Bokblomma

Etikett: Sociala medier

  • Bloggen 2020. Bloggen 2021. Och lite allmänt om bloggdöden.

    Bloggen 2020. Bloggen 2021. Och lite allmänt om bloggdöden.

    Jag brukar varje år göra en liten summeringen av bloggåret. Det är kul (åtminstone för mig) att blicka tillbaka och att spana in besöksstatistiken.

    När jag skriver det här inlägget är det fortfarande ett par veckor kvar på året och jag har haft 63 000 besökare (det google kallar användare). Det är ingenting om man jämför med Bianca Ingrosso, om man säger så, men för mig är det mycket. Att cirka 175 olika personer tittar in varje dag gör mig mållös, ärligt talat. Så många mammor har jag inte. 😉

    Den 8:e december hade jag årets besökstopp, av någon anledning. 746 personer hittade hit på en och samma dag och det verkar faktiskt inte vara någon särskild sida som lockade. Den vanligaste dagen och tiden är annars att titta in på torsdagar kl 13. Mellan klockan 1 och 7 är nästan ingen här och det är väl klokt! Såvida man inte jobbar natt kan man med fördel sova vid den tiden. 92% av mina besökare kommer från Sverige och 1,7% kommer från Finland. Ett par andra länder som förekommer någorlunda ofta är Saudiarabien och USA. Där kan man naturligtvis misstänka en och annan robot… 53% av mina besökare går in via datorn. Jag trodde nog att det skulle vara färre, men där ser man!

    De allra flesta går in på bloggens startsida, men en del surfar sig direkt till olika sidor. Här är topp 5:

    1. Nybörjarpoesi: bra dikter att börja med för den som vill läsa mer poesi
    2. 6 favorituppläsare
    3. Björnstad
    4. Jag ska egentligen inte jobba här
    5. Hummelhonung

    Det är inga nya inlägg som hamnar i topp. Man får bläddra ända till plats 33 innan man hittar något av årets inlägg. Där finns inlägget om Bonniers stora adventskalender. Årets mest kommenterade inlägg är dock inlägget om Patrik Lundbergs Fjärilsvägen.

    Det var 2020. Blir det något bloggande 2021 då? Ja, det är klart! Ärligt talat har jag bloggat så länge så jag vet inte hur jag skulle kunna sluta. Skulle man alltså läsa en bok och sedan bara ställa in den i hyllan och gå vidare?! Nä, det går inte för mig. 😉 Det ger mig mycket att fundera på vad jag har läst och att försöka få ned det i ord. Hade jag inte bloggen hade jag definitivt haft någon annan bokdagbok i någon form. Jag tycker verkligen om att blogga.

    Det finns många som överger bloggformatet och det kan jag förstå. Det är lättare att få respons och kommentarer om man instagrammar och det märks att det är där det händer och att det är där förlagen vill visa upp sina böcker. Ändå föredrar jag helt klart bloggen. Instagram är som en radio som står på. Råkar någon vara i närheten är det kanske någon som lyssnar, annars försvinner sändningen i bakgrundsbruset. På samma sätt blossar instagraminlägg upp en liten stund i folks flöden, på ett oförutsägbart sätt eftersom plattformen har mystiska algoritmer som styr vad som visas, och sedan försvinner de i princip för gott.

    Någonstans här finns den främsta förklaringen till varför jag trots allt föredrar bloggen, om jag måste välja. Jag tycker det är fint att ha ett eget arkiv och att man faktiskt kan nå mina gamla inlägg även nästa år och året efter det om man har lust. Det passar mig. Jag postar inte inlägg dagligen. Nu bloggar jag i och för sig främst för min egen skull, men det känns faktiskt lite slösigt att lägga tid på att skriva inlägg som bara får leva några minuter i ett flöde jag inte själv har någon kontroll över.

    Så är det med det! Jag förstår om många tänker att bloggen är död, men för mig är det den plattform jag helst lägger tid på. Även om jag tycker att det finns många inspirerande bookstagrammers där ute så föredrar jag i princip alltid bloggar framför Instagram. På Instagram följer jag helst mina nära & kära; Vill jag bli inspirerad kring böcker, inredning, växter, matlagning, mode eller något annat läser jag hellre en blogg. Jag är väl lite gammaldags.

    Ett ganska påtagligt bevis på hur viktigt Instagram har blivit på bekostnad av bloggar är väl för den delen att det främst är genom Instagram som författare och förlag hör av sig och erbjuder recensionsexemplar och läsexemplar. Det är såklart jättesmickrande och superkul att få böcker. Det ÄR generöst att skicka en gratis bok till någon. Men när jag ändå är inne på ämnet så måste jag säga att fenomenet är lite svårt. Å ena sidan: generöst, smickrande och kul. Å andra sidan: om det finns en förväntan eller ett krav att jag ska läsa, fota och instagramma (och kanske även blogga) så blir det mer ett jobb än något annat och det tar mycket tid från andra böcker jag hade kunnat läsa. Dessutom måste jag naturligtvis skatta för alla böcker jag tar emot. Personligen tar jag bara emot en bok om jag annars hade köpt den själv. Nu är det ju förvisso så att jag köper och lånar massor av böcker som jag sedan skriver om och visar upp både på bloggen och på sociala medier utan att tycka att det är något konstigt med det. Det är ju dock inget jobb utan något jag gör på min fritid för att jag tycker att det är kul. Prestationskravet och tidspressen är skillnaden för mig. Köper jag en bok gör jag vad jag vill med den: läser den när jag vill, skriver om den när jag får lust. Det blir en annan femma när man har accepterat ett recensionsexemplar, tycker jag.

    Jag tycker hela den där grejen är jätteknepig faktiskt. Det har funnits en utbredd kultur att PR-firmor skickar diverse utskick till influencers eller kontaktar dem och erbjuder t.ex. en rabattkod eller en pryl som tack för ett inlägg. Nu syftar jag inte på bookstagrammare och bokbloggare utan lite större ”livsstils-influencer”, eller vad man ska kalla dem. Jag tror att många som någon gång besökt sådana kanaler de senaste åren har stött på energidrycker, Daniel Wellington-klockor, smink i tjusiga boxar, solglasögon med mera, med mera. Den kulturen verkar vara på utdöende, gissningsvis för att Skatteverket har stramat upp och det har blivit en större medvetenhet om att alla de där pryttlarna och rabattkoderna och grejerna räknas som inkomster. Då är det faktiskt en och annan influencer som blir lite mer försiktig med vad de tar emot och vad de går med på. Ett flak energidryck från en PR-firma är ju sällan en present, naturligtvis, utan något som ges i betalning för att synas på någons plattform. I bokvärlden lever det dock kvar att en gratis bok är fulla betalningen för något som kan upplevas som ett uppdrag och som från Skatteverkets sida räknas som ett jobb. Recensionsexemplar brukar skickas kors och tvärs till redaktioner på vinst och förlust, vad jag förstår, men en redaktion är inte samma sak som en bookstagrammare eller bokbloggare eftersom de sistnämnda inte tar betalt, av någon. Det förvånar mig faktiskt att så många rent av efterfrågar recensionsexemplar på Instagram. Hur hinner de? Vad kostar det dem?

    Det här blev ett spretigt inlägg, men så kan det bli ibland. Nu är min summering över 2020 i alla fall klar och jag blickar framåt. 🙂

  • 4 noveller: Förlorade sonens återkomst, Hägring, Lappin och Lapinova, Till havet

    4 noveller: Förlorade sonens återkomst, Hägring, Lappin och Lapinova, Till havet

    Här kommer några rader om några av de noveller som ingick i Novellix julkalender 2019. 🙂

    Förlorade sonens återkomst

    Förlorade sonens återkomst av Agnes von Krusenstjerna handlar om ett äldre och förmöget par som får besök av sitt barnbarn. Det lider mot jul och förberedelserna pågår för fullt: det bakas och lagas mat så att alla skafferier och källare ska bli fyllda. von Krusenstjerna lyckas verkligen levandegöra herrgårdslivet och julkänslan. Det finns dock något som kastar en skugga över tillvaron: sonen, barnbarnets pappa, har inte varit välkommen i huset på många år och kan därför inte komma på besök. Barnbarnet påminner dock starkt om den förlorade sonen och även det mest frusna hjärta börjar tina. En riktigt hjärtvärmande och fin berättelse!

    Betyg: 4 julgranar av 5.

    Utgivningsår: 1933 (första utgivningen, i Delat rum på Kammakaregatan, Bonniers), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-7589-331-0.

    Hägring

    Hägring av Oline Stig får mig att tänka på uttrycket ”OK boomer”, som förmodligen peakade nu under hösten. Novellen kretsar nämligen kring ett gäng, ur baby boomer-generationen, som fumligt rör sig på sociala medier. De har alla en gemensam Facebookvän, en ung kvinna som de alla lyckas ha väldigt mycket gemensamt med, men vem är hon egentligen? Jag tyckte att den här novellen var sjukt rolig, faktiskt, trots att den också är förutsägbar. Det är sällan lätt att hålla ihop ett kompisgäng, särskilt om det rör sig om rätt ytligt bekanta som försöker att träffas regelbundet och hålla sams. Oavsett ålder och livssituation verkar det alltid uppstå slitningar, svartsjuka och skrattretande tjafs. Den här boken skildrar detta med humor och värme.

    Betyg: 4 pizzerior av 5.

    Hägring av Oline Stig

    Utgivningsår: 2013 (Novellix). Antal sidor: 26. ISBN: 978-91-7589-025-8.

    Lappin och Lapinova

    I Lappin och Lapinova av Virginia Woolf har en ung kvinna precis gift in sig i en tjusig familj. Det finns bara ett problem: hon vet inte hur hon ska känna sig hemma i sitt nya sammanhang och hur hon ska vänja sig vid att vara makens fru. Det verkar över huvud taget inte finnas någon kärlek och passion. Räddningen blir en barnslig lek, där den unga frun och hennes make är de två kaninerna kung Lappin och drottning Lapinova. Jag tycker att det här är en riktigt berörande berättelse om att försöka hitta sin plats i en ny klass, i ett nytt sammanhang. Det kan inte ha varit lätt att vara kvinna under den tid då en kvinna var sin makes fru snarare än en egen person.

    Betyg: 4 svärmödrar av 5.

    Lappin och Lapinova av Virginia Woolf

    Originalets titel: Lappin and Lapinova (engelska). Översättare: Alva Dahl. Utgivningsår: 1938 (första brittiska utgivningen, i tidskriften Harper’s Bazaar), 2019 (den här svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 17. ISBN: 978-91-7589-128-6.

    Till havet

    Till havet av Stefan Lindberg kretsar kring Stina och hennes tre systrar. Stina lider av kronisk smärta och längtar till ett vilohem vid havet, men det är något hon bara kan drömma om. Hennes man är som en karikatyr från Lyxfällan och pengarna finns helt enkelt inte. Så är det någon i staden som vinner en stor Lottovinst och spekulationerna börjar, inte minst bland systrarna. Jag tycker att den här novellen bygger på en intressant och kul idé, men kände samtidigt att den var rätt krångligt berättad och förvånansvärt svår att hänga med i.

    Betyg: 3 routrar av 5.

    Till havet av Stefan Lindberg

    Utgivningsår: 2014 (Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-041-8.

  • Nomineringarna klara till Årets bok (är det nu jag måste rösta på Den svavelgula himlen?)

    Nomineringarna klara till Årets bok (är det nu jag måste rösta på Den svavelgula himlen?)

    Här om veckan tillkännagavs det vilka böcker som är nominerade till det folkliga priset Årets bok, som delas ut av Bonniers bokklubbar. Det är alltså redaktörerna hos Bonniers bokklubbar som utser de nominerade böckerna och sedan är det upp till läsarna att gå in och rösta på sina favoriter (vilket man gör på www.bonniersbokklubbar.se/arets-bok-2018-rostsida).  Det är en frisk blandning i årets lista över nomineringar. Där ryms allt från deckare och feelgood till kritikerrosade romaner och biografier:

    • Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò
    • Mischling, Affinity Konar
    • Den svavelgula himlen, Kjell Westö
    • Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson
    • Koka Björn, Mikel Niemi
    • Nej och åter Nej, Nina Lykke
    • Mitt hjärtas oro, Malou von Sivers
    • Annabelle, Lina Bengtsdotter
    • Husdjuret, Camilla Grebe
    • 1793, Niklas Natt och Dag
    • Kvinnan i fönstret, A J Finn
    • Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan

    Den enda boken jag har läst är Den svavelgula himlen av Kjell Westö, så jag får väl rösta på den! 😉 Nä, skämt åsido. Jag älskar verkligen de mer folkliga priserna och tycker t.ex. att Augustprisutdelningen är en av årets höjdpunkter (jag tycker att Augustpriset brukar gå till långt mer lättillgängliga böcker än exempelvis Nobelpriset…). Men det finns ett uppenbart problem med priser som går till den som skrapar ihop flest röster från läsare. Många bokintresserade personer har förmodligen inte läst någon av böckerna på listan och några har väl kanske på sin höjd läst ett par-tre titlar. Till slut kokar det närmast ner till att handla om att vinnaren blir den bok som hängt sig kvar längst på topplistorna. I någon mening skulle man kunna kolla på försäljningssiffror istället för läsarröster.

    Förra året gissade jag att bestsellern Störst av allt av Malin Persson Giolito skulle kamma hem det, men där hade jag i och för sig fel. Vinnaren blev istället Glöm mig av Alex Schulman. Jag vill inte påstå att det var en oförtjänt vinst, för jag vet att många verkligen har berörts av boken och den fick också fina recensioner, men lite får man väl misstänka att han blev hjälpt av att ha många följare? Schulman är ju sedan åratal ena halvan av duon Alex & Sigge, som driver det som alltjämt är en av Sveriges största podcasts. Genom åren har han också bloggat och skaffat sig följare i en mängd kanaler. Låt mig gissa att den nigerianske författaren Ayòbámi Adébáyò har färre följare än t.ex. Schulman (här i Sverige åtminstone). Som ett exempel.

    Glöm mig av Alex Schulman
    Glöm mig av Alex Schulman

    Nåja. Jag vill inte kritisera Årets bok, såklart! Det är kul och peppigt med prisutdelningar och jag tycker att det är superhärligt när böcker får uppmärksamhet i olika kanaler, så självklart tycker jag att Årets bok är ett kul initiativ. Men det är tyvärr inte ett pris som kommer att ge mig några intressanta boktips, om jag säger så. Eller ja. Jag vill såklart läsa Ayòbámi Adébáyò, men det ville jag redan innan nomineringarna tillkännagavs… 😉

    Har du läst någon av de nominerade böckerna? Vem röstar du på?

  • Några litteraturinriktade konton jag följer på Instagram

    Ibland pratas det om att bloggen är död. Som jag har bloggat om förut så tror jag inte riktigt på det påståendet. Däremot är det uppenbart att boksamtal främst förekommer i andra kanaler, t.ex. på Instagram. Idag tänkte jag tipsa om några Instagramkonton jag följer. Om du vill följa mig på Instagram så heter jag (surprise, surprise!) @bokblomma på insta. 🙂

    @alskaromaner är ett konto där jag ärligt talat inte har förstått vem/vilka som ligger bakom. De är i alla fall en av Sveriges kanske proffsigaste bookstagrammare, både bild- och innehållsmässigt.

    ?SOLIDÄRER av Anna Jörgensdotter? ? En särdeles välskriven roman om många öden, men framför allt tre, kring spanska inbördeskriget och det svenska 30-talssamhället. Om val och konsekvenser, om längtan och förväntningar – och begränsningar. En ordentlig läsupplevelse och en roman som gott kunde blivit nominerad till årets Augustpris. ? ? ”Barcelona, 1936. Conxa gräver upp ett gevär och lämnar bort sitt barn. I Gävle får hamnarbetaren Ingemar syn på en annons: ”Hjälp Spaniens kämpande folk!” Vid nyår ger han sig av för att delta i kampen mot fascismen. Kvar är Klara med sitt arbete, sin egen kamp och sin ofödda dotter.? ? Solidärer är en episk roman om krigets konsekvenser, kärlekens former och drömmen om en annan värld.”? ? INFO? ??Utgiven av Albert Bonniers Förlag • @albertbonniersforlag? ??375 sidor? ??#älskaromaner?

    Ett inlägg delat av @alskaromaner

    @bokinspo är ett konto som är precis vad det heter: inspierande. Snygga bilder på böcker!

    Höstens första förkylning?? @johngreenwritesbooks @penguinukbooks

    Ett inlägg delat av C a r o l i n e (@bokinspo)

    @edwinsbocker är en boksamlare som brukar visa upp sina fynd från antikvariat och loppisar. Fantastiskt kul att se vilka pärlor till böcker som kan hittas för nästan ingenting!

    @eliandbooks är en bibliotekarie som bland annat instagrammar om böcker och om vad som händer på bibblan. Hon har också bloggen Eli läser och skriver, som är en av mina favoritbokbloggar.

    @enfiktivresa är en bookstagrammare som reser genom litteraturen. Inspirerande bilder och väldigt blandade böcker!

    @lundin_johanna är en flitig twittrare, bloggare och instagrammare som brukar hålla mig och många andra uppdaterade om aktuella & intressanta böcker, bokfrukostar, bokmässor och författarsamtal.

    @mednasanienbok är bokbloggare och en bokcirkelkompis till mig. Hon har också ett instagramkonto som bland annat är fyllt av böcker, ofta från skräckgenren.

    @saraottoe är en av de som jag har följt mer eller mindre sedan jag själv började med hemsidor och bloggar för decennier sedan. På Instagram har hon ett konto som hon fyller med böcker och julen. Två härliga grejer tycker jag!

  • Böcker alla snackar om: Ett litet liv, Störst av allt

    Om man, liksom jag, följer skapligt många bokbloggar och bokkonton på Instagram, Twitter och Facebook och dessutom lyssnar på en hel del bokpoddar så händer det då och då att man får en överdos av vissa böcker. Det är helt enkelt lite för många som läser och skriver/pratar om samma bok.

    Sommarens största snackis måste nog vara Ett litet liv av den amerikanske författaren Hanya Yanagihara. Boken beskrivs som en stor berättelse om fyra vänner och deras liv i New York och om hur gruppen hålls samman av den framgångsrike advokaten Jude, som har ett traumatiskt förflutet. På instagram finns den omnämnd i cirka 500 bilder, t.ex. av ciccisbokblogg, som finns i inläggstoppen med den här tjusiga bilden:

    Redo för att läsa de sista hundra sidorna!! ? #ettlitetliv #hanyayanagihara

    Ett inlägg delat av Ciccis Bokblogg (@ciccisbokblogg)

    Ett litet liv kom egentligen ut för närmare ett år sedan , men det är först nu som intresset tycks ha exploderat. Det kanske krävdes lite extra tid innan hypen skulle bli ett faktum – boken är nämligen på dryga 700 sidor, så det tar säkert sin lilla tid att läsa ut den. En annan faktor som säkert har bidragit till att boken har blivit en sådan snackis just nu är att boken är en av de nominerade titlarna till Bonniers bokklubbars litteraturpris Årets bok. Bonniers bokklubbar har varit skickliga på att marknadsföra priset och de nominerade böckerna i olika sociala medier och hos en mängd bloggare och det verkar som att Ett litet liv har utkristalliserat sig till alla ambassadörers älskling, för det är onekligen den som syns mest.

    Självklart är jag nyfiken på den här boken! Men det är såklart också en viss risk att läsa en bok som har höjts till skyarna av så många – böcker kan sällan leva upp till högt ställda förväntningar. Ge mig lite argument för och mot att läsa den här boken! Jag skulle vilja skaffa mig lite sansade förväntningar innan jag ger mig i kast med den. 🙂

    En annan snackis, även om det har ebbat ut lite, är Störst av allt av Malin Persson Giolito. Även den här boken är något år gammal och även den är faktiskt nominerad till priset Årets bok. Jag förstår mycket väl att intresset för denna deckare är fortsatt högt. Allt talar för dess fördel: det är en deckare (och vem älskar inte deckare?), den har fått priser, däribland Svenska Deckarakademiens pris för bästa svenska kriminalroman, den har nominerats till ännu fler priser, däribland Augustpriset, Malin Persson Giolito har hörts i Sommar i P1 och hennes bok har dessutom rekommenderats i TV av pappa Leif GW Persson, som ju så många ser upp till. Den här boken har jag faktiskt läst! Med andra ord kan jag själv ge lite argument för och emot att läsa den.

    Jag tycker absolut att Störst av allt är en läsvärd bok, men jag tror att många deckarentusiaster kommer att tycka att den är långsam och seg. Till skillnad från mycket annat i genren är inte det här en hetsig, actionfylld berättelse om poliser som jagar brottslingar, utan en ”rättegångsroman”, där läsaren får följa tonåringen Maja under en rättegång, där hon står anklagad för delaktighet i en skolskjutning. Den spänning som det bjuds på handlar om att sakta men säkert redovisa Majas inblandning. Å andra sidan hör inte jag till deckarentusiasterna och kanske just därför gillade jag det här! Rättegångar känns alldeles för byråkratiskt och stelt för att funka på film, men här får man faktiskt en liten känsla för hur det kan kännas för den som står anklagad för ett grovt brott att vara där.

    Störst av allt av Malin Persson Giolito
    Störst av allt av Malin Persson Giolito

  • Avskedsfesten

    Avskedsfesten

    Avskedsfesten av Anna Fredriksson
    Avskedsfesten av Anna Fredriksson

    Rebecca står inför ett helt nytt kapitel i livet. Hon är 40+ och ska efter förhållandevis trygga anställningar i filmbranschen prova på att starta eget och att producera sin första film på eget bolag. Dessutom: hon och Jacob har bestämt sig för att separera efter 26 år tillsammans. Skilsmässan är tänkt att ske helt odramatiskt och det är meningen att de ska förbli bästa vänner.

    Singellivet visar sig dock bli knepigare än befarat. Inte bara för att dejtandet är en syssla som är lika tärande som fylld av besvikelser utan också för att de gemensamma vännerna, som hon och Jacob har umgåtts med i alla år, plötsligt blir obekväma och slutar att höra av sig. Varken Rebecca eller Jacob verkar längre passa in i deras paraktiviteter och utan att ha en partner att vända sig till så blir ensamheten extra tung att hantera för Rebecca. De sociala medierna visar på middagar, semestrar och resor som hennes tidigare livs vänner roar sig med, men Rebeccas eget liv känns ofta tomt. Och det där med att starta eget visar sig dessutom vara mer krävande än vad hon först hade trott.

    Det märks att Fredriksson själv har upplevt en separation, för det här känns som en väldigt trovärdig och fin berättelse om att vara 40+ och tillbaka på singelmarknaden efter ett långt äktenskap. Författaren lyckas på ett bra sätt skildra många av de känslor och situationer som den nyseparerade kan uppleva. Jag tycker också om hur hon skriver om vänskap och hur förlusten av vänner kan vara en minst lika stor förlust som ex-partnern. Vänskapsberättelserna har nog fått ett uppsving på senare år, men vänskap är ändå ett tema som har avhandlats förvånansvärt sällan jämfört med exempelvis kärlek. Och det att vänskap inte lyfts fram på samma sätt i kulturen kanske också bidrar till att det är något som vi sällan pratar om? Eller är det bara jag? Och Rebecca..? Det är så lätt att ta för givet att vänner ska finnas där, men en separation kan också rycka undan förutsättningarna för att umgås på samma sätt som förut, vilket Rebecca blir varse när hon hade behövt sina vänner som mest.

    Jag tycker riktigt mycket om den här boken. Det är så lätt att tycka om Rebecca och att känna med henne och allt som står i boken känns väldigt realistiskt och äkta på något sätt, vilket väl gör sitt till för att boken ska kännas berörande. Det är också en lättläst och direkt skriven berättelse utan en massa krusiduller och det kan ju också vara välkommet emellanåt. Jag är inte helt säker på om jag kommer att komma ihåg den här boken länge, men jag vill ändå ge den ett högt betyg. Bara en sådan sak som att jag inte alls är i Rebeccas ålder eller livssituation och att jag ändå uppskattade den här berättelsen tyder väl i någon mening på att den är riktigt bra!

    I korthet

    Rekommenderas för: Den som vill läsa en lättläst och berörande bok om att vara 40+ och nyseparerad – och vad en separation kan göra med vänskapsrelationer.

    Betyg: 4- diviga skådespelare av 5.

    Om Anna Fredriksson och om Avskedsfesten

    Anna Fredriksson (född 1966) är en svensk författare och manusförfattare. Som manusförfattare har hon bland annat skrivit manus till Rederiet och Maria Wern. Hon debuterade som författare 2011 med boken Sommarhuset. Anna Fredriksson twittrar under @annafredriksson, instagrammar under @annafredriksson66 och har en hemsida.

    Uppläsare: Anna-Maria Käll.
    Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Forum), 2016 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio).
    Antal sidor: 298 (ca 9 h lyssning).
    ISBN: 9789176470893, 9789137147857.
    Andras röster: Enligt O, Just här – just nu, Och dagarna går…, Stories from the sea.
    Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.

    Förlagets beskrivning

    ”Anna Fredriksson är en mästare på att skildra verkligheten så som den är. Nu är hon tillbaka med ännu en roman som skrapar på det såriga i våra nära relationer.

    Rebecca och hennes man Jacob har fattat beslutet att skilja sig. Det är inget dramatiskt. Passionen har tagit slut och kärleken har ersatts av vänskap. Men när de berättar nyheten för sina bästa vänner på den traditionsenliga, årliga svamphelgen, är det som om en bomb briserar. De har varit gifta i tjugofyra år och ingen har märkt av några problem. Vännerna reagerar oerhört starkt, var och en på sitt sätt, trots att Rebecca uppmanar dem att se på helgen som en spontan avskedsfest av det som varit och samtidigt början på något nytt och spännande. Hon vill visa att en separation inte behöver vara någon katastrof. Självklart ska alla fortsätta umgås, precis som vanligt.

    Men efter skilsmässan blir ingenting som Rebecca har tänkt sig. Kontakten med kompisgänget blir allt sämre och Rebecca tvingas inse att som singel är man inte längre välkommen till parmiddagarna.

    Avskedsfesten är en roman om att bryta upp från ett långt äktenskap och behöva orientera sig i en okänd värld. Om hur man sakta skapar sig en ny identitet mitt i livet.”

  • Är bloggen död? Blogg vs. Instagram

    Är bloggen död? Blogg vs. Instagram

    Nu har jag haft Instagram i cirkus 1,5 år och har bloggat sedan långt innan ordet blogg uppfanns. Jag har redan skrivit lite om hur jag började blogga. Men idag tänkte jag skriva lite om blogg vs. sociala medier. I våras blev jag intervjuad av lokaltidningen Folkbladet och en fråga som jag fick var om jag upplever att bloggen ”är död” och att alla håller på med Instagram istället.

    Bokblomma på Instagram
    Bokblomma på Instagram

    Svaret på den frågan är nog både ja och nej, tänker jag. Det finns en viss kategori människor som har testat det här med bloggande och som inte har fastnat, kanske för att det visade sig ta mer tid än vad hen hade trott, kanske för att ämnena att blogga om började ta slut, kanske att hen tappade lusten. De människorna hänger säkert på Instagram idag och många av dem har säkert väldigt många följare. På Instagram är det möjligt att snabbt posta inlägg och man behöver inte planera eller fundera så mycket (många driver förstås sina Instagramkonton på ett väldigt seriöst sätt och lägger ner oerhört mycket tid på att arrangera och fotografera, men alla gör ju inte det). Instagram (och till viss del Facebook) är på många sätt ett bättre ställe att hänga på om man vill dela med sig lite av sin vardag. Jag vet inte om någon har räknat på det, men jag tror absolut att antalet personliga bloggar har minskat i takt med att Instagram har växt.

    Men att bokblogga är faktiskt något annat. Visst lägger jag upp boktips och instagrammar om det jag läser, men det är inte samma sak som att blogga. På bloggen fokuserar jag på texten. Inte för att mina inlägg är skrivna med någon större konstnärlig ambition. Hehe. Men jag finner det svårt att sammanfatta en hel bok och vad jag tyckte om den i några meningar, som man kanske behöver göra på Instagram. Då skriver jag hellre ett helt inlägg. Mycket av det jag delar med mig av på bloggen har heller inget speciellt ”bäst före”-datum. Det finns många som hittar till gamla inlägg i arkivet och uppenbarligen får ut någonting av dem. Inlägg om gamla klassiker och mina inlägg där jag jämför olika appar för ljudböcker är exempel på inlägg som många läser trots att jag skrev dem för år eller månader sedan. På Instagram hade de försvunnit ”för evigt” i flödet. Bloggen ger möjlighet att bygga upp en annan struktur och det tycker jag kan vara en fördel när jag skriver om böcker.

    Så nä, jag tycker inte att bokbloggen är död. Som besökare skulle jag inte i första hand gå in på Instagram för att hitta boktips eller läsa om böcker eller författare. Då går jag hellre in på bloggar. Instagram fyller en annan funktion för mig. Instagramkonton med tema böcker ger mig mer slumpartad inspiration. Jag scrollar förbi bilder, men ska jag vara ärlig så ägnar jag ingen jättelång stund åt att läsa. Jag skulle aldrig läsa en hel ”bokrecension” på Instagram. Faktiskt.

    En grej existerar dock inte längre på bloggar. Och det är kommentarsfältet. Visst har jag en del besökare som kommenterar, men det rör sig inte om många personer per vecka. Det är på Instagram, Facebook och Twitter som jag verkligen märker att det finns folk som läser det jag skriver. Det är där samtalet pågår. Och jag kan förstå det. Orka gå in på en blogg, ange sitt namn och e-post etc. och sedan komma ihåg att gå tillbaka och kolla om någon kanske har svarat! Det funkar inte så längre. Det är nog också en ytterligare aspekt till att många har gett upp sina (personliga) bloggar. Det är ju roligare att skriva om man märker att någon läser (fakiskt). Och bloggar kommer ju sällan med ett vettigt kommentarsfält eller en gillaknapp.

    Det är främst för samtalet som min blogg också finns på Instagram, Facebook och Twitter. Nu finns det väl just inget material på någon av de kanalerna som inte också finns på bloggen, för jag är så lat att jag mest länkar till bloggen på sociala medier. 😮 Men i alla fall.

    Jag ser i alla fall inte det som att bloggen är död, men jag ser att det är ett forum som är något annat än vad det var för några år sedan.

    Vad tycker du? Är bloggen död?

  • Bokblomma på Instagram

    Bokblomma på Instagram

    Instagram alltså… Jag har till slut skaffat ett Instagramkonto för bloggen. Att jag inte har gjort det tidigare beror främst på att jag redan har ett privat Instagramkonto och såvitt jag förstår kan man inte växla mellan olika konton i appen (?). Till slut insåg jag i alla fall att det faktiskt finns appar där man kan växla mellan konton och således finns nu bokblomma på Instagram!

    Instagram Bokblomma

    Jag är egentligen inte speciellt bra på att använda Instagram. Faktum är att jag började använda Insta enbart för filtrens skull. Jag använde alltså appen för fotoredigering och höll kontot dolt för alla. Tills den dag då det poppade upp på Facebook, på något sätt, att jag var medlem och folk började adda mig. Då fick jag försöka lägga upp bilder också… Men. Jag har varken har barn, djur eller är 14 år och tar selfies och groupies och allt vad det heter, så jag har aldrig känt mig speciellt inspirerad till att lägga upp bilder på Instagram. Jag lägger upp typ en bild per månad och i allmänhet intetsägande naturbilder av olika slag.

    Jag tror att jag kommer att tycka att det är lite roligare att pyssla med Insta när jag postar inlägg på ett tema (d.v.s. böcker).  Men vi får väl se… Just nu är mitt konto typ tomt. Får se vad det utvecklas till. 🙂

    Tipsa gärna om du har ett bokrelaterat konto!

  • Boktipset vs Goodreads

    Boktipset vs Goodreads

    Som en del kanske har noterat är jag en flitig användare av Boktipset, sidan där man genom att betygsätta böcker får personliga boktips. Boktipset gör en uppskattning av vilket betyg man kommer att ge outlästa böcker. Det är en väldigt bra funktion, tycker jag. Visst har den fel ibland, men allt som oftast prickar den rätt. Jag brukar använda den här betygsuppskattningsfunktionen för att sålla bland böcker jag är nyfiken på: har boken ett uppskattat betyg på mindre än 4 (av 5) ids jag inte läsa…

    De flesta bokbloggare verkar dock föredra den amerikanska förlagan, Goodreads. Det är en mycket mer levande sida vad gäller diskussioner och listor och sånt. Dessutom är den snyggare designad. Men njä, jag föredrar fortfarande Boktipset. Jag testade Goodreads för ett år sedan och nu gav jag den en ny chans, men när man läser så mycket svenska böcker som jag gör så är det bara bökigt att försöka använda en amerikansk boktipssida. Svenska böcker finns bara inlagda med svensk titel om det saknas översättning. Andra titlar måste man ha koll på vad de heter i USA. Eller helt slumpartade språk. Maria Gripes klassiska ungdomsbok Tordyveln flyger i skymningen är inlagd som Los escarabajos vuelan al atardecer… Sedan saknas betygsgissningsfunktionen och det är ju främst den jag är ute efter… Personliga boktips kan man dock få även på Goodreads (fast utan uppskattat betyg). Tyvärr är jag sugen på att läsa 0 av bokförslagen och alla boktips är tips på utländska böcker som kanske inte ens finns i svensk översättning.

    Jag gissar att Goodreads är ett bra val för den som läser mycket amerikansk litteratur på originalspråk och som vill hänga på en community med andra bokslukare, men själv slår jag ett slag för Boktipset alltså! Tycker det är en riktigt fiffig sida och den har garanterat räddat mig från många bottennapp. 😉 Fler borde upptäcka den! Hade jag ingen bokblogg skulle jag ha behov av någon annan läsdagbok och då skulle jag gärna använda Boktipset bara för möjligheten att lista böcker man läst.

    Boktipset Goodreads