Etikett: Resa

  • Hemma från NYC

    Hemma från NYC

    Nu är jag hemma efter min lilla semestertripp till New York. Hade jag användning för den guidebok jag köpte (Lonely Planet) eller de jag lånade (Ett annat New York och Ett annat Manhattan)? Ja och nej.

    Jag hade god nytta av Lonely Planet-guiden, för den kändes bra uppbyggd med tips på promenader, toppsevärdheter och olika teman (t.ex. ”om du gillar museum”, ”gratis”, ”uteliv”…). Den var ett bra intro för mig, som inte kände till så mycket om staden innan och aldrig hade varit där förut. Det finns många handfasta råd i den också, typ om dricks och sådant, som man kanske inte har direkt koll på om man, liksom jag, inte är speciellt världsvan. :p Lonely planets New York-guide var en fin bok att läsa innan resan för att få lite tips och en känsla för vad vi skulle satsa på att se/uppleva. Sedan är inte jag den som springer omkring med en guidebok i högsta hugg, så väl på plats fick det bli som det föll sig. Det är en guidebok jag rekommenderar i alla fall!

    En av oss, Americanah, Lonely Planet New York City

    De andra två guideböckerna är säkerligen nog så bra, men jag hade inte tid att läsa dem innan avresa, så behållningen blev inte så stor. De har också ett stort fokus på restauranger och fik och att äta är väl egentligen ingenting som jag ser som höjdpunkten på resor. Självklart vill jag äta gott (och det har jag gjort!), men jag är inte den som planerar restaurangbesöken och bokar bord i förväg på häftiga inneställen… Jag har inte ett matintresse på det sättet, helt enkelt. Faktum är att jag är så petig med kosten, i och med att jag är glutenintolerant, att jag är tacksam om det ens finns något att äta när jag går ut… Så dessa böcker passar nog bättre för någon annan. Säkerligen finns det ju otroligt mycket spännande i matväg att uppleva i NYC, för den som har det intresset!

    Som en parentes kan jag för övrigt säga att det är betydligt lättare att gå ut och äta med celiaki i New York än i Sverige. Trots att Sverige är topp 2 hårdast drabbat i världen vad gäller glutenintolerans så är det ett riktigt u-land när det kommer till kännedom om gluten på restauranger. Som alla med celiaki vet så är det kanske 1 svensk restaurangpersonal av 3 som vet vad gluten är. De flesta har aldrig hört ordet förut, alternativt tror de att det är samma sak som mjölkprotein. Så är det INTE i New York, för trots att typ ingen har celiaki så äter folk gärna glutenfritt (obegripligt, jag vet). Folk är dessutom vänliga, tillmötesgående och vill gärna servera en något bra och glutenfritt om man frågar om det. Det är lite av en fröjd att gå ut och äta i New York, faktiskt. Det går inte att jämföra med Sverige, där man som glutenintolerant verkligen gruvar sig för att gå ut och äta och där det alltid, hur man än beter sig, är 50/50 om man blir förgiftad eller ej. I Sverige får man allt som oftast känna sig som en idiot när man äter ute och det är troligare att restaurangpersonalen himlar med ögonen och suckar högt än att de kan förklara vad på menyn som kanske är glutenfritt. Servicen och omtanken är större i NYC. Om jag säger så…

    Blev det någon bok:ig upplevelse i NYC då? Nja, kanske inte i första hand, om någon trodde det, men jag spenderade faktiskt en god stund på Strand, som är en gigantisk bokaffär med både gamla, nya och ovanliga böcker.

    Strand

    Passerade även ett av stadens mest pampiga offentliga bibliotek.

    New York Public Library

    Och så köpte jag en tjusig Penguinbok! Jag lyfter ofta fram deras böcker när jag postar inlägg om snygga framsidor. Snyggast av alla är deras utgåva av Alice i Underlandet, men den är slutsåld sedan länge. Jag hittade däremot en underbart fin utgåva av Wicked – en berättelse vi såg som musikal under New York-vistelsen. 🙂 Jag fullkomligt ÄLSKAR Trollkarlen från Oz och Wicked är alltså en fanfiction som utspelar sig innan den första Oz-boken.

    Min Wicked-bok, som jag köpte på Barnes & Noble, kostade för övrigt mindre än det program de försökte pracka på en på musikalen… Det är inte precis prisvärt att se musikaler på Broadway, så om jag ska vara ärlig så vet jag inte om det är något jag kan rekommendera att man gör, men när jag nu ändå har sett Wicked så måste jag ju säga att det var en häftig upplevelse. För det var det! Proffsig sång, dans och show! Och supersnygg scenografi. Särskilt rolig är den såklart för oss som känner igen referenserna till L. Frank Baums böcker om Oz. Sedan kanske man kan skippa allt krimskrams och grejer runt omkring som de vill pracka på en.

    Wicked

  • Bokshopping inför New York

    Bokshopping inför New York

    Jag har shoppat lite böcker igen. Jag ska till New York i höst och tyckte att det kunde vara kul att ha en guidebok. Egentligen är jag lite skeptisk till guideböcker, för det känns som att innehållet allt som oftast är köpt… Eller som att det helt enkelt är för självklara tips, så att det inte känns speciellt meningsfullt att läsa dem. Det man egentligen vill ha är ju personliga och bra tips och sådant kanske man med fördel kan hitta på bloggar och forum på nätet.

    Min senaste nöjesresa var när jag och en kompis åkte till Berlin för några år sedan. Då passade jag på att läsa några essäer av Carl-Johan Vallgren och så läste jag Folke Schimanskis otroligt ambitiösa historiebok Berlin: en stads historia. Bra böcker, båda två! Jag tyckte särskilt mycket om Berlin: en stads historia, även om jag inte hann med att läsa den innan resan. Ingen av böckerna läste jag som en guidebok, men det var fina böcker för att få lite känsla för staden. För länge sedan var jag och mamma i Paris och då var det kul att ha läst Anna-Lena Brundins bok om Montmartre innan. Jag gillar personliga böcker som inte är renodlade guideböcker!

    Men nu ska jag alltså testa det här med riktiga guider. Jag har hört lite här och där att Lonely Planets guider är bra, så jag hoppas på det. Det här är en helt ny utgåva, så jag hoppas den känns aktuell. Jag tänkte också låna böckerna Ett annat New York och Ett annat Manhattan, som är skrivna av personerna bakom bloggen Ett annat New York.

    Någon av mina läsare kanske också har lite New York-tips att dela med sig av? =)

    Utöver guideboken klickade jag hem några pocket också. Ser särskilt fram emot att läsa Americanah!

    En av oss, Americanah, Lonely Planet New York City

  • Berlin: En stads historia

    Jag var i Berlin i påskas, men hann knappt påbörja den här faktaboken om Berlins historia innan jag reste iväg. Det gjorde inget. Det kanske till och med är en fördel att läsa den när man redan har bekantat sig lite med staden, för det är ingen lättsam reseguide det handlar om, utan en rejäl och gedigen genomgång av Berlins historia från medeltiden fram till nutid.

    Det är sparsamt med bilder och i min pocketutgåva är de dessutom svartvita, så boken innehåller skapligt kompakt text. Ändå är den förvånansvärt lättläst och intresseväckande. Schimanski kan konsten att skriva både personligt och ändå göra en ambitiös redogörelse för fakta med källhänvisningar.

    Boken är indelad i ett antal kapitel i kronologisk ordning och alla avslutas med en liten faktaruta med lästips och tips på platser att besöka i Berlin. Kul! Jag tyckte riktigt mycket om den här boken och är sugen på att resa tillbaka till Berlin. Det är en stad som har en intressant historia, inte minst 1900-talets historia, såklart.

    Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris.

  • Berlin på 8 kapitel

    Berlin på 8 kapitel

    Carl-Johan Vallgren har själv bott i Berlin, så i hans essäsamling Berlin på 8 kapitel har man som läsare chans att ta del av många personliga Berlintips. Boken är dock mer än en reseguide. I åtta kapitel gör Vallgren nedslag i Berlins historia och skriver om livsöden för några kända berlinare som Heinrich Mann, Anna Seghers och Ulrike Meinhof. För mig, som inte är så kunnig om vare sig Tysklands eller Berlins historia, blev det svårt att hänga med. Det är lättläst och trevligt presenterat, men riktar sig nog till den som redan känner sig ganska hemma i stan.

    Själv läste jag en pocketutgåva, som alltså är svartvit. Det finns foton i boken, så jag tror det kan vara roligare att läsa den inbundna utgåvan, så att bilderna kommer mer till sin rätt.

    Boken finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

  • Mer Berlin

    Det är fler än jag som ska åka till Berlin snartMimmimari ska göra detsamma och tipsar på sin blogg om boken Berlin: en stads historia. Den känns lite som ett måste för mig, som reser till Berlin för första gången och såklart vill lära känna staden lite i förväg. Annars läser jag Carl-Johan Vallgrens Berlin på 8 kapitel just nu och den känns som ett bra och personligt intro till staden. Jag hoppas att Berlin: en stads historia är detsamma.

  • Reselektyr, på sätt och vis

    Reselektyr, på sätt och vis

    Jag har shoppat lite böcker igen (och jag som alltid påstår att jag aldrig köper böcker? :o)!

    Det brukar bli så sporadiskt med mitt programmerande nu för tiden att jag kände att jag ville ha en R-bok att bläddra omkring i. Jag köpte också en pocket av Siri Hustvedt och en essäsamling av Carl-Johan Vallgren. Essäsamlingen känns extra kul eftersom den handlar om Berlin. Jag ska nämligen åka till Berlin om några veckor!

    Det blir min första Berlintripp och jag hoppas att Vallgrens lilla bok om Berlin är inspirerande och lär mig något nytt. Under en Parisresa med min mamma hade vi faktiskt kul åt tips från Anna-Lena från Montmartre, som handlar om vad man kan se och göra i stadsdelen Montmartre i Paris, så jag har i alla fall tidigare bra erfarenheter av att läsa reseböcker som inte är regelrätta reseguider.

    Några Berlintips förresten?

  • Hej sötnos!: Anna-Karin på Cuba

    Hej sötnos!: Anna-Karin på Cuba

    Igår när jag var på ICA Maxi råkade jag snubbla över Anna-Karin Eldes senaste: Hej sötnos!. Den är inte precis ny, men jag har faktiskt inte sett den förut, så jag slog till. Jag brukar inte köpa böcker, men 19 kr för en bok som jag kommer att bläddra i många gånger känns helt klart värt.

    För oj, vad jag gillar Anna-Karin Elde! Egentligen uppskattar jag nog mest hennes fantastiska betraktelser kring relationer och livet som kvinna och därför älskar jag hela Elde x 3. Det här är inte riktigt samma sak. I Hej sötnos! har Anna-Karin illustrerat och skrivit kring sin dansresa på Cuba. Det är stela svenskar, som försöker att vara lika mjuka i kroppen som sina kubanska danslärare, varvat med roliga texter och illustrationer från strandlivet m.m. Kul och snyggt, precis som man kan förvänta sig! Min enda invänding är att det blir lite tunt när allt kretsar kring nästan samma sak, men gillar man Elde kan jag lova att man gillar Hej sötnos!

     

  • Resa med lätt bagage

    Resa med lätt bagage

    Jag tycker om novellsamlingar! Framför allt gillar jag novellens format, som är alldeles lagom: en historia hinner påbörjas, pågå och avslutas innan man har hunnit bli trött eller historien har hunnit bli seg. Det finns dock noveller som mest känns som hela romaner där man har klämt ihop allting och hastat över sidorna för att få ihop berättelsen på så få sidor som möjligt. Det finns också noveller som är så korta och dåligt skrivna att man aldrig hinner komma in i dem eller där inget utrymme har getts till att beskriva miljöer och personer. Den här novellsamlingen innehåller dock inga dåliga noveller alls.

    I Resa med lätt bagage finns 12 noveller, som alla kanske kan sägas handla om resor. En del av resorna, som i novellen Sommarbarnet, är dock mer inre än rent fysiska resor. Sommarbarnet handlar om två pojkar som ogillar varandra och tvingas att stå ut med varandra på en liten ö. Ett annat exempel är i novellen Kvinnan som lånade minnen, som handlar om en kvinna som kommer tillbaka efter att ha varit bortrest länge och möts av en gammal vän som inte har samma minnen av det som varit som hon själv har. Boken innehåller riktigt härliga noveller som ofta kräver lite eftertanke. Det känns som om Jansson verkligen vill berätta någonting viktigt med varje novell.

    Kanske bäst gillar jag novellen Måsarna, där en kvinna tar med sig sin utbrända och nervösa man ut till den ö där hon alltid har tillbringat somrarna, men inte kan få mannen att uppskatta ön och trivas som hon själv. För mig är det en fin berättelse om tålamod och uppoffringar. Den novellen utspelar sig i Skärgårdsmiljö och just det är någonting som beskrivs och återfinns på olika sätt i många av novellerna. Boken har för övrigt väldigt fina miljöbeskrivningar och är också sällsynt väl berättad. Medan man läser kan man verkligen se huvudpersonerna framför sig.

    Efter att ha läst Resa med lätt bagage känner jag mig verkligen inspirerad att läsa mer av denna fantastiska författare. Det här var en riktigt bra bok!

  • Anna-Lena från Montmartre: kåserier och en guide till berget i Paris

    Anna-Lena från Montmartre: kåserier och en guide till berget i Paris

    Efter succéfilmen Amelie från Montmatre fick Anna-Lena Brundin och Katrin Jakobsen idén att göra en bok om deras favoritställe i Paris. Denna bok är skriven och illustrerad av Katrin, som bor i Montmatre sedan åtskilliga år tillbaka, och Anna-Lena, som har en lya i samma statsdel.

    Som Parisälskare tycker jag att det här är en härlig bok. Den är fylld av kåserier och svartvita foton och längst bak i boken finns dessutom en jättetrevlig guide till den lilla kullen i Paris.

    Kåserierna är roliga och trevliga och handlar om allt från missförstånd i tvätteriet till sniglar på restaurangen. De fina fotona, vars bildtexter är både tänkvärda och lite roliga, ger en extra krydda till boken.

    Jag sträckläste boken och efter att ha lagt den ifrån mig kände jag genast för att göra en lista på allt jag ska göra när jag åker till Paris nästa gång. Efter att läst boken förstår jag med ens att min lilla visit vid Sacré-Cœur och Place du Tertre kanske inte är allt som finns att se av Montmartre.

    Samtidigt som jag verkligen gillar den här boken upplever jag den är lite som en reklambrochyr. När jag läser den undrar jag i mitt stilla sinne om Montmartre verkligen är så perfekt, idylliskt och trevligt jämt.

    Hur som helst är det här en kul och trevlig bok, som jag särskilt rekommenderar till den som planerar att åka till Paris. Boken får också ett plus i kanten för det trevliga förordet, som går i samma stil som början till filmen om Amelie.