Etikett: Skriva

  • Nostalgitorsdag: Att skriva

    När jag letade efter gamla inlägg att lyfta fram i veckans Nostalgitorsdag så ramlade jag över ett inlägg där jag skriver om mina våndor när jag skrev min licentiatavhandling 2013. Det som slår mig är att jag omedvetet närmast har kopierat mig själv i ett inlägg från i våras, när jag skrev min doktorsavhandling. 🙂 Hihi. Jag säger som jag brukar: skriva är ingenting för mig… Och jag imponeras av de som orkar.

    Som ni kanske vet så går jag forskarutbildningen och nu är jag ungefär halvvägs. Det innebär att jag måste skriva och försvara en licentiatavhandling såhär i halvtid. Det är ingen jättestor grej. Det är dessutom en sammanläggning, så det mesta av arbetet finns redan sammanfattat i delarbeten. Men ändå. Man sitter där med sina typ 100 artiklar man vill referera till och sina, ibland lite spretiga, resultat och man vill sätta allt i ett begripligt sammanhang. Tvärvetenskapligt är det också. Och runt omkring har man ju annat jobb att göra, manuskript att revidera och skicka in och kurser att lägga tid på. Lite stressad blir man ju, men det är ok. [Läs mer…]

  • Snart kommer Millennium 4

    Snart kommer Millennium 4

    Nu är det bara några veckor kvar tills den fristående fortsättningen på Stieg Larssons Millenniumtrilogi kommer ut. Boken kommer att släppas samtidigt i 25 länder, om jag har förstått det rätt, och utgivningsdatum är den 27/8. Jag är ärligt talat inte speciellt förtjust i någon av de första 3 böckerna, men jag erkänner villigt att jag är rätt ensam om att inte riktigt se storheten i Stieg Larssons deckare om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist.

    Inte minst märks det på förlaget att de räknar Millennium som en av deras största guldklimpar. I gårdagens DN fanns en riktigt läsvärd dagbok där David Lagercrantz, författaren till den fristående fortsättningen, Det som inte dödar oss, delar med sig av ”bakom kulisserna”. Han berättar att boken skrevs på en dator utan uppkoppling och att absolut ingenting fick skickas digitalt i något steg av processen. Han berättar om hemliga möten där han smyger in bakvägen på förlaget och de sammanträder i källaren. Det är verkligen mycket hysch-pysch, som om det var försvarshemligheter det handlade om och inte en deckare. Jag undrar lite vad de var rädda för. Att någon skulle sno ett utkast och ge ut det i smyg? Att nyheten om en Millennium 4 skulle läcka ut i förväg och inte tajma deras uträknade PR-plan för när pressmeddelanden och utskick ska gå ut?

    Förmodligen ville de väl bara få lite extra skriverier om hemlighetsmakeriet. Jag kan inte se något annat skäl till att hålla på som de gjort.

    Nåja. Hur mycket PR-grejs det än finns runt den här boken att bli trött över så måste jag säga att jag är mycket mer peppad på att läsa Det som inte dödar oss än vad jag var av att läsa t.ex. Luftslottet som sprängdes, d.v.s. del 3 i serien. Jag tycker att David Lagercrantz verkar vara en så dedikerad författare. Det var verkligen roligt att läsa om skrivarbetet och hans våndor i hans dagbok i DN. Jag vill faktiskt läsa Det som inte dödar oss. Tids nog. När hajpen har lagt sig. 😉

    David Lagercrantz dagbok

  • Om att skriva, några lärdomar

    Om att skriva, några lärdomar

    Som många av er vet och som många kanske inte vet så har jag under våren skrivit en ”bok”, d.v.s. min avhandling. Några lärdomar:

    – Det här med tighta, korta, koncentrerade texter, som jag är så kär i, de är väldigt, väldigt, väldigt svåra att få till. Även om man skriver en torr facktext. Trots att jag har skalat bort en hel del så blev texten ändå dubbelt så lång som jag hade tänkt mig.
    – Smakar det så kostar det, så att säga. En minimiupplaga kostar ungefär som halva min månadslön (obs: jag betalar inte ur egen ficka). Då har jag ändå medvetet gjort de flesta bilder i svartvitt (+ gullisarna på tryckeriet bjuder på några färgtryck som jag råkade få med av misstag)… Och verkligen kämpat med att komprimera texten i referenslistor och sådant.. Och valt ett förhållandevis lätt papper till omslaget.
    – Det är ingen lättnad att skicka iväg manuskriptet till tryckeriet. Jag hade det lite som en målbild under några dagar där jag satt och jobbade till 3 för att bli klar med småfix.. Jag trodde att jag skulle ha en känsla av att vilja fira med bubbel när jag klickat på skicka-knappen. Det skedde inte. Det finns typ inget som är så ångestframkallande som att skicka något till tryck!! Tänk på allt som kan BLI FEL. OCH DÅ GÅR DET INTE ATT ÄNDRA. DET GÅR INTE ATT ÄNDRA. ALLT KAN VARA FEL OCH DET GÅR INTE ATT GÖRA NÅGOT ÅT DET!

    Avhandling

    Nu går jag och väntar på att få skiten från tryckeriet, så att jag kan spika, d.v.s. lämna in avhandlingen till biblioteket och skaffa mig ett kvitto på att jag har gjort detta. Det här är obligatoriskt och failar man så failar man hela disputationen tror jag (eller?!). Det känns som att vänta barn (nej, jag skojar, det har jag ju ingen erfarenhet av alls). Det är nu av yttersta, extrema vikt att avhandlingen kommer i tid. Och att jag levererar mig själv i tid till biblioteket. Det gör mig typ sömnlös.

    Ja, det här med att skriva en skönlitterär bok.. Det har jag inte nerver till. Om jag någonsin hade haft lust att försöka dårå. Jag har nu fått ett litet smakprov på hur det kan upplevas att jobba med en text och att lämna den ifrån sig. Känner mig nu helt mentalt slut.

    Jag har fått ett provtryck förresten. Lustigt att få den i sin hand. En hel liten bok. Vem hade anat.

     

  • Astrid!

    Sent omsider har jag börjat se Kristina Lindströms fantastiskt fina dokumentärserie om Astrid Lindgren. Den gick på SVT i julas, men finns fortfarande tillgänglig på SVT Play. Det är på samma gång ett reportage om Sveriges utveckling under 1900-talet, inte minst ur kvinnans perspektiv, och ett fint porträtt av författaren Astrid Lindgren. Jag har inte vetat speciellt mycket om Astrid Lindgren innan, så jag har lärt mig väldigt mycket nytt. I dokumentären beskrivs Lindgrens inspirationskällor väldigt tydligt och det är intressant att se alla kopplingar mellan böckerna och hennes eget liv, kriget och andra stora händelser.

    Mycket fin dokumentär! Se den, om du inte redan har gjort det!

    Några av de Astrid Lindgren-böcker jag har bloggat om:
    Alla mina barn
    Sagobok
    Ronja rövardotter
    Mio, min Mio
    Bröderna Lejonhjärta

    Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren

    Sagobok - Astrid Lindgren

    Pippi har julgransplundring - Astrid Lindgren, Ingrid Vang Nyman

    Mio, min Mio - Astrid Lindgren

    Alla mina barn - Astrid Lindgren

    Ronja rövardotter - Astrid Lindgren

    Tomten är vaken - Astrid Lindgren, Kitty Crowther

    Pippi Longstocking - Astrid Lindgren

  • Ny bok om Petters texter

    Ny bok om Petters texter

    Nu har Petters bok, 16 rader, som handlar om hans låttexter, kommit ut. Jag gillar Petter, både som artist och som läsambassadör, eller vad man ska kalla honom. Han brukar ju dyka upp lite nu och då i radio och TV när det snackas om böcker (t.ex. i Min bokhylla i somras) och berätta om sitt intresse för litteratur och hur viktigt han tycker det är att läsa. Om jag har förstått det rätt så började hans läsintresse först på Komvux, men nu är han så nördigt inne i det att han t.ex. kan slänga in rader om Werthers lidande i sitt rappande… Det tycker jag är hur coolt som helst!

    16 rader - Petter Alexis Askergren

    På baksidan till 16 rader står det bl.a:

    ”I boken 16 rader har Petter samlat de mest betydelsefulla texterna ur sin stora produktion. Till varje text har han skrivit kommentarer om hur han tänkte och kände när texten kom till. Vilka referenser han använde. Vad han inspirerades av: sådant han hört, sett, läst eller varit med om. Vilka nyckelorden är, hur har han lagt upp sin berättelse och vilka bilder och känslor han vill förmedla.

    Boken visar hur Petter närmat sig språket utan hämningar, både genom att skriva och läsa, och kan därför användas som ett verktyg för att inspirera och öppna nya synsätt för oss att se på text och litteratur. ”

  • Skriva är ingenting för mig

    Som ni kanske vet så går jag forskarutbildningen och nu är jag ungefär halvvägs. Det innebär att jag måste skriva och försvara en licentiatavhandling såhär i halvtid. Det är ingen jättestor grej. Det är dessutom en sammanläggning, så det mesta av arbetet finns redan sammanfattat i delarbeten. Men ändå. Man sitter där med sina typ 100 artiklar man vill referera till och sina, ibland lite spretiga, resultat och man vill sätta allt i ett begripligt sammanhang. Tvärvetenskapligt är det också. Och runt omkring har man ju annat jobb att göra, manuskript att revidera och skicka in och kurser att lägga tid på. Lite stressad blir man ju, men det är ok.

    Vad som har slagit mig är dock det här med själva skrivandet… Jag gillar att skriva (även om jag ofta känner mig helt blockerad när jag måste skriva på engelska!), men jösses vad jag inte skulle vilja bli författare. Om det är såhär det är att skriva ett litet häfte som ramar in ett projekt, ja.. hur skriver man då en hel, jäkla bok? Det där är ingenting för mig! Att skriva tar typ tusen år och jag är alldeles för rastlös. På en hel dag kanske jag har fått ihop ett litet avsnitt i avhandlingen. Håhå, jaja. Nu för tiden är jag extra medveten om vilket jobb som ligger bakom en bok och jag är full av beundran inför författare som får ihop tighta berättelser.

    Skriva poesi

    (Foto: Mattox/stock.xchng)

    Tur att det finns andra som orkar lägga det arbetet på att skriva. Jag vill bara läsa. När avhandlingen är färdigförsvarad planerar jag att ta några dagar semester och jag tror att jag bara ska läsa. Hela dagarna.

    Sedan får jag väl skriva vidare på fler artiklar och, så småningom, själva doktorsavhandlingen… Men det är långt dit, säger vi…

  • Tranströmers inspirationskällor

    Jag har sett att det just nu finns en utställning om Tomas Tranströmer på Nobelmuseet. Jag har inte sett den själv, men den verkar vara väl värd ett besök. Tranströmer har till utställningen delat med sig av personliga saker som varit inspirationskällor i hans skrivande.

    Förra året hade jag som ett projekt att läsa Tranströmers verk. Det var mitt första egentliga försök att läsa poesi och jag borde följa upp med något mer.. Någon som har tips på lättläst poesi?

    Dikter och prosa 1954 - 2004  - Tomas Tranströmer

  • Så gör jag: Konsten att skriva

    När jag hörde talas om Bodil Malmstens senaste, Så gör jag, blev jag genast nyfiken. Det är inte alltid jag förstår vad hon vill säga, men ändå dras jag alltid in i hennes böcker och häpnar över hennes exakthet, hennes stil och hur varje ord är avvägt och passar för känslan. Med förhoppningen att få veta hur hon gör. så började jag läsa hennes handbok i skrivande. Eftersom jag ärligt talat inte har något egentligt intresse att börja skriva själv, så hoppades jag faktiskt att den skulle vara mer som hennes loggböcker än en fackbok, och ja, den är mer som en loggbok. Och tydligare än vilken fackbok som helst målar hon upp bilden av hur en bok kan få eget liv och växa fram. Inte minst märks det i hur kapitlen är indelade i olika avsnitt, varav den sjunde delen heter ”Kapitlen som inte kom med”. Ingenting lämnas åt slumpen för Malmsten, inte ens det som till en första början inte ser ut att passa in.

    ”Det här är inte kapitel som blev över, det är sådant som hör till, men som inte gick att få in. Hade den här boken fått den tid den behöver, hade den visserligen aldrig blivit till, men jag hade hunnit arbeta in kapitlen i löpande text enligt innehåll, formulering, motiv.

    Kapitlen ligger osorterade, men aldrig fel. De ligger som de ligger för att det är så det blev.”

    Jag gillar verkligen den här boken; mer för att den är väldigt rolig och säger saker om vår samtid, än för att den ger handfasta tips på hur man skriver en bok, för det gör den faktiskt inte i så stor utsträckning. Det är mer av roliga betraktelser i stil med:

    ”Det finns personer som sitter på kafé i dagsljus med en MacBook, lång latte, lurar med musik i öronen och skriver.

    Bra för dem.”

    Samtidigt är det verkligen en omfattande bok i skrivandets konst. Den går igenom allt från varför man ska skriva och hur ens skrivplats kan vara utformad till vad man ska skriva om och hur man ska förhålla sig till ”jaget” i en berättelse. Malmsten skriver om svåra ord, klassiker, deadline, flow och hur man väljer en titel. Med mera. Mellan raderna skymtar kritik till hur läsandet sjunker och att litteraturkritiken inte är vad den borde.

    För den som gillar Malmstens författarskap så är Så gör jag en fantastisk bok, inte bara för att den ger en kul bakgrund till böcker hon har skrivit, utan också för att det helt enkelt är en rolig, smart och inspirerande bok. Som en bonus måste jag säga att boken är bland de snyggaste jag äger. Kanske inte för framsidan egentligen, men för det tjocka, lyxiga papperet och alla vackra bilder.

    Boken finns hos bl.a. Bokus och Adlibris. Andra som har skrivit om den är bl.a. GP, Fru E:s böcker och Ord och jord.

  • Missa inte podcast med Jonas Hassen Khemiri

    Jag lyssnar inte så himla ofta på podcasts, men ibland händer det. Min kille lyssnar mycket på Värvet och plötsligt insåg jag att min favvo, Jonas Hassen Khemiri har varit gäst. Missa alltså inte Värvet #37, där Jonas Hassen Khemiri berättar om sitt skrivande. Jag är för mycket podcastnybörjare för att förstå hur man lyssnar på podcasts utan någon Appleprodukt. (det kanske inte ens går?). Men här är i alla fall Värvets blogg. Har man t.ex. en iPhone hittar man intervjun genom att söka efter den i Podcast-appen.

    Foto: Leif Hansen