Bokblomma

Etikett: Sociala medier

  • Nya sätt att läsa och dela med sig

    DN skrev igår om framtidens läsning och om kommande funktioner för att kunna dela med sig av kommenterar och understrykningar i e-böcker. I Kindle (Amazons egna e-bokläsare) finns det redan en möjlighet att göra understrykningar och i framtiden kan det eventuellt bli möjligt att göra det i flera varianter av läsplattor.

    E-böcker kan definitivt komma att öppna upp för nya möjligheter att dela med sig av läsupplevelser och att boktipsa. Frågan är när marknaden är mogen, så att säga. Många håller ju fortfarande fast vid att det inte är rätt känsla att läsa digitala böcker och för många (de flesta?) är tröskeln hög för att låna en digital bok. Samtidigt verkar det lossna allt mer för e-boken. För att ta en svensk författare som exempel så har ju Ajvide Lindqvist valt att släppa sin senaste bok, Tjärven, i enbart digitalt format. Internationellt så kommer det snart att lanseras någon form av community/digital värld kring Harry Potter-böckerna, Pottermore, och i samband med det släpps också böckerna som e-böcker.

    Vi får se vad som väntar härnäst. Kanske blir det fler communties, som, likt den kommande Pottermore, samlar läsare och bygger vidare på populära böcker. Kanske kommer redan befintliga, och nya, litteraturcommunities att utvidgas och låta e-böcker ta en större plats. Vi får se!

    Jag är ganska nybliven e-bokläsare, men jag är redan väldigt förtjust i att enkelt kunna ladda ned böcker. Jag välkomnar glatt alla nya och smarta sätt att dela med sig av läsupplevelser och att diskutera böcker!

    Vad tror du om framtidens läsning?

  • Mer Potter

    Min spontana reaktion när jag läste ut Harry Potter och dödsrelikerna var att jag hoppades att JK Rowling skulle lämna berättelsen där, för när det gäller uppföljare har jag faktiskt väldigt svårt att komma på någon som tillför något. Det gäller särskilt film, men kan också översättas till böcker. Jag vill inte ha bra läsupplevelser förstörda med dåliga uppföljare!

    Och nej, det verkar inte bli någon mer Harry Potter-bok. Däremot har Rowling ett nytt och än så länge lite ”hemligt” projekt på gång som blir lite som en fortsättning på böckerna och den värld hon har format i dem. Projektet är en webbsida som heter Pottermore och där Harry Potters stora fanskara ska kunna bidra, oklart hur, men det verkar vara en community där Rowling också ska släppa en del extra info, som hon har hållit på fram till nu, om berättelsen. På Pottermore ska böckerna också släppas som e-bok.

    Jag tycker faktiskt att det låter som en nytänkande och kul idé. När man har så hängivna fans som Rowling är det en god idé att ta hans om dem och ge dem en community att hänga på. Så länge hon inte släpper en bok om det här så är jag positivt inställd. 😉

    Här är ett klipp där Rowling berättar lite om sajten som kommer att lanseras framöver:

    När det gäller Harry Potter längtar jag mest efter den sista delen av filmerna. Snart premiär! Jag ska på premiären den 12:e juli och trängas med alla 14-åriga fans. Hehe.

  • Tjatigt

    Tjatigt

    När man följer bloggare, Twittrar och hänger på Facebook så översköljs man ibland av så mycket info att en del saker helt enkelt blir söndertjatade. Den senaste tiden har jag läst och hört så mycket om Karl Ove Knausgård och hans tegelstenar som handlar om han själv att jag måste fråga mig vad som är grejen. Vad är grejen? Och vem är han? Jag fattar ingenting. Jag vet inte ens om jag vill läsa en superlång biografi om någon som jag inte vet vem han är. Inte ens om böckerna i fråga är minst sagt hyllade.

    Nåja. Vill man lyssna på Knausgård som sommarpratare så är han faktiskt sommarpratare i Sommar i P1 i sommar. Jag kanske borde lyssna på hans sommarprogram innan jag helt bestämmer mig för att dissa böckerna. Bland sommarpratarna är han för övrigt i gott sällskap av en hel drös författare, som t.ex. Mark Levengood, Beate Grimsrud och Torgny Lindgren.

  • Bokbloggar är bra bloggar

    Bokbloggar är bra bloggar

    Bloggpriser är ingenting nytt, men det kanske inte precis brukar vara bokbloggarna som utmärker sig i tävlingar där populära bloggare får ta emot priser. På sätt och vis känns det som att bokbloggare är lite i en egen genre. Det är knappast så att ens de mest populära bokbloggarna har i närheten så många besökare som de bloggar som skildrar livet på Stureplan eller där bloggaren postar inlägg med modecollage. Litteratur är kanske inte ett tillräckligt lättillgängligt nöje eller ett tillräckligt brett intresse hos den stora massan för att ”alla” ska vara intresserad av att läsa om ämnet på en blogg.

    Ändå tycker jag att bokbloggar är otroligt viktiga. Jag litar mycket mer på bloggarnas omdömen om böcker än på recensioner skrivna av journalister. Det är mer personligt. Som att fråga en kompis. Vad som också är kul med bloggar är att de inte är så likriktade som dagspressen. Det finns en del lite mindre förlag som aktivt marknadsför sig i sociala medier och på bloggar och deras böcker skrivs det knappast om någon annanstans. På bloggar kan man läsa om böcker från vitt skilda länder, med vitt skilda utgivningsår och ur helt olika genres.

    Jag tycker att alla bokbloggare ska sträcka på sig och känna sig stolta. Våra åsikter och tankar kring litteratur är viktiga!

    Därför tycker jag att det är kul att Forma Books (B. Wahlströms Bokförlag, Damm Förlag, Ica Bokförlag och Ponto Pocket) har instiftat ett nytt bokbloggspris: Forma Books Blog Award. Jag är inte nominerad, men det finns tre nominerade bloggar som jag tycker att du ska besöka: Bokhora, En bokcirkel för alla, Kafka på jobbet. Här kan man rösta.

  • En bloggrelaterad grej som jag inte förstår

    En bloggrelaterad grej som jag inte förstår

    Jag surfar runt rätt mycket på bloggar, både bok- och kulturbloggar och andra, och det finns en sak som irriterar mig ibland: en del har sina kommentarsfält mer eller mindre låsta. Jag undrar faktiskt lite över vad det är för poäng med att stänga ute besökarna eller försvåra för dem att interagera. Det fanns en tid när em blogg var ett okänt begrepp och de flesta som sysslade med hemsidor inte heller hade kunskap att själva bygga upp publiceringsverktyg och databaser för att kunna göra så flexibla sidor som bloggar utgör. En hemsida blev mer eller mindre en statisk sida med en presentation av ägaren och dennes intressen. Den enda möjligheten för besökare att ge sig till känna var genom e-post eller ett inlägg i en gästbok. På sin höjd! Hur intressant är det? Knappast särskilt intressant alls, för någon annan än de närmast sörjande.

    Det som gör bloggar spännande tycker jag är interaktionen med besökarna. Särskilt intressant är det sedan det blivit enkelt att koppla ihop bloggar med sociala nätverk som t.ex. Facebook eller Twitter. Det gör det enkelt att dela med sig av information kopplat till inlägget och folk kan ge tips, hålla med, argumentera emot eller bara höra av sig. Det är kul! Men så plötsligt händer det: man skriver ett inlägg och när man ska posta inser man att  bloggaren kräver medlemskap i t.ex. Blogger (Googles bloggverktyg) eller att man anger ett annat OpenID för att få kommentera. Själv kan jag inte kommentera på de här bloggarna, för jag vill inte använda mitt Google-konto eller något annat OpenID till kommentarer, helt enkelt för att de inte är kopplade till min bokblogg utan är privata. Det jag vill skriva under med är mitt namn och adressen till min bokblogg. Helst vill jag också slippa att lämna ut min e-postadress, för när jag tvingas att ange e-post (nästan alla sidor tvingar en till det!) får ju jag skräppost.

    (bild från Agne Kveselyte/stock.xchng)

    Jag kan inte förstå hur ”alla andra” kan ha så stora problem med skräppost (för det måste väl vara därför man stänger kommentarerna?) att det är motiverat att krångla till det för besökarna . Genom att tvinga besökare att bli medlem på en viss sida för att få kommentera har man säkert byggt bort problemet med skräppost, men man har också skrämt bort många besökare som inte är ”de närmast sörjande” och då sitter man nog där med, mer eller mindre, en vanlig hemsida från 90-talet. Det verkar tråkigt. Mest tycker väl kanske jag att det är tråkigt. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit kommentarer som jag aldrig har kunnat publicera för att det är så rörigt att göra det.

  • Bokblomma på Facebook

    Bokblomma på Facebook

    Jag har skaffat en Facebooksida åt min blogg. Jag vet inte exakt vad den kommer att utvecklas till, men i nuläget innehåller den länkar till mina blogginlägg. Ni får gärna gå in och gilla den om ni vill och följa nyhetsflödet.

    Sedan jag uppdaterade min blogg för några veckor sedan har jag försökt att modernisera den genom att göra det enklare att dela länkar och följa mig på olika sidor. Jag tycker att det är lite kul faktiskt och jag tror att de sociala medierna är  en utveckling som är svår att undvika.

    Har du integrerat din blogg med Facebook, Twitter etc? Varför/varför inte?

  • Kvitter

    Jag tänkte börja mikroblogga! Jag har provat Twitter förut, men aldrig riktigt fattat grejen. Fast.. nu ska jag verkligen ge det en chans! 🙂 Jag har inte börjat följa någon annan mikrobloggare ännu och jag känner mig verkligen helt grön, men jag tror det ger sig. Ni hittar mig på twitter.com/bokblomma.

  • Litteratur i sociala medier

    På söndag har UR-programmet Hej litteraturen premiär. Det kommer att bjudas på boktips och på litteraturhistoria från antiken till framtiden – framtiden genom att Sveriges första ”Facebook-bok” kommer att skrivas under programmets gång. Det låter som ett kul program!

    Att framtidens böcker kommer att ges mycket plats på Facebook och andra sociala medier känner jag mig dock lite tveksam till. Jag tar gärna del av och delar med mig av boktips via sociala medier och jag tror även att bokcirklar och intressesidor för genres, författare och böcker kan göra sig bra på sidor som Facebook, men att skriva en bok på Facebook känns mest som ett konstigt experiment. Än så länge finns det närmare 20 inlägg, textsnuttar, i den kommande Facebook-boken, men i takt med att de blir fler kommer folk inte att orka läsa igenom allt som redan har skrivits och risken blir att det mest blir ett konstigt klotterplank där en del inlägg dessutom hamnar lite omlott för att folk lägger upp sina alster samtidigt. Vem vill läsa slutresultatet? Inte jag i alla fall.

    Jag tror heller inte att framtidens marknadsföring av böcker hör mer hemma i sociala medier än någon annanstans. Själv hör jag till den generation som har växt upp med communities (Skunk, LunarStorm, Facebook…). Det finns förmodligen en generation, för vilken Facebook är något nytt och fantastiskt. Själv tycker jag att det är old news att man kan dela med sig av sig själv och sina intressen på nätet. Jag blir helt enkelt inte imponerad över att allt flyttar ut på Facebook. Snarast blir jag förvånad över att det har dröjt fram till nu innan företag har börjat marknadsföra sig på annat sätt än med irriterande banners på nätet, men nu när de har börjat blir det väl som med all annan reklam och marknadsföring: som användare blir man irriterad och stänger av, scrollar förbi, blockerar det man inte vill ha. Det är nog inte så enkelt att nå ut med sin reklam på Facebook längre. Angående sociala medier finns det för övrigt inget naturligt sätt att integrera litteratur med sociala medier, till skillnad från till exempel musik, där Facebook + Spotify är en väl fungerande kombination, och där det länge har funnits communities med strömmad musik som t.ex. last.fm.

    Litteratur och Internet tycks över huvud taget inte vara en klockren kombo. Det kan visas genom att det har gått så trögt för bokbloggare i allmänhet. Det finns naturligtvis många bokbloggar, men de flesta har jättefå besökare jämfört med andra typer bloggar. Kanske är det inte så konstigt. Litteratur är något som man avnjuter ensam och det tar en stund att läsa ut en bok. Det är inte så lätt att omedelbart starta en diskussion kring en bok och att posta flera uppdateringar per dag.

    Nåja. Det ska bli spännande att se vad det blir av den här Facebook-boken och om vi framöver kommer att få se mer av böcker på nätet. Kanske blir det en liten revolution om läsplattorna slår igenom på allvar?