När det kommer till Rysk dagbok kan vanliga deckare och spänningsromaner slänga sig i väggen. Allt som jag brukar förkasta som överdrivet, orealistiskt eller fånigt, i deckare, avslöjar Poltikovskaja vara vardag i Ryssland. Här skildras det politiska läget i Ryssland från tiden när Putin blev omvald 2003 till gisslandramat i Beslan ett par år senare. Det är valfusk, beställningsmord, korrumption, lögner och annat vansinne om vart annat, beskrivet i dagboksform.
Jag känner mig oerhört naiv som inte har haft en aning om vad som har pågått i Ryssland, men Rysk dagbok kan verkligen öppna ögonen. Anna Politkovskaja berättar öppet, om än ganska bittert, om vad som sker i samhället omkring henne. Oerhört modigt! Det hon avslöjar är saker som hon var tvungen att sätta livet till för att nå ut med. Strax innan manuskriptet till den här boken var klart mördades hon.
Det är en stark berättelse, men kanske inte den mest lättlästa om man inte är mycket insatt i Rysslands historia och politik. Det finns i och för sig ett rejält appendix med förklaringar, men det kan ändå bli lite rörigt för mig.
Köp inte den här boken får väl anses vara en passande titel till den här boken, som handlar om Grammings år med köpstopp. Efter att ha läst en krönika om onödig shopping bestämde sig Gramming för att ta ett år utan klädshopping, uteluncher, fika på stan och annan shopping som inte är absolut nödvändig. Boken är uppställd lite som en dagbok, där författaren skriver om vad hon funderar på att köpa, vad hon inte köper och vad hon reflekterar över kring köpstopp och hållbar utveckling.
Innan jag läste boken hade jag inte hört talas om det här projektet, men när jag läste den upptäckte jag att Gramming bloggade under tiden. Det märks att bloggen har legat till grund för denna bok, för den känns ganska ”bloggig” och det är många gånger jag önskar att den vore en blogg, så att jag kunde klicka mig fram till alla de artiklar, bloggar och webbsidor som hon tipsar om. Jag tror faktiskt att jag hade uppskattat att följa bloggen 2007 mer än vad jag nu gjorde när jag läste boken. Jag tycker ändå att det var en trevlig liten bok, som är inspirerande på så sätt att den tydligt visar att man kan leva ett ”vanligt liv” utan att för den sakens skull shoppa sådant man inte behöver. Lite av min positiva inställning till den dog dock när jag diskuterade den med en vän, som klyftigt påpekade att det är lite märkligt att ge ut en bok om att frivilligt avstå från shopping när det finns så många människor som faktiskt inte har råd att shoppa. Det fick mig att känna mig rätt dum, för visst har han rätt. Boken tar verkligen upp ett ordentligt lyxproblem. Samtidigt tror jag faktiskt att många kan behöva reflektera över konsumtionssamhället och hållbar utveckling.
Att jag själv läste den här boken beror mest på att jag faktiskt är väldigt intresserad av miljöfrågor och är man det så finns det mycket tips och länkar (ja, länkar, trots att det är en bok!) att ta del av i den här boken. Det uppskattar jag!
I korthet
Rekommenderas för: Alla! Klimatfrågan är vår tids ödesfråga och alla böcker som kan väcka tankar om vår livsstil och hållbar utveckling är viktiga att läsa.
Betyg: 4 kundvagnar av 5.
Om Köp inte den här boken! och om Ann-Christin Gramming
Ann-Christin Gramming blev inspirerad till ett år utan onödig konsumtion när hon läste en recension av Judith Levines bot Not buying it. Under sitt köpstoppsår började hon blogga och hon bloggar fortfarande: Köpstoppsbloggen.
Ett helt år utan shopping? 365 dagar utan cafébesök och nya kläder? 52 veckor utan att handla böcker, tidningar och skivor? Kan du tänka dig det?
Det kunde Ann-Christin Gramming. Under ett helt år vägrade hon köpa annat än det mest livsnödvändiga. I den här boken berättar hon medryckande och inspirerande om sina upplevelser som ”konsumtionsrebell”.
”Köp inte den här boken!” är skriven i dagboksformat och berättar lättsamt om hur det är att inte konsumera. Här hittar du massor av konkreta och praktiska tips för din egen väg till en uthållig konsumtion.
Ann-Christin är född i mitten av 70-talet. Hon bor med man och två barn i en lägenhet i Göteborg. På fritiden dricker hon gärna te och läser böcker. Hennes blogg har blivit mycket uppmärksammad och hon har varit en flitig gäst i TV-soffor, tidningsartiklar och radioprogram.
När jag började läsa den här boken gjorde jag det med utgångspunkten att det var en deckare och som deckare tyckte jag att den var ovanligt bra. Berättandet är detaljrikt och berättelsen slutar inte när brottet är uppklarat, utan vi får följa mördarna till det oundvikliga(!) slutet, d.v.s. dödsstraffet. Fram till dess är det en ganska lång resa och det berättas om mördarna liv och bakgrund och vad som händer dem när de åker fast. Det var nog den biten som jag fastnade för mest, för nog kan man fundera på varför folk begår brott. Särskilt det här brottet.
I boken slaktas en hel familj i Kansas och till synes finns det inget som helst motiv för mordet. Boken utspelar sig vid 50-talets slut och 60-talets början och någon rättspsykiatrisk vård fanns inte, så de kallblodiga brottslingarnas öde är bestämt redan innan rättegången.
Först när boken var utläst såg jag underititeln, ”En sann redogörelse för ett fyrdubbelt mord och dess följder”, och när jag googlade lite såg jag att den här boken kallas ”den första reportageboken”. Det förklarar detaljrikedomen! Att boken baseras på sanna händelser ändrar dock inte mitt intryck av boken. Jag läser den fortfarande som en deckare och som sådan tycker jag att den är bra!
Några år efter alla andra har jag så till slut läst den kritikerrosade boken Fans. Förväntningarna var förstås höga och som vanligt är det nästan en omöjlighet att inte bli besviken, men jag tycker ändå att det har varit en trevlig läsning.
Fans är en faktabok om fans och idoldyrkan. Den är ganska spretig och har många hänvisningar till andra verk samtidigt som den på ett humoristiskt sätt kan beskriva besattheten hos några Westlifefans och berätta om småtjejer som skriver kärleksmeddelanden i Idol-Darins trappuppgång.
Behållningen för mig ligger nog främst i de mer underhållande delarna. Det intresserar mig inte särskilt mycket att läsa om folks forskning kring idoldyrkan. För all del ger det mig inget att läsa om psykopater heller. Hade jag skrivit boken hade jag valt bort att skriva om psykiskt sjuka fans eftersom de knappast säger något om fansskap i stort.
Ingen bok jag har läst någonsin har nog rört upp så många känslor som Vår förbannade rätt. Det angelägna ämnet och sakligheten som boken berättas med gör att det är svårt att inte påverkas och beröras av vad som står. När jag hade läst ut den här boken ville jag bara engagera mig i olika föreningar och försöka att förändra alla orättvisor och hemskheter som finns i världen. Ändå är inte det här är en sentimental ”tyck synd om”-bok, som varvar bilder på svältande barn från Somalia med klichéartade texter om krig och elände och sedan som klimax uppmuntrar alla att åka till de stackars människorna i Afrika och hjälpa till.
Nej, det här är en bok om Barnkonventionen och hur den efterlevs och problemen koncentreras inte alls till länder långt borta och den handlar inte alls bara om stackare på andra sidan jordklotet. Boken ger en både bättre, tydligare och kanske ärligare bild av problemen än så. I boken finns porträtt av tjugo unga människor som alla har gemensamt att de har utsatts för brott mot Barnkonventionen. Boken innehåller också fakta om Barnkonvetionen och sidor som hjälper en att ta sig vidare och lära sig mer om problemen som tas upp. Boken innehåller dessutom fantastiska fotografier, som illustrerar porträtten.
De avporträtterade personerna kommer från flera olika länder, bl.a. USA, Sverige, Laos och Angola, och personerna i boken har alla många viktiga saker att säga. Det här är porträtt som innehåller mer än beskrivelser av alla hemskheter som personerna har råkat ut för. Porträtten består av ungdomarnas egna berättelser och innehåller i många fall mer glädje än sorg. Det är nästan svårt att tänka sig att HIV-smittade barn som inte har råd med bromsmedecin, barn som har utnyttjats sexuellt sedan tioårsåldern och barn som har tvingats ut i krig fortfarande kan tro på livet och ha framtidsdrömmar, men i boken är det väldigt tydligt att det är så och det ger åtminstone mig lite hopp.
Alla porträtt är fantastiska och ger en många nya tankar, men de jag gillar bäst är Nilans och Miguels berättelser. Jag beundrar Nilan, som så osentimentalt berättar om att hon på grund av sin dvärgväxt ständigt får höra glåpord och att hon inte fick gå kvar i sin skola på grund av hennes längd. Hon verkar vara en oerhört stark människa, som vet vad hon vill och inte tänker låta hennes handikapp hindra henne. Miguels berättelse gjorde mig mest ledsen. Sjutton år gammal dömdes han till döden efter att ha varit med när en annan person mördade ett antal personer. Den omänskliga väntan han har haft är hemsk att läsa om. Det finns så mycket man tar för självklarheter, men som inte är så självklart när det kommer till kritan. Alla barn i världen får inte vara barn och inte heller Sverige efterlever Barnkonventionen till punkt och pricka, trots att man kan tycka att det som står i Barnkonventionen är alldeles självklart.
Det här är en jätteviktig och bra bok som borde vara obligatorisk att använda i undervisningen i skolan. Förmodligen är det många unga i Sverige idag som inte ens känner till att Barnkonventionen finns. Det är oacceptabelt! För det är precis som författarinnan Maja Frankel frågar sig; ”Hur kan unga människor kräva sina rättigheter om de inte ens vet att de existerar?”
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
När det kommer till Rysk dagbok kan vanliga deckare och spänningsromaner slänga sig i väggen. Allt som jag brukar förkasta som överdrivet, orealistiskt eller fånigt, i deckare, avslöjar Poltikovskaja vara vardag i Ryssland. Här skildras det politiska läget i Ryssland från tiden när Putin blev omvald 2003 till gisslandramat i Beslan ett par år senare. Det är valfusk, beställningsmord, korrumption, lögner och annat vansinne om vart annat, beskrivet i dagboksform.
Köp inte den här boken får väl anses vara en passande titel till den här boken, som handlar om Grammings år med köpstopp. Efter att ha läst en krönika om onödig shopping bestämde sig Gramming för att ta ett år utan klädshopping, uteluncher, fika på stan och annan shopping som inte är absolut nödvändig. Boken är uppställd lite som en dagbok, där författaren skriver om vad hon funderar på att köpa, vad hon inte köper och vad hon reflekterar över kring köpstopp och hållbar utveckling.
