Etikett: Relationer

  • Vuxna människor av Marie Aubert

    Vuxna människor av Marie Aubert

    Vuxna människor av Marie Aubert är en roman om hur ofrivillig barnlöshet kan få relationer att skava.

    Vuxna människor av Marie Aubert är en kortroman om att vänta och längta efter barn och om det svåra i att som vuxen förhålla sig till sin ursprungsfamilj. Här är det systrarna Ida, bokens huvudperson, och Marthe som träffas i den gemensamma sommarstugan. Redan där börjar det skava. Vem har störst rätt till det lilla semesterparadiset? På pappret är det båda som har tillgång till stugan. I praktiken räknas Ida mer av en besökare medan Marthe tar sig friheten att göra om på eget bevåg. Nu sammanstrålar de båda systrarna för att fira moderns födelsedag. Marthes sambo och bonusdotter är också där. Ida kommer själv. Hon är singel.

    I Marthes mage visar det sig att ett nytt litet liv spirar. Nyheten rubbar dynamiken. Marthes ofrivilliga barnlöshet har varit en sorg och Ida är van vid att trösta och stötta. Medan ”alla andra” har bildat familj har Marthe varit den som aldrig lyckats få barn. Förrän nu. Nu är läget ett annat. Plötsligt är det mycket som skaver. Avundsjukan leder till riktigt barnsliga och elaka tilltag.

    Vuxna människor är en av många norska relationsromaner som kommit de senaste åren. Det känns inte helt rättvist, men det är svårt att inte dra paralleller till exempelvis Vigdis Hjorths Arv och miljö, som också handlar om skaviga relationer och en sommarstuga som blir en del av konflikten. På något sätt känns ämnet lite ”gjort”, samtidigt som jag faktiskt tycker att Vuxna människor är fantastiskt mycket bättre än just Arv och miljö, om man tar den som exempel. Där Hjorths roman maler på finns det en helt annan udd i Vuxna människor. Jag gillar att den är kort, men ändå lyckas skildra ångesten och avundsjukan hos Ida. Jag tycker om korta och precisa romaner. Samtidigt som jag alltså sätter bokens längd på pluskontot måste jag erkänna att det också blir lite tunt. Boken berör många ämnen som hade kunnat broderas ut mer. Den knepiga relationen mellan Ida och Marthe hade kunnat räcka för en egen roman, berättelsen om att vara ofrivilligt barnlös hade kunnat räcka för en annan. I det stora hela tyckte jag att den här boken var både intressant och fint berättad, men den väckte också ett sug efter mer.

    Vuxna människor

    Norsk titel: Voksne mennesker.
    Översättare: Cilla Naumann.
    Uppläsare: Josefin Neldén (Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Förlag: Wahlström & Widstrand (2020.
    ISBN: 9789146236160.

    Marie Aubert

    Marie Aubert (född 1979) är en norsk författare.

  • En dag till skänks av Anna Gavalda

    En dag till skänks av Anna Gavalda

    En dag till skänks av Anna Gavalda är en kortroman om fyra syskon som flyr vuxenlivet för en dag.

    En dag till skänks av Anna Gavalda är en kortroman om fyra syskon som sammanstrålar i samband med ett bröllop och flyr från verkligheten och vuxenlivet en stund. Gavalda skriver fint om människor och vänskap – jag har läst många bra böcker av henne – och den här boken är inte annorlunda. Samtidigt måste jag erkänna att jag fick börja om med ljudboken flera gånger för att den helt enkelt inte fastnade och jag har en känsla av att den inte kommer fastna så länge i minnet heller. Det är en fin och varm story, men kanske lite för kort och för lik andra av Gavaldas romaner för att verkligen sätta sina spår.

    En dag till skänks

    Fransk titel: L’Echappée belle.
    Översättare: Maria Björkman.
    Uppläsare: Maja Rung (Radioföljetongen, Sveriges radio).
    Förlag: Albert Bonniers förlag (2010).
    ISBN: 9789100124571.

    Anna Gavalda

    Anna Gavalda (född 1970) är en fransk författaren.

  • Nej och åter nej av Nina Lykke

    Nej och åter nej av Nina Lykke

    Nej och åter nej av Nina Lykke är en relationsroman där en otrohetsaffär leder till slutet för ett långt äktenskap.

    Nej och åter nej av Nina Lykke är en relationsroman där läsaren får följa Ingrid och Jan när deras 25-åriga äktenskap går i kras. Ingrid går omkring hemma och jäser av bitterhet, inte minst över de vuxna sönerna som fortfarande bor hemma. De kan handla med aktier, men inte tvätta sina egna kalsonger. Författaren beskriver träffande och tragikomiskt den så vanliga situationen med vuxna barn som är för bekväma för att flytta hemifrån. Vänskapsrelationerna skaver – Ingrid och Jan umgås med ett par som enbart tycks bjuda in dem för att få en paus i deras bråk med varandra. Det egna äktenskapet har stelnat och bjuder inte på några överraskningar.

    Jan, å sin sida, har kommit upp sig på jobbet och samtidigt inlett en relation med en betydligt yngre kollega. Kollegan är inte mycket äldre än sönerna och hon kommer in i Jans liv med en energi som han inte har upplevt på mycket länge. Att avstå älskarinnan känns omöjligt, men att lämna det välbekanta och bekväma livet med Ingrid är också omöjligt. Den stackars kollegan blir ”den andra kvinnan” och relationen med Jan böljar fram och tillbaka, hålls vid liv genom Jans ideliga försäkringar om att han ska separera från Ingrid.

    Nej och åter nej är en bok utan sympatiska karaktärer. Jag irriterar mig kraftigt på alla. Det är ingen kritik faktiskt. Faktum är att det krävs sin författare för att väcka känslor – om det så råkar vara irritation. Jag tycker att Nina Lykke lyckas väldigt väl i att beskriva hur alla sitter fast i dåliga relationer och energislukande omständigheter som de har svårt att ta sig ur. I slutändan är det en av huvudpersonerna som på ett överraskande (och kanske lite överdrivet) sätt gör en förändring och framstår som en vinnare i den här soppan. Uppfriskande!

    Läs gärna den här boken! Gillade du Den andra kvinnan, Utan personligt ansvar, Just nu är jag här och Vinterkriget kommer du säkert också gilla Nej och åter nej, som är i lite samma stil och berör liknande ämnen.

    Nej och åter nej

    Nej och åter nej av Nina Lykke

    Norsk titel: Nei og atter nei.
    Översättare: Lotta Eklund.
    Förlag: Wahlström & Widstand (2018).
    ISBN: 9789146234845, 9789146234852.

    Nina Lykke

    Nina Lykke (född 1965) är en norsk författare.

  • Ett litet liv av Hanya Yanagihara

    Ett litet liv av Hanya Yanagihara

    Ett litet liv av Hanya Yanagihara är en tegelstensroman där läsaren får följa Jude genom livet och undan för undan ta del av hans tuffa uppväxt. Det är en berörande, men alldeles för lång roman.

    Ett litet liv av Hanya Yanagihara är en rejäl tegelstensroman och därtill en av de senaste årens mest uppmärksammade bästsäljare. Den kombon är imponerande, tycker jag! För visst måste en riktigt tjock bok ha något visst om den blir läst och älskad av många? En viss tröskel är det ju att ta sig igenom en bok på över 700 sidor.

    För mig var det lätt att förstå varför den här boken hyllats överallt de senaste åren. Jag föll pladask och plöjde igenom de första delarna på förvånansvärt kort tid (för att vara jag). Det är verkligen en fängslande berättelse!

    Boken kretsar kring Jude St Francis, en man som läsaren får följa genom livet. När berättelsen tar sin början har han precis slutat college och så småningom blir han en etablerad jurist och till och med en extremt framgångsrik och välbärgad jurist. Hela tiden omges han av nära vänner och av Harold och Julia, personer som kommer att bli hans föräldragestalter. Hans biologiska föräldrar och hans barndom är däremot höljda i dunkel. Då och då rullas bitar av Judes bakgrund upp och det är ingen feelgood direkt. Redan tidigt förstår man som läsare att Jude har varit med om förfärliga saker, händelser som skadat honom för livet både fysiskt och psykiskt. Vidden av det blir dock inte klart till fullo förrän boken närmar sig slutet.

    Boken berättas omväxlande från Judes synvinkel, men också från hans nära och käras ögon. Det är framför allt tre vänner som står ut till en början: Willem, JB och Malcom. De fyra är vänner från college och utgör en oskiljaktig kvartett. Boken inleds faktiskt som en intressant berättelse om kompisgänget och deras dynamik – alla fyra får ungefär lika stort utrymme. Sedan tappar boken styrsel. JB och Malcolm förpassas till bifigurer. Jag hade gärna fortsatt att läsa om alla fyra, men författaren tyckte tydligen annorlunda. Jag tycker att berättelsen blev allt mer otight ju mer jag läste. Det är en konst att skriva riktigt långa berättelser och här håller det inte hela vägen, om du frågar mig. Boken börjar som en bok och slutar som en annan. Bitvis är det dessutom alldeles för pladdrigt.

    Jag kan förstå att många älskar den här boken. Den är fantastiskt bra, åtminstone delvis, och det är också en väldigt stark berättelse Jude bär på. Det är svårt att inte bli berörd. Men nja. Boken var faktiskt för lång för min smak och jag kände inte att den röda tråden fanns där fullt ut.

    Nu slänger jag in en spoilervarning också. Jag kan erkänna att jag heller inte riktigt köpte Judes berättelse. Det blev bara för mycket. Han är föräldralös och växer upp i ett kloster (av alla klyschor!). Alla i klostret är homosexuella pedofiler som misshandlar honom och våldtar honom. Han rymmer därifrån med en av munkarna och tvingas därefter till prostitution under många års tid. När han befrias därifrån genom en polisinsats hamnar han på ett barnhem, där han behandlas som en kriminell(?!) och där personalen är homosexuella pedofiler som misshandlar honom. Han rymmer därifrån och liftar. Alla lastbilschaufförer han träffar på är homosexuella pedofiler och Jude prostituerar sig. I ett ögonblick när han är sjuk och svag och befinner sig på en bensinmack (om jag minns rätt?) blir han hittad av en homosexuell pedofil som plockar upp honom och spärrar in honom för att kunna våldta och misshandla honom. Fullt medveten om att det finns många som får alldeles för många sorger att hantera på en gång, så tycker jag verkligen att det blir överdrivet och jag undrar ibland hur många homosexuella (och sadistiska) pedofiler någon egentligen kan ha oturen att träffa på. I mitt tycke hade det räckt att skildra någon eller några av alla dessa övergrepp för att komma fram till poängen och göra det trovärdigt och berörande. Här avlöser de hemska händelserna varandra på ett sätt som gör att det till slut blir närapå fånigt. Judes hemska bakgrund blir sedan fond till hur han lever den amerikanska drömmen, om än med djupa sår och väldigt dålig hälsa. Boken reproducerar den både felaktiga och tröttsamma klichébilden av den ”framgångsrika” personen som jobbar alldeles för mycket och alldeles för sent. Ett exempel på Judes ”framgång” är att han jobbar måndag–lördag och måste tvingas att lämna kontoret vid midnatt på vardagarna och vid nio på lördagen. Annars jobbar han såklart mer än så. Ingen kan jobba fokuserat och göra bra ifrån sig under sådana maratonpass som pågår år efter år. Det är tröttsamt att den inställningen till jobbet här lyfts fram som något slags bevis på framgång. Dessutom är jag nog för svensk för att fascineras av den amerikanska drömmen. Det är inte intressant för mig att läsa om att Jude är en extremt rik toppjurist och att alla hans vänner är extremt framgångsrika inom sina respektive områden – världskänd skådespelare, superframgångrik konstnär, arkitekt som efterfrågas över hela världen och så vidare, och så vidare, och så vidare. Även här frågar jag mig om det är trovärdigt? För mig känns det i alla fall rent trist att läsa en bok där alla lever fantasiliv där man semestrar med privatplan och äger en handfull lyxhus utspridda över intressanta platser och bla, bla, bla. Det hade varit så mycket mer intressant om det fanns någon vanlig person i boken, någon som faktiskt skulle gå att relatera till.

    Slut på spoilervarningen. För att sammanfatta kan jag se vad andra gillar med den här boken. Jag slukade stora delar av den, men mot slutet gick det verkligen trögt. Boken höll inte hela vägen, helt enkelt. Kanske hade jag för höga förväntningar.

  • Britt-Marie var här av Fredrik Backman

    Britt-Marie var här av Fredrik Backman

    Britt-Marie var här av Fredrik Backman är en varm och härlig feelgood om småstadsliv och en ”surtant” som blommar ut.

    Britt-Marie var här är en feelgoodroman av Fredrik Backman, författaren bakom bästsäljare som En man som heter Ove och Björnstad. Har du läst En man som heter Ove gillar du sannolikt även berättelsen om Britt-Marie – Ove och Britt-Marie är av lite samma skrot och korn. Ove är ”surgubben” som går runt i kvarteret och håller ordning. Britt-Marie är motsvarande tant, som med listor i högsta hugg ser till att det är ordning och reda. Britt-Maries universum är dock betydligt mindre än Oves – istället för ett helt kvarter basar hon framför allt över den lägenhet där hon fram till nu har bott med maken Kent, sett till att han har prydliga skjortor och att fönstren i hemmet är perfekt välputsade. Livet har hon i mångt och mycket levt genom sin make.

    Nu är dock läget ett annat. Vigselringen har plockats av och Britt-Marie står för första gången på mycket länge till arbetsmarknadens förfogande. Det leder henne till det lilla samhället Borg och till en fritidspedagogstjänst som har råkat läggas ut av misstag.

    Jag har sagt det förut och jag säger det igen: ska man läsa Fredrik Backman måste man vara okej med 1) att berättelserna ofta vinglar farligt nära kanten till det sentimentala och töntiga, 2) att berättelserna alltid befolkas av ett så rikt urval av människor att de kan kännas lite väl tillrättalagda och politiskt korrekta, om man säger så. Det sistnämnda stör inte mig. Jag älskar att Backman helt okommenterat låter huvudpersonerna vara fattiga, rika, magra, tjocka, unga, gamla, funktionsvarierade och med olika etniskt ursprung och sexualitet. Det finns någonting vänligt över det och om det är något ord man kan använda för att beskriva Backmans böcker så är det just vänliga. Jag blir glad av att läsa dem! De handlar allt som oftast om människor som vågar stiga ur gamla hjulspår och som får blomma ut. Det är värmande! I Britt-Marie var här får både surtanten och småstaden/avfolkningsbygden upprättelse. Fint!

    Britt-Marie var här

    Britt-Marie var här av Fredrik Backman

    Förlag: Partners in stories (2014), Forum (2017).
    ISBN: 9789198182002, 9789137151588.

    Fredrik Backman

    Fredrik Backman (född 1981) är en svensk författare.

  • Hägring 38 av Kjell Westö

    Hägring 38 av Kjell Westö

    Hägring 38 av Kjell Westö är en fantastisk roman om Helsingfors året innan Andra världskrigets utbrott, om hemligheter och om att famla omkring efter en separation.

    Hägring 38 av Kjell Westö utspelar sig i Helsingfors under det skakiga året 1938 – året innan Andra världskriget bryter ut. Bland Helsingfors välbeställda elit finns en och annan som ser försonande drag hos Hitler och hur han har lyft landet. Andra förhåller sig mer avvaktande. Advokat Claes Thune hör till de mer kritiska. Sedan många år är han medlem i Onsdagsklubben, en herrklubb som lika mycket går ut på att träffas och supa som att diskutera politik. Träffarna i Onsdagsklubben blir allt mer obekväma i takt med att läget i omvärlden förändras. Vad som bidrar till den stela stämningen är också att en av medlemmarna, den enda med judisk bakgrund, har en vacklande psykisk hälsa och är intagen på mentalsjukhus. Vad som ytterligare mera skapar spänning i gruppen är att Thune är nyskild och att exfrun numera sällskapar med en annan av Onsdagsklubbens medlemmar.

    Thune försöker komma till rätta med sitt nya liv, som omfattar både ett nytt radhus utanför stan och tankar om att satsa mer på sin advokatbyrå. Han försöker också hitta sätt att förhålla sig till Onsdagsklubben och till exfrun.

    På kontoret har han hjälp av byråns enda andra anställda: den nyanställda sekreteraren Matilda Wiik. Fru Wiik är korrekt och sköter sitt jobb klanderfritt. Med tiden börjar Thune också allt mer uppskatta samtalen med fru Wiik, samtal som blir mer och mer förtroliga. Ändå är det någonting hon döljer, något som har med hennes förra anställning att göra och med något annat, något mörkt.

    Westö håller läsaren på halster och bygger upp en spänning som håller hela vägen. Vad har Matilda i bagaget och vad är det egentligen hon planerar när hon råkar träffa på en av Thunes vänner i Onsdagsklubben, ett möte som väcker skräck hos Matilda?

    Hägring 38 är en roman som innehåller allt och det här skulle mycket väl skulle kunna bli årets bästa läsning för min del. Boken är skickligt komponerad och som läsare vill man bara sträckläsa och se vad som döljer sig. Boken är dock mer än en spännande roman, det är också en väldigt fin bok om Finland och Helsingfors vid den här tiden. Jag kan förvisso inte veta hur väl Westö fångar tiden och platsen, men det känns äkta. Äkta och upplysande. Westö ger mig en historielektion kring finska inbördeskriget och tiden innan Andra världskriget och det blir en mer levande historielektion än vad jag inbillar mig att man kan få genom att läsa en lärobok: här ser jag miljöerna och karaktärerna framför mig och hör deras diskussioner.

    Det kanske finaste med boken är dock inget av det jag räknade upp i stycket ovan, även om de saker i sig får Hägring 38 att stå ut. Det finaste är i mitt tycke att Westö gjort både Thune och Matilda Wiik så verkliga. Jag läste och blev berörd. Jag läste och kände en slags ömhet för Thune och hur han försöker komma på fötter efter att ha blivit lämnad av sin fru. Det är fint berättat. Och kanske är det första gången någonsin jag läser om mjuka sidor och sårbarhet hos en man som blivit dumpad och om som vacklar kring gamla vänskapsrelationer?! När jag läser slås jag över hur många liknande böcker jag har läst om kvinnor som famlar omkring efter en separation, men att alla motsvarande berättelser om män tenderar att skildra något annat: mod och handlingskraft, eller det kanske allra vanligaste – att det snarare är mannen som har lämnat.

    När jag läser slås jag också av språket. Det är fint och precist berättat. Jag kan erkänna att jag ibland kom av mig och fick för mig att jag läste Hjalmar Söderberg, som så skickligt skildrat sitt samtida Stockholm på ett liknande sätt. Det här är ju en Helsingforsroman, så det kanske är lite ologiskt att mina tankar gick till Söderberg, men så var det i alla fall och i min värld är det högsta beröm.

    Hägring 38

    Hägring 38 av Kjell Westö

    Förlag: Albert Bonnies förlag (2013).
    ISBN: 9789100134952, 9789100134969.

    Kjell Westö

    Kjell Westö (född 1961) är en finsk, prisbelönt författare. För romanen Hägring 38 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.

  • Vinterkriget: En äktenskapsroman av Philip Teir

    Vinterkriget: En äktenskapsroman av Philip Teir

    Vinterkriget av Philip Teir är en dråplig och vass roman om äktenskapets och medelklasslivets bryderier.

    Vinterkriget av Philip Teir är, precis som undertiteln säger, en roman om äktenskap. Här ryms både ett äktenskap som är på väg att lösas upp, ett äktenskap som utvecklas och ett äktenskap som ingås – allt i en och samma familj.

    Max och Katriina är i 60-årsåldern och lever ett bekvämt liv i centrala Helsingfors. Smått och stort tyder dock på att de är på väg att glida isär. Deras åsikter går isär om köksrenoveringen, om prioritetsordningen när det gäller tennisen och parmiddagarna, om det 60-årsfirande som Max står inför och som han inte är så intresserad av – och en hel del annat. Max forskarkarriär har dessutom gått i stå. Han var en välkänd profil på 90-talet i samband med en forskningsstudie kring sex. Nu var det länge sedan ”sexprofessorn” var efterfrågad i TV-soffor. Nu har han ett hopplöst bokprojekt på gång och kommer ingenstans. När han blir kontaktad av en gammal elev, Laura, som vill intervjua honom inför 60-årsdagen blir det en nytändning. Forskningen, manuskriptet, hela hans person kommer i ett nytt ljus och Laura väcker en helt ny energi hos honom.

    Medan Max fantiserar om Laura och Kristiina irriteras över sin make lever de två vuxna döttrarna sina liv. Helen bor utanför stan med sin man och barn och lever det typiska familjelivet, som de liksom bara halkade in i. Semestrarna är föga avkopplande kryssningar, komplett med Mumindisco, och livet i allmänhet rullar på utan att någon hinner med någon eftertanke. Eva är den vuxna dottern som aldrig riktigt har blivit vuxen, trots allt. Nu har hon precis flyttat till London för att studera konst. Och för att inleda en affär med sin lärare.

    Vinterkriget är en bok som jag verkligen slukade. Philip Teir skriver med känsla och humor om medelklassens bryderier och om äktenskapets utmaningar. Boken ledde tankarna till Lydia Sandgrens Samlade verk, som också rör sig i kulturvärlden och som bland mycket annat handlar om att ha skrivkramp. Den ledde också tankarna till Amanda Svenssons Ett system så magnifikt att det bländar, som också handlar om några totalt olika syskon och om vändpunkter i deras liv. Vinterkriget är dock mycket kortare och mycket mer lättsam, utan att för den sakens skull sakna skärpa och udd. Vinterkriget är en riktig pärla, tycker jag: en insiktsfull, fin och rolig berättelse om tvåsamhet och familjeband.

    Vinterkriget

    Vinterkriget av Philip Teir

    Förlag: Natur & kultur (2013).
    ISBN: 9789127138544.

    Philip Teir

    Philip Teir (född 1980) är en finlandssvensk journalist och författare. Vinterkriget är hans debutroman.

  • Den sista migrationen av Charlotte McConaghy

    Den sista migrationen av Charlotte McConaghy

    Den sista migrationen av Charlotte McConaghy är en fin bok om kärlek, relationer och att söka efter sig själv – kryddat med cli-fi.

    Årets andra cli-fi är avklarad! Charlotte McConaghys Den sista migrationen utspelar sig i en nära framtid där ekosystem har kollapsat och den biologiska mångfalden är ett minne blott. Merparten av de landlevande djuren är utrotade, fåglar är en sällsynt syn och haven är i stort sett tomma.

    Bokens huvudperson, Franny Stone, är helt fokuserad på en enda sak: att följa världens sista silvertärnor på deras långa resa mot häckningsplatsen på Antarktis. Hon har utrustat några av de kvarvarande individerna med sändare och försöker desperat att hitta något fartyg som är villig att ta henne med sig och följa fåglarna på sin resa, den som förmodligen blir deras sista migration. Så hamnar hon på Saghani, ett fiskefartyg. Kaptenen går motvilligt med på att ta med Franny, som lockar med att att fåglarna kan leda dem till stora fiskfångster.

    Det är tufft att vara ute till havs. Jag har ingen som helst erfarenhet av sådant, men författaren lyckas levandegöra situationen: utsattheten när stormar och oväder drar förbi, kulturen bland besättningen, det hårda arbetet.

    Parallellt med berättelsen om Franny och hennes resa med silvertärnorna görs också återblickar till hennes tidigare liv: ett sökande efter försvunna släktingar, en snabbt uppblossad kärlek till en professor på det universitet där hon arbetar som städare (och ett omedelbart giftermål med densamme), familjehemligheter att söka svar på, saker att fly från. Det är ett skickligt bygge som i och för sig leder till något förutsägbart, men som ändå byggde upp en spänning. Franny är en intressant karaktär och som läsare vet man inte exakt var man har henne och hur berättelsen ska utveckla sig.

    Det utvecklar sig åt det romantiska hållet, så mycket får man väl säga. Den som är ute efter en mer rejäl cli-fi, med större fokus på klimatet, gör rätt i att läsa t.ex. Maja Lundes Przewalskis häst istället. Här är klimatfrågan mer en fond till något som egentligen är en berättelse om något helt annat. Gott så. Den sista migrationen är en fin bok om relationer, kärlek och sökande. För den lättrörde finns det helt klart scener som kan beröra, kanske till och med framkalla tårar. Jag tyckte att den här boken var riktigt bra, även om jag egentligen har lättare för att gråta över klimatfrågan än över kärleksromaner.

    Den sista migrationen

    Den sista migrationen av Charlotte McConaghy

    Engelsk titel: Migrations.
    Översättare: Carina Jansson.
    Förlag: Lavender Lit (2021).
    ISBN: 9789187879890, 9789187879913.

    Charlotte McConaghy

    Charlotte McConaghy är en australiensisk författare, känd för bästsäljaren Den sista migrationen.

  • Är mor död av Vigdis Hjorth

    Är mor död av Vigdis Hjorth

    Är mor död av Vigdis Hjorth är ännu en bok om frostiga familjerelationer. Den känns som en ren upprepning av den tidigare romanen Arv och miljö. För mig är det inte något positivt.

    När Arv och miljö kom ut på svenska här om året blev den en av det årets största bok-snackisar. Litteraturkritikerna älskade Vigdis Hjorths roman om såriga familjekonflikter och en orättvis arvsfördelning som väckte mörka minnen. Tidningarna älskade också att skriva om allt tumult runt omkring: boken har sådana starka kopplingar till Vigdis Hjorths liv att släktingar till henne slog bakut. Med viss besvikelse läste jag romanen och jag blev inte alls speciellt imponerad. Jag tyckte Arv och miljö var tjatig, tråkig och ältande.

    Nu har jag gett Vigdis Hjorth en andra chans och läst hennes lika hyllade Är mor död, som kom på svenska tidigare i år. Boken är ingen uppföljare – här är det faktiskt ett helt annat persongalleri än i Arv och miljö – men den känns verkligen som en ren förlängning av den tidigare boken.

    Den här gången heter huvudpersonen Johanna och familjekonflikten handlar om en brytning som hennes mor gjort sedan hon känt sig kränkt av ett konstverk som Johanna skapat och som modern läst in sig själv i. Det finns en syster, som har en helt annan relation till modern. Pappan är död. Johanna kom aldrig på begravningen.

    Nu har Johanna sträckt ut sin hand. Hon har bott utomlands under många år, men hennes eget liv har tagit en ny vändning och hon vill flytta hem till Norge igen och hon vill återuppta kontakten. Modern är stenhård och tar avstånd.

    Boken är ännu ett långt ältande. Jag förstår att det är ett stilistiskt grepp, men jag tycker att det är tjatigt att läsa om Johannas eviga upprepningar kring det som varit och hennes fruktlösa försök att återta kontakten med sin familj. Jag vet inte hur mycket av boken som är inspirerat av Vigdis Hjorths liv den här gången, men gissningsvis är det mer av en roman än Arv och miljö, som nog många läste mer som en självbiografi. Oavsett så märks det att Vigdis Hjorth inte är färdig med att skriva av sig kring relationsproblem och det svåra i att som vuxen ha en minst sagt frostig relation till sin ursprungsfamilj. I Arv och miljö kändes det kanske brännande på ett annat sätt. Nu kör hon samma visa en gång till: samma stil, samma språk, ungefär samma story. Jag blev faktiskt ännu mer besviken över Är mor död än vad jag blev när jag läste Arv och miljö. Och då ska ni veta att jag hade väldigt låga förväntningar redan från början, så det fanns inte mycket att leva upp till.

    Nåja. I vanlig ordning är jag skapligt ensam om att tycka såhär. Morgontidningarna öser lovord över Är mor död och boken kommer gissningsvis sälja som smör resten av året och belönas med tjusiga nomineringar och priser allt eftersom. Det är en sådan bok. Men mig gav den ingenting.

    Är mor död

    Är mor död av Vigdis Hjorth
    Är mor död av Vigdis Hjorth

    Norsk titel: Er mor død.
    Översättare: Jens Hjälte.
    Uppläsare: Gunilla Leining.
    Förlag: Natur & kultur (2021).
    ISBN: 9789127169920, 9789127169951.

    Vigdis Hjorth

    Vigdis Hjorth (född 1959) är en norsk författare. I Sverige är hon framför allt känd för den kritikerrosade romanen Arv och miljö.