Under december gjorde jag mig en egen novellkalender och avnjöt en novell per dag (som ni förstår hade jag en del att läsa ikapp efter jul, men tanken var ju god!). De flesta novellerna hämtade jag från olika novellsamlingar, men jag läste också fyra godbitar från förlaget Novellix samt en novell jag hade i läsplattan. Här kommer några ord om dem!
Kärlek ända in i döden av Unni Drougge
Kärlek ända in i döden av Unni Drougge
Har man läst Unni Drougges självutlämnande bok Boven i mitt drama kallas kärlek är det svårt att läsa Kärlek ända in i döden utan att dra paralleller. I Boven i mitt drama kallas kärlek berättar Drougge om ett destruktivt och nedbrytande förhållande och hon drar sig inte för att hänga ut folk med namn eller att lämna ut privata detaljer. Kärlek ända in i döden handlar om lite samma sak, men sett ur backspegeln – ett före detta par återser varandra och går tillbaka till det som varit. Jag läste hela tiden och kände att det blev ältande och upprepande med tanke på att ämnet redan dissekerats i en hel roman. I ett efterord förstår jag plötsligt att jag har fel – boken handlar om Oscar Wilde och Bosie. Fel av mig, som sagt, men jag hade ändå svårt för den här berättelsen.
Doggy Monday av Maria Sveland
Doggy Monday av Maria Sveland
I Doggy Monday av Maria Sveland får läsaren följa Rigmor, en föga karismatisk och inte särskilt trevlig kvinna i övre medelåldern. En motgång på jobbet får henne att lacka ur och plötsligt tar hon en slags revansch på livet. Jag tyckte att den här novellen var sjukt rolig, faktiskt. Rigmor är en osympatisk person och hon beter sig riktigt omoget, men någonstans känner man ändå med henne och har svårt att ogilla att hon river till och säger ifrån. Uppfriskande.
Arielles första kärlek av Monika Fagerholm
Arielles första kärlek av Monika Fagerholm
Jag har nog sovit på tok för lite de senaste månaderna för att kunna läsa den här novellen och ge ett rättvist omdöme, men jag fattade typ ingenting av den! Arielles första kärlek av Monika Fagerholm handlar om en ung kvinna som umgås med sin farfar, träffar en pojke, upplever en dramatisk händelse (eller inte), spenderar en sommar i en lånad lägenhet, börjar på internat. Allt känns vagt i den här berättelsen. Novellen består av fragment som jag inte får ihop. Nej, det här var ingenting för mig.
Lära sig av Cilla Naumann
Lära sig av Cilla Naumann
Huvudpersonen i Lära sig, av Cilla Naumann, är en lärare som sedan länge har tröttnat på skolan – lukten, eleverna… Alldeles särskilt stör han sig på en elev, en elev som alltid kommer i tid, men som ändå stör honom något otroligt. Så otroligt att han till slut går lite för långt. Den här novellen är både mörk och, någonstans i det tragiska, rätt rolig. Jag gillade den och kunde verkligen leva mig in i miljön, som författaren beskriver så vasst.
Bengångarna
Bengångarna av Johan Theorin
Bengångarna av Johan Theorin är en skräcknovell som leder tankarna till Selma Lagerlöf. Det är en klassisk ”gräva upp en grav”-skräckis, precis som i flera Lagerlöf-berättelser (som upptakten till Löwensköldska ringen). Fast här finns såklart något eget också. En spännande och otäck liten berättelse! När jag började skriva det här inlägget insåg jag att jag redan har läst novellen förut (och glömt bort det). Jag vet inte vad det säger om novellen… Men här är i alla fall det äldre inlägget!
En ny tid av Ida Jessen är en dagboksroman om en dansk lärarinna och hennes liv som änka. Betyg: 3 bilar av 5.
En ny tid av Ida Jessen börjar 1904, då huvudpersonen Lilly Høy precis har börjat arbeta som lärare på en jylländsk friskola. Inom några år har hon också gift sig med läkaren, Vigand Bagge, som är betydligt äldre än henne själv. Läsaren får följa Lilly genom hennes dagbok, som påbörjas när hon som ung lärare skapar sig en tillvaro och formar sitt liv. Sedan blir det dock en lång paus och dagboken åker inte fram på nytt förrän Vigand plötsligt har blivit sjuklig och så småningom ligger för döden. Efter hans bortgång blir det åter dags att forma sig ett liv, ett nytt liv, och Lilly har anledning att göra en del tillbakablickar till händelser i sitt liv, se tillbaka på det samhälle som har förändrats genom åren, men också att blicka framåt.
Ida Jessen räknas som en av Danmarks viktigaste författare och En ny tid har mötts med hyllningar just överallt, vad jag har sett. Jag måste dock erkänna att den inte fastnade hos mig. Jag valde att lyssna på den här boken som Radioföljetong och jag vet inte om jag var för ouppmärksam när jag lyssnade, om uppläsningen inte matchade boken eller om det var något annat, men för mig susade boken bara förbi utan att lämna några större avtryck. När jag läser om boken på kultursidor här och där inser jag att boken språk är något speciellt: poetiskt och precist. Kanske hade detta gått fram på ett bättre sätt om jag hade läst själv. För mig blev det bara en medelmåttig roman, dessutom i det lite besvärliga dagboksformatet, som ju tenderar att utelämna så mycket. Jag kommer nog ändå läsa Doktor Bagges anagram, som berättar om Lilly och Vigand från makens perspektiv. Kanske kommer den här boken växa efter den läsningen.
Originalet titel: En ny tid (danska). Översättare: Ninni Holmqvist. Uppläsare: Cecilia Nilsson. Utgivningsår: 2015 (första danska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Historiska media), 2019 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 220. ISBN: 9789175455778. Andra som läst: dagensbok.com, Feministbiblioteket, Som ett sandkorn.
Ida Jessen
Ida Jessen (född 1964) är en dansk författare och översättare. Hon debuterade 1989 med novellsamlingen Under sten.
Bara du finns av Jenny Holmberg är en fin bok om människor och relationer, tro och hopp, kärlek och vänskap, föräldraskap. Och våld. Betyg: 4 sega engelsklektioner av 5.
Bara du finns av Jenny Holmberg
Anna och hennes son Benjamin har flyttat omkring de senaste åren, men nu har de flyttat tillbaka ”hem” till den där stad där Anna har vuxit upp. Det framgår tidigt att hon bär på något tungt i bagaget, en svår upplevelse som har gjort det svårt för henne att återvända.
Anna jobbar som lärare och en av hennes elever är Niklas, Nike kallad. Han hör till skolans lilla ”ligistgäng”, gänget som repar bilar på parkeringen och som inger respekt, eller skräck kanske, hos de flesta. Anna ser dock rakt igenom Nike och förstår att han har någonting mjukt och fint inom sig. Nike å sin sida blir helt tagen av Anna så fort de möts. Snart kommer det visa sig att Nike lever under riktigt trassliga förhållanden med en missbrukande mamma och våld i hemmet. Anna tar honom under sina vingar och han får flytta in hos henne. Det visar sig snabb att Anna och Nike verkligen behöver varandra i sina liv.
Berättelsen om Anna och Nike vävs ihop lite löst med berättelsen om Olle, den man som har gjort Anna illa en gång i tiden och som utan sin vetskap är pappa åt Annas barn. Olle bor sedan många år i London med sin sambo. Snart väntar bröllop och Olle hoppas på att det ska ge honom någon slags ro. Han drivs nämligen av tankar och drifter som han inte kan kontrollera. Han är våldsam, kan inte sluta dras mot kvinnor, kan inte sluta göra dem illa.
Bara du finns är en lite spretig, men ändå väldigt fin bok om människor och relationer, tro och hopp, kärlek och vänskap, ja, och om våld. Ibland önskar jag att den hade fokuserat på något av ämnena istället för att spreta så mycket. Författaren skrapar på ytan till flera verkligt intressanta ämnen, som jag egentligen inte har läst om i någon annan bok och gärna hade fått mer av. Jag tänker dels på Olle och hans våldsamhet; det hade varit intressant att få tränga djupare och kanske se något mer av vad som driver människor till att bli så ondskefulla och vidriga som han faktiskt är. Sedan tänker jag kanske främst på relationen mellan Anna och Nike, där det under ytan bubblar en förbjuden kärlek. Holmberg har nog haft som idé att skriva om olika ingångar till föräldraskapet, t.ex. att få ett älskat barn från någonting så fruktansvärt som en våldtäkt, eller att få ett barn med en partner men inte klara av att vara en mamma åt det, och några olika aspekter av vad som är kärlek och vad som inte är det. Att våld och kärlek inte hör ihop är enkelt, men den här tabubelagda kärleken då? Det känns helt nytt för mig att få läsa om en vuxen kvinna och en knappt mycket mer än byxmyndig kille som blir förälskade i varandra, så det hade hon gärna fått utveckla ännu mer.
Jag tycker att det är en tänkvärd och lättläst berättelse. Det märks dock att författaren är mycket förtjust i sina romankaraktärer och ibland framstår de därför lite klichéartade. Det finns också en och annan detalj i berättelsen som inte känns helt trovärdig och en och annan detalj som känns direkt sökt. Ändå! Läsvärd och fin bok!
Citerat ur Bara du finns
”Hade han någonsin sett på en kvinna så? Det var inte svårt för honom att svara sig själv. Han hade aldrig någonsin känt behovet av att inte släppa en annan människa med blicken. Han ville hålla henne kvar. Och han visste varför.
Hon såg honom. Det var hennes ögon, hennes intensiva blick. Den gick rakt in i honom, inte igenom som en röntgenmaskin, utan in i honom. Han upptäckte att där inte fanns någonting han inte ville att hon skulle se, ingenting att dölja. Han önskade att hon skulle se på honom hela tiden.”
Bara du finns av Jenny Holmberg
Om Jenny Holmberg och om Bara du finns
Jenny Holmberg (född 1982) är en svensk journalist och författare som sedan 2013 också är verksam som präst. Bara du finns (2012) är hennes debutbok.
”I tio år har Anna varit på flykt. Gång på gång har hon ryckt upp sonen Benjamin med rötterna, och sett honom krympa lite för varje nytt ställe som de flyttat till. Nu är de tillbaka i staden där allt började, och trots att hennes förflutna ständigt riskerar att göra sig påmint vågar Anna för första gången hoppas på ett nytt liv.
Olle har börjat tröttna på sin ofrivilliga exil i London. Ingenting har blivit som han har tänkt sig det, och det stora genombrottet som musiker tycks fortfarande vara precis utom räckhåll. Full av tvivel håller han sig krampaktigt fast vid Evelyn, kvinnan som han hoppas ska kunna rädda honom från honom själv och det mörker som ständigt hotar att ta överhanden.
Nike sover på parkbänkar, eller bra nätter, på soffan hos någon kompis. Hemma hos hans alkoholiserade mamma är det omöjligt att vara. Men när sista högstadieåret börjar står en ny, ung lärarinna framför klassen, och något helt nytt börjar gro inom Nike.
Under ett dramatiskt år vävs Annas, Olles och Nikes liv samman och vi får följa dem på vägen mot katastrofen. Bara du finns är en berättelse om längtan efter tillhörighet, om den stora kärleken och det största sveket, men också om våra mörkaste hemligheter och begär.”
Charlie har precis börjat på high school och när han lär känna de två sistaårseleverna Sam och Patrick så börjar också hans förvandling. Från att ha varit en ”wallflower”, ”en blomma på väggen”, någon som bara tittar på, så börjar han nu delta och ta för sig här i livet. Under Charlies första high school-år får vi som läsare följa hur Charlie vecklar ut sig, hur han har sitt första förhållande, hur han blir hög första gången och vad han grubblar och funderar på i största allmänhet. Mellan raderna skymtar mörker, men det är faktiskt långt ifrån förutsägbart (åtminstone för mig) vad han egentligen har med sig i bagaget.
Boken är uppbyggd av brev som Charlie skickar till en genom nästan hela boken okänd mottagare. Eventuella svarsbrev finns inte med, vilket innebär att boken blir som en monolog rakt ut i luften på ett sätt som jag inte riktigt gillade. Jag hade faktiskt lite svårt för den här boken till en början, dels för att jag inte kunde förstå sammanhanget för breven och dels för att jag inte riktigt förstod Charlie. I bokens början är han så tafatt och socialt obekväm att jag fick för mig att boken handlar om en pojke med någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder och återigen började jag då undra vilket sammanhang man egentligen ska sätta boken. Kanske är det det som är grejen med den här berättelsen: att det är rätt oviktigt vem Charlie pratar med och vad han eventuellt har för diagnos, om han har någon. Det kan ju vara sympatiskt att bara få vara tonåring och vara precis som man är, kan jag tycka.
I slutändan tyckte jag att boken var helt okej, mest för att det kändes lite fint att få läsa en berättelse som kastar en tillbaka till typiskt tonårstänk. Inte för att min tonårstid hade några direkta likheter med Charlies liv, som det beskrivs i boken, men en del saker är ändå märkligt generiskt när det gäller tonår.
I korthet
Rekommenderas för: Den som lever mitt i, eller inte är rädd för att kastas tillbaka till, tonårstidens toppar och dalar och den som vill följa en kille under hans första high school-år.
Betyg: 3 hemliga brevvänner av 5.
Citerat ur Wallflower
”Bådat två bad mig sätt mig och båda två verkade mena det, så jag slog mig ner. Jag lyssnade på hur Ingenting skrek ut mot planen. Och jag lyssnade på hur han analyserade matchen, situation för situation. Och jag insåg att här hade jag en kille som begrep sig på fotboll väldigt bra. Han förstod sig faktiskt på fotboll lika bra som min bror. Jag ska nog kalla Ingenting för Patrick från och med nu, eftersom han presenterade sig så och Sam kallar honom för det.”
Om Stephen Chbosky och om Wallflower
Stephen Chbosky (född 1970) är en amerikansk författare och manusförfattare som kanske mest är känd för sin succéroman The Perks of being a wallflower (Wallflower) och filmen med samma namn. Stephen Chbosky twittrar under @StephenChbosky.
Originalets titel: The Perks of Being a Wallflower (amerikanska).
Översättare: Göran Fagerström.
Utgivningsår: 1999 (första amerikanska utgåvan, Pocket Books), 2000 (första svenska utgåvan, Bokverket), 2013 (den här utgåvan, Gilla böcker).
Antal sidor: 272.
ISBN: 91-973347-2-3, 9789186634810, 9789186634391.
””Det är nåt visst med honom, eller hur?”
Bob nickade. Sen sa Patrick nåt som jag nog aldrig kommer att glömma: ”Han är en wallflower. Han står och tittar på.”
Jag visste inte att andra människor tänkte saker om mig. Jag visste inte att de iakttog mig. Jag satt på golvet mitt emellan Sam och Patrick i en källare på min första riktiga fest, och jag kom ihåg att Sam hade presenterat mig för Bob som sin kompis.
Bob höjde sitt glas och bad alla att göra detsamma.
”Skål för Charlie.” Och hela gänget sa: ”Skål för Charlie.”
Jag vet inte varför de gjorde det, men det betydde mycket för mig att de gjorde det. Särskilt Sam. Särskilt hon.
Under sitt första år i high school går Charlie från att iaktta till att delta. Med en naiv skärpa beskriver han utvecklingen från ensamhet till vänskap, förälskelse och sexuella irrfärder. Från förträngning till förlamande insikt.
Wallflower utkom första gången 1999. Den har översatts till ett tjugotal språk, sålts i över en miljon exemplar i USA och toppat New York Times Bestsellers List. Stephen Chbosky har även skrivit manuset till den uppmärksammade filmatiseringen av boken.”
Det är kanske inte alltid som böckerna som vi läste i skolan faktiskt blev några stora läsupplevelser. Jag tror att en nyckel till detta är att det faktiskt tar tid att skaffa sig den erfarenhet som behövs för att förstå flera lager i berättelser och att känna hur berättelse och språk hänger ihop. Det är klart att man ska nosa på ”svårare” litteratur så fort som möjligt, men en del böcker behöver man nog återvända till senare i livet också.
Nåja. Många böcker kan man faktiskt läsa även som läsovan. En del böcker är till och med kanonbra även om man mest läser de ”rakt upp och ner” och utan att ha 100-tals läsupplevelser bakom sig. Idag bloggar jag om mina favoritböcker bland de böcker som jag fick läsa i skolan.
I toppen finns absolut Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna. Vi läste den första boken i serien när jag gick på högstadiet och den gav verkligen läslust. Jag plöjde mig snabbt igenom alla fyra böckerna om människorna som lämnar fattigdom och elände bakom sig för att skaffa sig ett nytt liv i Amerika. Jag fick en känsla av att hela klassen faktiskt uppskattade de här böckerna. Det är väl lite häftigt ändå? Trots dialekt och äldre språk så går den att läsa med god behållning även som ung, uppenbarligen.
Utvandrarna av Vilhelm Moberg
På högstadiet (eller gymnasiet?) läste vi även Candide av Voltaire. Det blev också en glad överraskning för mig. Jag minns verkligen hur rolig jag tyckte att den här boken var – och det hade jag liksom inte väntat mig av en bok med flera hundra år på nacken. Vi hade en utgåva med många fotnoter som var till hjälp och det var nog bra. Jag är glad att vi läste den här boken i skolan. Jag hade aldrig vågat mig på den annars och då hade jag gått miste om en riktigt tänkvärd och skojig klassiker.
Candide av Voltaire
Jag minns inte riktigt om jag läste Den allvarsamma leken i skolan, men jag tror det..? Och vilken bok!! Hjalmars Söderbergs språk är fantastisk och det är verkligen en kärlekshistoria som väcker mycket tankar och känslor. Jag vill verkligen läsa om den, men jag tyckte som sagt att den var riktigt bra redan när jag läste den i tonåren.
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
På engelskan läste vi också flera böcker som jag verkligen uppskattade. En av de är Orwells satir Djurfarmen/Animal farm. Vi fick naturligtvis diskutera den och vad djuren egentligen symboliserar. Boken är ju faktiskt en bok om Stalintiden. Jag hade nog inte snappat upp det på egen hand, så det var en riktigt bra och lärorik bok att få läsa i skolan.
Animal farm av George Orwell
Jag tyckte också hemskt mycket om Möss och människor av John Steinbeck. Boken kretsar kring George och Lennie som drar runt och arbetar på gårdar. Lennie är utvecklingsstörd. Han är stor och stark och han råkar också älska djur. Det är bara det att han lätt kan råka klämma ihjäl de stackars djur han vill klappa på. Det leder såklart till en katastrof till slut… En så fin och sorglig berättelse!
Jag har instagrammat en del av mina barnboksfavoriter de senaste månaderna, barnböcker på 90-talet framför allt. Jag förvarar mina barnböcker hos mina föräldrar just nu, men vid något tillfälle när jag var hos dem och hälsade på så fick jag ett ryck och gjorde en liten nostalgitripp genom att kolla igenom de där gamla böckerna. Nu tänkte jag även förära dem ett inlägg på bloggen och skriva några rader om hur jag började läsa. 🙂 Jag fick förstås extremt mycket bilderböcker och annat läst för mig när jag var liten. Jag har utsatts för de vanliga: Pettson & Findus, Alfons Åberg, Jan Lööf… Jag minns också de Disneyböcker som vi hade hemma. Älskade Disney!
Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf
Många läste alltså böcker för mig, men jag var också tidigt ute med att läsa själv. Jag vet inte exakt hur gammal jag var när jag började att läsa, men det var innan jag började skolan som 6-åring, så troligen var jag väl 5? Sagobanden snurrade också varv på varv i min kassettbandspelare. Askungen är den jag minns bäst. Den hade dock ingen medföljande bok att följa med i, ni vet en sådan som det är dags att vända blad i när det säger ”pling”? Idag undrar jag hur lång den var. Jag lyssnade alltid på böckerna i en sittning liksom, så det var inte som dagens ljudbokslyssnande när man kanske lyssnar på 10 minuter här och 10 minuter där. Bland de böcker jag tidigt läste på egen hand minns jag särskilt Djuren i den gamla skogen. Kanske var det den fina framsidan som gjorde det.
Djuren i den gamla skogen av Colin Dann
Jag minns förresten hur frustrerad jag var mina första dagar i skolan när jag var tvungen att sitta i ring och ljuda tillsammans med jämnåriga barn. När det blev min tur läste jag hela texten rakt upp och ner. Jag kokade förmodligen inombords. Jag ville ju gå i skolan och lära mig saker! 😉 Därför fick jag också hoppa upp en klass och där var det för övrigt långt ifrån alla som kunde läsa, så även där låg jag långt före en del andra. På något sätt fick jag dock den utmaning jag behövde. Jag tyckte att skolan var kul och enkel och böcker plöjde jag både i skolan och hemma. Men jag minns hur arg jag blev en gång när en vikarie anvisade mig barnböcker som jag kände mig alldeles för stor för. 😉 När jag tänker tillbaka är jag verkligen tacksam över att jag hade det så bra i skolan som jag hade det, trots allt. Det var så självklart då, men jag inser nu att det inte är självklart att skolan ger utmaning även till de som ät motiverade i skolan. I en tid när skolor på ett kostnadseffektivt sätt ska se till att så många som möjligt går ut med godkända betyg så finns det kanske ingen direkt ekonomi att prioritera de som redan fixar skolan utan bekymmer. Men jag hade väl tur. Det fanns resurser och ork att sysselsätta alla i klassen när jag gick i skolan på 90-talet och en bit in i 00-talet.
Jag läste nog en ganska stor blandning av böcker, faktiskt. Vi prenumererade på En bok för allas böcker, så det damp ner nya barnböcker nu och då, t.ex. Jag äger Travbanan.
Jag äger travbanan av Patricia Wrightson
En som blev väldigt sönderläst är Barnens versbok.
Ur Barnens ramsbok
Jag läste också en del barn-fantasy, eller vad man ska säga. Jag syftar såklart på älskade, älskade Trollkarlen från Oz. Jag läste hela serien flera varv (fast på svenska, men de böckerna lånade jag på biblioteket, så i hyllan finns bara en engelsk utgåva av den första boken i serien). Narnia tyckte jag också om.
Trollkarlen från Oz av L. Frank Baum
Klassiska barn- och ungdomsböcker
Både Narnia och Trollkarlen från Oz är såklart riktiga klassiker i ungdomsgenren. Jag läste flera klassiska barnböcker, som Femböckerna, Äventyr-böckerna och, naturligtvis, böcker av Astrid Lindgren. Pelle Svanslös var en annan barnboksfavorit av det mer klassiska stuket. Vad som är extra kul med Pelle Svanslös är såklart att böckerna utspelar sig i Uppsalatrakten, inte långt från där jag växte upp.
Böcker med röda ryggar
Som liten plöjde jag böcker i ett sådant tempo att de tog slut och jag var därför tvungen att läsa om mina böcker: om och om och om igen. Idag känns det väldigt ovant att man kan göra så. Jag visste ju hela boken, kände igen scen för scen, visste vilka kapitel som var extra ”spännande”. Det känns oklart vad varje omläsning gav, men igenkänning är kanske viktigt för barn..? Eller också var det så enkelt som jag att jag helt enkelt behövde läsa och läste vad som fanns. Nu låter det i och för sig lite tragiskt och det var det inte. Det fanns verkligen böcker i mitt liv. Jag fick jämt böcker och jag använde ofta min veckopeng till diverse böcker med ”röda ryggar”. Helst köpte jag Stallkompisar, men de kom inte ut i den takt jag läste ut dem, såklart, så det blev även Kitty, Wendy m.m.
Stallkompisar
Några andra typiska barnböcker som jag och många andra födda under sent 80-tal/tidigt 90-tal läste var såklart böckerna om Sune och många av Viveca Sundvalls böcker, t.ex. de om Eddie. Sune gick ju för övrigt som julkalender när jag var i en rätt lagom ålder för att fängslas av julkalendrar. Jag tycker fortfarande att Sunes jul är tidernas bästa julkalender.
Sune-böcker och Eddie-böcker
Jag hade också en fas när jag slukade böcker om ”hur det var förr”. Det väcktes nog av underbara När vi var barn, där Ann-Madeleine Gelotte skriver om sin egen, sin mammas och sin mormors uppväxt. Den har underbara bilder! Rut-Emma-böckerna, som handlar om en uppväxt på 20-talet var en annan stor favorit.
Ett uppslag ur När vi var barn av Ann-Madeleine Gelotte
Rut-Emma, När vi var barn och några andra böcker om livet förr i tiden
När jag blev lite större så slukade Miranda-böckerna och klassiker som Anne på Grönkulla och Emily.
Miranda-böckerna, Emily och Anne på Grönkulla
Hästar var typ allt i mitt liv under mina tweenie-år. Det gjorde såklart avtryck i min läsning. Jag plöjde hästböcker, som Stallkompisar och Wendy, som jag redan nämnt, men också en massa böcker från hästbokklubben Pollux. Vid sidan om hästar så brydde jag mig mest om… djur! Genren djurböcker är dock mycket mindre, men jag tog mig igenom det som fanns. De hade också några riktigt gamla djurböcker på skolbiblioteket, kommer jag ihåg. Jag googlade lite och inser nu att det fanns en hel serie, utgiven av Wahlströms, som heter just ”De bästa djurböckerna” (observera att det finns en hel wikipedia-sida om dem!). Bra grej! Böckerna var väl lätt daterade redan då.
Hästböcker
Jennys djurgård
Ja, det var väl det jag läste i åldern 6-12 ungefär! Vad läste du?
Just nu är det höstlov för alla kids och just nu finns det många bibliotek, förlag och bokhandlare som uppmärksammar detta ypperliga tillfälle att läsa extra många böcker – läslov helt enkelt. Det tycker jag är ett trevligt initiativ. Finns det sportlov så bör det finnas läslov.
Jag hör inte till de som har lov. Däremot har jag, liksom alla andra statsanställda, ledigt idag eftersom det är dagen innan Alla helgons dag (det är obegripligt varför det innebär ledighet, men jag klagar inte!). Jag hoppas på att hinna läsa ett och annat i helgen. Framför allt måste jag nog speeda på läsningen av Levande och döda i Winsford eftersom den ska bokcirklas om någon vecka.
Med förvåning läste jag en liten notis i tidningen i helgen att Hammarö kommun har valt att plocka bort ungdomsbokenKort kjol av Christina Wahldén. Boken har används i undervisningen för åttondeklassarna, men nu är den bortplockad och föräldrar till eleverna planerar att anmäla boken till Skolinspektionen eftersom boken har ”ett språk som inte lämpar sig för barn”.
Jag är ytterst förvånad, som sagt. Boken kom ut första gången 1998 och handlar om en tjej som blir våldtagen. Jag var bara 11 år när den kom ut och då var jag för liten för att läsa, men när jag själv var i tonåren så var den fortfarande en typisk ungdomsbok som det skyltades med och som lyftes fram som bra litteratur för unga. Jag läste den själv år 2001, när jag av en händelse råkade gå i åttan, faktiskt. Jag har inte idag några starka minnen av den här boken. Den var säkert tankeväckande och intressant, men jag reagerade knappast på språket eller ordvalen. Jag har heller ingen som helst känsla av att boken var svår att ta in eller förstå, eller att den skulle vara för grov på något sätt. Det säger förvisso sig självt att ämnet är svårt, men det gör det ju inte mindre viktigt att prata om det. Idag finns det bilderböcker om döden. Bör det då inte finnas ungdomslitteratur som kan väcka samtal kring sexuella övergrepp? Visst, man är inte så gammal när man går i åttan, men när ska man prata om sexuella övergrepp då? Ska man blunda och tiga bort det och hoppas att problemet försvinner?
Det jag i och för sig kan tänka mig är att boken har åldrats och att det kanske finns nyare böcker som kan användas i undervisningen för att prata om det här ämnet, som ju tyvärr fortfarande är minst lika aktuellt som -98. Det är ju trist om bokens ålder gör att det blir svårare för dagens unga att relatera till den.
Jag tycker för övrigt att det är helt hopplöst att föräldrar tydligen har fått såhär mycket makt över en skola (och en hel kommun?) att de får gå in och censurera litteraturen. Emellanåt dyker tokstollar till föräldrar upp och kräver exempelvis att ”alternativa skapelseberättelser” ska berättas i skolan, men då finns det tack och lov direktiv som förbjuder sådant vansinne. Det borde vara lika självklart att ryta ifrån när föräldrar vill styra andra delar av undervisningen. Skolor borde inte vara så ängsliga. Föräldrar och deras barn är inte konsumenter som ska göras nöjda. Skolor har en större funktion än att fixa ett schyst nöjd kund-index. Ytterst måste det vara läraren som avgör vilken litteratur som är lämplig för att uppnå målen i undervisningen. Själv har jag dessutom mycket svårt att tro att åttondeklasser inte kan hantera Wahldéns böcker. Hon har för övrigt skrivit en hel rad böcker som känns som praktiska diskussionsstartare och som säkert med fördel kan plockas in i undervisningen på ett eller annat sätt. Hon har t.ex. skrivit en bok som handlar om djurrättsaktivism och en annan som handlar om att bli bortgift.
Nåja, en positiv sidoeffekt med hela den här historian är att boken har blivit nyaktuell, på ett lite bakvänt sätt. Den är just nu helt slutsåld, men jag har hört ryktas om att det ska tryckas upp fler exemplar. Tills vidare finns den som e-bok. Fram till 1:a november finns den till och med att ladda ned gratis hos Rabén & Sjögren.
Jag läste i gårdagens DN att läsandet bland pojkar ökar. Glädjande nyheter, med tanke på att det 2008 och 2009 bara var 55 % av alla pojkar i åk 4-6 som läste varje vecka, att jämföra med drygt 76 % av flickorna. Idag läser 64 % av pojkarna och, fortfarande, 76 % av flickorna. Läsförståelse är helt centralt för att tillgodogöra sig kunskaper i alla andra ämnen, så visst är det bra att unga läser. Hoppas de fortsätter med det senare i livet också.
Man kan tänka att läsning enbart är en förströelse bland andra och att man lika gärna kan titta på filmer eller spela spel, men jag tror inte riktigt att det är så. Vi är så omgivna av information, ofta skriftlig sådan i olika former, att vi verkligen måste kunna tolka och se nyanser i texter. Jag tror inte att man kan öva upp den förmågan på annat sätt än att just läsa.
Själv lärde jag mig att läsa när jag var ca 5 år och jag har läst regelbundet och ofta sedan dess. Jag är tacksam över det. Utöver att jag kunde börja skolan som 6-åring och alltid har haft väldigt lätt för mig i skolan så har jag ju, framför allt, haft ett väldigt värdefullt och roligt intresse med mig. Jag har svårt att förstå hur man kan välja bort böckerna. Jag har andra intressen än böcker, men böckerna finns alltid där och jag kan inte tänka mig något annat. Vad gör man annat än läser när man sitter i ett väntrum, på en buss, på en strand eller bara vill varva ned innan man somnar? När jag ser folk sitta på tåget och bara titta ut så tycker jag faktiskt.. synd om dem. Så tråkigt det vore att inte läsa. Jag är aldrig ensam. Jag har aldrig tråkigt. Får jag en stund över för mig själv så njuter jag av en bok. Det är verkligen en fin guldkant som jag önskar att alla kunde få ha.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
