Etikett: Sekter

  • Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

    Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

    Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk är en rejäl tegelsten om sektledaren Josef Frank och om 1700-talets Europa.

    Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk kan vara den tjockaste boken jag läst: 1 057 sidor som lustigt nog har en paginering som löper som en nedräkning. Även titeln är otroligt lång: Jakobsböckerna eller Den väldiga färden över sju gränser, fem språk och tre stora religioner, de små ej att förglömma. Berättad av de döda, medelst en av författarinnan utarbetad metod för konjekturer, berikad av ett överdådigt urval böcker, därtill understödd av fantasien, vilken utgör naturens största gåva till människan. För kloka till stöd för minnet, för patrioter till besinning, lekmän till studium, melankoliker till förströelse.

    Boken följer Jakob Frank, som ser sig själv som en frälsare. Det är 1700-tal och med sin enorma karisma lyckas han skaffa sig trogna följare. Han blir en sektledare, helt enkelt, och han leder sitt folk från land till land undan förföljelse. Han vältrar sig också i rikedom och ser till att omge sig av utvalda, unga kvinnor (och pojkar) att utnyttja sexuellt. Boken berättas till stor del av de människor som följer Jakob Frank och som har anslutit sig till hans idéer.

    Visst finns det något spännande, i brist på bättre ord, med sekter. Hur uppstår de? Vem leder dem? Vad händer med dem med tiden? Vilka är människorna som ansluter sig? Så jo, visst är den intressant. Boken ger också en fin historielektion där författaren lyckas trycka in mängder av aspekter av livet och kulturella referenser från den här tiden. För mig blev det verkligen en historielektion. Jag förstod först långt in i boken att Jakob Frank har en verklig person som förlaga och att ”frankismen” också funnits på riktigt.

    Kanske hade jag inte tillräckligt med bakgrundskunskaper för att fullt ut ta till mig den här boken. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför just Jakobsböckerna betraktas som ett sådant mästerverk och som en sådan otrolig berättelse. Jag ångrar inte att jag har läst den; Det har varit ett kul projekt att ha igång parallellt med annan läsning, men det mest träffande man kan säga är att den är alldeles för lång. Alldeles, alldeles för lång. Och alldeles säkert är det så att nästan allt flyger över huvudet. Den här boken kommer knappast lämna några större avtryck hos mig.

    Vill du läsa något av nobelpristagaren Olga Tokarczuk skulle jag hellre rekommendera Styr din plog över de dödas ben, som var en verklig läsupplevelse för mig, lite av en polsk Torgny Lindgren-berättelse på något sätt: lekfull, överraskande, rolig, intelligent. Jakobsböckerna är mer pretto och mastig, ingenting för den som vill koppla av med en bok.

    Jakobsböckerna

    Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

    Polsk titel: Ksiegi Jakubowe.
    Översättare: Jan Henrik Swahn.
    Förlag: 2019 (Albert Bonniers förlag).
    ISBN: 9789100182717.

    Olga Tokarczuk

    Olga Tokarczuk (född 1962) är en polsk, nobelprisbelönad författare.

  • Flickorna

    Flickorna

    Flickorna av Emma Cline är en fascinerande bok, inspirerad av sekten kring Charles Manson. Jag tyckte nog att det blev lite för mycket: för mycket smuts, övergrepp, detaljer, men visst är det en intressant bok! Betyg: 3 surt luktande tonårstjejer av 5.

    Flickorna av Emma Cline blev en riktig snackis här om året och fick fin kritik. Det är lätt att förstå att den väckte mycket uppmärksamhet när den kom. Boken är baserad på verkliga händelser i och med att den är inspirerad av sekten kring Charles Manson, och vad är egentligen mer säljande nu för tiden än mord, tonårstjejer, sexuella övergrepp och sekter? Eller har jag fel?

    Det här är dock ingen ”true crime”-berättelse som grottar ned sig i detaljer kring Charles Manson och ”Mansonfamiljen”, Mansons anhängare som han förmådde att begå flera brutala mord. Däremot är det en fascinerande berättelse om en vilsen tonårstjej som dras in i en sektliknande tillvaro. Visst finns parallellerna och likheterna med verkligheten på plats, men det är inte det som är grejen.

    I huvudrollen finns fjortonåriga Evie som driver runt vind för våg eftersom båda hennes föräldrar är upptagna med sina nya respektive partners. Att tappa de fasta punkterna i tillvaron i en sådan känslig tid i livet kan säkert vara förödande för vem om helst. För Evie blir det en väg till ett gäng spännande, unga kvinnor som visar sig bo på en gård tillsammans med deras ledare, Russell. Allt är smutsigt och rått, alla följer Russell och hans idéer om hur de ska ha det, inte minst vad gäller deras sexliv. För Evie är det kanske inte i första hand Russell som lockar, utan snarare en av hans kvinnor, Suzanne, som Evie på ett udda sätt ser upp till. Oavsett vilket så leds hon in i den här kontrollerade världen och rakt ned i något farligt.

    Det är spännande och fascinerande. Författaren lyckas på en intressant sätt skildra den unga Evies väg ner i detta destruktiva, och hon skriver gripande om Evies utanförskap, vilsenhet och ensamhet. Samtidigt tycker jag att det blir alleles för mycket, för mycket detaljer, för mycket råhet, för mycket smuts, och trots att jag egentligen tror att författaren har skrivit en insiktsfull skildring av vilset tonårsliv, och hur enkelt det kan vara att ledas fel, så har jag jättesvårt att ta till mig av det här, kanske för att jag (som tur är) inte kan relatera till det här över huvud taget. Jag läste mest och skakade på huvudet, men det säger kanske mer om mig än om den här boken.

    Flickorna av Emma Cline
    Flickorna av Emma Cline

    Originalets titel: The girls (amerikanska).
    Översättare: Erik MacQueen.
    Uppläsare: My Holmsten.
    Utgivningsår: 2016 (första amerikanska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Natur och kultur), 2016 (den här ljudboksversionen, A nice noise).
    Antal sidor: 330 (ca 11 h lyssning).
    ISBN: 9789127142589, 9789188315731, 9789188315724.
    Andra läsare: Litteaturkvalster & småtankar,Sacrebleu.

    »Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«

    Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.

    I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.

    Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

    (förlagets beskrivning)

    Emma Cline

    Emma Cline (född 1989) är en amerikansk författare, känd för sin succédebut Flickorna (The girls). Emma Cline har en hemsida.

  • Sekten: En sann historia

    Sekten: En sann historia

    Den ena flickan i det tio månader gamla tvillingparet får glassplitter i ögat och verkar inte kunna bli hjälpt av sjukvården. Istället söker sig föräldrarna till en healer, som lovar att hjälpa dem. Det är så det går till när hela familjen blir indragen i en sekt med healern som sektledare. Åren går och sektledaren utövar maktmissbruk och hjärntvättar alla familjemedlemmarna. Till slut är hela familjen splittrad och när mamman lyckas dra sig ur startar en omständlig vårdnadstvist.

    Enligt bokens titel är det här en sann historia och den berättas också mycket trovärdigt. Det är en gripande och upprörande historia om en familj som söndras efter att ha sökt hjälp via alternativa vägar. Vad jag kan ogilla i den här boken är att den har en sådan dokumentär karaktär utan att följas upp med ett efterord eller liknande som berättar hur mycket som är sant och vad som hände sedan. Kanske hade den varit ännu bättre om den istället hade berättats som en helt skönlitterär bok istället för att låta delar av den bestå av skrivelser och annat som tar fokus från huvudpersonerna och deras känslor i den svåra situationen som de befinner sig i.

    Vad man än tycker om den saken är det här ofrånkomligen en mycket bra bok, där Pohl som vanligt använder sitt underbara språk väl för att berätta en svår historia.