Daniel ska hälsa på sin enäggstvilling Max, som bor på det som Daniel tror är ett privat vårdhem för psykiskt sjuka. Väl där vill Max att de tillfälligt ska byta plats, så att han kan ta sig ut från området och göra några skumraskaffärer som brådskar. Daniel är inte så pigg på idén, men blir inlurad i arrangemanget och finner sig efter ett par dagar övergiven av brodern. Nu tror alla, både boende och personal, att han är Max.
Det så kallade vilohemmet visar sig heller inte vara ett vilohem, utan ett stort forskningsprojekt, där dömda förbrytare med psykopatisk läggning hålls fångna och ingår i forskning för att försöka göra dem friska. Plötsligt är hemmet inte längre en trevlig plats, utan skrämmande och farlig, och det verkar vara en omöjlighet att komma därifrån.
När jag läste den här boken svängde jag lite fram och tillbaka i min åsikt om den. Först och främst var jag inte så peppad på att läsa den eftersom min mamma redan hade påbörjat den och inte ens tyckt att den var värd att avsluta. När jag började läsa slogs jag av att mycket i den känns sökt och konstruerat. Bara en sådan sak som att boken handlar om tvillingar som skiljts åt i barndomen och gått åt olika håll, känns som en saga. Efterhand så drogs jag dock med i berättelsen. När jag hade släppt det irriterande kring att Daniel helt enkelt inte åker därifrån eller att personalen på stället inte kollar upp enkla saker i stil med data från folkbokföringen, för att konstatera att Max har en tvilling, så kunde jag faktiskt tycka att boken var riktigt spännande. När ca 100 sidor återstod hade jag egentligen tänkt släcka läslampan för kvällen, men kunde plötsligt inte sluta läsa, för att den var så kittlande och jag ville veta hur allt hängde ihop. Det är sällan jag sträckläser en bok, men Himmelsdalen är en ovanligt skrämmande spänningsroman.
Egentligen tror jag att största felet med den här boken var min egen inställning. Man måste redan från börja läsa den som en science fiction och inte försöka se den som en vanlig roman, så att säga. Det här är en skruvad och knasig bok, särskilt ballar den ur mot slutet, men om man köper grejen och tänker bort att allt faktiskt är orealistiskt och överdrivet så är boken riktigt spännande.
Jag har testat att läsa e-noveller på telefonen och först ut blev Korsvägen av Anna Kerubi. Det var dock först när jag hade börjat läsa denna fantasynovell som jag förstod att det inte är en vanlig novell utan del 1 i en s.k. avsnittsroman. I princip är det alltså första delen/kapitlet i serien Karma boulevard. Varför man väljer att dela upp boken i små snuttar vet jag inte, men förlaget har bl.a. en app där man kan välja e-böcker efter lästid, så det kanske finns en tanke att man som läsare ska veta ungefär hur lång tid varje kapitel kommer att kräva. Korsvägen kräver ca 20 minuters lästid och övriga delar i serien är ungefär lika långa.
Boken är en fantasyberättelse som kretsar kring Motorvägen. Motorvägen är lite av en portal, som är svår att nå. Det sägs att den finns i korsvägar och att man kan komma dit med hjälp av en Pendel. Jag tycker att det är lite kul att något så vardagligt som en motorväg har lånat sitt namn till ett fenomen i den här boken.
Får se om jag läser övriga delar och ser hur berättelsen utvecklar sig. Det är svårt att uttala sig om en bok efter att bara ha läst ett kapitel.
Metro 2033 utspelar sig i ett postapokalyptiskt Mosvka år 2033. Människorna har tagit sin tillflykt till metron, som faktiskt är byggd för att motstå en kärnvapenattack. Det har inte gått särskilt lång tid (ca 20 år) sedan människorna flydde från jordytan, men ändå tycks människorna ha glömt det mesta från det civiliserade livet och istället för att kämpa tillsammans för sin överlevnad pågår det mest av allt konflikter mellan olika grupperingar. Här trängs olika religioner och politiska uppfattningar med varandra och människorna är aldrig riktigt säkra när de vandrar omkring utanför stationerna. Patroner till vapnen är hårdvaluta och det enda man använder som betalningsmedel.
En av metrons invånare är Artiom som bor på en station som hotas av hot uppifrån. Varelser som kallas för ”de svarta”, tränger sig ner och hotar stationens befolkning. Artiom får veta att han är utvald och har ett viktigt uppdrag som han också hoppas ska kunna rädda dem undan alla faror från muterade varelser på jordytan. Han ger sig så iväg på en farlig vandring. I 300 sidor, som känns lite som en prolog(!), vandrar han omkring tills han till slut får sitt uppdrag.
Boken hade gott kunnat kortas ned flera hundra sidor om ni frågar mig. Jag tycker tyvärr att det är alldeles för långa transportsträckor i boken och alldeles för lite intressant handling. Framför allt saknar jag psykologi och människor i berättelsen. Författaren har sparat in på att måla upp intressanta karaktärer och Artiom och de andra är bara namn på personer som författaren använder för att kunna visa upp de miljöer som han har fantiserat ihop. Det känns inte som att man lär känna dem och därför engagerar inte boken.
Bokens idé är det dock inget fel på och jag fascineras över den värld som författaren har hittat på och som han också detaljerat beskriver genom en karta i boken.
Jag läste boken i en av de bokcirklar som jag är med i och av oss deltagare var det ingen som tyckte att den var värd mer än ett medelbetyg. Både Nobelprisprojektet, Hundöra och Med näsan i en bok, som också är bokcirkeldeltagare, har bloggat om boken. Med näsan i en bok skriver bland annat att storyn inte känns särskilt trovärdig, vilket jag absolut håller med om. Att människorna på jorden har förvandlats till två meter höga monster av att utsättas för strålning känns lite som… sci-fi när den är som sämst. Det är ju liksom inte så det går till…
Vägen till Umbria I är första delen av första boken i fantasy/sci-fi-serien Vid cirkelns slut. Handlingen börjar direkt och man kastas omedelbart in i en historia som författaren själv kallar för en gåta, där ledtrådar delas ut till läsaren lite eftersom. Han har rätt i att det är gåtfullt. Faktiskt är det svårt att hänga med om man inte är skärpt medan man läser. Handlingen utspelar sig i olika dimensioner, både en drömverklighet och i vår ”verklighet”, och kretsar kring flera olika karaktärer med speciella förmågor och uppdrag. De har en koppling till Umbria och letar efter varandra, men det ges inga definitiva svar på hur det hänger ihop, vad Umbria är för något och vad som kommer att komma härnäst.
Det är spännande och originellt. Jag hade inte helt lätt att se samband och förstå hur allt hänger ihop, men jag fascineras verkligen av Ullströms fantasi och kreativitet. Jag är en ovan fantasyläsare och har just inte läst något i genren förutom Harry Potter och Sagan om ringen, så för mig var det en fascinerande och annorlunda bok. Del II kommer ut senare i år.
Den här boken, som från början skrevs som en protest mot nazismen, utspelar sig i ett framtidssamhälle, där precis allt är övervakat av staten och den enskilda människan bara är en undersåte till staten och inte har något eget värde. I alla hus finns ”polisögon” och ”polisöron”, som lyssnar och ser allt som händer. Ingenting är hemligt och minsta fel man gör kan innebära att man blir straffad.
Det enda som invånarna kan hålla för sig själva är sina tankar. När bokens huvudperson, Leo Kall, uppfinner en ny drog blir det snart ändring på detta. Med den nya drogen, ”Kallocain”, tvingas den som får substansen kan tala sanning, att öppna sig och berättar allt de tänker och funderar på. Snart börjar alltså även tankarna att övervakas.
I staten finns det människor som längtar efter något annat och mer mänskligt än denna vidriga värld de lever i. Det finns de som längtar efter frihet. Dessa människor anses farliga för samhället och med Kallocainets hjälp kan snart deras farliga tankar dömas som vilket brott som helst.
Det här är väldigt bra, men skrämmande bok. Man får många nya tankar när man har läst den och den är ingen bok som man bara lämnar ifrån sig. Jag tror den kräver en del eftertanke. Mest fascinerande med boken tycker jag ändå är att den faktiskt är skriven som en protest mot nazismen. Modigt!
Människan har förstört jorden med sina miljöfarliga utsläpp och hänsynslösa liv. Nu lever människan istället under mars jord och försöker att göra planeten beboelig.
Nicholas är en av planetens invånare. Han är en skicklig rymdpilot som lever väldigt fredligt tillsammans med sin fru och son, men Nicholas är på ett sätt farlig eftersom han sitter inne med kunskaper om jorden som regeringen inte gillar. Plötsligt inleds Operation Vildkatt och Nicholas måste fly. Hans flykt leder rakt mot jorden.
Egentligen har jag väl aldrig varit ett stort fan av science-fictionböcker, men den här boken fastnade jag för direkt. Den är så spännande att man nästan måste sträckläsa den. Dessutom är det en bra bok om frihet och maktbegär.
Det här är den femte och sista boken i ”Liftarens guide till galaxen”-serien. I den här boken har jordvarelsen Trillian blivit en nyhetsankare som stressar runt i rymden på olika uppdrag.
Ford Prefect, som jobbar på redaktionen för boken ”Liftarens guide till galaxen”, upptäcker att någonting förfärligt har hänt. Guiden har tagits över av ett annat företag. Nu måste Ford protestera!
Jordvarelsen Arthur Dent har tidigare förtvivlat letat efter sin stora kärlek, Fenny, men har gett upp sitt sökande efter henne. Istället har han försökt att hitta jorden igen, även detta utan resultat. Nu har han bosatt sig på en planet som liknar jorden.
Liksom de andra böckerna i serien är det här en rolig och bra bok. Det är svårt att berätta vad den handlar om utan att avslöja för mycket, men i den här boken vävs de tidigare böckerna ihop till något sorts slut.
Arthur Dent återvänder till jorden efter åtta års resande i rymden. När han reste därifrån var det för att rädda sig medan jorden utplånades, men nu är allt som vanligt igen, eller åtminstone nästan som vanligt. Vart har egentligen alla delfinerna tagit vägen?
På jorden träffar han Fenchurch, som han visar sig ha en del gemensamt med och de bestämmer sig för att leta upp den levande person som vet mest om delfinerna för att på så sätt få ledtrådar om vart delfinerna har tagit vägen.
Det här är den fjärde boken i Douglas Adams Liftarens guide till galaxen-böcker. Den är också den i mitt tycke bästa boken i serien. De andra böckerna har varit lite smått virriga på något sätt, men den här boken har en klar handling. Precis som de andra böckerna har den en oslagbar humor, men under allt komiskt så finns det faktiskt en massa tänkvärdheter. Författaren driver mycket med människan och det får en att fundera lite på vilka vi egentligen tror att vi är.
Det här är den tredje boken i Douglas Adams serie om jordvarelsen Arthur Dents äventyr i rymden. I den här boken fortsätter jordvarelsen Arthur Dent, Ford Prefect, som kommer från en planet nära Betelgeuse, jordvarlesen Trillian och universums f.d. president, Zaphod Beeblebrox, att resa runt i rymden.
Den här gången måste de försöka rädda universum undan de onda varelserna på Krikkit. Varelserna på Krikkit har bestämt sig för att förgöra alla i hela världen förutom de själva, men som tur är har man stängt för hela deras planet. För att låsa upp måste man ha en massa nycklar, varav en av nycklarna är en del av Arthur och de andras rymdfarkost. Två andra delar är en kricketgrind från jorden och roboten Marvins ben.
Nu måste Arthur, Ford, Trillian och Zaphod hjälpa till med att försöka rädda världen och se till att Krikkits invånare inte lyckas att få tag på nycklarna.
Liksom de andra böckerna i den här serien är det en väldigt bra och underhållande bok.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Daniel ska hälsa på sin enäggstvilling Max, som bor på det som Daniel tror är ett privat vårdhem för psykiskt sjuka. Väl där vill Max att de tillfälligt ska byta plats, så att han kan ta sig ut från området och göra några skumraskaffärer som brådskar. Daniel är inte så pigg på idén, men blir inlurad i arrangemanget och finner sig efter ett par dagar övergiven av brodern. Nu tror alla, både boende och personal, att han är Max.
