Etikett: Relationer

  • En god människa

    En god människa

    En god människa - Nick HornbyKan man vara för god? Ja, uppenbarligen, för den här boken handlar om en familj som splittras när pappan blir personlighetsförändrad och plötsligt går från att ha skrivit krönikan ”Argast i Holloway” till att försöka rädda världen.

    Enda anledningen till att den här boken inte får det absoluta bottenbetyg, som boken på många sätt egentligen är värd, är att den faktiskt innehåller ett och annat som är rätt klyftigt sagt och att språket är bra.

    I övrigt tycker jag att den här boken är minst sagt kass. Den känns inte ett dugg trovärdig och under läsandets gång fick jag flera gånger stanna upp och fundera över vad författaren egentligen vill säga. Vill han häckla alla som faktiskt försöker göra någonting åt allt elände i världen? Vill han visa hur motsägelsefulla människor är och visa hur blinda de kan bli för sina egna liv när de koncentrerar sig på andras problem? Är det en bok om hur det är att bli medelålders och fundera på om äktenskapet man har levt i de senaste decennierna verkligen är värt att kämpa för? Eller är det här helt enkelt en trist och poänglös bok, som totalt saknar trovärdighet?

    Ja, inte vet jag, men faktumen att den lilla tjejen i familjen beter sig och pratar på ett sätt som jag har svårt att tro att ett barn i den åldern gör, att anledningen till att pappan blir personlighetsförändrad är helt osannolik och att ingen av föräldrarna försöker förbättra situationen, som alldeles uppenbart inte är bra för barnen, talar mot det sistnämnda. Det känns som om Hornby med den här boken gör ett tappert försök att förmedla någonting kul, men bara gör ett rejält magplask. Som sagt var finns det dock en del saker i den här boken som räddar den från att vara totalt värdelös, men jag är ändå väldigt besviken. Jag tyckte mycket om Om en pojke och trodde att Hornby kunde skriva roligare och bättre böcker än såhär.

  • Den allvarsamma leken

    Den allvarsamma leken

    Den allvarsamma lekenJag älskar titeln till den här boken! För vad är kärleken om inte en lek och vad är inte allvarligare än kärleken? Ironiskt nog tar inte alla personerna i den här boken kärleken på så stort allvar. Tvärtom är det så att personerna i den gifter sig av helt andra anledningar än att de är just kära. Så kommer det sig att Lydia och Arvid inte får varandra, trots att de hade en förälskelse när de var unga. Lydia gifter sig nämligen med en rik och tråkig man och när Arvid gifter sig blir det mer eller mindre av en olyckshändelse.

    Så går åren. Av en slump kommer dock Lydia och Arvid så småningom att träffas på nytt och de inleder ett komplicerat förhållande, som såklart måste hållas hemligt.

    Det här låter som en sådan där Romeo och Julia-historia, som jag är allergisk mot, men den här boken är mycket, mycket bättre och mer trovärdig än så eftersom den, härligt nog, inte är ett dugg förutsägbar.

    Den allvarsamma leken är helt enkelt en annorlunda kärleksroman. Det som förvånar mig mest är att den är så fri från klyschor om hur män och kvinnor är i relationer. Lydia framställs inte alls som ett sådant våp, som kvinnor i kärleksböcker i allmänhet gärna framställs som. Arvid är heller inte den känslokalla machomannen utan är tvärtom den som kanske visar mest känslor och som därför blir lättast att känna sympatier med.

    Med tanke på att den här boken kom ut första gången år 1912 känns boken överraskande modern. Visserligen är boken skriven på äldre svenska, men dialogerna känns ändå fräscha och boken berättas på ett spännande sätt. Dessutom är den mer än bara en lite småtragisk kärlekshistoria – bitvis är det här en humoristisk bok.

    Oftast är jag lite skeptisk när det kommer till att läsa klassiker, men Den allvarsamma leken är allt annat än en dammig och svårläst klassiker. Det här är en fantastisk bok, väl värd att läsas. En av mina absoluta favoritböcker!

    I korthet

    Rekommenderas för: Alla som vill läsa en tidlös klassiker om kärlek, livet och att längta bort.

    Betyg: 5 klappande hjärtan av 5.

    Citerat ur Den allvarsamma leken

    ”En morgon i april fick Arvid Stjärnblom ett brev.

    Han kände genast igen Lydias handstil på kuvertet och slet upp det med feberhast. Det innehöll bara ett enda litet pappersblad. På ena sidan hade hon ritat ett litet slättlandskap med blyerts – ett höstligt slättlandskap med nakna pilskelett och speglades i ett stilla vatten, en tung himmel med lågt drivande skyar och en flock av sträckande flyttfåglar…

    Och på baksidan var det skrivet, också med blyerts:

    ”Ud vil jeg, ud, o saa langt lang langt.”

    Intet annat. Intet mera.

    Han stod undrande med det lilla bladet i handen. Vad var det hon ville säga honom med det? Han kände att det var något särskilt. Men vad?

    Hade hon några resplaner?

    ”Ud vil jeg, ud o saa langt langt langt”…

    Nej, han kunde inte gissa hennes mening. Men det lilla bladet lade han in i sin annotationsbok.”

    Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg

    Om Den allvarsamma leken och Hjalmar Söderberg

    Hjalmar Söderberg (1869-1941) var en svensk författare, skribent och översättare. Han har skrivit flera av vår tids mest omtyckta klassiker, däribland Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Debuten, Förvillelser, kom ut 1895. Söderberg växte upp och levde under många år i Stockholm och han är också mycket uppskattad för just sina skildringar av Stockholm. Senare i livet kom han också att bo tidvis i Köpenhamn. Mellan 1899 och 1917 var han gift med Märta Söderberg. Äktenskapet var mycket olyckligt och finns skildrat i boken Märta och Hjalmar Söderberg – En äktenskapskatastrof, skriven av Johan Cullberg och Jan Sahlin 2014. Från 1917 och fram tills hans död levde Söderberg med sin andra fru, Emelie Voss.

    Utgivningsår: 1912 (första utgåvan, utgiven av Bonniers), 2005 (utgåvan på den översta bildern, Bonniers), 2011 (pocketutgåvan på den nedre bilden, Bonnier pocket).
    Antal sidor: 314.
    Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

    Baksidestext

    ”»Mig får du älska på ett hedniskt vis!« säger Lydia Stille till Arvid Stjärnblom. En gång var hon den oskyldiga flickan han hade kysst bakom syrenhäckarna. Nu är hon gift, liksom han själv, men när slumpen sammanför dem efter tio år flammar deras känslor för varandra upp. Och nu är hon en mogen, självständig kvinna som vågar bejaka lidelsens krav, med konsekvenser som han först bara anar. Den allvarsamma leken är en roman om kärleken, om illusionen och resignationen, samtidigt som den ekar av världshändelserna i det idylliska tidiga 1900-talets Stockholm.”

  • I taket lyser stjärnorna

    I taket lyser stjärnorna

    Det är inte så vanligt att ungdomsböcker är trovärdiga och riktigt bra, men I taket lyser stjärnorna är ett exempel på en bok som jag tror att vilken tonårstjej som helst kan känna igen sig i. Det här känns inte som en bok som en vuxen har skrivit genom att försöka minnas hur det var eller genom att försöka studera hur ungdomar talar och beter sig. Det här är istället en bok som jag tror speglar en tonårings liv väldigt mycket bättre än sådana böcker och det märks att författaren själv är ung.

    Boken handlar om en vanling trettonåring som heter Jenna. Precis som för de flesta i den åldern har Jenna en ganska svår period i livet. Hon har hamnat i en situation då mycket händer både i kroppen och i livet. Det är t.ex. inte längre självklart att hon ska hänga med den bästa kompisen och hon har också blivit förälskad i en äldre kille, som hon inte vet hur hon ska våga närma sig.

    Även om Jenna är ungefär som vilken tjej i sjuan som helst finns det någonting som skiljer henne från klasskompisarna. När hon kommer hem möts hon inte av en alldeles vanlig familj utan av en cancersjuk mamma som stapplar fram på kryckor och bär peruk. Sorg och skuldkänslor blandar sig med faktumet att hennes mamma inte är som andra mammor och att mamman kanske inte kommer att leva så länge till.

    Det här är en väldigt fin ungdomsbok som med ett modernt språk berättar om livet som tonåring idag och samtidigt berättar om en av de värsta saker man kan råka ut för. Det bästa med boken är att det finns så mycket att känna igen sig i. Framför allt är det lätt att känna igen sig i att alla elever i klassen har olika status: vissa är kungar & drottningar och andra är osynliga. På så sätt har den lite samma tema som Sandor slash Ida, men skillnaden är att I taket lyser stjärnorna är mycket mer trovärdig. Bra med boken är också att den är väldigt hoppingivande – man kan faktiskt byta status och man kan faktiskt överleva det svåra i livet.

  • Mannen och pojken

    Mannen och pojken

    o90iNär Harry Silver hoppar i säng med en arbetskamrat rasar hela det gamla trygga livet samman. Han blir lämnad av sin bittra fru, som reser till Tokyo för att göra karriär, och han blir då stående ensam med den fyraårige sonen Pat som tidigare mest har tagits om hand av hemmafrun till mamma.

    Mannen i karriären, Harry, vet inte riktigt hur han kunna vara en bra pappa och här kan jag inte låta bli att jämföra boken lite med Om en pojke, som ju också handlar mycket om tafatta försök att ta hand om barn.

    Det här är dock inte en upprepning av Hornbys bok, utan en mycket varm och angelägen bok om son- och farrelationer. Jag skulle tycka otroligt mycket om den här boken om det inte vore för det något romantiserade slutet. Nu är det här ”bara” en otroligt bra och tänkvärd bok med mycket humor, men det är ju inte så illa det heller.

  • Alla familjer är psykotiska

    Alla familjer är psykotiska

    Den kaotiska familjen Drummond ska träffas i Florida för att bevittna dotterns raketuppskjutning. Istället för en fin familjeträff urartar dock allt när bröderna Bryan och Wade tillsammans med deras pappa åker iväg på ett smuggeluppdrag och möts av både barnförsäljare och en smått galen vetenskapsman.

    Det här är en helt skruvad historia om en familj där medlemmarna har HIV, skjuter varandra, har sex med sina styvmammor, är otrogna och en massa annat underligt. Ibland hoppar handlingen fram och tillbaka i tiden och då har jag svårt att avgöra vad som händer när. Det här är definitivt inte en seg och långdragen historia. Tvärtom händer det saker hela tiden och det gäller att vara koncentrerad när man läser den för att man ska hänga med i handlingen.

    Karaktärerna och händelserna i boken kan tyckas vara för otroliga för att vara sanna och det ligger mycket i det, men karaktärerna beskrivs på ett så fint sätt att de känns mänskliga och alldeles vackra i allt det tragiska. De är inte på något sätt svartvitt eller klyschigt beskrivna. Just personerna i boken tycker jag nästan bäst om med den här boken.

    Någonting annat som jag tycker om är att huvudpersonernas tankar ibland flikas in helt plötsligt och då skrivs i kursiv stil. Just dessa tankar är oftast väldigt kloka och bra formulerade och stundvis lätta att känna igen sig i. Det här är en sådan bok som man kan hitta nästan hur mycket klokt och viktigt i som helst i och det finns en massa saker, som vore värda att citeras.

    Boken kan nog upplevas som rörig och lite överdriven, men den är samtidigt en fantastisk bok om att förändra sitt liv, leva för det som känns viktigt och kanske finna en mening i allt som till synes är meningslöst.

  • Je voudrais que quelqu’un m’attende quelque part

    Je voudrais que quelqu’un m’attende quelque part

    Ibland blir det lite tjatigt när jag läser böcker, för jag läser inte gärna en bok på originalspråket om jag inte redan har läst den på svenska. Så när jag stod och valde mellan några böcker på franska så föll valet på denna. Mycket bra. Den var väldigt lätt att ta sig igenom och minst lika bra som när jag läste den senast. Faktiskt var den bättre, för språket är något helt annat i original. Roligt och träffsäkert i allt allvar!

  • Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

    Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

    Efter att ha läst vissa av dessa noveller på franskan i skolan blev jag sugen på att läsa den här novellsamlingen även på svenska. Det första jag tänkte på är att boken faktiskt är ganska annorlunda på svenska. En del faller faktiskt bort i översättning. Sedan tror jag att man uppskattar boken mer om man är fransman, eftersom boken främst utspelar sig i Paris med omgivningar och man som svensk därför inte alltid förstår ”parisskämten” i boken. Samtidigt är det skönt att läsa den svenska versionen och få en översättning eftersom språket är ett livligt talspråk med många slanguttryck, som man kanske inte alltid förstår när man läser dem på franska.

    Boken innehåller ett gäng ganska korta noveller om vitt skilda ämnen, men teman som ofta återkommer är kärlek och syskonkärlek. Boken är skriven på ett träffsäkert sätt där bokens olika berättare känns väldigt närvarande eftersom de ofta talar till läsaren. Många av novellerna är på sina sätt väldigt allvarliga, många är oerhört lätt att känna igen sig i och vissa underhåller verkligen genom sättet som de berättas på.

    Alla noveller är speciella och underbara på sitt sätt, men SP.AB, som handlar om en gravid kvinna, är min personliga favorit eftersom den är väldigt vacker och svår att inte beröras av. SP.AB. slutar som många av de andra novellerna rätt tragiskt, men jag skulle inte vilja säga att boken är en snyftbok utan snarare en bok med mycket värme och lite vardagsmelankoli och en hel del riktigt skruvade historier.

    En fantastiskt bra bok! Jag sträckläste ut den på en dag och har lust att läsa om den. Det finns så många saker som är smart formulerat i den här boken! Hade jag varit parisbo hade jag nog gett boken en femma i betyg.

  • Sjöfartsnytt

    Sjöfartsnytt

    När Quoyles fru dör i en bilolycka tar han sina två små döttrar och följer med sin faster till familjens gamla hus i Newfoundland. Efter att ha levt flera år i ett svårt förhållande och endast haft jobb periodvis börjar Quoyles liv struktureras upp och Quoyle får jobbet som reporter för tidningen The Gammy Bird, där han skriver spalten Sjöfartsnytt.

    Det här är en levande berättelse om en mans uppbrott och livet i en hård och enslig byggd. Boken är bra och innehåller en mängd intressanta och speciella personer, men lyckades ändå inte riktigt nå fram till mig. Att läsupplevelsen inte blev så bra kan i och för sig förklaras med att jag läste en del andra böcker samtidigt och inte riktigt hade tid att koncentrera mig på den här boken och det är förstås synd. Det här är nämligen en väldigt kritikerrosad bok, som definitivt är läsvärd även om den inte sa mig så mycket nytt.

  • Andra sidan Alex

    Andra sidan Alex

    Utåt sett ser Alex och Sophie ut som två väldigt lyckade människor och deras förhållande verkar lyckligt. När de precis hade flyttat ihop bodde de i en villa på landet och hade det inte alls lika gott ställt som de har nu, när de tillsammans äger och arbetar med en tidning och bor i en vindsvåning i Stockholm tillsammans med sina fyra barn.

    Under ytan är dock allt kaos och båda sviker varandra utan att riktigt förstå det själva. För Alex är det viktigt att nå ut med deras tidning och att expandera företaget, men Sophie tycker att arbetet är för tungt och vill helst göra något annat. Båda är olyckliga och det urartar till att Alex blir alkoholiserad och Spohie deprimerad. Det blir till slut uppenbart att det inte går att leva på det här sättet och Sophie och Alex skiljer sig. Nu kommer nästa svåra steg: att försöka gå vidare med sina liv.

    Det här är en ganska bra bok om ett kraschat förhållande, men också en bok om mediernas hänsynslöshet och den falskhet som genomsyrar hela underhållningsvärlden. Det jag inte gillar med boken är att det känns svårt att sympatisera med någon av de båda huvudpersonerna. Boken berättas av Sophie i vartannat kapitel och av Alex i vartannat och därför får man två olika sidor av saken, men detta till trots är det ibland lite svårt att förstå varför Sophie och Alex gör som de gör. Dessutom gillar jag inte språket, som ofta är både rått och vulgärt. Samtidigt som det finns saker med den här boken som jag inte gillar måste jag dock säga att det faktiskt är en ganska gripande och lite tankeväckande bok: var finns lyckan egentligen?