Jag har redan bloggat om Annie John och Se nu då av Jamaica Kincaid. Eller rättare sagt: jag har uppmärksammat hur fruktansvärt snygga dessa böcker är! För läst dem har jag tyvärr inte.
Det verkar som att Kincaids böcker över lag är supersnygga i bokförlaget Tranans tappning. Jag menar, hur fin är inte Min mors självbiografi? Jag älskar guld och jag älskar det här stilistiska och enkla.
Det skrevs så fint om den i DN för några veckor sedan att jag blev väldigt sugen på att läsa också. Ska nog ge Kincaid ett försök snart. 🙂
Jag har aldrig läst något av Joan Didion, men jag måste säga att jag tycker att framsidan till Politiska fiktioner, som kommer på svenska i höst, är otroligt fin. Det är lite Andy Warhol-känsla, popkonst. Härliga färger är det också. Fullträff!
Innehållet? Jag har inte läst den, men det är alltså en essäsamling om den amerikanska politiska processen. Det ligger helt rätt i tiden att ge ut den, med tanke på det stundande presidentvalet och all debatt. Även om boken i och för sig gavs ut i USA redan 2001. Om jag ska läsa något av Didion kommer jag dock troligast att börja med den självbiografiska boken Ett år av magiskt tänkande. Det känns mer som en bok för mig på något sätt.
Jag hade tänkt blogga om höstens böcker, men som jag redan har konstaterat så är hösten den tid på året då de mest spännande böckerna av de mer etablerade författarna ges ut. Jag ramlade därför över så mycket intressant att de inte ryms i ett inlägg. Idag bloggar jag om de fem böcker som jag är mest peppad på! Med peppad på menar jag att jag med kanske 80% sannolikhet kommer att läsa de här böckerna någon gång inom de närmsta 3 åren. 😉 Jag är inte så duktig på att läsa nya böcker, faktiskt. 🙂
Uppgång och fall av Liv Strömquist har jag redan bloggat om. Den hör till de böcker som jag längtar efter mest. Stömquist är så rolig och vass och hennes serier är alltid tänkvärda och lagom provocerande. Uppgång och fall handlar om pengar och makt. Det blir säkert en intressant läsning!
Norma av Sofi Oksanen känns också som en mycket intressant läsning. Jag har hittills bara hunnit med att läsa Utrensning av samma författare, men den var så bra, välskriven och viktig att jag inte kan tänka mig annat än att hennes övriga författarskap är riktigt, riktigt vasst. Förlaget beskriver den här boken som ”ett mörkt familjedrama med magiska undertoner”.
En annan författare som har skrivit en så krossande bra bok att jag vill läsa mer är Therese Bohman. Hennes Den andra kvinnan håller jag för en av de bästa böckerna jag har läst i år. I höst kommer Aftonland, som enligt förlaget är ”en idéroman om kärlek, konst och ensamhet”. Det låter inte helt olikt Den andra kvinnan, om du frågar mig. Det är ju lovande!
Slutligen såg jag att Nanna Johansson är aktuell med en novellsamling: Paradise. Kul! Jag har läst inte mindre än tre av Johanssons tidigare noveller och jag har faktiskt tyckt riktigt, riktigt bra om alla tre. Missa inte Vargar, Körsbärsflickan och Det är nog dags nu. I den nya samlingen finns enligt förlaget ”tio berättelser om obehagliga kvinnor, nästan helt utan självinsikt”. Spännande! Och framsidan! Wow! Älskar framsidan. Det är något med gamla hyreshus som väcker känslor. 😉
Jag såg att Akademibokhandeln har börjat med något som de kallar för Läsarfavoriter. Medlemmarna i deras kundklubb kan alltså rösta bland gamla bestsellers som har sålt slut. De böcker som får flest röster ges ut i nya pocketupplagor av Bonnier Pocket. De har redan gett ut gamla godingar som Musselstranden, Pojken som kallades Det, Ängeln på sjunde trappsteget och Målarens döttrar. Kul grej! Jag bloggade ju för ett tag sedan om några mer eller mindre nya bestsellers som fortfarande känns läsvärda, men den listan var såklart långt, långt från komplett. Det finns verkligen sjukt många läsvärda böcker som har några år på nacken. Kul att de ges en ny chans!
Ett annat tips är såklart att gå till biblioteket! Där finns ju i princip allt!
Visst är framsidorna snygga förresten? Jag tycker om att de inte är överarbetade, utan att man helt enkelt har valt ett foto som anknyter till berättelsen och petat in den i formen. Ibland behöver man inte krångla till det!
Trogna läsare har kanske snappat upp att jag älskar böckerna om Maj. Det är alltså en fantastisk trilogi där Kristina Sandberg skriver om hemmafrun Maj och hennes våndor över barnen, att rodda allt i hemmet, den alkoholiserade maken. Somliga tycker att böckerna är förskräckliga och skräms av sidantalet och de beskrivningarna av hushållssysslorna. Själv tycker jag att de tillför något. De berättar ju faktiskt en historia.
Men en sak de inte väcker är en lust att förkovra sig i hushållsarbete och småkaksbak… Inte hos mig i alla fall! Sandberg själv och formgivaren Lotta Kühlhorn tänker tydligen annorlunda, för i höst kommer det en bok med Majs recept.
”Kristina Sandbergs succéromaner om hemmafrun Maj utspelar sig till stor del i köket. Nu får Maj sin egen kokbok, med maten hon lagar i romanerna. Här har Kristina Sandberg och Lotta Kühlhorn samlat ett 100-tal klassiska recept hämtade ur Majs bokhylla: Husmoderns köksalmanack från 1933 har hon med sig in i äktenskapet. Prinsessornas kokbok blir en viktig husmorsbibel, men ibland kan Kooperativa förbundets behändiga receptsamling vara nog så praktisk. Här finns husmanskosten, småkakorna och den flotta kalasmaten.”
Jag tycker att den här utgivningen både är kul/viktig (för att den berättar hemmafruarnas historia) och skrämmande (kommer någon idag att ha tid/lust att laga festmat som man gjorde på 30-talet?).
Külhorn är förresten redan nu aktuell med en kokbok: Frukt och grönt. Jag har redan en rejäl bok om Grönt. Men visst är Külhorns bok lockande. Framsidan är verkligen jättefin!
Mina föräldrar skämmer verkligen bort mig! Jag har varit och hälsat på i helgen i samband med att jag har varit på doktorspromotion (d.v.s. en slags examensceremoni för nyblivna doktorer) och då låg den här och väntade på mig (!!!): Bodil Malmstens Samlade dikter.
Jag skäms över att jag i ett tidigare inlägg skrev att jag inte gillade framsidan till den här boken. Vad fan snackade jag om? Den här boken är fantastiskt vacker. Det som får den att sticka ut är den underbara detaljen att texten på framsidan är tryckt på omslaget, som är i genomskinlig plast. Jag har inte sett detta på någon bok tidigare, men det känns oväntat lyxigt och fint!
Jag tycker väldigt mycket om framsidan. Efter en lång tid som har dominerats av guldiga och glittriga framsidor av olika slag, så känns det här cleant, snyggt och nyskapande. Det blir nästan lite 3D-effekt när texten är tryckt på plastomslaget. Mycket fint!
Innehållet får jag återkomma till; Jag har ju inte läst boken ännu… Och jag kommer att njuta av den i mindre doser i taget. Den som känner mig vet förmodligen att jag älskar Bodil Malmsten, så självklart är mina förväntningar höga på den här diktsamlingen. Läs t.ex. vad jag skrev om dikten Det här är hjärtat.
Det kommer nya böcker hela, hela tiden, men till viss del följer de i alla fall en säsong och går att hålla koll på genom förlagens kataloger. Nu närmast drar sommarsäsongen igång och förlagen försöker, såvitt jag kan förstå, mata ut en bra mix av etablerade författare som folk kan tänkas vilja läsa under sommarens ledigheter. Jag har hört att förlagen ofta ger ut debutanter i början av året och sparar de riktigt creddiga namnen till hösten, så att de ska vara aktuella lagom till Augustpriset, Bokmässan och andra stora litteraturhändelser på hösten. Det är förmodligen precis så. Sommaren verkar ha blivit lite av en mellanperiod. Idag bloggar jag i alla fall om det bästa ur sommarens utgivning.
Absolut mest glädjande är att Albert Bonniers förlag ger ut Bodil Malmstens samlade dikter. Det är en samling som de har planerat sedan ett tag tillbaka, så det är inte någonting som de kastar ut nu, i samband med att Bodil Malmsten har gått bort. Jag hör ju till de som verkligen saknar Malmsten, vars författarskap jag håller till de allra största. Trots detta har jag faktiskt inte läst så mycket av hennes poesi, så nu vill jag såklart gärna läsa Samlade dikter. Det enda jag önskade mig är egentligen en roligare framsida, för den här tilltalar mig inte ett dugg. 🙁 Och jag är jätteledsen över att skriva just det, för boken är formgiven av Malmstens dotter, Stefania Malmsten. Och med det sagt så inser jag att boken ser ut precis, exakt så som den borde se ut. Trots allt. 🙂
Apropå poesi… För den som är peppad på att läsa mer poesi så kommer också praktverket Svensk poesi ut i sommar. 200 poeter, 650 dikter ”från runorna till Athena Farrokhzad”. Den här skulle jag vilja ha. Jag har ett stort sug efter att läsa mer poesi!
I sommar kan vi också se fram emot nytt av Håkan Nesser. Han skriver lätt och fint och har en härlig, egen stil. Jag gillar att han inte drar sig för att lämna läsaren med en del lösa trådar. Det är ett modigt drag som inte så många andra författare vågar sig på. Nu är han aktuell med Eugen Kallmanns ögon. Förlaget beskriver den som en ”klassisk Nesser” och det förstår man ju redan av titeln faktiskt. Eugen Kallman är ett typiskt nesserskt namn! Applåd för framsidan förresten! Älskar både färgen och formen.
Anna Gavalda verkar ha blivit en riktigt produktiv författare, helt plötsligt (?). I sommar kommer redan en ny roman på svenska: Livet vi drömde om. Jag är mediumpeppad på att läsa. 😉 Hehe. Jag älskar det mesta av Anna Gavalda, men nu har jag inte hängt med i tempot känner jag, för jag har ju liksom inte hunnit med att läsa hennes förra bok eller förrförra… Nåja! Jag gillar ju Gavalda, som sagt. Framsidan är ju extremt gullig också.
Slutligen blev jag glad när jag såg att att Modernista satsar på att ge ut Maria Gripe på nytt. Jag älskar hennes barn- och ungdomsböcker som har en alldeles egen stil och är fyllda av en lagom dos mystik. I första vändan ger de ut Glasblåsarns barn och Pappa Pellerins dotter, som jag ärligt talat inte har läst, någon av dem. Jag hoppas att de följer upp med fler pärlor. Jag är säker på att Agnes-Cecilia: en sällsam historia kan hålla för en omläsning av nya generationer. Som exempel.
Jag brukar blogga om fina framsidor lite nu och då. Och nu har jag hittat en riktig favorit! Vad tycker ni om framsidan till En cyklo pedi av Johan Tell?
Bara titeln är ju kul, för den som gillar nördiga ordvitsar, eller vad man ska säga… Framsidan är superfin! Det är någonting väldigt dekorativt med cyklar. Sätt en cykel på ett tygmönster och jag kommer förmodligen att vilja ha ett klädesplagg i det tyget. Kanske är det lite hipstervarning på cyklar? Och det kanske inte tilltalar alla… Men jag gillar! Här är också färg och text och allting himla fint komponerat. Att de har smugit in Norstedts i ramen är ju gulligt t.ex. 🙂
Boken är en slags reseskildring:
”Genom alfabetiska nedslag utvecklar sig En cyklo pedi till ett slags reseskildring – genom historien och genom besök på platser som är viktiga nav för cyklingen idag. Författaren Johan Tell besöker Bianchis fabrik utanför Milano, cyklar en etapp av Tour de France, hälsar på i Brooks sadelfabrik i Birmingham, letar efter fixiens födelse i New York, tar sig fram på kullersten i Flandern och hänger på cykelkafé i Barcelona. Och gör många stopp på vägen: via Albert Einstein, fusk och materialval, bland annat. Det blir en överraskande, lärorik och hela tiden underhållande cykelresa.”
Jag älskar att cykla. Det är mitt enda transportmedel kan man säga. Hehe. Men jag är nog inte sååå peppad på att läsa boken, trots allt. Men En cyklo pedi hade gärna fått ligga framme här hemma. 😉
Jag tycker allt som oftast att pocketutgåvorna brukar vara mycket mer lockande och fina än framsidorna till de inbundna versionerna av samma böcker. Här finns t.ex. ett gammalt inlägg där jag lyfter fram några exempel på mer eller mindre urtrista framsidor och riktigt lyckade pocketutgåvor.
Jag spekulerade då – och jag gör det fortfarande – om det har med målgruppen att göra. Kanske riktar sig de inbundna böckerna till en annan publik än den där jag ingår..? Pocket är oftare färggladare, poppigare och roligare. Inbundna böcker är oftare enkla, stilrena och, i mina ögon, TRÅKIGA.
Plötsligt verkar det dock ha slagit över. 😉 På bokrean köpte jag Den andra kvinnan av Therese Bohman. Jag tycker att nakna kvinnor är ungefär det mest fantasilösa man kan ha på en framsida, i och för sig, men när det är en detaljbild från en tjusig målning så kan jag såklart ha överseende. Jag tycker jättemycket om den här framsidan.
Sedan såg jag pocketen… Den här skulle jag ALDRIG plocka från en hylla. Det ser ut som framsidan till en dammig, historisk roman. Jag antar att benen ska anspela på att kliva ur sängen hos sin älskare, men det ser mest ut som ben från ett lik (gud, förlåt, men de är ju väldigt gulbleka?!). Det är dessutom bara ben, i min värld. Det finns inget sensuellt, inget som antyder att personen flyr eller har bråttom därifrån, ingenting. det är bara två ben. Och en stor limegrön blurb!
Ja, ja… Man ska inte döma en bok efter framsidan och nu är det väl naturligtvis så att även pocketen är snygg, på sitt sätt, även om inte jag gillade den så mycket. Det här är i alla fall den bok som jag hade tänkte välja till bokcirkeln nästa gång. Den förra bokcirkelträffen blev tyvärr inställd, så jag är inte helt säker på hur vi gör nästa gång; om vi ska diskutera förra omgångens bok och/eller diskutera någon ny. Får jag välja en bok redan till nästa gång så blir det i alla fall den här! 🙂
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.