Jag har sett att det just nu finns en utställning om Tomas Tranströmer på Nobelmuseet. Jag har inte sett den själv, men den verkar vara väl värd ett besök. Tranströmer har till utställningen delat med sig av personliga saker som varit inspirationskällor i hans skrivande.
Förra året hade jag som ett projekt att läsa Tranströmers verk. Det var mitt första egentliga försök att läsa poesi och jag borde följa upp med något mer.. Någon som har tips på lättläst poesi?
När jag hörde talas om Bodil Malmstens senaste, Så gör jag, blev jag genast nyfiken. Det är inte alltid jag förstår vad hon vill säga, men ändå dras jag alltid in i hennes böcker och häpnar över hennes exakthet, hennes stil och hur varje ord är avvägt och passar för känslan. Med förhoppningen att få veta hur hon gör. så började jag läsa hennes handbok i skrivande. Eftersom jag ärligt talat inte har något egentligt intresse att börja skriva själv, så hoppades jag faktiskt att den skulle vara mer som hennes loggböcker än en fackbok, och ja, den är mer som en loggbok. Och tydligare än vilken fackbok som helst målar hon upp bilden av hur en bok kan få eget liv och växa fram. Inte minst märks det i hur kapitlen är indelade i olika avsnitt, varav den sjunde delen heter ”Kapitlen som inte kom med”. Ingenting lämnas åt slumpen för Malmsten, inte ens det som till en första början inte ser ut att passa in.
”Det här är inte kapitel som blev över, det är sådant som hör till, men som inte gick att få in. Hade den här boken fått den tid den behöver, hade den visserligen aldrig blivit till, men jag hade hunnit arbeta in kapitlen i löpande text enligt innehåll, formulering, motiv.
Kapitlen ligger osorterade, men aldrig fel. De ligger som de ligger för att det är så det blev.”
Jag gillar verkligen den här boken; mer för att den är väldigt rolig och säger saker om vår samtid, än för att den ger handfasta tips på hur man skriver en bok, för det gör den faktiskt inte i så stor utsträckning. Det är mer av roliga betraktelser i stil med:
”Det finns personer som sitter på kafé i dagsljus med en MacBook, lång latte, lurar med musik i öronen och skriver.
Bra för dem.”
Samtidigt är det verkligen en omfattande bok i skrivandets konst. Den går igenom allt från varför man ska skriva och hur ens skrivplats kan vara utformad till vad man ska skriva om och hur man ska förhålla sig till ”jaget” i en berättelse. Malmsten skriver om svåra ord, klassiker, deadline, flow och hur man väljer en titel. Med mera. Mellan raderna skymtar kritik till hur läsandet sjunker och att litteraturkritiken inte är vad den borde.
För den som gillar Malmstens författarskap så är Så gör jag en fantastisk bok, inte bara för att den ger en kul bakgrund till böcker hon har skrivit, utan också för att det helt enkelt är en rolig, smart och inspirerande bok. Som en bonus måste jag säga att boken är bland de snyggaste jag äger. Kanske inte för framsidan egentligen, men för det tjocka, lyxiga papperet och alla vackra bilder.
Boken finns hos bl.a. Bokus och Adlibris. Andra som har skrivit om den är bl.a. GP, Fru E:s böcker och Ord och jord.
Jag lyssnar inte så himla ofta på podcasts, men ibland händer det. Min kille lyssnar mycket på Värvet och plötsligt insåg jag att min favvo, Jonas Hassen Khemiri har varit gäst. Missa alltså inte Värvet #37, där Jonas Hassen Khemiri berättar om sitt skrivande. Jag är för mycket podcastnybörjare för att förstå hur man lyssnar på podcasts utan någon Appleprodukt. (det kanske inte ens går?). Men här är i alla fall Värvets blogg. Har man t.ex. en iPhone hittar man intervjun genom att söka efter den i Podcast-appen.
Foto: Leif Hansen
Just nu läser jag Bodil Malmstens fantastiskt underhållande bok Så gör jag. Jag tycker ju om Malmstens böcker, mer för hennes stil än hennes berättelser om jag ska vara ärlig, men jag var faktiskt lite tveksam inför att läsa en bok som mer verkar vara en fackbok än en skönlitterär bok. Jag kan dock konstatera att den i mycket liknar hennes tidigare böcker, inte minst hennes loggböcker. Det är alltså inte så mycket en guide till att skriva som jag hade trott.
Det är fler än Malmsten som skriver böcker om att skriva och läsa. Även min favorit Orhan Pamuk är aktuell med detta. Hans nya på svenska heter En naiv och sentimental prosaist: Tankar om romanen, där han som titeln antyder delar med sig av sina tankar kring romanen. Det känns onekligen lite spännande att få ta del av författarnas tankar kring detta. Nu har jag ju inte läst Pamuks bok, men Malmsten har i alla fall krossat några av mina fördomar om hur skrivande går till… Jag återkommer med lite mer tankar kring boken när den är utläst.
Ibland kan jag komma på mig själv med att gilla en bok för att den är schyst skriven, snarare än att berättelsen är särskilt nyskapande eller intressant. Att Jonas Hassen Khemiri hör till mina stora favoritförfattare är därför knappast förvånande. Han har ett lekfullt och spännande sätt att förhålla sig till språk och han drar sig inte för att låta karaktärerna i böckerna ta, minst sagt, stora språkliga friheter. Montecore är t.ex. fylld av hemsnickrade översättningar mellan engelska, svenska, franska…
Jag gillar verkligen när författare vågar ta ut svängarna med språket. Därför är jag också nyfiken över den aktuella faktaboken Hur låter svenskan, ejengklien?, där Olle Engstrand, professor, skriver om vårt talspråk: svenskans språkljud och satsmelodi, vad som kännetecknar de svenska dialekterna, hur talad svenska har utvecklats under århundradena, om skillnaden mellan talat och skrivet språk, om brytning, accenter, tvåspråkighet m.m. Kanske en bok för alla tröttsamma språkpoliser som tror att allting ska skrivas precis som det ”alltid” har gjort och som tror att det är god etikett att rätta andra… 😉
Jag snubblade över Stoories här om veckan. Någon som har testat? Det är ett e-boksprojekt där läsarna kan vara med och påverka handlingen. Boken släpps kapitel efter kapitel och läsarna kan påverka vad som händer i nästa kapitel. Jag tycker att det verkar vara en rolig idé, men vet inte hur bra det funkar i praktiken. Det kommer bara fler och fler tjänster och appar som följer e-bokstrenden. Kul!
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är Bodil Malmstens fjärde loggbok. När hon började sammanställa dem bodde loggbokens Malmsten (som inte ska blandas ihop med författaren Malmsten!) i Finistère, i norra Frankrike, men i de senare böckerna har hon bott och vantrivits i en fuskrenoverad lägenhet nära Atlanten. Den sista boken från Finistère är redan skriven och det här blir den sista boken från staden vid Atlanten. Så kommer Malmsten tillbaka till Sverige: ett Sverige med en post som inte kan leverera paket, bussar som inte klarar av vinterväglag och läkartider som oavsett ärende maximalt får vara 12 minuter och som man måste vänta 2 månader på.
Malmsten skriver vasst och pricksäkert om vad hon betraktar som vansinne i vårt samhälle. Både Sverige och Frankrike, med sin Sarkozy, får sig en rejäl känga och det är både underhållande och tänkvärt presenterat. I varje precist nedtecknad mening ryms skarpa åsikter och stora känslor. De många fotona och bilderna adderar också till att skapa rätt stämning.
Bland alla åsikter och betraktelser över samhället rullas förstås också berättelsen om Malmstens flytt upp och hur hon arbetar och försöker slutföra den bok som hon har skrivit på i åratal och aldrig kan bli kvitt. Man blir nyfiken på om den finns på riktigt, men förmodligen gör den väl inte det, för den berättas indirekt i den här boken.
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är verkligen en fin bok. Rolig, vass och välskriven, som man kan förvänta sig av Malmsten.
Här om dagen läste jag ut Bodil Malmstens nya loggbok: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag. Den var riktigt svår att hitta på Boktipset när jag sedan ville betygsätta den. Till slut hittade jag rätt baksidestext och en framsida med rätt titel (och ett annat foto) under rubriken Som när en ångare passerar. Det är nog inte så lätt att få ihop alla detaljer i en roman. Förmodligen ändrade sig Malmsten och hennes förläggare i sista stund och bytte både titel och framsida. Slutresultatet blev på pricken i alla fall:
Första recensionsdag är om några dagar, så jag postar ett inlägg om boken då. Redan nu kan jag dock avslöja att den avhandlar den mödosamma skrivprocessen (inga sista sekunden-titeländringar dock!) och varför loggböckerna heter som de heter. Jag brukar ofta tjata om hur fina titlar Malmstens böcker har, så det var kul att hon skrev om det. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Kom och hälsa på mig om tusen år…
I min jakt efter rätt bok på Boktipset hittade jag förresten en hel drös Malmstenböcker som inte var den jag sökte, t.ex. Surfactants and Polymers in Drug Delivery av Bodil Malmsten. Det är nog en annan Malmsten… 😉 Men det är säkert en intressant bok det med… Den ligger faktiskt inte så långt från mitt yrke. Hehe.
Att Juholt inte skulle vara partiledare i mer än ett år hade nog inte så många socialdemokrater gissat, och inte författaren John Lapidus heller. Förra året utkom han med boken Sverige 2017, vars handling förlaget beskriver med orden:
I Tyskland vill den nystartade Rörelsen införa ett samhällssystem som frigör tid och minskar kapitalets makt över människor och miljö. Nu föds samma tanke även i Sverige. Folk samlas i tusental på gator och torg. En utmaning för hela Europa men också för socialdemokraten Anders Bergman som känner trycket från avhoppade partikamrater och pressas av kommunisten Mia Lundström när deras vägar åter möts.
I originalupplagan var Håkan Juholt statsminister, men i nya upplagan blir det Stefan Löfven. Tur att författare kan vara flexibla. 😉
