Jag hörde att Pulitzerpriset, i kategorin skönlitteratur, har gått till Donna Tartt i år. Tartt har ju skrivit den moderna klassikern Den hemliga historien, som jag läste för några år sedan och tyckte var okej, men inte så mycket mer. Jag tyckte fantastiskt mycket mer om Marisha Pessls Fördjupade studier i katastroffysik, som påminner väldigt mycket om Tartts bok eftersom de båda handlar om ungdomar som skaffar sig en egen liten värld, med sina egna regler, och det i båda fallen får väldigt dramatiska konsekvenser.

Vad Pessl och Tartt också har gemensamt, i någon mening, är att de inte är speciellt produktiva… Tartt, som debuterade 1992, har tre böcker i sin bibliografi, där Steglitsan är den senaste och också den som hon fått Pulitzerpriset för. Pessl debuterade 2007 och hennes andra och senaste bok, som inte har kommit på svenska ännu, utkom förra året. Kanske är det en framgångssaga att låta berättelser växa fram långsamt.

Jag kommer nog vilja läsa Steglitsan så småningom, men mest av allt ser jag fram emot när Pessls senaste kommer på svenska.

Som många säkert redan har läst, för det har skrivits mycket om det både här och där, kommer det inte att delas ut något Pulitzerpris inom kategorin skönlitteratur i år. För första gången på 25 år har juryn nämligen inte kunnat enas om en vinnare. Snöpligt!

Bland tidigare vinnare har jag läst Ernest Hemingway och Annie Proulx. Ärligt talat är jag väl inte den som kastar mig över böcker från pristagare till internationella priser, inte ens stora utmärkelser som Pulitzer. Dock är det ju en väldigt stor sak att tilldelas ett sådant här pris och försäljningen brukar skjuta i höjden. Men inte i år…