Vad som är så fascinerande med kemi, fysik och biologi är att det är olika vetenskaper som beskriver samma saker. Det märker man också i den här lilla kemiboken, där ett kapitel handlar om DNA och några andra handlar om elementarpartiklar. Främst berättar dock boken om de olika ämnena i det periodiska systemet.
Min förhoppning när jag började läsa boken var att jag skulle få lite inspiration till en föreläsning och boken är faktiskt rätt inspirerande. Designen är tilltalande och kapitlen är korta och rikligt illustrerade. Problemet är kanske att kapitlen är så korta att det finns för lite utrymme för förklaringar. Har man bara läst fysik och kemi på gymnasienivå kan texterna faktiskt upplevas som ganska tunga och det får mig verkligen att undra över vem den här boken riktar sig till.
Dock tror jag att man kan få ut mycket mer av boken om man bara är lite piggare än vad jag var när jag läste den. Kemins värld är en trevlig bok om ett väldigt intressant ämne. Bra!
När Mma Ramotswes far dör bestämmer hon sig för att använda arvet till att starta en detektivbyrå. Eftersom kvinnor ser så mycket mer än män förstår hon att en detektivbyrå med en kvinnlig detektiv kommer att kunna hjälpa många människor.
På framsidan omnämns boken som ”En […] feelgood-bok” och det är väl precis vad det är. Kanske säger inte Damernas detektivbyrå så mycket viktigt, men det är härlig läsning och det är kul att läsa en bok som utspelar sig i Botswana och skildrar en såpass annorlunda kultur. En bra bok!
Sandra har ägnat några år åt att resa runt i Thailand, men efter en tids sjukdom börjar hon definitivt att längta hem. Pengarna räcker dock inte till biljetten hem och hon lockas av ett erbjudande om att få pengar för att smuggla heroin. Hon bestämmer sig för att gå med på erbjudandet och det visar sig bli ett ödesdigert val. Hon åker fast i tullen och döms till Thailands lägsta straff för smuggling av narkotika – fängelse i 25 år.
Sedan följer en berättelse om hur Sandra lever i ett primitivt utformat thailändskt fängelse, där smuts, äckel och grymt våld är vardag, och efter det får läsaren följa Sandra i de brittiska fängelser, dit hon förflyttas. De är egentligen inte på något sätt trevligare än det Thailändska fängelset och Sandra får p.g.a. sitt långa fängelsestraff sitta av sin tid tillsammans med de ofta psykiskt sjuka människor som har begått de mest allvarliga brotten i Storbritannien.
Boken är en sann historia och det gör den ganska lätt att ta till sig. Självklart tycker man som läsare synd om Sandra, som får sitta så länge i fängelse för ett brott som hade krävt ett mycket mindre straff om hon hade dömts för det i Storbritannien, men ändå poängterar Sandra att hon förtjänade ett straff. Det tycker jag är bra, för det är på ett sätt ganska självklart att brottslingar ska straffas. Däremot kan boken väcka en debatt kring hur fängelser ska fungera och hur länder ska se på domar som har fällts i andra länder med helt andra straffskalor. I boken skildras fängelselivet som både brutalt och nedbrytande och det kan man såklart uppröras över. Det här är ju en dokumentär, så den är på det sättet väldigt intressant. Dock märks det att det inte är en ”riktig” författare som har skrivit boken. Dispositionen kan ibland vara lite underlig och över huvud taget känns det att språket inte är vad det kunde vara. Det hindrar mig lite från att sätta ett högt betyg på den här boken. Boken är bra och som skildring av verkligheten är den bra, men som spännande eller gripande skönlitteratur fungerar den sämre.
Det var av en ren slump som jag köpte den här boken. När jag var i bokhandeln fick jag ett infall att köpa en bok på engelska och då fick det bli första bästa bok i realådan som fick följa med mig hem. Det råkade bli Palace Pier, som är skriven av en för mig helt okänd författare.
Utan några som helst förväntningar började jag alltså läsa den här boken, som utspelar sig i Brighton under en litteraturfestival och handlar om författaren Chris Duffy. Duffy är nu runt 60 år gammal och har i sitt liv bara lyckats ge ut en bok. Det är nu med en viss bitterhet som han går runt bland alla festivalbesökare och dränker sig själv i alkohol.
Det här är faktiskt en riktigt kul bok och den är inte speciellt svår att ta sig igenom även om man inte är så himla bra på engelska. Fast trots att den är rolig, så är samtidigt ganska tragisk. Gör inte Duffy någonting annat än dricker?
Hamlet är ett av de första verk som jag har sett uppfört på teater och jag blev helt såld direkt. Det var inte nog med att språket var vackert och annorlunda utan berättelsen var också fascinerande. Berättelsen om Hamlet och hans försök att hämnas för sin fars skull stannar inte vid att bli en mörk historia om svek och falskhet utan den innehåller så mycket mer. I Hamlet finns ju t.ex. en lite lätt förvirrande kärlekshistoria och i den finns också en och annan satir eller ordlek att le åt.
Vad som också är intressant med Hamlet är att den stundvis är så svårtolkad. Jag tycker att det är kul att sitta och läsa kommentarerna till de olika scenerna och se hur olika människor har uppfattat saker och ting. Minsta ord i den här tragedin har människor genom de senaste århundrandena vänt och vridit på och det är kul att se vad folk tolkar in i Shakespeares olika formuleringar. Själv hade jag knappast reflekterat så mycket över texten om jag inte hade läst kommentarerna, som är guld värda. Parallellt med att läsa den här boken läste jag dessutom en engelsk version och fick ännu mer kommentarer att tänka över.
Engelska har aldrig varit min grej, så jag förstår egentligen inte varför jag gav mig på att läsa en bok som Hamlet, som ju inte är skriven på världens mest moderna och okomplicerade engelska. Det gick bra att läsa de första akterna, men jag kan avslöja att jag egentligen bara uppfattade huvuddragen av vad det var som utspelade sig. Den svenska utgåvan gjorde det mycket enklare och roligare att läsa boken.
Jag ångrar mig dock inte alls att jag inte nöjde mig med att läsa Hamlet på enbart svenska. Hamlet är ett väldigt svåröversatt verk eftersom den innehåller så många ordelekar och ord som är tänkta att tolkas på flera olika sätt. Därför är det rätt kul att läsa både den engelska och den svenska versionen och se hur boken har översatts. I den engelska utgåvan finns det både intressanta och bra kommentarer och en ordlista om man skulle köra fast.
Innan jag började att läsa Hamlet trodde jag att det skulle vara så tungläst att jag skulle storkna, men det här visade sig vara allt annat än en seg och jobbig berättelse. Hamlet är förmodligen en av de mest uppförda pjäserna och det förvånar mig inte. Jag tycker väldigt mycket om historien om Hamlet och det var kul och inte alls så svårt som jag hade trott att läsa boken.
Ju äldre Harry Potter blir, desto mer gillar jag böckerna om honom. I den här boken har Harry Potter blivit 15 år och det är dags för honom att ta sin grundexamen i trollkonst på trollkarlsskolan Hogwarts. Han är också tillräckligt gammal för att vara väl medveten om de mörkare makterna, som finns runt omkring i trollkarlsvärlden.
I den tidigare boken, Harry Potter och den flammande bägaren, återkom den onda trollkarlen, mörkrets herre, lord Voldemort och nu har en grupp trollkarlar gått samman och bildat Fenixorden, som ska strida mot honom. Harry Potter och hans kompisar anses dock för unga för att förstå och hålls utanför det hela, men Harry Potter, som har mystiska förbindelser med lord Voldemort, dras förstås in i allt ändå.
Det hinner bli riktigt spännande innan det 1001:a bladet är vänt och boken är slut. Böckerna om Harry Potter är oförutsägbara, stundvis ovanligt råa för att vara barnböcker och väldigt bra för att vara fantasy. Jag har aldrig varit ett stort fan av fantasy, men inte ens jag ogillar Harry Potter. Det roliga med böckerna om Harry Potter är att de utspelar sig i nutid och i en värld som liknar vår. I trollkarlsvärlden i Harry Potter-böckerna finns det ett trolldomsministerium, som är ungefär som en regering, en domstol, fängelser, skolor, som liknar engelska internatskolor, och folksporter. Det förekommer också rasism och mobbing och annat som liknar saker i vår värld.
Just att man faktiskt kan känna igen sig lite i är en av de bästa sakerna med de här böckerna. Istället för att vara en saga är de här böckerna som helt vanliga barn- ungdomsböcker, men med inslag av magi och kampen mot det onda. Harry Potter och Fenixorden är den bästa Harry Potter-boken hittills, kanske just för att Harry Potter inte längre är en liten kille som utsätts för konstiga saker utan en tonåring som förstår mycket mer om vad det är som händer. Hade det inte varit för att boken är en sådan tegelsten skulle den lugnt vara tillräckligt spännande för att vara en sträckläsningsbok.
Kan man vara för god? Ja, uppenbarligen, för den här boken handlar om en familj som splittras när pappan blir personlighetsförändrad och plötsligt går från att ha skrivit krönikan ”Argast i Holloway” till att försöka rädda världen.
Enda anledningen till att den här boken inte får det absoluta bottenbetyg, som boken på många sätt egentligen är värd, är att den faktiskt innehåller ett och annat som är rätt klyftigt sagt och att språket är bra.
I övrigt tycker jag att den här boken är minst sagt kass. Den känns inte ett dugg trovärdig och under läsandets gång fick jag flera gånger stanna upp och fundera över vad författaren egentligen vill säga. Vill han häckla alla som faktiskt försöker göra någonting åt allt elände i världen? Vill han visa hur motsägelsefulla människor är och visa hur blinda de kan bli för sina egna liv när de koncentrerar sig på andras problem? Är det en bok om hur det är att bli medelålders och fundera på om äktenskapet man har levt i de senaste decennierna verkligen är värt att kämpa för? Eller är det här helt enkelt en trist och poänglös bok, som totalt saknar trovärdighet?
Ja, inte vet jag, men faktumen att den lilla tjejen i familjen beter sig och pratar på ett sätt som jag har svårt att tro att ett barn i den åldern gör, att anledningen till att pappan blir personlighetsförändrad är helt osannolik och att ingen av föräldrarna försöker förbättra situationen, som alldeles uppenbart inte är bra för barnen, talar mot det sistnämnda. Det känns som om Hornby med den här boken gör ett tappert försök att förmedla någonting kul, men bara gör ett rejält magplask. Som sagt var finns det dock en del saker i den här boken som räddar den från att vara totalt värdelös, men jag är ändå väldigt besviken. Jag tyckte mycket om Om en pojke och trodde att Hornby kunde skriva roligare och bättre böcker än såhär.
Den här boken passar ganska bra in i min speciella kategori för töntiga ungdomsböcker. Egentligen är det inget fel på själva berättelsen. Boken handlar om fem ungdomar och tanken är såklart att man ska kunna identifiera sig med någon av dem. Här finns både de populära och de ensamma representerade och det finns både rika och fattiga. Vad alla skulle kunna sägas ha gemensamt är att de är osäkra och lite rädda. Boken handlar om hur de här olika människorna hittar varandra och börjar att lära känna varandra.
Trist med boken är bland annat att den är för kort för att man ska kunna känna sig speciellt engagerad i de olika huvudpersonernas öden. Mest störande är dock den lite löjliga och präktiga tonen som finns boken igenom. Personerna i boken är i 15-16-årsåldern och kan låta såhär osannolikt fånigt i dialoger:
”- Säg mig en sak gumman. Du och den där Jack…
– Ja?
– Ni har väl inte… Jag menar…
– Mamma hur kan du bara tro någonting sådant?”
Personerna i boken skildras helt enkelt inte särskilt trovärdigt. Det enda de gör är att gå omkring och vara osannolikt trevliga och snälla mot sina föräldrar och mot alla andra. Jag kan inte riktigt smälta att det är så platt och tråkigt, men det här är ändå en bra mycket bättre och dessutom lättläst ungdomsbok än många andra. Tack för att vi åtminstone befrias från kärleksdravel i den här boken!
Katter är inte världens lättaste djur att förstå. I den här boken kan man bland annat lära sig att det beror på att katter inte är flockdjur och därför inte har ett så stort behov av att kunna visa olika ”känslor”.
Boken är trevligt uppbyggd med många tydliga bilder med tillhörande text och det finns både ett register och en bra kapiteluppdelning.
Tyvärr känns det som om boken innehåller ganska många upprepningar och det gör boken lite tjatig. Mycket i boken är också sådant som man som kattägare har förstått länge, men boken kan säkert vara rolig och användbar om man inte har haft katt så länge eller om man inte har skaffat en katt än. Kanske kan man också ha användning av den om man har en ”problemkatt”. I boken får man nämligen bland annat reda på varför katter kan ha svårt att flytta och varför katter klöser på möbler.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Vad som är så fascinerande med kemi, fysik och biologi är att det är olika vetenskaper som beskriver samma saker. Det märker man också i den här lilla kemiboken, där ett kapitel handlar om DNA och några andra handlar om elementarpartiklar. Främst berättar dock boken om de olika ämnena i det periodiska systemet.
