ”övningsköra” på nytt. Jag tog faktiskt en körlektion. Det gick bra!

Med barn, (rad)hus och bil är det som ni förstår bara en vovve som saknas och som måste införskaffas 2022. Nä, skojar bara! Vi är tyvärr allergiska, både jag och sambon.

Året har annars präglats ganska mycket av pandemin, såklart. Samtidigt har en hel del försiktigt återgått till det normala. Det har blivit några besök på museum, vi har kunnat ha några brädspelskvällar och i år har jag till och med varit på julfest. Det har blivit några besök i Öregrund, även om sommaren tyvärr inte bjöd på några dopp i havet den här bebis-sommaren. Några saker har varit nya för året: besök på Öppna förskolan (där vi varit stammisar..), babystunder på biblioteket och barnvagnspromenader. Några saker har varit som vanligt: dans exempelvis. Annat har hamnat på hyllan för stunden: löpning. Hoppas jag kan springa mer 2022.

Här är tolv bilder, en för varje månad, som jag tycker symboliserar det här året ganska bra!