Bära och brista är den andra delen i Sara Lövestams trilogi om Monika, en trilogi som till stor del handlar om olika sätt att bli och, framför allt, inte bli förälder. Monika är ofrivilligt barnlös, en erfarenhet som Lövestam själv bär på och som hon har pratat om öppet i ett flertal intervjuer. En stor del av Monikas vuxna liv har handlat om att kastas mellan hopp och förtvivlan i försöken att bli gravid, men nu har hon passerat 40-strecket och nått en punkt där hon i princip behöver acceptera att hon inte kommer att få något biologiskt barn. Det här är naturligtvis en stor sorg, en livskris, som bland annat uttrycks i utbrott, vilka till slut får hennes arbetsgivare att föreslå att hon söker professionell hjälp. De är beredda att betala för ett antal samtal med en terapeut, men Monika lyckas istället ordna sig betald skrivterapi – hon anmäler sig till en skrivkurs.

Skrivkursen anordnas i Arvidsjaur, där Monika har sina rötter. Lockelsen till skrivkursen handlar också främst om det: att hon är intresserad av släktforskning och dras till den här delen av sin släkts historia. På kursen träffar hon en liten skara människor, alla kantstötta på sitt sätt, som lär henne mycket om sig själv och om livet.

I boken varvas Monikas upplevelser på skrivkursen med släktingarnas historia. Läsaren får följa ett knippe fascinerande livsöden, ta del av familjehemligheter och läsa om svensk historia i form av rasbiologiska undersökningar, järnvägsbyggande och utvandring till Amerika.

Sara Lövestam är skicklig på att berätta och hon får personerna i boken att kännas levande. Jag rycks med i läsningen och känner med bokens huvudpersoner när de möter svårigheter: kvinnan som tror att en tjusig akademiker ska gifta sig med henne, men som tvingas inse att trolovningen aldrig var på riktigt, kvinnan som ska följa efter sin älskade till Amerika, men som aldrig tar sig dit, och flera andra hjärtskärande berättelser. Flera gånger känner jag också anledning att fundera över hur personer i boken är riktigt funtade: boken saknar inte direkt barn som överges, som exempel.

Bära och brista var en fin och berörande läsning, på många sätt. Jag kan särskilt rekommendera den som ljudbok, där man får höra författaren själv läsa de partier som rör Monikas släktingar, och Ellen Jelinek läsa Monikas delar. Det är ett trevligt upplägg, tycker jag, och båda har behagliga röster att lyssna på.

Ska jag trots allt skriva något kritiskt om boken är det kanske att jag upplever den lite spretig. Det märks att Monikaböckerna ligger författaren särskilt varmt om hjärtat och att det är resultatet av ett skrivprojekt som tagit tid och fått mogna länge. Jag får ibland känslan att det är för ambitiöst. Att skildra ett stycke svensk historia, sätta ljus på alla dessa sätt att få/inte få barn och gå på djupet med vad det kan innebära för en människa att uppleva, och acceptera, ofrivillig barnlöshet, ja, det är kanske lite för mycket för att bli en riktigt tight roman. Jag tror att Monikas berättelse med fördel hade kunnat skrivas som en egen roman, och släktkrönikan fått blomma ut i en helt egen trilogi, men vad vet jag.

Bära och brista

Sara Lövestam

Sara Lövestam är en svensk författare och språkvetare.