Etikett: Serier

  • Ja till Liv!: Liv Strömquists ABC

    Titeln Ja till Liv! ger omedelbara associationer till abortmotståndare, men om man börjar läsa Liv Strömquists knivskarpa seriealbum med förväntningar att den ska vara propaganda mot aborter, så kommer man att bli grymt besviken. Ja till Liv! är tvärtom en bok där Strömquists vänstersympatier och feministiska åsikter får ta stor plats och det är Arbetslinjen som står i fokus vid bokstaven A. Serien Arbetslinjen utspelar sig 1000 år framåt i tiden och handlar om ett märkligt fynd som man har gjort under utgrävningar av Peppes Bodega. Fyndet består av en tavla som kallas Arbetslinjen och det är ett verk som verkligen förbryllar forskarna, som för det första aldrig tidigare har hittat några tecken på att moderater kunnat producera någon form av kultur och som dessutom inte kan förstå vad Arbetslinjen egentligen gick ut på. Hur kunde man uppleva en arbetsbrist när det fanns så otroligt mycket att göra? Varför gav de mest behövda jobben sämst betalt? Varför trodde man att arbete gav en känsla av mening med livet, när man samtidigt var tvungen att kontrollera att alla verkligen sökte jobb?

    Det var länge sedan jag läste något så roligt och träffsäkert. Jag håller inte med Strömquist i alla hennes åsikter och det finns serier som jag bara tycker är plumpa, men som helhet är boken fantastisk. Varje mening sitter där den ska och bilderna är snygga och detaljrika. Inte sällan är bilderna kollage med inklistrade dumheter från tidningar och citat från andra medier. Den här ABC-boken är något av det bästa och mest tankeväckande jag har läst på på länge. En riktigt bra satir!

  • Så jävla normal

    Så jävla normal

    Så jävla normal är en samling med några av Nina Hemmingssons teckningar från åren mellan 2006 och 2009. På baksidan skriver Hemmingsson:

    Den här boken innehåller bilder och ord som kommer fram när jag är trött, ledsen eller arg och inte vet vad jag håller på med längre. Ibland är det bättre att gråta än att sova.

    När man öppnar boken inser man hur desperat och hur känslofyllt det måste ha varit när teckningarna kom till. Jag har knappast sett några bilder som innehåller så mycket mörker och ångest som somliga av bokens bilder. För mig blir det för mycket och många gånger helt obegripligt. Jag läser hellre någon av Hemmingssons serier, även om jag i och för sig måste säga att Hemmingsson är väldigt skicklig och i boken lyckas teckna mycket uttrycksfullt.

    Boken finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris.

  • Mina vackra ögon

    Mina vackra ögon

    Mina vackra ögon är en samling med enrutare, teckningar och serier av Nina Hemmingsson. Serierna i den här boken är framför allt Prinsessan & gemålen, som Hemmingsson tecknade när prinsessbröllopet var som mest på tapeten. Som alltid är det vasst och roligt, utan att för den sakens skull sakna en djupare innebörd. Hemmingsson är fenomenal på att driva med folks uppfattningar om manligt och kvinnligt, åldrande m.m. Bilderna i sig är uttrycksfulla, vilket inte minst visas i teckningarna, där bilderna ensamt berättar något och det alltså inte finns text.

    Jag tycker att boken här är riktigt snygg och bra och jag gillar titeln, som anspelar på de ögonlösa figurer som är lite av Hemmingssons signum.

    Boken finns bland annat hos Bokus och Adlibris.

  • Jag är din flickvän nu

    Jag är din flickvän nu

    Nina Hemmingssons serier är speciella, dels för att de är säreget ritade och dels för att de verkligen säger något – sättet att presentera feminism slår verkligen undan fötterna. Det här är inga gulliga tjejer, utan tjejer, som för det första är ögonlösa och därför ser direkt obehagliga ut(!) och dels kastar sig mellan alla möjliga känslor och tillstånd, även sådana som inte passar en kvinna eller som man inte får prata om: kompakt ångest, aggressivitet, kåthet, ensamhet, snuskighet… Det är absolut min typ av humor, men det fina med Hemmingsson är att det alltid finns något mer. Många gånger fastnar skrattet i halsen, samtidigt som jag på nästa sida inte kan låta bli att skratta när allting egentligen är djupt tragiskt. Det finns värme och humor blandat med klockrena betraktelser kring vad som är socialt accepterat och hur man får vara och inte vara som kvinna.

    I serien finns både Hemmingssons enrutare, som kanske känns igen från Aftonbladet, men också en del längre serier. En av mina favoriter är Jag var ihop med en buddhist, där huvudpersonen träffar en ny efter några år av depression:

    Vi var så attraherade av varann att det kändes farligt. Känslorna vi fick för varann kan delvis förklaras med att jag just slutat äta psykofarmaka som tidigare effektivt tagit bort all sexuell lust, och att han levt i kloster-celibat. Men det räcker inte, det var magiskt.

    Det är så dråpligt på något sätt. Och så slutar det med ett krossat hjärta.

    Det finns mycket annat bra också, fast jag måste nog ändå säga att den är lite ojämn. En del grejer är helt obegripligt. De bra serierna är dock i klar majoritet och väger upp och allt som allt måste jag säga att det är en riktigt bra samling. Läs!

    Den finns hos t.ex. Adlibris och Bokus.

  • Family living: den ostädade sanningen

    Family living: den ostädade sanningen

    Jag snubblade över Facebookgruppen Family living – the true story för något år sedan och tyckte att den var himla skön. I gruppen har medlemmarna laddat upp ärliga och roliga bilder från sina hem och sitt familjeliv. Vad jag inte visste då, var att gruppen är ett initiativ av författaren Lotta Sjöberg, som också inspirerats av den till serien Family living: den ostädade sanningen. Boken är ett tecknat koncentrat av det kärleksfulla stök som gruppen förmedlar. Jag tycker om boken från inledningen och framåt:

    Den här boken hade aldrig kommit till om jag hade städat bort min tid.

    Boken handlar om en familj som växt ur sin lilla sardinburk till tvåa och längtar efter ett hus. Istället för Drömhuset är det dock till ett renoveringsobjekt som de styr det gigantiska flyttlasset. Boken skildrat sedan det så kallade ”livspusslet” i roliga och, för småbarnfamiljen säkert träffande, rutor. Jag skrattade högt när jag läste boken. Oslagbart bra!

    Ur boken:

    Boken finns bl.a. hos Bokus och Adlibris.

  • Vi håller på med en viktig grej

    Vi håller på med en viktig grej

    Jag gillar verkligen uppväxtskildringar, men då jag är född i slutet av 80-talet har jag fram till nu aldrig kommit över någon uppväxtskildring som kan pricka in tidstypiska detaljer som jag själv kan känna igen från min uppväxt. De flesta uppväxtskildringar (som den nyligt utlästa Radhusdisco) vinner istället igenkänningspoäng hos de som kan känna igen sig i 70- eller 80-talet. Sara Hanssons serie Vi håller på med en viktig grej, fångar dock en mängd detaljer från 90-talet: Spice girls, magtröjor, hårmascara, bästa vänner-halsband, Happy meal på McDonalds, Buffaloskor, nötkräm… Det är kul! Men boken är framför allt bra för att den så snyggt sätter  fingret på hur det kan vara att gå i femman och ha en bästis, att älska Spice girls och att ha skilda föräldrar.

    Berättelsen är självbiografisk och handlar om när Sara upptäcker Spice girls och i och med det får sin nya bästis: Rebbe i 6B. I träffsäkra bildrutor dansar Sara och Rebbe till Spice Girls, busringer, försöker göra revolt mot sina föräldrar och blir mörkrädda när de är ensamma hemma. Jag gillar det här! Boken får mig att kastas tillbaka till mellanstadiet och vad som kändes viktigt då. Extra plus för att den är så snyggt ritad och för att Sara och Rebbe ser ut som helt vanliga tjejer och inte är toksmala och tillfixade.

  • Inte så juligt, egentligen

    Har ni sett att SVT i år har en ”vuxenjulkalender” med bl.a. Nina Hemmingssons figurer? Den heter Rim & reson och är inte särskilt julig… Men såklart precis så träffsäker som man kan vänta sig. Jan Stenmark är också med och han är en av få serietecknare som jag faktiskt äger en bok av. 🙂

    Idag har jag för övrigt varit på bibblan och hämtat hem några av Nina Hemmingssons böcker. Jag hade tänkt låna dem för länge sedan, men då lyckades jag pricka in just en av de få dagar då biblioteket hade stängt.. :/

  • Tematrio: Serier

    Den här veckan handlar Tematrio om serier: Berätta om tre serier/grafiska noveller eller romaner som du gillar! Temat är lite komiskt, för jag läser sällan serier (åtminstone inte så mycket mer än de strippar som finns i DN), men förra söndagen blev jag plötsligt väldigt intresserad av att låna hem något av Nina Hemmingsson (jag har gillat det jag har läst av henne, men har inte läst någon hel roman), särskilt Jag är din flickvän nu, som jag har hört mycket bra om, och att även låna hem Ja till Liv, som också har fått fin kritik, av Liv Strömqvist. Vad hände? Jo, biblioteket hade helgstängt…

    Jag har faktiskt inte läst så mycket i den här genren. Jag får väl nämna det jag har läst. 😉 Anna-Karin Elde är i alla fall en favorit. I hennes bok Elde x 3 finns tre av hennes böcker samlade, men det är inte precis romaner, utan de flesta fristående bilder som pricksäkert säger något om hur det skulle kunna vara att vara kvinna idag. Jag gillar också Jesper Walderstens enrutare som jag bland annat har läst i samlingen Tack för senast din djävel!

    Den enda grafiska roman som jag har läst är Fröken Livrädd & kärleken av Joanna Rubin Dranger. En gullig bok! Jag vet inte alls varför den inte gav mersmak (det var länge sedan jag läste den).

    Dags att göra återbesök på biblioteket tror jag…

  • Är Tintin den som ska få mig att inte glömma min franska?

    Är Tintin den som ska få mig att inte glömma min franska?

    Imorgon har Steven Spielbergs och Peter Jacksons animerade version av Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet premiär. Jag är faktiskt sugen på att se den. Egentligen har jag inte läst Tintinalbumen, utan faktiskt bara kommit i kontakt med Tintin genom den tecknade TV-serien. Kanske borde jag även läsa Hergés serier med Tintin. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt läsa något franskt för att hålla igång franskan. Det här kanske är min chans att ta mig igenom något på franska. 😉