Mordet på Orientexpressen är en sann deckarklassiker, helt olik dagens deckare, som fokuserar mer på brutaliteten i mordet och psykologin bakom, än själva mordgåtan i sig. Jag gillar det verkligen. Jag gillar verkligen Poirots klurande, även om jag i och för sig inte tror att man kan lösa brott genom att bara luta sig tillbaka och tänka. Jag blev faktiskt väldigt förtjust i den här oförutsägbara pusseldeckaren, som utspelar sig på Orientexpressen, där en man plötsligt blir mördad. Mördaren måste vara någon av de 12 passagerarna i förstaklassvagnen, men vem?
Jag lyssnade på den här boken som ljudbok och både Josefin med Nobelprisprojektet, som faktiskt bytte bort boken till mig under ett pocketbyte, och Hundöra varnade för den lite släpiga uppläsningen. Jag förstår vad de menar. Det här är inte den bästa uppläsningen jag har lyssnat på, men jag är ändå glad över att jag lyssnade mig igenom den här berättelsen. Jag läser gärna något mer av Christie framöver.
Det var inte så länge sedan jag lyssnade på en ljudboksversion av AustensklassikerEmma. Vad jag inte visste förrän jag började lyssna var att boken var inläst på originalspråket. Nu har jag lyssnat på en annan av Austens verk, Förnuft och känsla, på svenska (;)) och i en alldeles fantastisk inläsning av Marika Lagercrantz. Den här gången fick jag ut mycket mer av berättelsen än vad jag lyckades snappa upp av Emma…
Faktiskt, så är jag väldigt förtjust i Austens roliga(!) och engagerande berättelse om systrarna Marianne och Elinor och deras kärlekstrassel. Systrarna och deras mor blir tvungna att lämna trakten och flytta in i ett mindre hus i samband med att pappan i familjen går bort och systrarnas halvbror roffar åt sig hela arvet. Elinor tvingas inte bara flytta från deras stora gård, utan tvingas också separera från den man hon vill dela sitt liv med. Marianne vinner desto mer på flytten, för väl på plats i det nya hemmet så dröjer det inte länge förrän hon träffar en man, Mr. Willoughby, som hon tror är sitt livs kärlek. Kärleken visar sig dock bli olycklig eftersom Mr. Willoughby är mer styrd av pengar än kärlek och gifter sig med en annan kvinna.
Boken är fylld av triangeldramer, häftiga känslostormar och diverse spel. Den här världen, som de små socitetsdamerna lever i, är så totalt olik mitt eget liv och det moderna samhället som vi har idag. Det gör mig faktiskt lite beklämd att inse hur maktlösa och ensamma de här tjejerna var. Kärlek handlade verkligen inte bara om känslor, utan lika mycket om pengar, ställning och, faktiskt, hela framtiden. Jag drogs verkligen med i berättelsen och ville veta hur det skulle gå. Boken var faktiskt förvånansvärt spännande och underhållande. Kan verkligen rekommenderas!
Michael Beard tilldelades Nobelpriset i fysik för ett antal år sedan, men nu har han inte någon större gnista kvar för sitt arbete. Han gör bara en och annan föreläsning och ser till att dra nytta av sitt namn. Privat har han det rörigt och är ständigt otrogen, så nu har det börjat knaka i fogarna i hans femte äktenskap. Plötsligt får han en nytändning och bestämmer sig för att satsa på ett ambitiöst projekt inom artificiell fotosyntes. Klimatfrågan ska lösas, men i vägen står relationstrassel, mordanklagelser med mera.
Det är inte helt enkelt att sympatisera med Beard med alla sina kvinnoaffärer och allmänt självgoda stil, men man kan åtminstone skratta åt och med honom ibland. Boken är bitvis rolig, men klimatfrågan engagerar mig, så skrattet fastnar i halsen ibland och jag tyckte också att boken var ganska svår att hänga med i, kanske för att jag lyssnade på den som ljudbok och att det ibland gick flera dagar mellan lyssningarna. Hur som helst känns den som en väldigt annorlunda bok. Bara en sådan sak som att huvudpersonen är fysiker och Nobelpristagare ställer ju ganska höga krav på författarens kunnighet i ämnet, så det är kanske inte så konstigt att boken sticker ut i mängden. Jag tror faktiskt att jag kommer att komma ihåg den ett bra tag, trots att den var lite småseg att lyssna sig igenom och trots att jag aldrig riktigt blev klok på professor Beard.
Bortbytingen är det första jag läser av Ruth Rendell och det är inte en särskilt ny bok faktiskt. Jag hittade den i min mammas bokhylla och förmodligen köpte hon den på 80-talet någon gång. Boken handlar om Benet, en bästsäljande författare, som förlorar sin son i ett obehagligt kruppanfall. Hon är ensamstående med pojken, men när olyckan händer så har hon sin mor boende hos sig. Modern har länge lidit av psykisk ohälsa och Benet får hela tiden upprepa för sig själv att hon inte får hata sin mamma. Plötsligt en dag har modern tagit med sig en pojke, i samma ålder som den förlorade sonen, hem till Benet och påstår att hon har lovat att passa honom för en väns räkning. Sanningen går dock upp för Benet ganska snart. Pojken är kidnappad.
Benet vill lämna tillbaka pojken, men kan inte riktigt göra det eftersom det skulle vara ett svek mot modern, som i så fall skulle kunna spärras in på en psykiatrisk avdelning igen. Hon bestämmer sig för att göra det när mamman har åkt hem till sig igen. Vid det laget har hon dock fäst sig så mycket vid pojken att hon inte vill lämna honom ifrån sig.
Det känns som att mycket i den här boken är helt orimligt och fånigt. Inte snor man väl någon annans unge? Boken innehåller också en del andra sidospår. Bland annat handlar den om pojkens riktiga mamma och hennes sambo, som beskrivs på ett klyschigt sätt som något slags white trash.
Boken var ganska spännande. Jag ville ju veta om pojken skulle få komma hem igen. Mot slutet ökades dock tempot och det blev nästan svårt att hänga med. Vet inte precis om jag blev så nöjd över slutet över huvud taget faktiskt.
Egentligen är det väl inte en usel bok, men man får kanske konstatera att den vid det här laget är daterad. Såhär skriver man nog inte deckare idag. Jag blev åtminstone ganska besviken.
Det var först när jag kom hem med den här ljudboksversionen av Austens klassiker, Emma, som jag insåg att den är på engelska. Nu har jag provat det! Jag tyckte att jag missade mycket eftersom den inte var i översättning, så det gav inget mersmak att lyssna på originalspråk.
Berättelsen handlar om en bortskämd överklasstjej, Emma, som bor på den engelska landsbygden tillsammans med sin far. Till hennes största nöjen hör att para ihop andra, bland annat har hon till sin fars missnöje haft ett finger med i spelet för att få sin f.d. guvernant bortgift. Siktet är nu inställt på att gifta bort den nyfunna vännen Harriet, som kommer från enklare förhållanden. Harriet har en romans med en bonde i trakten, men för Emma duger inte detta. Hon hoppas på att kyrkoherden, Mr Elton, ska få upp ögonen för hennes vän.
Boken tar upp klassfrågan och kretsar kring hur mycket man kan lägga sig i andras liv, men den är förvånansvärt lättsam och rolig och inte på något sätt tung att läsa. Jag hade dock hellre läst den i översättning, som sagt.
Anna/Med näsan i en bok valde ut några skräcktitlar att välja mellan till bokcirkelnPicket & pocket och efter en omröstning valde vi att läsa Sarah Waters Främlingen i huset. För mig känns det otippat att boken finns att hämta i bibliotekets hylla för Skräck & rysare. Det här är ingenting i jämförelse med t.ex. John Ajvide Lindqvists brutalt läskiga böcker, utan snarare en mysig bok med övernaturligheter som en krydda.
Handlingen utspelar sig på den brittiska landsbygden strax efter krigstiden och kretsar kring läkaren doktor Faraday, som kommer från en enkel bakgrund och nu försörjer sig genom att resa runt och se till sina patienter; något som faktiskt inte är så lukrativt. En dag har han ett ärende till det tidigare så blomstrande godset Hundreds Hall. Han har tidiga minnen från att ha besökt det pampiga huset med sin mamma, som hörde till husets tjänstefolk på den tiden. Nu är huset förfallet och dess ägare, den unge Roderick, bor där med sin syster, Caroline, och deras mor. Han sliter praktiskt taget sitt hår för att få ekonomin att gå ihop. Efter ärendet på Hundreds fortsätter Faraday sina besök och han blir vän till familjen. Särskilt fattar han tycke för den betydligt yngre Caroline, som allmänt sett inte ses som någon skönhet:
Hon var äldre än Roderick, tjugosex eller tjugosju, och jag hade upprepade gånger hört henne kallas ”ganska kraftig”, ”en typisk ungmö” och ”en klyftig flicka”. Med andra ord såg hon inte särskilt bra ut.
Boken är fylld av träffsäkra beskrivningar av både miljöer och personer och jag gillar det verkligen! Man ser den förfallna, men fortfarande pampiga, georgianska byggnaden framför sig och lever sig in i de lantliga miljöerna ute i Warwickshire, där boken utspelar sig. Bokens karaktärer känns levande och är att lätta att känna med. Jag tyckte faktiskt att kärlekshistorian mellan Faraday, med sin enkla bakgrund, och Caroline, med sin stämpel av att vara ”en typisk ungmö”, är lite rörande. Faraday är så ensam och vågar till en början inte tänka tanken på att inleda en relation med Caroline, men förhållandet växer fram och man gläds med honom. Man förstår dock att det aldrig kommer att funka. I boken är det övernaturliga händelser som sätter käppar i hjulet. Boken hade lika gärna, och förmodligen med fördel, kunnat skrivas på ett annat sätt, som ännu mer hade tagit upp frågan om klass och status.
Hur som helst är det en riktigt fin bok. Jag tyckte mycket om den, men rekommenderar den inte för den som vill läsa något läskigt. Jag läste faktiskt hela boken med tanken att det säkert skulle komma en naturlig förklaring till alla ”spökerier” på slutet.
Drottningen vänder blad är ingen tegelsten precis. Med sina dryga 100 sidor kan även den som inte har för vana att plöja sig igenom tjocka böcker, hinna läsa ut den på inte allt för lång tid – och många är det som har läst den och hyllat den.
Huvudpersonen är ingen mindre är Hennes Majestät Elizabeth II själv. Av en slump går hon en dag in i en bokbuss och hon känner sig lite tvungen att faktiskt låna något när hon ändå är där. Det öppnar upp dörren till litteraturens värld. Hon blir en bokslukare av stora mått, faktiskt så stora att hon börjar försumma sina förpliktelser som drottning.
Boken är smårolig och det namedroppas författare och titlar hej vilt, vilket säkert uppskattas av bokälskare. Jag gillar greppet att det är en så välkänd figur som Storbritanniens drottning som får vara i huvudrollen, men ändå kan jag inte påstå att boken gjort något stort avtryck hos mig. Den känns mest som en stunds avkoppling och inte så mycket mer. Det var dock ett bra bokval för mig just nu eftersom jag har varit dålig på att läsa ut böcker den senaste tiden. Nu känner jag att jag är tillbaka på banan igen. Skönt!
Conrads klassiker från 1902 handlar om en resa in i ”mörkrets hjärta” – rakt in i den av européerna så outforskade kontinenten Afrika. Bokens huvudperson är på jakt efter en man vid namn Kurtz, som ska befinna sig där inne och bedriva handel med elfenben. Kurtz är mytomspunnen och ju mer de närmar sig, desto ondare framstår han och ju grymmare verkar hans handlingar vara mot landets befolkning.
Det är naturligtvis en intressant bok med tanke på det historiska sammanhanget och vad den berättar om ondska, rasism, tyranni och kolonisatörernas framfart. Jag tyckte dock att den var otroligt seg och tung att lyssna på som ljudbok. Jag fick spola tillbaka flera gånger och lyssna om, men tappade ändå koncentrationen mest hela tiden. Jag borde kanske ha läst den i pappersform och gett den den uppmärksamhet den förmodligen behöver.
Israel Armstrong har precis fått anställning som bibliotekarie på biblioteket i den irländsla småstaden Tumdrum. När han väl kommer dit möts han dock av beskedet att biblioteket är nedlagd och att hans tjänst numer ska bestå av att köra bokbussen, något som i boken inte framställs som en bibliotekaries drömjobb:
”Det skulle förmodligen inte vara för mycket sagt att påstå att bokbussar av många i branschen inte precis anses vara kronan på bibliotekarieträdet. Högst upp i den hackordningen hittar du, låt oss säga, British Library eller New York Public Library eller Kongressbiblioteket eller det i Alexanderia. Sedan, strax under de här parnassiska höjderna, återfinns universitetsbibliotek och privata forskningsbibliotek, och sedan kanske stora offentliga bibliotek och därefter distrikts- och filialbibliotek, och skolbibliotek, sjukhusbibliotek, fängelsebibliotek och bibliotek på slutna mentalvådsinstitutioner. Och till slut, längst ner på skalan, ungefär på samma nivå som röda konstläderinbundna uppsättningar av Det bästa på fuktskadade landsortshotell och i väntrum hos tandläkare, återfinns bokbussen.”
Vad ännu värre är: de 15 000 böckerna i bibliotekets bestånd är stulna! På så sätt dras Israel ofrivilligt in i detektivarbete för att återfinna böcker på den irländska landsbygden. Det är knäppt, roligt och en hel del bok- och bibliotekshumor. Jag uppskattar det verkligen!
Boken har fått varierande kritik om man tittar sig omkring på bloggar. Bibliotekarien läser tycker t.ex. att det är bondkomik och för mycket korrekturmissar och beasbokhylla ger också ett ljummet betyg och tycker att boken är tunn. Själv tycker jag dock mycket om boken och jag gillar humorn. Dagensbok tycker jag sätter huvudet på spiken när de skriver ”kommersiell litteratur när den är som bäst”. Jag förstår vad de menar, för, ja, det är en bok som till stor del består av dialoger och den är också väldigt lättläst. Men den är bra!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.