Aggression, av familjeterapeuten Jesper Juul, är en bok som frågar sig om aggression betraktas som ett tabu och som varnar för vad det tabut kan leda till under ett barns uppväxt.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Aggression, av familjeterapeuten Jesper Juul, handlar om precis det boken heter: Aggression. Tesen är också densamma som bokens underrubrik: att aggression har blivit ett nytt och farligt tabu. Jag skulle vilja börja med att säga att jag inte upplever att mitt barn (eller någon annan i min närhet, för den delen) någonsin har varit aggressiv. Anledningen till att jag har läst den är för att den har varit månadens bokcirkelbok i mars. Det kändes emellertid väldigt intressant att läsa något av Juul, för jag vet många som, oberoende av varandra, har tipsat om Jens Juul. Jag vet inte hur många delningar från FamilyLab jag sett på Facebook genom åren, eller hur många som läst och uppskattat bästsäljaren Ditt kompetenta barn.
Visst finns det mycket i Aggression som känns angeläget och intressant. Jag tvekar inte kring att Jesper Juul hade mycket klokt att säga om hur man bör bemöta barn. Mycket i boken känns självklart för mig. Kärnan, som jag tagit till mig, är att barn måste tillåtas att visa känslor, av alla sorter, och måste få möta andras känslor, för att lära sig att hantera dem. Boken innehåller också många tankar om vikten av att visa intresse, nyfikenhet, empati snarare än att skälla eller skuldbelägga.
En del tankar tycker jag går i klinch med metoder jag alldeles nyligen råkade läsa i Barn som bråkar, vilket såklart påminner mig om att världen aldrig är svart eller vit och att det saknas universalmetoder som fungerar för precis alla människor, i precis alla situationer.
Jag tycker att Aggression har varit en tänkvärd och intressant läsning. Med det sagt måste jag erkänna att det finns några saker jag inte kommer riktigt överens med. För det första tycker jag att Juul uttrycker sig svepande och raljant. Det räcker inte för författaren att skriva att han uppfattar det som en dålig idé att som förälder ”curla” och låta barn alltid få som de vill, han måste också i stort sett skriva att den förälder som beter sig så är en barnmisshandlare. Han uttrycker sig tvärsäkert och bestämt, ofta helt utan källhänvisning eller noter. Delar känns dessutom otroligt mossiga. Juul skriver att pojkar behöver komma hem och bråka & slåss med sina pappor. På otaliga ställen påpekas att flickor och kvinnor har ett helt annat sätt att uttrycka aggressivitet, men det ges aldrig någon förklaring till varför det kan ha blivit så eller hur man bör bemöta flickor.
Nja, nej, precis allt känns inte klockrent i den här boken, men visst finns det mycket att ta med sig och ha i tankarna när man lever med ett känslostarkt barn.
Aggression
Aggression finns översatt till svenska av Ulrika Junker Miranda och utgiven av Wahlström & Widstrand (2013). ISBN: 9789146224303.
Jesper Juul
Jesper Juul (1948–2019) var en dansk familjeterapeut och författare. Han grundade också utbildnings- och rådgivningsorganisationen FamilyLab.
Barn som bråkar är en lärorik och användbar bok för oss föräldrar till känslostarka barn. Här finns verktygen till lågaffektivt bemötande, ett sätt att undvika kaos.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Barn som bråkar är en bok om lågaffektivt bemötande, skriven av psykologen Bo Hejlskov Elvén och skribenten Tina Wiman. Jag måste börja med att säga att jag absolut inte har ett bråkigt barn. Jag har aldrig upplevt att vår dotter har bråkat. Däremot är hon en mycket viljestark snart-tvååring och hon har alltid haft starka känslor. Mycket starka känslor. Det är inte helt lätt att hantera, ärligt talat – en helt vanlig dag kan innehålla en närapå ändlös räcka situationer som kan resultera i att det blir för mycket, vilket inte är kul för någon.
Barn som bråkar har varit en mycket lärorik och bra bok för mig. Den har gett många nya tankar om vad man kan förvänta sig av ett barn och hur påverkade vissa individer blir av andras känslor. Barn som bråkar är lättläst och ger handfasta råd och verktyg för att undvika att situationer drar iväg och att det blir onödiga och jobbiga känsloutbrott. Eftersom boken är uppbyggd kring exempel från familjer med barn i alla möjliga åldrar, finns det förmodligen något att hämta för alla föräldrar till känslostarka barn.
Jag har inte följt debatten, men jag har noterat att det någon gång har svävat förbi kritik mot lågaffektivt bemötande i skolan. Jag vet inga detaljer om det. Kanske är inte lågaffektivt bemötande den optimala metoden för alla i alla situationer. Jag upplever dock att den funkar mycket bra hos oss. En mycket läsvärd bok för föräldrar!
Barn som bråkar
Barn som bråkar finns utgiven av Natur & kultur (2015). ISBN: 9789127141988.
Smartare än din telefon av Siri Helle är en tipsfylld bok om hur man kan använda tekniken bättre (än att fastna i oändliga flöden och liknande). Betyg: 3 pushnotiser av 5.
Smartare än din telefon av Siri Helle är en bok som jag blev inspirerad till att läsa efter att ha läst Anders HansensSkärmhjärnan. Båda böckerna handlar om hälsa och skärmanvändning, men de är skrivna från två olika vinklar och av personer med olika bakgrund och synsätt. Medan Anders Hansen, som är psykiatriker, har en medicinsk synvinkel och ser stora hälsorisker med frekvent skärmanvändande så är Siri Helle psykolog och framhåller att det viktigaste inte är att använda telefonen (och andra skärmar) utan till vad. När jag hade läst Hansens bok och tipsade om den så fick jag en kommentar om att den är kritiserad (av bland annat Helle). Det kan vara klokt att lyssna på båda sidor och nu har jag gjort det!
Helles bok innehåller, precis som Hansens, en mängd referenser till studier och forskning. Det hänvisas dock inte till dem med samma tydlighet som i Hansens bok, men de finns i alla fall prydligt nedtecknade i en förteckning i slutet. Boken bygger alltså på vetenskapliga studier, vilket känns tryggt. I sak tar Helles upp liknande saker som Hansens, som att appar är designade för att vara lockande och hålla oss kvar, men istället för att skriva om eventuella risker med detta ger Helle tips på konkreta saker man kan göra om man upplever att det är ett problem. Det är i allmänhet ganska självklara saker det rör sig om, som att stänga av pushnotiser eller gömma undan appar så att de inte är så lättillgängliga.
I grunden märks det att Helle gillar teknik och gärna ser lösningar till att använda den så mycket som möjligt. Jag är själv väldigt förtjust i teknik (är ju faktiskt ingenjör i grunden), så det känns peppigt och skönt med någon som är lösningsorienterad och inte ägnar sig åt skräckpropaganda. I det stora hela tycker jag verkligen att boken är bra, men ibland känner jag att det blir lite väl hurtigt. Boken innehåller en hel del inslag där Helle berättar om positiva effekter av ny teknik och som så ofta när folk hyllar framtidens teknik så blir det lite för mycket, i alla fall i mitt tycke. Nog för att teknik är bra och kul, men det finns också risker och problem (som den här boken till stora delar också tar upp, i och för sig).
Smartare än din telefon av Siri Helle
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Natur och kultur). Antal sidor: 182. ISBN: 9789127824362.
Det sägs att mobiler och sociala medier gör oss stressade, ytliga och ofokuserade. Men det är bara halva sanningen. Forskning visar att problemet egentligen inte är mobilen, utan vad du använder den till. Våra mobiler kan faktiskt göra oss gladare, mer produktiva och föra oss närmare människorna vi älskar. Det handlar bara om att lära sig hur. Att outsmarta telefonen, helt enkelt.
I denna praktiska guide rensar psykologen Siri Helle bland myterna och missförstånden kring hur vi påverkas av våra smartphones. Du får råd och tips på hur du bryter osunda teknikvanor och får ut det bästa av din mobil. Genom att ta kontroll över det kraftfulla verktyget i din ficka kan du närma dig det liv du vill leva.
Förlagets beskrivning
Siri Helle
Siri Helle (född 1991) är en svensk psykolog och författare. 2017 belönades hon med Lilla pyskologpriset för sitt arbete med att sprida psykologisk forskning till allmänheten. Siri Helle har en hemsida och instagrammar under @psykologsiri.
Skärmhjärnan av Anders Hansen är en intressant bok om hur hjärnan fungerar och hur skärmar eventuellt kan göra oss onödigt stressade och distraherade. Betyg: 4 sömnlösa nätter av 5.
Skärmhjärnan av Anders Hansen är enligt min biblioteksarbetande sambo en av de mest populära böckerna på bibblan just nu. Det kan bero på att författaren var värd i Sommar i P1 tidigare i år (jag har ej lyssnat) eller så beror det helt enkelt på det faktum att många av oss av en eller annan anledning har haft anledning att reflektera över skärmar, det uppkopplade livet och hur det påverkar oss.
Anders Hansen är psykiatriker och i den här boken samlar han resultat från en mängd studier kring hjärnan, stress och skärmanvändning för att ge bakgrund till hans farhågor att för mycket skärmtid kan leda till psykisk ohälsa. Boken är lättläst, men jag tycker också att det finns en bra balans – det blir inte alltför förenklat och lättviktigt. Hansen skriver om evolution, kroppens stressreaktioner och varför vi (troligen) råkar ut för dem, men framför allt lyfter han in allt detta i vår samtid, och den verklighet där många tar upp sin mobil flera gånger i timmen. Hur bra är vår hjärna egentligen på att hantera mobilens lockelser, pockande notiser, oändliga flöden, tillrättalagda bilder på folks liv? Hur bra är den på att ens hantera det blå ljuset som skiner oss i ansiktet precis innan vi ska sova? Hur mycket lär man sig egentligen på en föreläsning eller en lektion om det också finns en mobil som ligger framför en?
Jag tycker att Skärmhjärnan är en riktigt intressant bok och även om jag ärligt talat redan kände till en hel del kring evolution och stress (på ett översiktligt sätt), så har jag verkligen lärt mig mycket och fått mig många tankeställare. Jag tycker inte själv att jag har några problem med min skärmtid. Jag stängde av notiser för åratal sedan och med mina privata konton har jag valt att bara följa personer som jag faktiskt pratar med i det verklig livet och/eller personer som jag faktiskt skriver till på sociala medier också. På flera sätt har jag alltså redan gjort en del för att appar och sociala medier inte ska distrahera för mycket, men även jag blir distraherad ibland, så som man lätt blir eftersom mobilapparna i grunden är designade för att dra in en och hålla kvar en så länge som möjligt. Efter att ha läst den här boken blir jag inte lika arg på mig själv när jag fastnar med mobilen utan jag är lite mer förlåtande mot mig själv. Det är faktiskt mänskligt att råka gå in och kolla en massa flöden, när man kanske egentligen bara skulle ha tittat på klockan. Samtidigt vill jag självklart inte hamna i de där situationer och nu har jag fått motivation till att faktiskt lämna mobilen så att den inte är lättillgänglig de gånger jag verkligen behöver fokusera på annat (och mobilen lockar som mest…). Eller när jag umgås med folk i det verkliga livet, för all del. Klockan har jag på armen och vill jag ta en bild tar jag ju egentligen helst foton med min kamera.
När jag skrev om den här boken på Facebook, apropå en artikel som delades i mitt flöde, så fick jag genast mothugg att nja, den här boken var nog inte så bra ändå. Jag blev lite snopen. Den känns så väl underbyggd med alla referenser, många till högprofilerade tidskrifter och många med tusentals deltagare i studierna, men självklart kan inte jag ha full koll på forskningsfältet. En av de första saker jag gjorde när jag började läsa var i och för sig att googla på boken för att se om den fått någon kritik och då hamnade jag direkt på psykologenSiri Helles blogg. Helle har skrivit en liknande bok, Smartare än din telefon, från sin psykolog-synvinkel och hon håller inte med Hansen i hans syn på riskerna med skärmanvändning. På Facebook fick jag återigen tips om Helles blogginlägg. I sak tolkar jag att Helle håller med Hansen, men hon tycker att han har missat att ta upp minst en viktig studie och så tycker hon att Hansens råd är extrema. Jag tycker också att man kan ta Hansens råd, som utgör de sista sidorna i boken, med en nypa salt, men resten av boken tycker jag är skapligt fri från extrema råd. Jag tycker tvärtom att Hansen är ganska duktig på att slänga in brasklappar och förklara att det är lätt att se samvariationer, men att det inte nödvändigtvis betyder att det ena orsakar det andra. I många fall finns också en ”hönan eller ägget”-diskussion: till exempel, använder personer med psykisk ohälsa sin telefon mer, eller är det telefonerna som gör att de lider av psykisk ohälsa? Eftersom jag själv är forskare (inom ett helt annat fält) försöker jag alltid vara källkritisk och försiktig med att dra långtgående slutsatser. Vetenskap handlar om att ständigt ställa nya frågor och testa dem systematiskt, gamla sanningar kan alltid omkullkastas längre fram. Kanske finns det andra läsare som rycks med på ett annat sätt och tycker att Hansen presenterar en komplett sanning.
Det är klokt att Helle (och andra) påminner om att Hansens bok inte är en heltäckande beskrivning av forskningsfältet och att det är en bok från en medicinares synvinkel. Jag tycker ändå att den är klart läsvärd och mycket tankeväckande! Jag tror att den kan vara en nyttig ögonöppnare för många. Och nej, man behöver inte ta till sig av Hansens råd om att endast sitta framför en skärm 2 h per dag. Själv sitter jag framför en skärm praktiskt taget hela arbetsdagen och sedan sitter jag gärna någon timme eller fler på min fritid. Det finns mycket positivt med det uppkopplade livet och skärmanvändning, själv har jag ju t.ex. den här bloggen som en av mina största hobbies. Det handlar inte bara om att använda en skärm, utan också om vad man använder den till. Det viktigaste, vilket boken också påminner om, är att det där andra, den där skärmtiden man kanske inte ens ville ha från början, faktiskt är rejält onödig och kanske inte ens hälsosam. Tack och lov att man kan göra mycket för att minimera just den skärmtiden.
PS: jag läste den här boken som e-bok. Det är väl en kul ironi? 😉
PS2: illustrationerna i den här boken är helt underbara och bygger på klassisk konst, men med inslag av typiska prylar från vår uppkopplade värld.
Den psykiska ohälsan håller på att ta över som det stora hälsohotet i vår tid. Ett högt tempo, konstant stress och en digital livsstil med ständig uppkoppling börjar få konsekvenser för vår hjärna. För hur mycket du än gillar att kolla bildflödet på instagram, nyheterna i mobilen eller filmer på plattan, är din hjärna inte anpassad till det som dagens samhälle för med sig. Den är helt enkelt i osynk med vår tid!
Men det betyder inte att du står maktlös och att det saknas lösningar – med lite mer kunskap om hur hjärnan fungerar kommer du snart att inse att det egentligen handlar om ganska enkla och basala saker. Den mänskliga hjärnan är skapad i en helt annan tid, och kanske borde vi visa den lite mer hänsyn. Så följ med på en spännande resa och få en helt ny bild av det som händer och sker i ditt huvud!
Förlagets beskrivning
Anders Hansen
Anders Hansen (född 1974) är en svensk läkare, psykiater och författare. Han har bland annat skrivit de omtalade böckerna Hjärnstark och Skärmhjärnan om hjärnan och vår hälsa. 2019 var Anders Hansen värd för Sommar i P1. Anders Hansen twittrar under @AndersHansen74.
Lycka! har varit denna omgångs bokcirkelbok och ärligt talat hade jag knappast läst den annars. Jag tror att faktaböcker i allmänhet gör sig bäst om man faktiskt är intresserad av ämnet och för min del har jag varken något direkt intresse för andlighet eller något behov av ”självhjälp”. Således har väl den läs läsningen varit lite mer av ett oengagerat bläddrande än intresserat läsande.
Jag tror för övrigt inte att det går att läsa sig till en quick fix till diverse psykiska problem. Nu är i och för sig Lycka! en bok man kan läsa med lite allmänt intresse och inte nödvändigtvis för att man är olycklig och tänker att en bok kommer att förändra detta, men jag tycker ändå att det känns viktigt att säga att jag inte har mycket till övers för korkade självhjälpsböcker. Det är lätt hänt att populärvetenskapliga ”faktaböcker” blir ganska oventenskapliga och att den som läser den också tar fasta på detaljer som kanske inte stämmer så bra överens med den rådande åsikten i forskningssamfundet. I fallet med Lycka! har jag dock svårt att se att det kan skada att läsa Lycka! och plocka till sig det man gillar. Den är i grunden oprovocerande och gör ingen skada. Det tackar jag för, faktiskt. Ett annat bokförslag till den här bokcirkelträffen var t.ex. en bok om healing (!), något som i sig kanske inte låter så farligt, men som liksom så många andra alternativmedicinska (d.v.s. overksamma) metoder kostar sjuka och desperata människor massor med pengar och till på köpet kan skada dem om de t.ex. avböjer riktig behandling på sjukhus. Jag tycker att att alternativmedicin borde förbjudas och att utövare borde straffas. Men det är såklart en helt annan diskussion.
Boken är inte skriven av Dalai Lama, det stora omslagsnamnet, om någon undrade, utan psykiatern (eller psykologen?) Howard C. Cutler, som har samtalat med Dalai Lama och låtit delar av boken bestå av återgivningar av dessa samtal. Boken handlar om hur man ska uppnå lycka genom att visa medlidande (är det en bra översättning? jag tycker det låter helt nedvärderande!), medkänsla och omtanke. Det är sympatiskt och sticks in lite forskningsresultat här och där (fast som forskare så har jag svårt att imponeras av populärvetenskapliga texter, som denna, för där är det alltid knepigt att göra sig en bild av vilka källorna egentligen är och hur heltäckande författaren är i sina sammanfattning.. Sedan är ju den här boken gammal och forskning går ju framåt…). Boken innehåller också ett avsnitt om att övervinna hinder, d.v.s. att hantera känslor som vrede och hat och innehåller några meditationsövningar.
Jag tycker att Dalai Lama verkar vara en mycket klok, öppensinnad och insiktsfull man. Det han säger är inte precis revolutionerande, utan ofta förvånansvärt självklart, men det är ingenting konstigt i sig. Jag gillade särskilt avsnittet där författaren skriver att vi i grunden är omtänksamma och vill göra altruistiska handlingar och mår bra av det. Jag kan bli oerhört provocerad när folk påstår att människan är självisk och att alla goda handlingar vi gör har en självisk grund. Så, liksom så många andra, tänker jag plocka russinen ur kakan och ta till mig av det jag personligen gillar, som den här teorin om den altruistiska människan. 😉
I Sorgesång blandar Hustvedt fiktion med verklighet genom att hon har låtit gamla brev och berättelser från sin egen far, vara en del i den här moderna berättelsen om livet i USA. Huvudpersonen är en privatpraktiserande psykoanalytiker, Erik, som efter faderns död börjar läsa pappans gamla dagböcker för att försöka förstå vem han var och hur hans liv var under den depressionen på 30-talet.
Det förflutna kommer också ikapp Eriks syster, vars man, en känd författare, nyligt har gått bort. Efter hans död uppdagas att han eventuellt har haft ett förhållande med en annan kvinna och Eriks syster dras in i en härva där en journalist börjar rota i det som varit.
Viktig i handlingen är också Eriks nyinflyttade hyresgäster, en mor och dotter, och den man som förföljer dem och likt en paparazzi tar bilder av dem och också av Erik.
Det är en fin bok. Jag har svårt att berätta om den. Handlingen flyter på i sakta mak och med många parallella spår och det finns egentligen inga svulstiga scener och faktiskt inte ett särskilt sammanfattande slut heller. Det rullar liksom bara på och när jag la boken ifrån mig så kände jag mig lite besviken över det. Hustvedt lämnar så mycket åt läsaren, men själv levde jag mig in i boken och ville veta vad som händer sedan. Fortfarande var det dock en mycket positiv upplevelse. Jag gillar språket, karaktärerna, miljöerna, allt! Efter att nyligen ha läst Lördag, som handlar om en neurokirurg, tycker jag också att det var väldigt spännande att få följa Erik i hans arbete som inte är helt obesläktat. Hustvedt berättar skickligt genom Erik om de patienter han träffar och förmedlar hur komplex och komplicerad själen och livet är och hur man aldrig kan ta sig ifrån det förflutna.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
