Det finns väl ingen som har missat Rödluvan, Hans och Greta och de andra sagorna nedtecknade av bröderna Grimm? Som liten fick åtminstone jag höra historierna ett otal gånger och nu har jag läst dem på nytt i denna engelska version som samlar engelska översättningar så som de publicerades mellan åren 1823 till 1886.

Boken gjorde mig förvånad på många sätt. Bland annat pryds framsidan av en bild på Rödluvan trots att ingen saga i boken ens liknar den gamla klassikern. Hans och Greta har också försvunnit, eller åtminstone bytt namn till Roland and May-bird och ändrats en hel del från hur jag minns sagan. De Hans och Greta-sagor samlingen innehåller, handlar om helt andra saker. Självklart är det fel att säga att sagorna har ändrats i den här boken eftersom sagorna finns i sina tidiga versioner, men det känns lite tråkigt att inte känna igen sig.

I samlingen finns också många sagor sagor, som är väldigt lika varandra. Samma tema kommer åter om och om igen. Lite trist blir det också med dessa evigt vackra, snälla prinsessor och så vidare, och så vidare.

Något annat underligt med sagorna är att de i början kan handla om något för att sedan raskt byta spår och handla om något helt annat. Ibland hänger jag inte alls med, men engelskan i boken är gammaldags och svår att förstå, så mina problem att följa med i handlingen kan mycket väl bero på mig.

Fast nu ska jag inte vara allt för kritisk; Sagorna hör till vår kultur och är såklart intressanta att ta del av på sitt sätt. Vill man läsa klassiska sagor på engelska är det inte en dum samling att läsa, men själv har jag fått en överdos av sagor efter den här boken och kan kanske inte riktigt uppskatta dem så mycket som man kanske borde.