Glaskupan av Syvlia Plath är en drabbande och fint berättad historia om en ung kvinna som mitt i den stora kvinnliga frigörelsens tid drabbas av en djup depression. Betyg: 5 stora fat med löjrom av 5.
Glaskupan av Sylvia Plath
Esther Greenwood har vunnit en tävling i en tidning och befinner sig därför i New York. Hon får besöka tidningsredaktionen och gå på diverse events i deras regi, men framför allt får hon umgås med andra unga kvinnor som är där av samma anledning. Glaskupan inleds som en härlig skildring av liv, fest, flirtande, intrigerande och vänskap i ett tjejgäng på 60-talet. Esther och hennes nyfunna vänner är i precis den där omtumlande och fantastiska brytningstiden mellan ungdom och vuxenliv. För Esther finns det planer på skrivkurser och collegeliv, men just nu är hon i New York och får en försmak på livet som ung journalist med bjudningar, fotograferingar och allmän flärd på den dagliga agendan.
Under den här New York-resan, som skulle kunna ha varit en sådan härlig språngbräda till nästa äventyr så börjar dock Esthers tillvaro att krackelera. I små, små steg börjar det framgå att Esther inte alls mår bra. När hon är på en fest och blir misshandlad och antastad av en ytterst obehaglig man så rämnar allt. När hon några veckor senare är tillbaka i sitt flickrum får hon dessutom veta att hon inte har blivit antagen till den skrivkurs som hon räknat med att gå. Esther hamnar i en djup, allvarlig depression. Hon hamnar under en glaskupa, som hon själv upplever det. Hon sover inte, äter inte, tvättar sig inte, gör egentligen ingenting av det som förväntas av henne. Snart finns det bara en sak som upptar hennes tankar: att avsluta det här smärtsamma livet.
Det här var uppenbarligen en tid långt innan antidepressiva mediciner blev något som skrevs ut till var tionde person. För Esther består hjälpen inledningsvis av ett möte med en osympatisk psykiatriker som utsätter henne för elchocksbehandlingar, som beskrivs som så smärtsamma att det framstår tortyr. Sedan följer behandling på mentalsjukhus och medicinering med insulin(!).
Glaskupan är en insiktsfull och smärtsam bok om vägen ner i en depression. Sylvia Plath led själv, som så många andra, av denna sjukdom och gick också bort vid blott 31 års ålder. Med det i tankarna så förstår man att den här berättelsen är en väldigt äkta skildring av hur en depression kan personlighetsförändra och förgifta hela tillvaron för människor. Med vetskap om att författaren begick självmord så satt jag också på spänn under läsningen och undrade hur det egentligen skulle gå för Esther Greenwood. Ska hon få tillbaka hopp och liv och kunna ge sig ut i det där livet som New York-flickorna nosade på i bokens början? Jag tänker inte avslöja hur det går, men kan i alla fall säga att jag blev verkligt berörd av den här boken. Boken är fantastiskt fint skriven, med pricksäkra och snärtiga formuleringar, och det är oerhört fint att få läsa om en ung kvinna som försöker navigera och skapa frihet i ett 60-tal så fyllt med frigörelse och nytänkande. Sedan är naturligtvis skildringen av Esthers depression väldigt drabbande och jag önskar faktiskt att det fanns fler böcker som berättade såhär rakt på sak och direkt om psykisk ohälsa, särskilt depression, som så oerhört många lider av, men nästan ingen vill tala om.
Citerat ur Glaskupan
”Åsynen av all mat som var uppstaplad i de där köken gjorde mig vimmelkantig. Det var inte det att vi inte hade tillräckligt att äta hemma, det var bara det att min mormor alltid lagade ekonomistekar och prisbilliga köttfärslimpor och hade för vana att, i samma stund som man lyfte den första fulla gaffeln till munnen, säga: ”Jag hoppas du tycker om det där, det kostade fyrtioen cent halvkilot”, vilket alltid fick mig att känna mig som om jag på något vis åt småpengar istället för söndagsstek.”
Glaskupan av Sylvia Plath
Om Sylvia Plath och Glaskupan
Sylvia Plath (1932–1963) var en amerikansk författare. Hon skrev framför allt poesi, men gav också ut en roman, Glaskupan (The bell jar), som har kommit att bli en modern klassiker. Plath drabbades av återkommande depressioner från 20 års-åldern och behandlades med elchocker och psykoterapi, vilket också är erfarenheter som hon har skildrat i Glaskupan.
Originalets titel: The bell jar.
Översättare: Christina Liljencrantz.
Utgivningsår: 1963 (första amerikanska utgåvan), 1974 (första svenska utgåvan, Trevi), 2013 (den här pocketutgåvan, Bonnier pocket).
Antal sidor: 317.
ISBN: 978-91-7429-341-8.
Andras röster: Boktoka, Booksessed, Dagensbok.com.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).
Förlagets beskrivning
”År 1953 vinner 19-åriga Esther Greenwood en tävling där priset är en månads vistelse i New York i en damtidnings regi. Den unga flickan ser klarögt på den mondäna värld hon hamnar i och beskriver träffande de evenemang hon får bevista och de människor hon möter. Hemkomsten till det sommarvarma Boston blir en chock. Esther får veta att hon inte har kommit in på den författarkurs hon sökt till. Hon gör ett självmordsförsök och förs till mentalsjukhus. En lång kamp mellan hennes framgångsrika dagsljusjag och hennes ångestfyllda nattjag har börjat.
Glaskupan som bara i Sverige tryckt i över 100 000 exemplar, har blivit en hel generations kultbok. Den kom första gången på svenska 1974.”
Gruppen av Mary McCarthy är en bok som följer unga kvinnor som precis tagit examen från Vassar College i 30-talets New York. Det är en bok som verkligen ger detaljer kring vilka frågor som sysselsatte den tidens societetskvinnor. Betyg: 3 shoppingrundor på Macys av 5.
Gruppen av Mary McCarthy
Det är 30-talets New York när kvinnorna i ”Gruppen” tar examen från Vassar College. De är åtta kvinnor med liknande överklassbakgrunder och med liknande öden som väntar. Trots den fina utbildningen så ska de i första hand, med få undantag, bli fruar och mödrar. Kay är först ut. Redan innan examen står bröllopet. De kommande åren kommer de alla att träffa män, ha sin sexdebut och ta de krångliga vägar som krävdes för att skaffa preventivmedel. Flera av kvinnorna i ”Gruppen” skaffar barn, som de försöker att ta hand om enligt den tidens rön, d.v.s. genom att helt enkelt lämna bebisarna och låta dem ”vädra lungorna” för fullt mellan de schemalagda matningarna.
Det här är en väldigt detaljerad bok. Jag lyssnade på ljudboken och vet därför inte riktigt hur boken är uppdelad i kapitel eller liknande, men det är i alla fall långa, långa, långa lyssningar som avhandlar ett tema i taget. I vad som känns som timmar kan McCarthy berätta om konsten att passa ut och förvara ett pessar eller berätta om ett bråk som skickar en av kvinnorna till ett mentalsjukhus. Jag kan uppskatta att boken är så ingående. Det här är verkligen en bok som berättar detaljerat om frågor som sysselsatte kvinnor i den här positionen och vid den här tiden. Visst, jag tycker kanske att det blir lite väl långt ibland, men på något sätt är jag ändå glad över att ha fått den här inblicken i ett stycke kvinnohistoria som faktiskt har varit okänd för mig fram till nu.
När jag läser recensioner av den här boken så inser jag att Gruppen är skriven med ett visst mått ironi; att den driver med huvudpersonerna och gör sig lustig över deras instängda lilla värld, som liksom existerar parallellt med omvälvande händelser som depressionen och krigsutbrottet. Jag kan dock säga att jag inte upplevde Gruppen som en speciellt humoristisk berättelse på det sättet. Kanske spelar det in hur boken är uppläst. Det är Lo Kauppi som har läst in ljudboken och hon är naturligtvis fantastiskt på många sätt, men jag vet inte om jag riktigt överens med hennes uppläsning eller tycker att den träffar helt rätt i tonen i det här fallet. Hon har ett litet jagat och nästan upprört tonfall genom boken och det klipper faktiskt av humorn som jag antar hade kunnat anas enklare om man hade läst boken på egen hand. Jag önskar faktiskt att jag hade läst pappersboken istället för att lyssna på ljudboken. Om jag hade läst pappersboken hade jag dessutom kunnat ta del av förordet av Sara Danius, vilket alltså är något som har fallit bort i ljudboksutgåvan.
Gruppen av Mary McCarty
Om Mary McCarthy och om Gruppen
Mary McCarthy (1912 – 1989) var en amerikansk författare som själv tog examen från Vassar college, precis som huvudpersonerna i romanen Gruppen (The group) från 1963. Gruppen blev en oerhörd succé när den kom ut första gången och den låg på bestsellerlistan i flera år. McCarthy debuterade dock som författare redan 1942 och skrev sedan en lång rad böcker. Hon var också en politisk aktivist.
Originalets titel: The group (amerikanska).
Översättare: Amanda Svensson.
Uppläsare: Lo Kauppi.
Utgivningsår: 1963 (första amerikanska utgåvan, Harcourt, Brace & World), 1964 (första svenska utgåvan, i översättning av Harriet Alfons och Jadwiga P. Westrup, Bonnier), 2017 (den här nyutgåvan och nyöversättningen, Albert Bonniers förlag), 2017 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier Audio).
Antal sidor: 443 (ca 18 h lyssning).
ISBN: 9789100169442, 9789176514863.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).
Förlagets beskrivning
”1963 ansågs den chockerande frispråkig och såldes i miljonupplagor. Idag räknas Mary McCarthys klassiker Gruppen, om åtta nyexaminerade studiekamrater som möter ett hårdare liv i 1930-talets New York, som en milstolpe i den moderna litteraturen. En skamlöst underhållande och bitsk kollektivroman om det moderna livets villkor, konstant relevant.”
Det är 90-tal och Saga, som bor i Stockholm med sin feministiska ”hippiemamma”, har börjat på gymnasiet. I klassen blir hon snabbt vän med Pauline och genom Pauline kommer hon också i kontakt med ”Stockholms vackraste man”, Victor Schantz. Till en början förstår inte Saga vad Pauline menar, men sedan ser hon och efter det kan hon inte riktigt släppa Victor Schantz från tankarna. Saga och Victor börjar träffas, men från Victors håll handlar det mest om att höra av sig när det passar honom, som när han är sjuk och ber Saga handla åt honom och komma förbi. Och Saga handlar och kommer förbi.
Alltings början är en bok om 90-talets nöjesliv och krogvärld i Stockholm och en ung kvinna som lär sig att navigera i detta universum. Men trots att Saga snabbt knäcker koden och listar ut hur hon kommer in på krogen och får det hon vill ha, så är och förblir Victor Schantz lite av den döda vinkeln. Saga saknar inte förmåga till feministisk analys. Hon äger ordet och lyckas tidigt etablera sig som en vass skribent, men när det gäller Victor så kan hon inte resonera och stå emot. Han tar och hon ger.
Karolina Ramqvist har förmågan att skriva så att det känns som att läsa någons dagbok eller biografi; allt känns autentiskt och äkta. I det här fallet går det såklart också att se paralleller mellan Saga och Ramqvist själv, men just det är kanske inte så intressant att spekulera i. Däremot gillar jag hur Ramqvist berättar. Hennes språk är lätt och formuleringarna är vassa. Hon fastnar aldrig i trist namedropping, utan kan verkligen få fram miljöerna och tidsandan. Dessutom gör hon det utan att göra det på en nostalgikers romantiska sätt. När bokens Saga köper en mobiltelefon så skriver hon om det precis så som man kan tänka sig att situationen och händelsen var, inte som vi som redan har ägt tio mobiltelefoner ser på 90-talets telefoner. Varje liten detalj är med och sätter tonen.
Jag tyckte verkligen om den här boken. Min egen uppväxt var helt väsensskild från Sagas tonårstid i Stockholms medievärld, men jag kan ändå läsa och känna att allt är på pricken. Det är också sympatiskt att låta en så mångfacetterad och klok person som Saga få vara i huvudrollen. Hon är både en talang och karriärkvinna samtidigt som hon är en helt vanlig tjej som begår misstag. Hon tänker och analyserar och jag håller inte alltid med, men jag tycker om att läsa vad hon tänker och känner, för det är alltid uppfriskande och intressant.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa om en ung tjejs vuxenblivande i 90-talets medievärld och hennes eviga dragning till fel kille.
Betyg: 5 p-piller av 5.
Alltings början av Karolina Ramqvist
Om Karolina Ramqvist och Alltings början
Karolina Ramqvist (född 1976) är en svensk författare och journalist. Hon har bland annat bidragit med en text i den feministiska bestsellern Fittstim, där hon hängde ut artisten Ulf Lundell genom att publicera ett brev som hon har fått från honom och där han på ett väldigt nedlåtande sätt visar sitt missnöje över en recension. Hon twittrar på @Ramqvist.
”Saga minns mycket väl hur själva födelseögonblicket såg ut. Konstigt vore det annars. Varenda gång hon fyller år visar hennes mamma filmen från förlossningen. Det ögonblick där det lilla barn som blir Saga själv krystas ut.
Sagas mamma är konstnär och radikalfeminist. Hon lär Saga att det viktigaste av allt är att bli en stark och självständig kvinna som inte behöver någon man. Kort sagt, en sådan kvinna som Sagas mamma är. Och som dotter till en sådan får man också räkna med att klara sig på egen hand. Saga har längtat efter allt som vuxenlivet innebär. Hon vill ut i staden, erövra dagen och natten.
Första steget är gymnasiet på Södra Latin, nya vänskaper, café au lait, cigaretter och klubbar. Det är Stockholm, det är 90-tal, och Saga tar sig snabbt in i de inre kretsarna. Hon och hennes kompis Pauline lär känna de rätta människorna, får ligga, festa och vara fria. Det är nu allt ska hända och alla vill ha en ung tjej. Samtidigt plågas Saga av en gnagande känsla av leda. Och känslan av att hon borde GÖRA någonting. Som 40-talisterna gjorde vid Grupp 8:s stencileringsapparater och i demonstrationerna för fri abort och dagis. De hade mål och mening. Men vad blev över till kvinnorna i nästa generation? Hur blir man Kvinna?
Ur tomheten försöker Saga vaska fram en egen karta över vilka slag som finns kvar att utkämpa. Saga har länge spanat in Victor Schantz, Stockholms vackraste man. Han är äldre, han känner alla och alla vill framför allt känna honom. De inleder ett förhållande. Eller: hon får i alla fall ligga med honom. Han befaller och hon följer. Deras relation är hemlig, destruktiv, förnedrande. Ett förhållande som står i rak motsats till allt Saga fått lära sig att hon ska vara. Till allt det hon till synes är.
I Karolina Ramqvists nya roman får vi följa en ung kvinna genom ungdomens alla stadier, från de första stegen ut ur barndomen och fram till klivet in i ett självständigt vuxenliv. Det är skrivet med nerv och klarsynthet om en generation pressad mellan uttalade och outtalade krav och en känsla av övergivenhet.”
Inte med den eld jag har nu är det som kom att bli Bodil Malmstens näst sista dikt och efter den skulle det dröja över 20 år innan hon skrev Det här är hjärtat. Det här är hjärtat kom att bli en mycket personlig berättelse om att förlora en närstående, men i Inte med den eld jag har nu kretsar berättelsen kring ”en annan dam”, som det står i underrubriken till originalutgåvan från -93. Denna andra dam är Louise. När hennes föräldrar ”aldrig kom hem från brigaderna”, ”den blodiga gropen europa” så får hon bo hos sina morföräldrar. När det blir dags så berättar mormor om ”reglering”. Men om onani och sex och pessar går det inte riktigt att prata. Och inte om kusin Stig, den förlorade oskulden i Paris. Inte heller om ofrivillig barnlöshet.
Inte med den eld jag har nu är en smärtsam dikt om kärlek, sex, skam och barnlöshet. Och en berättelse om att längta efter någon som man inte kan få. Tills det en dag är för sent. Det är en känslofylld dikt och den är fylld med Bodil Malmstens typiska, perfekta formuleringar, som faktiskt inte sällan är roliga, mitt i allt det mörka. En riktigt fin dikt!
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en smärtsam dikt om olycklig kärlek, barnlöshet och att längta efter någon som man inte kan få.
Betyg: 4 sandstränder av 5.
Citerat ur Inte med den eld jag har nu
”Reglering
Sa mormor reglering
Såsom i en spegel trevlig
Så trevligt mormor – trevligt inte så trevligt jag blöder
Det droppar på foten mormor blodet mormor
Blod på foten mormor
Dropparna mormor
Jag är bara elva år
Blod i skorna
jungfru jungfru jungfru tro
blod är i jungfruns ena sko
Jag i exil hos mormor med morfar i skuggan och
Ingegärd Persson översiggiven i jungfrukammarn”
Samlade dikter av Bodil Malmsten
Om Bodil Malmsten och Inte med den eld jag har nu
Bodil Malmsten (1944-2016) var en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den första romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmstens blogg finns fortfarande på www.finistere.se och hennes twitterkonto hittas på på @BodilMalmsten.
Utgivningsår: 1993 (första svenska utgåvan, Bonniers), 2016 (den här samlingsvolymen, Albert Bonniers förlag).
Ingår i: Samlade dikter.
Antal sidor: 74.
ISBN: 91-0-055573-8, 9789100158187.
Köp boken hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med Det här är hjärtat, som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.
Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från Dvärgen Gustaf från 1977 till Inte med den eld jag har nu från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.
En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen Nefertiti i Berlin, som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.
Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.”
När jag läste Kerstin Thorvalls trilogi om Signe så visste jag inte till en början att de till stor del anses vara självbiografiska. Böckerna handlar alltså om Thorvalls mamma (som kallas för Hilma i böckerna) och Thorvall själv (som är bokens Signe). Böckerna skildrar en familj med knepiga relationer: mamman ”gifter upp sig” klassmässigt, men vad Hilma inte vet är att hennes blivande make är psykiskt sjuk och i maniska perioder blir våldsam och utövar sexuellt våld. När Hilma upptäcker detta (på sin egen bröllopsnatt) blir det ett trauma att bära resten av livet. Hon utvecklar en överbeskyddande attityd mot dottern och får en väldigt spänd inställning till sex. Naturligtvis vill hon skydda dottern och den värsta mardrömmen är att maken i ett av sina psykosliknande tillstånd ska förgripa sig på barnet. I den här skyddade och samtidigt spända och svårbegripliga världen växer alltså Signe upp. De två sista delarna i trilogin handlar främst om Signes förhållande till modern och hennes eget familjeliv. De här böckerna kom ut ganska många år efter Det mest förbjudna och jag kan tycka att de fördjupar och gör något mer av berättelsen än vad som hinns med i Det mest förbjudna, som faktiskt är en ganska kort roman (ca 200 sidor). Med det sagt så tycker jag fortfarande att det är en mycket intressant och välskriven bok, som fortfarande är väl värd att läsas.
I Det mest förbjudna är det en vuxen Signe som står i fokus. Här kallas hon Anna, men för mig är det uppenbart att Thorvall väver in sig själv i berättelsen och att det är samma person som Signe i Signe-trilogin. Under Annas uppväxt har förhoppningarna alltid varit att det ska bli ”lagom på Anna”: att de omåttliga och maniska sidorna hos fadern liksom skulle dämpas av moderns pryda inställning. Så blir det inte. Anna är kåt. Rätt och slätt. Hon träffar alkoholiserade män, yngre män, män som utnyttjar henne. Hon gifter sig, hon är otrogen, hon har engångsligg. Det här är sannerligen inte ett vanligt porträtt av en kvinna och just därför är det väldigt välkommet. Anna lever utanför normen, även i vår tid, och brottas med relationen med modern, skuldkänslor över att inte vara en god mor och med sitt begär hon inte kan tygla och som inte passar ihop med det att vara en ordentlig kvinna. Den snäva kvinnorollen. Jag tycker att det är en väldigt tänkvärd bok. Gripande på sitt sätt. Signe är en framgångsrik yrkeskvinna och försörjer flera av de män som hon lever med samtidigt som hon också är mamma till flera barn. Idag hade det varit något inspirerande. I den här boken överskuggas allt av en kåthet, som framställs som smutsig och destruktiv. Det väcker mycket frågor. Var hon ens en dålig mamma?
”Nästa morgon, innan jag gick hemifrån till något sorts uppdrag, jag har glömt var det var, skrev jag en lapp till barnen och la på köksbordet, där tekopparna fortfarande stod kvar. ”Förlåt mig”, skrev jag. ”Jag är vidrig. Men jag är så olycklig.”
På eftermiddagen när jag kom hem satt de vid samma bord igen och pratade. De log rart mot mig och den äldre sonnen reste sig, gick fram och kramade mig litet och sa: ”Vi tyckte att du behövde en grön tårta i dag” och flickan tog fram tårtan ur kylskåpet, kokade kaffe och alla behandlade mig som om jag var sjuk, i behov av hjälp och det var jag ju. Deras snällhet fick mig nästan att gråta. De dömde mig inte. De tyckte om mig ändå.
Men jag tyckte inte om mig.”
Så hjärtskärande. De snäva rollerna, som sagt. Normerna att förhålla sig till. Usch.
Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån är en novell som utspelar sig vid Sveriges sydspets. Det är sommar och två unga människor träffas. Den ena är i Smygehuk för att ta avsked från en döende mormor. Den andra är på semester. När de möts har den ena av dem en stark längtan efter närhet och den andra låter sig svepas med.
På 25 sidor lyckas Svensson fånga precis den där vemodiga och samtidigt darrande och förhoppningsfulla känslan som jag tänker mig att många i ca åldern 15-17 år drabbas av på sommaren. Känslan av att det är en sommar framför en, en sommar där allt ska hända, allt ska vända, allt ska bli annorlunda till den hägrande hösten. Det är en liten novell, full av bultande tonårslängtan och tonårsångest, en bländande fint formulerad berättelse om sökande efter närhet och att kasta sig mellan olika känslor.
Jag tycker den här novellen var riktigt bra och jag är väldigt sugen på att läsa mer av Amanda Svensson. Tur för mig att jag har en av hennes romaner väntandes i läsplattan!
När Liv Strömquist sommarpratade för ett par år sedan valde hon att ägna nästan hela programmet åt mens. Fantastiskt! Det är närmast svindlande att mens är fullständigt hemligt och nästan aldrig omnämns i vårt samhälle och i vår kultur. Att ha mens är ju liksom en erfarenhet som delas av halva jordens vuxna befolkning och ändå är det idag enbart förknippat med skam, smuts och att vara ofräsch. I Kunskapens frukt ägnas ca 40 sidor åt mens. Bland annat ges intressanta nedslag i hur mens har skildrats i kulturen genom historien, då det verkar som att mens snarast betraktades som lite mystiskt och gudomligt, och hur det kan komma sig att mens har den stämpel som det har idag.
”Det kvinnliga könsorganet” är dock mer än mens och Kunskapens frukt innehåller också fler serier på temat. Strömquist ifrågasätter bland annat varför vulvan (de yttre delarna av det kvinnliga könsorganet) inte längre avbildas i exempelvis moderna biologiböcker för grundskolan. Det verkar inte ens som att människor längre känner till att kvinnans könsorgan har yttre delar. När NASA skickade ut en plakett, med information om människan, ut i rymden, så avbildades kvinnan utan könsorgan. Med Strömquists pricksäkra humor landar plaketten hos utomjordingar, som avgör att människorna är så korkade att det inte är värt att ta kontakt med dem.
Åh, vad Strömquist är bra. Hon är fantastiskt duktig på att debattera feminism och hon hittar alltid roliga, angelägna och intressanta vinklingar. Feminism skulle kunna landa i komplicerade, akademiska och torra resonemang, men Strömquist väver istället in feminism i vardagsfrågor och populärkultur som vi alla kan relatera till. Hon kryddar också med roliga anekdoter och kalla fakta som ger tyngd åt resonemangen. Kanske köper jag inte exakt allt hon säger, men ingen kan, som Stömquist, väcka tankar. Jag lägger alltid ifrån mig hennes seriealbum med nya insikter och en lust att debattera
Kunskapens frukt är kanske hennes mest jordnära och minst politiska seriealbum. Det hoppas jag gör att exakt alla vågar sig på att läsa det, för det här är verkligen helt briljant, viktigt, intressant och roligt. Jag hoppas att boken är måsteläsning på alla högstadieskolor. Hoppas! Det är dags att alla lär sig mer om ”det kvinnliga könsorganet” och ifrågasätter de snäva könsrollerna.
I korthet
Rekommenderas för: ALLA! För alla kan behöva denna feministiska, roliga och tankeväckande seriealbum om ”det kvinnliga könsorganet”.
Betyg: 5 frukter av 5.
Om Liv Strömquist och Kunskapens frukt
Liv Strömquist (född 1978) är en svensk serietecknare och (podd)radiopersonlighet. I radio har hon hörts i t.ex. P3:s Tankesmedjan och hon medverkar både i podcasten En varg söker sin pod och Lilla drevet. Som serieskapare slog hon igenom 2005 med albumet Hundra procent fett och sedan dess har hon gett ut en rad hyllade seriealbum, vars centrala teman ofta är feminism. Flera av dem har tolkats på scenen, däribland Kunskapens frukt. Liv Strömquist har en hemsida.
Söta pojkar är bara på låtsas är en ungdomsroman som kom ut för något år sedan. Den bygger på författarens egna dagboksanteckningar, från slutet av 90-talet, vilket faktiskt märks. Det var snart tio år sedan jag själv var 16 år och lika gammal som huvudpersonen, Ella, men när jag läser boken känns berättelsen autentisk och trovärdig. Den är dessutom snyggt formgiven med randiga insidor av pärmarna, som om det vore ett skrivblock, och med en del tonåriga listor här och där mellan kapitlen (”Mina mål & löften”, ”Mina förebilder”…).
Ella är oskuld, men livet kretsar kring killar och tankar om att ha sex med någon. När hon väl träffar en kille blir inte första gången som hon hade tänkt sig och det dröjer dessutom bara några veckor innan förhållandet är över. Hon är dock snabbt på banan igen och flirtar, går på fester och testar gränserna. Killar och män passerar, men varför vill ingen vara tillsammans med henne på riktigt?
Jag vet inte vad jag hade tyckt om den här boken om jag hade läst den som 16-åring. Förmodligen hade jag inte känt igen mig ett dugg, utan mest tyckt att Ella var extrem, men nu, som vuxen, kan jag läsa den och verkligen uppskatta den. Jag tycker att författaren har lyckats ringa in det mörker och de tvära kast det kan innebära när man är tonåring. För tvära kast är det verkligen. I ena stunden kan hon bråka med sina föräldrar och vilja flytta hemifrån, men snart känns det skönt att de kan komma och hämta henne efter en misslyckad fest där hon har förlorat sin sovplats för att kompisen hon skulle sova hos har tagit hem ett ragg. I ena stunden kan hon vara ledsen och olyckligt kär, men i nästa kan hon av en händelse springa på någon av kärlekens kompisar och snart ligger hon och hånglar med honom istället. Jag tycker att känslan författaren förmedlar är intressant, för det är nog lite såhär bekräftelsesökande och jobbigt det kan vara att vara tonåring, men ibland kan jag tycka att det blir lite väl hastigt formulerat och lite väl många killar som passerar förbi. Jag förstår vad författaren vill förmedla, tror jag, men kanske kunde hon ha skurit ned lite på alla virriga fester där Ella springer från den ena killen till den andra och författaren knappt hinner uppehålla sig vid vilka känslor som snurrar innan kapitlet är slut.
Jag har ju varit minst sagt tveksam till att läsa höstens snackis, Femtio nyanser av honom, men det märks att den har gett stort avtryck och att den har inspirerat även andra förlag. Gilla böcker är nu aktuell med en samling erotiska noveller, riktade till unga. Titeln är Het, och bland författarna märks t.ex. Jessica Schiefauer, vars bok, Pojkarna, vann Augustpriset nu senast. Det känns ju lite creddigt, i och för sig. Åsa Anderberg Strollo, iniativtagare till boken, säger:
Jag tycker att man översköljs av sex och nakenhet i samhället, och nätet svämmar över av porr. Men samtidigt är det ett stort hyschhysch kring sex. Och det finns inte så mycket av lusten, passionen och glädjen. Jag tror att litteraturen har en väldigt viktig funktion för de unga där. Och det digitala formatet tillgängliggör förstås ännu mer, vilket känns extra roligt.
Det låter ju bra. Fast… samtidigt låter det motsägelsefullt. Jag har ju inte läst boken, och kommer inte göra det heller, men hur kan ännu en bok om sex minska allt tjat om sex? Ingen aning! Utan att ens ha läst någon av alla dessa porrböcker, som poppar upp på de mest olika förlag, kan jag säga att jag är less redan innan jag har testat. Ge mig en annan trend!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
