Nadjas pappas är åttiofyra år när han plötsligt hör av sig och berättar att han ska gifta om sig efter mammans död två år tidigare. Den nya frun, Valentina, är en trettiosexårig kvinna från Ukraina. Hennes smak är katastrofal och hennes längtan efter all västerländsk lyx är enorm. Äktenskapet blir inte särskilt lyckligt. Valentina kräver nya bilar och andra prylar hela tiden och pappans lilla pension kan inte riktigt tillgodose det.
Pappan bryts ned allt mer och det är en ganska sorglig historia att läsa om. Ändå är det en ganska humoristisk bok.
I bakgrunden till berättelsen om pappans märkliga äktenskap utspelar sig en annan berättelse, en inre resa som Nadja och hennes syster tar när de plötsligt dras in i pappans trubbel. Plötsligt börjar deras egna ursprung i Ukraina att göra sig påmind och bortträngda minnen kommer upp.
Det är en väldigt varm och kärleksfull berättelse om en lite splittrad familj och frustrerande försök att förstå varandra. Jag tycker mycket om den här boken. Den är knäpp, varm, rolig och alldeles tragisk.
Jag har nog sagt det mesta om den här boken när jag skrev om den svenska översättningen Ett moln på min himmel. Det jag kan addera om just den här franska utgåvan är att jag tyckte att boken var ganska svårläst trots att det är relativt kort. Man ska nog kunna en hel del franska innan man ger sig på den här.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en modern klassiker om dekadens och svartsjuka på Rivieran.
Betyg: 2 segelbåtar av 5.
Om Bonjour tristesse och Françoise Sagan
Françoise Sagan (1935-2004) var en fransk författare. Hon är mest känd för sin debutbok, Bonjour tristesse, som hon skrev redan som 18-åring. Françoise Sagan har tagit sitt författarnamn efter en karaktär i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt; hennes verkliga namn var Françoise Quoirez.
Utgivningsår: 1954 (första utgåvan på franska), 2002 (den här pocketutgåvan, Pocket).
Antal sidor: 153.
IBSN: 2266127748.
Svensk titel: Bonjour tristesse, Ett moln på min himmel.
Kan köpas hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”La villa est magnifique, l’été brûlant, la Méditerranée toute proche. Cécile a dix-sept ans. Elle ne connaît de l’amour que des baisers, des rendez-vous, des lassitudes. Pas pour longtemps. Son père, veuf, est un adepte joyeux des liaisons passagères et sans importance. Ils s’amusent, ils n’ont besoin de personne, ils sont heureux. La visite d’une femme de cœur, intelligente et calme, vient troubler ce délicieux désordre. Comment écarter la menace ? Dans la pinède embrasée, un jeu cruel se prépare.
C’était l’été 1954. On entendait pour la première fois la voix sèche et rapide d’un « charmant petit monstre » qui allait faire scandale. la deuxième moitié du XXe siècle commençait. Elle serait à l’image de cette adolescente déchirée entre le remords et le culte du plaisir.”
Det är inte så lätt att hitta någon att sympatisera med i boken Ett moln på min himmel (också utgiven på svenska med titeln Bonjour tristesse). Människorna är platta figurer som över huvud taget är svåra att förstå. I centrum står 17-åriga Cécile, som tillbringar sommarlovet i en hyrd villa på Rivieran tillsammans med sin ensamstående far. Pappan träffar helt öppet älskarinnor och när boken tar sin början är det Elsa som bor hos dem. Snart kommer dock Anne och gör dem sällskap och Elsa får vackert ge sig av. Hela grejen känns absurd att läsa om, men framstår som helt naturlig i boken; varken Anne, Elsa eller Cécile tycks ha någon tanke på att det skulle finnas något okänsligt eller konstigt med att byta älskarinnor lite sådär som andan faller på och att skicka ut den ena när nästa står på tur.
Mellan Anne och pappan hettar det i alla fall till så mycket att de bestämmer sig för att gifta sig. Cécile drabbas av svartsjuka. Kallt och beräknande startar hon ett spel för att slå ut Anne med hjälp av Elsa och en kille som hon har en romans med.
Boken har total avsaknad av normala relationer eller något som man över huvud taget kan relatera till eller känna något för. Jag hade åtminstone mycket svårt för att fastna för den här boken. Jag förstår inte människorna, intrigen eller någonting. Jag tycker att berättelsen är helt obegriplig.
Desutom känns språket styltigt och konstigt. Ord som microcefal och demimonde får det att kännas som att läsa en bok som delvis inte är översatt. De orden har i alla fall aldrig funnits i min vokabulär förut.
Pricket över i med denna bok är förresten baksidestexten, som är den mest idiotiska som jag har läst på år och dag. Läs den inte. Snälla! Läser du baksidestexten så behöver du inte läsa boken. Jag säger bara det.
Min egentliga tanke med den här boken var att läsa den parallellt med den franska versionen, Bonjour tristesse, och försöka lära mig något och utöka mitt franska ordförråd. Det var nog den enda behållningen med den här läsningen.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en modern klassiker om dekadens och svartsjuka på Rivieran.
Betyg: 2 segelbåtar av 5.
Om Bonjour tristesse och Françoise Sagan
Françoise Sagan (1935-2004) var en fransk författare. Hon är mest känd för sin debutbok, Bonjour tristesse, som hon skrev redan som 18-åring. Boken har getts ut under både titeln Bonjour tristesse och Ett moln på min himmel på svenska. Françoise Sagan har tagit sitt författarnamn efter en karaktär i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt; hennes verkliga namn var Françoise Quoirez.
Originalets titel: Bonjour tristesse.
Översättare: Lily Wallquist.
Utgivningsår: 1954 (första utgåvan på franska), 1955 (första svenska utgåvan, Wahlström & Widstrand), 1983 (den nyutgåva som jag har läste, Wahlström & Widstrand, 2012 (pocketutgåvan på bilden, Bonnier Pocket).
Antal sidor: 143.
IBSN: 978-91-7429-277-0.
Kan köpas hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
(från pocketutgåvan på bilden och inte från den utgåva som jag har läst)
”Bonjour tristesse är en sommarlovsberättelse från Rivieran om en sjuttonårig flicka som tillsammans med sin livsnjutande fader drömmer bort den ena solgassande dagen efter den andra. Men när den loja livsstilen hotas av faderns plötsliga förälskelse finns det ingenting som stoppar Céciles raffinerade grymhet.”
Redan på baksidan låter förlaget en förstå att boken har alla ingredienser som man kan vänta sig i en bok av Irving. Mycket riktigt är det en rejäl tegelsten med Irvings sätt att berätta: långa utläggningar och långa personbeskrivningar. Även innehållet är bekant från andra böcker. Stundvis rör den sig i miljöer som är bekanta sedan tidigare och karaktärerna skulle säkert kunna blandas ihop med andra karaktärer.
Bristen på förnyelse är alltså uppenbar, men det är inte det som stör mig. Jag säger inte ens att det är fel. Jag gillar Irvings sätt att krypa in i människor och berätta vilka de är och varför de gör som de gör. Det är inte mycket som lämnas åt slumpen och varenda detalj och varje person har betydelse för att föra berättelsen framåt. Karaktärerna är som vanligt väldigt udda, men beskrivna så kärleksfullt att de känns helt mänskliga hur de än är.
Nej, det finns annat att hata i den här boken. Ca 200-300 sidor in i boken hade jag god lust att slänga boken all världens väg och skriva en lång och bitter text om hur erbarmligt dålig den är. Att Irving gillar att skriva om sex och att hans karaktärer ofta har mycket speciella och annorlunda preferenser när det gäller sex är ingen nyhet. I Tills jag finner dig blir det dock riktigt äckligt, då det som glatt beskrivs som en pojkes tidiga upptäckter när det gäller sexualitet egentligen är regelrätta sexuella övergrepp mot barn. Här finns saker som inte bara är på gränsen till pedofili utan faktiskt är det. Det spelar ingen roll om Irving tycker sig skriva om detta för att läsaren ska få en bakgrund till huvudpersonens (den utnyttjade pojkens) något splittrade liv, men han kommer inte undan med det hos mig. Det här är skit på ren svenska. Övergreppen beskrivs alldeles för naivt för att vara godkänt hos mig.
Av någon anledning ville jag ändå läsa ut boken, så det gjorde jag. När huvudpersonen lämnat barndomen bakom sig och historien fortsätter in i hans vuxenliv känns boken mycket mer läsvärd och ungefär lika engagerande och bra som författarens tidigare böcker.
Själva berättelsen handlar om en skådespelare som växer upp med sin mamma och efter mammans död kommer till insikter som får honom att söka sanningen i de minnen han har av sin barndom med mamman. Det är en spännande berättelse på sitt sätt, men de obegripligt många och onödiga barnsexscenerna tänker jag aldrig förlåta Irving för. Bokens första delar fick mig att vilja ge boken en nolla i betyg. Enda anledningen till att det blev ett högt (för högt?) betyg är att jag på något sätt hann glömma bort den katastrofala början av boken när jag hade läst de ytterligare ca 500 sidorna och hade ”glömt” hur historien började. Mot slutet blev det mest en engagerande bok om identitetssökande och far- och morrelationer och det hade kunnat vara riktigt intressant.
Boken tar sin början vid 40-talet på den amerikanska landsbygden. Lilla Marya växer upp hos sin farbror med familj eftersom hennes pappa har blivit mördad och mamman har gett sig iväg. Det är ingen helt lätt uppväxt som skildras. Marya känner stort utanförskap. Det är inte bara avsaknaden av ”riktiga” föräldrar utan också att hon inte alls strävar efter samma saker som sina skolkamrater som gör att hon inte passar in. De andra tjejerna gifter sig unga, skaffar barn och skaffar arbete på någon av hålans affärer. Marya får stipendier och lämnar sin uppväxtort för att studera litteratur och filosofi.
Så fortsätter berättelsen. För varje kapitel har det gått några år fram i tiden, men det är fortfarande samma Marya. Marya, som söker bekräftelse hos älskare. Marya, som kämpar med att få fortsätta sin tjänst på universitetet. Marya, som inte riktigt har gjort upp med sitt förflutna.
Boken har en hel del likheter med den påstått självbiografiska boken Jag ska ta dig dit, men det större tidsspannet gör att man kanske inte får samma djupdykning i den här boken. Här berättas Marya liv i korta, avgränsade episoder. Inget fel i sig, för Oates gör det på ett sätt så att det alltid är gripande och spännande. Fint berättat.
På litteraturlistan till den kurs jag läser nu finns La petite annonce med. Det är en lättläst och cirka 70 sidor lång bok innehållandes åtta noveller. Som ni kan tänka er är det inga långa berättelser, men de går åtminstone lätt att ta sig igenom även om man inte har läst så himla mycket franska innan.
Ibland upplever jag att det är väldigt negativt när berättelser är korta, men här funkar det helt okej. Det är åtta bra noveller som behandlar ämnen som att bli lämnad i ett förhållande eller att söka efter kärleken med hjälp av kontaktannonser. En bra bok!
Anna Gavalda har ett avskalat och stundvis nästan poetiskt sätt att skriva. Det finns inga ord som är överflödiga, men de ord som finns spelar stor roll för att berätta den här historien, som i princip berättas genom en lång dialog mellan Chloé och hennes före detta svärfar. Det är en tunn liten bok, men den går ändå inte att sträckläsa.
Att lämna och att bli lämnad, att längta efter den man tror är sitt livs kärlek, men att vara för feg för att våga leva det liv man vill leva är några av de saker Gavalda behandlar i den här romanen, som för övrigt är hennes debutroman.
Det är en mycket bra bok: stark och tänkvärd. Det imponerar verkligen på mig att hon kan hålla samman berättelsen trots att den nästan enbart består av dialog. Jag läser gärna mer av Gavalda i framtiden. Hennes novellsamling, Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans, är en mycket bra samling berättelser om ensamhet, vänskap och kärlek och den här boken bevisar att hon även kan skriva längre berättelser.
Personen, som den här boken kretsar kring, heter Ruth och är författare. Vi får följa henne genom livet och i bakgrunden till den berättelsen utspelar sig också en helt otrolig kärlekshistoria mellan den tio år äldre Eddie och Ruths sedan länge försvunna mor.
Det finns några gripande historier i den här boken, men en del känns bara orealistiskt, konstigt eller lite obegripligt för mig. I det hela taget är det dock en bra bok och den är väldigt lik Irvings andra böcker. En bra bok, men inte Irvings bästa direkt.
Lättlästa böcker, som man måste läsa på språklektionerna i skolan, är sällan bra. Inte så ofta för att själva berättelserna är dåliga som för att språket blir så livlöst och platt när det är för förenklat. I den här boken har jag dock inget att anmärka på språket. Det är lätt att förstå när man har läst steg 3 eller 4 eller mer på gymnasiet, men det är ändå inte ett barnsligt eller stelt språk. I början tyckte jag dessutom att själva berättelsen var bra. Boken, eller snarare novellen med tanke på omfånget, slutade dock trots detta som en rätt trist läsupplevelse.
Huvudpersonerna heter Zoé och François/René. Den ena har ingen superbra relation med sina föräldrar och den andra är på rymmen. Så träffas dem och blir såklart kära och sedan följer en lätt patetisk och helt orealistisk kärlekshistoria. Blä. Men boken var bra ett tag, framsidan är snygg och den kändes helt rätt att läsa för att fräscha upp sovande franskkunskaper. Alltid något.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Nadjas pappas är åttiofyra år när han plötsligt hör av sig och berättar att han ska gifta om sig efter mammans död två år tidigare. Den nya frun, Valentina, är en trettiosexårig kvinna från Ukraina. Hennes smak är katastrofal och hennes längtan efter all västerländsk lyx är enorm. Äktenskapet blir inte särskilt lyckligt. Valentina kräver nya bilar och andra prylar hela tiden och pappans lilla pension kan inte riktigt tillgodose det.
