Etikett: Rädsla

  • La classe de neige

    La classe de neige

    Jag har läst det franska originalet parallellt med den svenska översättningen. Har inte mycket att tillägga. Tyckte mycket om boken, men funderar lite kring valet av framsida. Varför detta kitchiga vykort? Den svenska har en betydligt mörkare bild på en pojke med något outgrundligt i blicken. Det känns lite mer representativt för boken än denna arrangerade snölek. Nåja. Bra bok!

  • Vinterskola

    Vinterskola

    När klassen ska på skidläger anländer Nicolas lite senare än de andra barnen. Till skillnad från de andra har han inte åkt buss dit utan han har istället blivit ditskjutsad av sin överbeskyddande far, som ansåg bussresan vara för farlig. Under ankomsten lyckas Nicolas glömma bagaget i faderns bil, så lägervistelsen startar med att han redan från början är lite utanför i sällskapet och att han dessutom tvingas utstå förnedringen när ingen vill låna ut en extra pyjamas till honom.

    Förhoppningen är att pappan snabbt ska upptäcka misstaget och återvända med Nicolas packning, men dagarna går och pappan går inte ens att få tag på eftersom han är på resande fot i jobb och ingen vet riktigt var han håller hus.

    Nicolas är en mycket ensam pojke med många rädslor. Han är rädd för att pinka i sängen och han förföljs av mardrömmar. Ofta låter han fantasin skena iväg och verkligheten blandas ihop med skräckhistorier från böcker och otäcka berättelser som hans pappa har berättat för honom. När pappan inte dyker upp börjar Nicolas att fundera på om han kanske har varit med om en olycka och dött. I fantasin ser han hur personalen på lägret berättar det för honom och tar hand om honom i hans sorg. Inne i honom finns en stor längtan efter att bli sedd, ompysslad och att inte behöva vara rädd.

    Boken har inget högt tempo, men spänningen växer ändå och berättelsen får till sist ett ganska otäckt, förbluffande och sorgligt slut. Under vägen dit satt jag som läsare och undrade hela tiden vad för hemskt som skulle hända som baksidestexten varslar om. Det är inte så mycket som händer Nicolas, men saker händer och verkligheten omkring känns alldeles rå.

    Jag gillar verkligen den här boken. Den är väldigt läsvärd och en bok helt i min smak. Den lämnar mycket över till läsaren och det uppskattar jag.

  • Det brinner!

    Det brinner!

    I närheten av 12-åriga Isabelles hem finns det ett gammalt ödetorp, där hon lekte mycket när hon var yngre. Nu har lekarna ersatts med smygrökning tillsammans med den tuffa kompisen Isabelle.

    Så en dag blir de avbrutna i sitt rökande. Är de verkligen ensamma? De fimpar snabbt och springer därifrån och när de väl är hemma igen hör de plötsligt sirener. Det är brandkåren! Ödetorpet brinner!

    Plötsligt slås de båda tjejerna av fasa. Är det deras fel att det började brinna? Fimpade de verkligen ordentligt? Kommer polisen att tvinga dem till fosterhem nu? Fyllda av skräck lovar de varandra på heders att inte berätta för någon om vad de har gjort. Får någon reda på vad de har gjort så åker de ju fast, trots att det ju inte var meningen att starta en brand! Och vad ska Isabelles pappa göra om han får reda på det? Frida vet att han är sträng och hon misstänker att han misshandlar kompisen.

    Oron gör att Frida får ont i magen och mår dåligt, men det är inte nog med det. Snart råkar hon höra ett samtal mellan poliserna, som säger att de har hittat benrester i ödetorpet. Nu har hon alltså blivit mördare också! Hon och Isabelle har gjort så att någon har brunnit inne!

    Det här är en spännande bok, som beskriver de båda flickornas rädsla på ett bra och trovärdigt sätt. Kanske är det lite för mycket ”… och så levde de lyckliga i alla sina dagar” över boken, men den är bra i alla fall.