Stieg Larssons populära Millenniumböcker kommer nu ut i serieform, med manus av den brittiska författaren Denise Mina. Skojigt! Jag blev inte precis imponerad av böckerna, ärligt talat, men jag fascineras över vilken spridning de har fått och att de bara fortsätter att komma i nya former…
Tycker ni att tecknarna har lyckats fånga Lisbeth Salander? 🙂
Jag har roat mig med att läsa en del Nanna Johansson den senaste tiden och näst på tur är hennes senaste, Välkommen till din psykos. Ska bli spännande att läsa! Har även lånat hem en till titel av Liv Strömquist, 100 procent fett, och fått Bodil Malmstens senaste. Malmstenboken är nog inte som hennes tidigare verk. Den här handlar om att skriva, men jag tror att jag kommer att känna igen hennes pricksäkra uttryck och personliga stil i det hon skriver. Ser fram emot den!
Det här är ingen ny nyhet, men jag har missat att berätta om den på bloggen. Det är garanterat fler än jag som har fastnat för Engelsforstrilogin. För min del måste jag säga att jag tycker att det är några av de bästa böcker som skrivits i ungdomsgenren och fantasygenren. Greppet att låta en fantasyberättelse utspela sig i en svensk bruksort är genial och karaktärerna i boken är lysande porträtterade. Nu längtar jag såklart efter tredje delen i trilogin, Nyckeln, som utkommer nästa år (de tidigare delarna är Cirkeln och Eld).
Men! Man behöver faktiskt inte vänta längre än till 2:a april 2013 innan nästa Engelsforsbok kommer ut. Då kommer nämligen spinoffen Berättelser från Engelsfors, där författarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har samarbetat med serietecknarnarna Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam och gjort ett seriealbum med åtta nya berättelser från Engelsfors.
Kanske gör boken att några nya får upp ögonen för Engelsforstrilogin, men boken blir nog mest godis för oss som redan är fans. Det utlovas både ledtrådar till vad som ska komma, hemligheter från det förflutna och gamla berättelser ur nytt perspektiv.. 🙂
Jippi!
Det är ju inte ett boksläpp, men ändå en efterlängtad nyhet: Liv Strömquist har släppt en kalender med namnet Månadens moderat. Strömquist är vass och rolig. Jag hoppas att hon kommer ut med något nytt seriealbum snart och så länge tipsar jag alla om Ja till Liv!. Det är en av årets bästa böcker, om du frågar mig (och med årets menar jag böcker som jag har läst i år).
Nanna Johanssons uppföljare till seriealbumet Fulheten fortsätter att vrida och vända på kvinno- och mansrollen och den här gången tycker jag att hon träffar ännu mer rätt än i sin tidigare bok. Okej, jag uppskattar inte allt, Johansson saknar på gott och ont hämningar, men det finns material i boken som väger upp och gör det här till en självklar favorit.Man skrattar och blir arg om vartannat. Den innehåller så mycket dumhet, egoism och absurditeter att man börjar undra vad det är för värld vi lever i. Jag tycker verkligen att Johansson med den här boken lyckas sätta fingret på något viktigt i debatten om feminism.
Boken har en bra blandning av serier och enrutare och faktiskt även lite foto. En av de absolut mest träffande är serien ”Alla gubbar har inte kuk”, där Johansson pekar ut fyra obehagliga kvinnor: ”Hon som buntar ihop alla kvinnor”, ”Hon som hatar yngre kvinnor”, ”Hon som hatar män” och, mest tragikomiskt, ”Hon som hatar kvinnor”. ”Hon som hatar kvinnor” har ingen bild, utan är illustrerad med texten ”Tacka upphovsrätten för att det inte sitter ett foto på Nyamko Sabuni här.”. Nanna Johansson är orädd, vass och helt briljant. Måste läsas!
Du hittar boken hos t.ex. Adlibris och Bokus. Några andra som har skrivit om boken är Bokhora, Boktipsaren och Serierecensioner.
För något år sedan läste jag en sådan tankeväckande artikel i det franska livsstilsmagasinet Marie-Claire. Artikeln innehåll riktiga siffror och statistik på hur kvinnor står utanför i samhället och på många sätt befinner sig i utsatta situationer. Det som gjorde artikeln speciell var att man hade valt att byta ut ”kvinna” mot ”man” i texten och att man hade arrangerat och manipulerat alla foton till att föreställa män i fattigdom och utsatthet. Det förstärkte verkligen det absurda.
I Fulheten utforskar Nanna Johansson samma sak, men i serieform. Det är skruvat (ibland lite väl skruvat/äckligt/fult för min smak) och tillspetsat, men också intressant och roligt. Hur vore det om alla smurfar, utom en, vore smurfor? Hur vore det om My little Ponys kräktes, pissade och var allmänt äckliga (eller hade en jättekuk?)? Hur vore det om män sa saker i stil med ”Man vill inte visa för mycket hud… Man vill ju att kvinnorna ska ha nåt att fantasiera om.”? Bland de roligaste är hennes bilder av stereotyper som uttalar sig om feminism: t.ex. en en gorilla som säger: ”Amen säg nån sport då som tjejer är bättre på!” och en flinande tjej som säger ”Jag är inte feminist, jag tycker ju om killar!”.
Fulheten är på många sätt både briljant och för mycket. För mycket, som ju dessutom är något som tjejer sällan tillåts vara, vilket är intressant i sig.. Jag kommer att läsa mer av Nanna Johansson.
Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris. Några andra som har skrivit om Fulheten: Bokhora, Tidningen Kulturen och Tekoppens tankar.
Jag har köat en massa seriealbum på biblioteket. Av någon anledning är det sällan kö på de böcker jag lånar på universitetsbiblioteket, men serier verkar vara ett undantag. Och det bådar väl gott, eller hur? Att de är så populära menar jag. Nu har jag hur som helst fått hem nytt (för mig, alltså!) av Strömquist: Einstens fru. Ser fram emot jättemycket! Och så Mig blir du snart kär i. Den ska också bli spännande. 🙂
Igår var jag på bokcirkelträff med Picket & pocket. Vi hade en liten specialträff i somras, då var och en pratade om någon av sommarens lästa böcker, men förutom denna så var det faktiskt länge sedan jag gick på bokklubbsmöte. Jag missade nämligen juniträffen. Det kändes kul att ses igen och det var intressant att diskutera Konsten att tala med en änkling. Det var ingen som hade något direkt negativt att säga om boken, men ändå var det nog jag som gav den högst betyg…
Till nästa gång bestämde vi oss för att läsa En halv gul sol, som med sina 682 sidor har stått onödigt länge i min bokhylla och väntat. Det kanske var lika bra att få en spark baken, så att jag kommer igång med den någon gång. Jag är egentligen ganska så säker på att jag missar nästa träff, men jag kommer att läsa boken ändå. Någon gång måste det ju bli gjort. 😉 Jag har faktiskt bara hört lovord om Adichies roman som utspelar sig under Biafrakriget, så själva läsupplevelsen i sig skrämmer mig inte precis. Mer undrar jag när jag ska ha tid att läsa..
Några andra böcker som har anlänt nyligt är Nanna Johanssons seriealbum Fulheten (med en jätteful framsida; bara en sådan sak) och e-boken Doktor Kessners hemliget, som beskrivs som en ”klassisk äventyrsroman i modern tappning” av förlaget. Det ska bli roligt att läsa båda två. Fulheten passar extra bra eftersom Nanna Johanssons teckningar ställs ut på Bildmuseet i höst (14 oktober – 2 december). Den utställningen vill jag absolut se!
Hetero i Hägersten är ett sött litet seriealbum av Sofia Olsson. Handlingen kretsar kring ett par som precis har återvänt till Stockholm efter att ha bott i Malmö under en period. De flyttar runt, runt i olika andra hands-lösningar tills de köper sig en bostadsrätt i Hägersten, där alla, till deras förvåning, tycks vara runt 30 och jobba med media.
Det finns mycket som jag ler åt i boken, för den lyckas träffa väldigt rätt i sin skildring av vardagen idag. Den driver också på ett roligt sätt med Stockholmare och den där ständiga ivern efter att vara lagom speciell. Att råka betala för någon annans tacomiddag på ICA är så pinsamt att det inte går att gå tillbaka och rätta till felet. Att åka på semester till Ukraina är lagom eftersom det ligger någonstans mitt emellan att åka till svenniga Thailand och att åka till ställen i stil med Tchad… Jag skrattar också gott åt morgontrötthet, flyttkaos och att irritera sig över varandras egenheter.
En hel del rutor säger mig inte så mycket, men det som är bra väger upp. Det här är en fin bok om livet runt 25-30. Den roade mig!
