Bokblomma

Etikett: Status

  • Tre noveller: Mammalia, Vellumbarnet, Funkislampa

    Tre noveller: Mammalia, Vellumbarnet, Funkislampa

    Novelläsning pågår! Här kommer mina tre senaste:

    Mammalia av Ulrika Kärnborg

    Betyg: 4 av 5.

    I Mammalia, av Ulrika Kärnborg, inleder en nybliven mamma en vänskapsrelation med en äldre kvinna. Huvudpersonen är i kulturbranschen, arbetar som journalist. Den nya väninna är en etablerad konstnär, en känd kulturprofil. Det blir en intensiv vänskap. Det framstår som att konstnären har tagit den unga journalisten under sina vingar, men man förstår snart att det är mer komplicerat än så. Till slut spårar det ur. Jag tyckte att det här var en underhållande och samtidigt tankeväckande liten berättelse om vänskap och ojämlikhet.

    Mammalia gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 978-91-86847-94-4.

    Vellumbarnet av Johanna Koljonen

    Betyg: 2 av 5.

    Vellumbarnet, av Johanna Koljonen, är en novell om att skiljas och att bli berövad, inte bara ett förhållande, utan också en framtid man tänkt sig med barn. Det är verkligen ett starkt och intressant ämne, men jag måste erkänna att jag inte blev så berörd. Berättelsen är inte direkt rakt på sak och när jag nu försöker skriva om novellen, några veckor sedan jag faktiskt läste den, inser jag att jag knappt minns den?!

    Vellumbarnet gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 978-91-87451-92-8.

    Funkislampa av Jerker Virdborg

    Betyg: 5 av 5.

    Funkislampa, av Jerker Virdborg, är en tragikomisk berättelse om en man som hittar en funkislampa på loppis. Det är precis den svindyra retrolampa som hans bror suktar efter – men till fyndpris. Lampan kommer att bli den fantastiska fyrtioårspresenten till brodern, en ängsligt medelklassig man som vill inreda med de rätta prylarna. Så kommer han på något ännu bättre: brodern ska själv få hitta detta fynd. Det blir inte som han tänkt. Jag gillade verkligen den här novellen, som träffsäkert beskriver medelklassens patetiska bekymmer och som roligt beskriver hur lätt det kan vara att falla på eget grepp.

    Funkislampa gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 978-91-87451-93-5.

  • En del böcker är i alla fall ärliga…

    Boken ”Maggie goes on a diet” av Paul Kramer har debatterats en del den senaste tiden. Boken har inte kommit ut ännu, men marknadsförs som en solskenshistoria om en 14-årig tjej som genom att banta blir en populär fotbollsstjärna.  Det som rör upp känslor är att boken är en bilderbok som riktar sig till barn mellan 4 och 8 år.

    Det känns såklart knasigt att så små barn ska behöva ta ställning till dieter och fundera kring mat, men jag har faktiskt inte följt debatten särskilt noga. Det som väcker mest känslor hos mig är faktiskt att det finns andra böcker som handlar om banting och status men, som till skillnad från Kramers bok, inte öppet säger sig vilja ”uppmuntra” till viktnedgång. Det är fult när konstiga värderingar kring vikt smygs in i ungdomsböcker. Jag läste en riktigt otäck sådan bok i tonåren, men liksom de flesta tonåringar var jag för smart för att gå på det. Alla kanske inte är så smarta?  Kramer är i alla fall ärlig med bokens sensmoral och det gör det lättare för föräldrar och barn att välja eller välja bort boken. Skitlitteratur som Tvillingarna på Sweet Valley High kan dock leverera usla värderingar utan att vuxna vet om det och utan att läsaren hade bett om det. Usch!

  • Älskade syster

    Älskade syster

    Älskade syster är lite influerad av en verklig händelse: mordet på den 6-åriga barnstjärnan JonBenét Ramsey i USA, ett mord som aldrig klarades upp. Dock är det långt ifrån en dokumentär roman, faktiskt allt annat än särskilt verklighetsnära. I den här boken heter barnstjärnan Bliss Rampike och är ett underbarn på isen. Redan vid fyra års ålder debuterar hon i en konståkningstävling, som hon också vinner, och efter detta följer två år av överdrivet mycket träning, oändliga skönhetskurer, tillväxthormon och injicerade vitaminer, psykologer, privatlärare etc. etc. Det blir en hel cirkus runt Bliss och mamman använder henne lyckligt för att klättra uppåt på den komplicerade sociala stege som utgör den övre medelklassen, med alla sina exklusiva klubbar, arrangerade lekstunder och VIP-fester. Pappan i familjen är en uppkompling som är för upptagen med att göra karriär och vänsterprassla för att vara den fadersgestalt som han kanske borde vara. Någonstans bland annat detta finns bokens berättare: Skyler Rampike, som är den några år äldre brodern i familjen.

    Skyler är en ganska ynklig figur, som haltar omkring sedan han som liten tvingades ta gymnastiklektioner och fick ett komplicerat benbrott i en olycka. Han har inga direkta vänner, men skickas ibland iväg på arrangerade lekstunder tillsammans de mest bisarra och tragiska barnen man bara kan tänka sig: bortskämda ungar, som kollar på föräldrarnas sexvideos när de är ensamma hemma, och byter psykofarmaka och jämför diagnoser med varandra på lekstunderna. Men vad Skyler har är Bliss, hans älskade lillasyster, som han med oro och spänning följer på isen på alla hennes tävlingar.

    Som alla förstår redan tidigt i boken blir dock Bliss liv otroligt kort. 6 år gammal försvinner hon och återfinns mördad i familjens källare. Händelsen krossar hela Skylers lilla familj och han själv stämplas som obotligt störd och skickas runt, runt till psykiatriska mottagningar, specialskolor för psykiskt funktionshindrade etc.

    Oates målar upp ett dysfunktionellt samhälle, som på många sätt är så överdrivet att det faktiskt inte är lätt att ta till sig. Men tar till sig gör man. Naturligtvis kan man inte värja sig från all denna fixering vid ytan, all försummelse av rikemansbarnen, all denna överdrivna, faktiskt helt bisarra, fixering vid att ställa diagnoser, den ena bokstavskombinationen mer fantasifull än den andra, alla dessa mediciner som lättvindligt skrivs ut till vartenda barn. Och Bliss då? Underbarnet som tränades sönder vid 6 års ålder blev mördad och efter detta kan mamman använda hennes namn för att marknadsföra memoarböcker. Det finns med andra ord ingenting som är äkta i den här boken. Det finns så mycket fasader som ska visas upp, men bakom dem är de vuxna otrogna med varandra medan barnen tar överdoser på sina rum, hemhjälpsflickor från Filippinerna (alla heter Maria) sköter hushållet, och TV-apparater står på med ljudet nedskruvat och visar gråtande människor som har förlorat sina barn, men åtminstone har Jesus.

    Ibland kan jag tycka att det blir lite för mycket och för överdrivet, men jag slås också av att det finns element i boken som faktiskt existerar i vårt samhälle, även i Sverige. Boken är skruvad, men den säger ändå någonting om vår samtid och den gör det utan att be om ursäkt för sig. Jag är också väldigt svag för sådana här tjocka böcker (650 sidor faktiskt!), där man verkligen får tränga sig in i handlingen, lära känna karaktärerna i den och leva sig in i den. Alltså kan jag inte annat än att gilla den, trots att den nog skulle ha kunnat skurits ned en bit. Det som lyfter den lite extra är slutet, som faktiskt är precis så varmt och hoppfullt som nästan ingen bok slutar nu för tiden. Tack för det!

  • Sång till en fjäril

    Sång till en fjäril

    9B är en klass som utåt sett ser perfekt ut. Enligt den duktiga klassföreståndaren har klassen en fantastisk sammanhållning och som läsare får man snabbt intrycket att 9B är en ganska vanlig klass. Fast under ytan är allt inte lika perfekt som det kanske ser ut eller snarare som man kanske skulle vilja se det. I klassen går Madeleine, som är fruktansvärt ensam och som aldrig märks. Madeleine har inget roligt liv och hon har inga vänner över huvud taget.

    I klassen går också Riina, som hörs och syns ganska mycket och drömmer om ett liv som rockstjärna. Hon är väldigt begåvad, men inte ens hennes liv är perfekt. Hon irriteras över och känner konkurrens från den perfekta Elsa Marie, som är duktig och klassens drottning, men trots att Elsa Marie kan tyckas ha allt är hennes liv inte heller perfekt.

    Vad boken egentligen handlar om är svårt att säga utan att avslöja för mycket, men man kan väl säga att den handlar om några tonåringars längtan efter att synas. Det är en mycket bra och tankeväckande bok, som är att lätt att ta till sig eftersom den handlar om vanliga personer, som man kan känna igen i verkliga livet. Boken innehåller också en del lite mer extrema element och man får kanske vara glad för att folk i allmänhet aldrig går så långt för att synas att de gör som i boken. Ett faktum är i alla fall att det finns alldeles för många osynliga människor som drömmer om att en dag få flyga ut från sin gråa puppa och bli en fjäril och det är bra att det finns en bok om detta.

    Sång till en fjäril hos Adlibris och Bokus.

  • Tvillingarna på Sweet Valley High 4: Hämnden är ljuv

    Tvillingarna på Sweet Valley High 4: Hämnden är ljuv

    Sara är ganska nyinflyttad i Sweet Valley och har inte funnit några vänner än, så hon känner sig ensam och tror att ingen i hela världen tycker om henne. Dessutom ser alla ned på henne eftersom hon är tjock och klassas som en tönt.

    Sara tror att hon är kompis med Jessica, men Jessica använder henne bara till att springa ärenden. Sara skulle otroligt gärna vilja vara med i den snobbiga klubben Pi Beta, där Jessica är medlem, så Sara frågar henne ideligen om hon inte skulle kunna föreslå henne som medlem där. Jessica föreslår henne aldrig och Jessicas tvillingsyster, Elisabeth, tycker att Jessica är hemskt elak. Elisabeth föreslår därför Sara som medlem.

    Ingen i Pi Beta vill ha tjocka, fula Sara som medlem eftersom klubben är bara ämnad åt de snyggaste och bästa. Elisabeth lyckas trots allt få Sara nominerad och nu fattas det bara att hon klarar av inträdesproven.

    Proven är taskiga och svåra, men Elisabeth är fast besluten att se till att Sara blir medlem.

    Boken var riktigt usel och budskapet i den är att man är en värdelös människa om man inte är smal och snygg. Som tjock kan man inte ha några vänner och man är ingenting värd. Riktigt dåligt. Av alla töntiga tonårsböcker måste jag säga att den här tar priset.