När Roger Rosenblatts vuxna dotter hastigt gick bort valde han och hans fru att flytta in till svärsonen och barnbarnen. I den här boken berättar Rosenblatt om hur han bearbetade sorgen tillsammans med sina nära och kära, samtidigt som han åter fann sig vara ”småbarnsförälder”, med allt vad det innebär. De tre barnen är mellan ett och sju år gamla och kräver, som alla barn, otroligt mycket tid. Dessutom är situationen naturligtvis ovanlig och svår. Hur kan man förklara för ett litet barn att mamma aldrig mer kommer tillbaka?
Det är en tunn liten bok, som närmast känns som en dagbok med lite spridda betraktelser och reflektioner. Sorgen och saknaden är mest något som anas mellan raderna. Mest är den faktiskt en rolig bok om att ha barn och att få vardagen att gå ihop. Jag tycker väldigt bra om boken, som är enkel och lätt, trots att den behandlar något så oerhört tungt.
I Sorgesång blandar Hustvedt fiktion med verklighet genom att hon har låtit gamla brev och berättelser från sin egen far, vara en del i den här moderna berättelsen om livet i USA. Huvudpersonen är en privatpraktiserande psykoanalytiker, Erik, som efter faderns död börjar läsa pappans gamla dagböcker för att försöka förstå vem han var och hur hans liv var under den depressionen på 30-talet.
Det förflutna kommer också ikapp Eriks syster, vars man, en känd författare, nyligt har gått bort. Efter hans död uppdagas att han eventuellt har haft ett förhållande med en annan kvinna och Eriks syster dras in i en härva där en journalist börjar rota i det som varit.
Viktig i handlingen är också Eriks nyinflyttade hyresgäster, en mor och dotter, och den man som förföljer dem och likt en paparazzi tar bilder av dem och också av Erik.
Det är en fin bok. Jag har svårt att berätta om den. Handlingen flyter på i sakta mak och med många parallella spår och det finns egentligen inga svulstiga scener och faktiskt inte ett särskilt sammanfattande slut heller. Det rullar liksom bara på och när jag la boken ifrån mig så kände jag mig lite besviken över det. Hustvedt lämnar så mycket åt läsaren, men själv levde jag mig in i boken och ville veta vad som händer sedan. Fortfarande var det dock en mycket positiv upplevelse. Jag gillar språket, karaktärerna, miljöerna, allt! Efter att nyligen ha läst Lördag, som handlar om en neurokirurg, tycker jag också att det var väldigt spännande att få följa Erik i hans arbete som inte är helt obesläktat. Hustvedt berättar skickligt genom Erik om de patienter han träffar och förmedlar hur komplex och komplicerad själen och livet är och hur man aldrig kan ta sig ifrån det förflutna.
Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg är den första ungdomsboken som jag läser av Joyce Carol Oates. Mycket från hennes skrivande och berättande känns här igen från vuxenromanerna, men det känns också att det är en bok som inte i första hand riktar sig till vuxna. Det är inte bara det att boken rör sig kring en ung tjej, utan det känns också i språket att det är lite enkelt för att vara Oates. Jag tycker ändå att det är en fin bok, som fortfarande känns ytterst viktig och ytterst bra.
Huvudpersonen heter Jenna och har nyss flyttat hem till sin moster med familj. Hon har nyligt varit med om en svår bilolycka, där mamman omkom, och hela livet är uppochner. Saknaden efter mamman och skuldkänslor efter den olycka hon varit med i, får henne att söka tröst i receptbelagda mediciner, och snart har hon hittat en ny vän, som också tar narkotika. Hon slits mellan rätt och fel, mellan att känna skuldkänslor för vad hon utsätter sin moster och morbror för och att känna att det inte spelar någon roll, för hon är ändå inte värd att vara älskad. Jag tror att vilken ung person som helst kan känna igen sig i alla inre konflikter som Jenna drabbas av, även om man inte har upplevt så dramatiska saker som Jenna.
Vad jag också gillar med den här boken är att den, precis som titeln antyder, slutar hoppfullt och bra. Jag respekterar verkligen Oates för att hon gärna skriver böcker på det sättet. Det är så vanligt att författare väljer att grotta ned sig i dystra och svåra ämnen och glömmer bort att det kan finnas en ljusning också. Oates gör inte så. Hon lyckas gång på gång skriva viktiga böcker, som slutar lyckligt utan att vara alltför Hollywoodaktiga.
Fin bok! Jag är glad att ni tipsade mig om den! 🙂 Härnäst kommer jag dock inte läsa någon av de andra böckerna ni röstade på, för jag har precis börjat läsa Vi i villa, som är en bokcirkelbok. Sedan ska jag nog läsa Timmarna! Det är faktiskt hög tid att jag börjar beta av min bokhög… (det inlägget är från december och jag har plockat på mig ännu fler biblioteksböcker sedan dess :P).
Av Nesser har jag tidigare läst Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla: två romaner som berättar något om den tid och det land som de utspelar sig i. Jag tycker att de är väldigt ”svenska” faktiskt, och jag gillade dem! Maskarna på Carmine Street är något helt annat. Visste jag inte att det var Nesser som låg bakom det här verket hade jag trott att den är skriven av någon stor författare från andra sidan Atlanten. Det har inte bara att göra med att den faktiskt utspelar sig till stora delar i New York, utan det är något annat också, något i själva berättandet, betraktandet, sättet berättelsen tar sig fram på.
Jag gillar berättandet. Vi får följa en författare, som har förlorat sin dotter för 1,5 år sedan. Dottern blev bortrövad och sågs aldrig igen. Nu består tillvaron till stora delar av att sitta på ett bibliotek i New York och där försöka att skriva en ny roman. Hans koncentration störs dock ständigt av grubblerier: han tycker att hans fru beter sig märkligt, att någonting är fel, och han minns episoder ur livet, händelser som inte tycks ha så mycket med dotterns försvinnande att göra, men som kanske har det ändå.
Jag gillar hur berättelsen växer fram och det fina språket, men jag fastnade inte så mycket för själva intrigen, som känns lite för otrolig för mig. Jag kan liksom inte lura mig till att tro att det har hänt och då kan jag heller inte engagera mig fullt ut i berättelsen. Jag tycker också att flera av karaktärerna känns lite överdrivna och overkliga. De passar förmodligen i en Hollywood-film, men om man, som jag, hade väntat sig en ”svensk” bok kan man kanske bli lite besviken.
Är det någon där? är en historia om en kvinna som har förlorat sin man i en bilolycka. Ämnet skulle kunna vara engagerande och viktigt, men det är det inte. Det blir mest klichéartat och fånigt om jag ska vara ärlig. Jag tål inte riktigt tillbakablickarna, när vi får se hur huvudpersonens och hennes make träffades, eftersom de är alltför puttinuttiga och löjliga. De sidospår som boken är kryddad med; bl.a. en orealistisk och konstig historia om huvudpersonens privatdetektiv till syster, känns inte som det tillför något heller. Det här var inte min typ av bok helt enkelt
Ska jag säga något positivt var den i alla fall rolig, åtminstone bitvis. Huvudpersonen jobbar med att marknadsföra make up och jag drog faktiskt ofta på läpparna när jag fick följa med i den ytliga världen, där allt kretsar kring att passa upp på skribenterna på olika modemagasin och att sitta uppe till midnatt för att klistra ihop fina kuvert med prover till desamma.
Vill man ha lite tidsfördriv är det inte en helt dum bok egentligen, men den gick inte hem riktigt hos mig. Det blir för platt och förutsägbart.
Sista gången Nikki ser sin mamma är på morsdagsfirandet. När hon ett par dagar senare tittar förbi hittar hon sin mor knivskuren, mördad, i garaget.
Efter följer en tid av sorg. När det är dags att städa ur moderns hus väller minnen fram och det dyker också upp frågor om vem mamman egentligen var och vilka hemligheter hon kanske hade.
Det är en väldigt varm berättelse om en omtänksam mamma och hennes dotters sorgearbete. Det är fint berättat och berör djupt utan att bli sentimentalt. I bakgrunden berättas även en annan berättelse: berättelsen om hur Nikki blir utnyttjad av en gift man som aldrig riktigt tycks kunna avsluta äktenskapet med sin fru för att helt och fullt engagera sig med Nikki. Oates skriver ofta om dessa kvinnor, hur de hoppas och väntar och anpassar sig, men alltid blir svikna. Oates är verkligen mästare på att skildra dessa kvinnoöden. Jag tycker verkligen om den här boken! Den är så angelägen. Så fin!
Jag var nog inte på humör för att läsa den här boken. Den borde vara gripande. Huvudpersonerna är två ensamma och på var sitt sätt sörjande människor som finner varandra i en by i Dalarna. Deras möte vänder upp och ner på dem och leder in på djupet i deras sorg och andra känslor. För mig blev det dock inte så gripande. Jag tyckte den var lite ointressant, förutsägbar och överdriven.
Nej, tyvärr, ingen bok helt i min smak den här gången.
Tätt intill dagarna kretsar runt den oerhörda sorgen kring en mors döende. Mustafa Can berättar själutlämnande och öppet om de sista månaderna tillsammans med sin mor och om tiden efter. Det är svårt att inte beröras av något som verkligen är skrivet från hjärtat. Det här är innerlig kärlek och innerlig sorg.
Beskedet att modern inte har många månader kvar att leva väcker också tankar hos författaren. Vem var hans mor? Han vet vad hon var: en kärleksfull och nästan till självutplåning uppoffrande moder, men inte vem hon var. Sökandet går via skuldkänslor från uppväxten och via andras berättelser om mamman.
Faktumet att modern vårdas i Sverige istället för kring hennes väninnor väcker också andra tankar, tankar kring utvandring och om att återvända till hemlandet.
Det är en djupt berörande bok om styrka och moderskap. Jag har normalt sett svårt för dokumentära romaner, som gärna tenderar att bli sentimentala och göra avkall på den språkliga nivån. Det här är ett undantag. Det är ärligt, välberättat och vackert.
Det krävs att Jan i Skrolycka får en dotter för att hans hjärta ska börja slå. Från den dagen hans dotter Klara Fina Gulleborg, uppkallad efter den självaste solen, kommer till världen blir han en man med känslor och med omtanke om andra. Klara Gulla blir hans största stolthet, hans livs ljus och hon är den han håller mest kär av alla.
När Klara Gulla, 18 år gammal, åker till stan för att jobba, följer en svår tid för Jan. När Klara Gulla efter ett tag inte låter höra av sig något mer drivs han till vansinne. Istället för att se den bistra verkligheten, det vill säga att hans dotter inte lever ett särskilt ”fint” liv längre, inbillar han sig att hon har blivit till en kejsarinna och att hon ska komma tillbaka till honom och göra alla stolta igen.
Berättelsen om Jans oerhörda längtan efter sin dotter är en smärtsamt vackert historia och boken är mästerligt berättad. Trots att Jan blir sjuk av sorg framställs han aldrig som konstig eller avvikande utan som den varmt omtänksamma person han faktiskt är. Det är en omöjlighet att inte känna med Jan i allt svårt som händer honom och att leva sig in i boken med alla dess underbart beskrivna karaktärer.
Det här är en bok som lever kvar länge i minnet. En mycket läsvärd klassiker!
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa en svensk klassiker om en fars stora kärlek till sin dotter och hur han blir vansinnig av sorg när hon försvinner ifrån honom.
Betyg: 5 solar av 5.
Om Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf
Selma Lagerlöf (1858-1940) är en av Sveriges mest uppskattade författare. Hon belönades med Nobelpriset i litteratur 1909 och valdes in i Svenska Akademien 1914, som första kvinna. Hon debuterade som författare 1891 med Gösta Berlings saga och har gett ut en lång rad böcker. En av hennes mest kända är Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, som ursprungligen var en skolbok.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
När Roger Rosenblatts vuxna dotter hastigt gick bort valde han och hans fru att flytta in till svärsonen och barnbarnen. I den här boken berättar Rosenblatt om hur han bearbetade sorgen tillsammans med sina nära och kära, samtidigt som han åter fann sig vara ”småbarnsförälder”, med allt vad det innebär. De tre barnen är mellan ett och sju år gamla och kräver, som alla barn, otroligt mycket tid. Dessutom är situationen naturligtvis ovanlig och svår. Hur kan man förklara för ett litet barn att mamma aldrig mer kommer tillbaka?
Det krävs att Jan i Skrolycka får en dotter för att hans hjärta ska börja slå. Från den dagen hans dotter Klara Fina Gulleborg, uppkallad efter den självaste solen, kommer till världen blir han en man med känslor och med omtanke om andra. Klara Gulla blir hans största stolthet, hans livs ljus och hon är den han håller mest kär av alla.