I december har jag läst noveller ur novellsamlingar jag samlat på mig genom åren, men jag har också passat på att läsa ett par noveller utgivna i egna små volymer: Syrinx och Gnister.
Syrinx
I Syrinx av Anton Hildingsson återvänder en ung kvinna till småstaden där hon vuxit upp. Hon har testat på livet på musikhögskolan i Piteå, men något har gått fel och med en viss skam är hon tillbaka i hemstaden. Hennes föräldrar får t.ex. ingenting veta att musikdrömmarna har blivit övergivna. Däremot hör hon av sig till en barndomsvän där vänskapen har hunnit rinna ut i sanden de senaste åren. Nu tar de upp tråden, på ett sätt som om ingenting har hänt, på ett annat sätt är det med en viss tvekan de börjar umgås igen. Vad har egentligen hänt de senaste åren? Vem stöttar vem? Den här novellen är vinnaren av Novellix novelltävling 2017 och det är en mycket värdig vinnare tycker jag. Här finns allt jag gillar i en novell: det är kort och tight utan att det blir för mycket för läsaren själv att fylla i, det är mångbottnat och det bjuds på överraskningar. Hoppas Hildingsson skriver mer!
Betyg: 4 kakaduor av 5.
Utgivningsår: 2017 (Novellix). Antal sidor: 24. ISBN: 978-91-7589-238-2.
Syrinx av Anton Hildingsson
Gnister
Det finns noveller (och romaner också för all del) där stilen driver berättelsen mer än handlingen i sig. I Gnister av Linda Skugge består hela novellen av huvudpersonens röriga monolog. Ur det förstår man vilken hemsk situation huvudpersonens befinner sig i, både i nuet och under uppväxten. Ur det röriga, desperata bygger författaren effektivt upp en obehaglig känsla. Det finns skakande delar i den här novellen, verkligt starka scener. Jag måste ändå erkänna att de här stilen sällan faller mig i smaken. Det är lätt att det blir hackigt och fragmentariskt och i det här fallet tycker jag att det blev precis så.
Betyg: 2 nattlinnen av 5.
Utgivningsår: 2013 (Novellix). Antal sidor: 24. ISBN: 978-91-87451-90-4.
Okej, det här är kanske inte så upplyftande i oktober, mitt under en pandemi (eller någonsin). Man önskar naturligtvis att alla fick hålla sig friska och pigga och glada i alla sina dagar och helst vill man aldrig behöva tänka på sjukdom och elände. Ibland är det dock väldigt fint att få läsa en riktigt bra bok som ger lite insikt om vad det kan innebära att leva med ett svårt sjukdomsbesked. Det ger perspektiv. Idag tänkte jag tipsa om några böcker som handlar om att leva med en allvarlig sjukdom eller att uppleva att en anhörig drabbas.
I kroppen min
Kristian Gidlunds självbiografiska roman I kroppen min lämnar ingen oberörd. Vackert och ofiltrerat berättar Gidlund om livet sedan han drabbats av en obotlig cancer. Som läsare får man följa honom genom smärta och ångest – aldrig innan hade jag anat vidden av hur tufft det kan vara att genomgå cellgiftsbehandling. I kroppen min är verkligen en smärtsam bok, men det är också en bok om stark livslust. Och det värsta av allt: att älska livet och veta att man har så väldigt lite kvar av det. När man läser Gidlunds bok blir det påtagligt hur mycket liv som han tyvärr aldrig hann uppleva. Och hur många vackra texter vi läsare tyvärr aldrig fick läsa.
I kroppen min av Kristian Gidlund
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv är en roman baserad på Tom Malmquists egna upplevelse när hans gravida sambo plötsligt blir allvarligt sjuk i leukemi. Deras dotter blir förlöst med kejsarsnitt och Tom springer mellan neonatalavdelningen, där hans för tidigt födda barn vårdas, och den intensivvårdsavdelningen där hans sambos tillstånd blir alltmer allvarligt. Det är en oerhört intensiv roman; Som läsare håller man nästan andan. Otroligt fint berättat om en oerhörd situation.
Glaskupan
Glaskupan av Sylvia Plath är förmodligen det bästa jag läst om att bli deprimerad (i en tid långt innan vår tids effektiva behandlingar). Huvudpersonen, Esther, är precis på väg mot ett spännande vuxenliv. Hon planerar för skrivkurser och collegeliv, men befinner sig i bokens början i New York, dit hon fått möjlighet att resa tack vare en tävling hon vunnit. Allt borde vara kul och spännande, men Esthers liv börjar sakta att falla sönder. Ett övergrepp. En motgång. Hon faller ned i en djup depression, som verkligen känns insiktsfullt skildrar av Plath, som själv led av psykisk ohälsa (och begick själv självmord 30 år gammal).
Glaskupan av Sylvia Plath
Jag är kvar hos er
Jag kan inte gå i god för att den här ungdomsromanen fortfarande håller såhär 20 år senare, men den är helt klart en av de mest berörande böcker jag läste i tonåren. Jag är kvar hos erav Peter Pohl är en oerhört levande skildring av en tjej som drabbas av en hjärntumör och hur hennes anhöriga försöker att hantera situationen. En av få böcker som jag har gråtit till på riktigt.
Jag är kvar hos er av Peter Pohl
Torka aldrig tårar utan handskar
Torka aldrig tårar utan handskar är en trilogi där Jonas Gardell berättar om HIV i Sverige. Det märks att Gardell själv har förlorat många vänner till sjukdomen. I böckerna skriver han rakt och berörande om hela kompisgäng som suddas ut och förloras, samtidigt som det finns så mycket skam och tabu kring HIV och AIDS att det inte var ovanligt att man mörkade dödsorsaken. En del dog i ensamhet. En otroligt bra skildring av en mörk tid.
Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell
Barmark av Malin Nord är en mörk bok om moderskap och en saknad och sorg som ärvs över generationer. Betyg: 3 norrsken av 5.
Barmark av Malin Nord är en riktigt tung berättelse i bemärkelsen tyngd av sorg. Den rör sig mellan Signe, en kvinna som flydde över gränsen från Norge under Andra världskriget, och Anja, hennes barnbarn. Båda bär på förluster: Signe tvingades lämna sin son, som var för liten för att tas med på den svåra färden till Sverige. För Anja blev det en stor förlust att drabbas av ett missfall. För Anja visar det sig dock att hon burit på tvillingar och att det ena fostret fortfarande är vid liv. Det blir dottern Hanna. För Anja blir Hanna allt och det finns en spänd, lite kvävande och överbeskyddande sida hos Anja. Signe å sin sida fick en dotter när hon kom till Sverige: Anjas mamma. Deras förhållande blev spänt av en annan orsak: Signe kunde aldrig riktigt gå vidare efter förlusten av allt hon lämnat i Norge och kunde aldrig bli riktigt hemma i Sverige och på den gård hon så småningom flyttade till.
Boken utspelar sig till stor del på just denna gård. Efter Signes ankomst till Sverige får hon möjligheten att hjälpa en änkling, Erik, i hemmet. Hon och den nyfödda dottern flyttar in och dottern kommer att växa upp och se Erik som sin pappa. Signe stannar hos Erik hela hans liv: tar hand om honom och har ömma känslor för honom. Något officiellt förhållande har de dock aldrig, båda är märkta av svåra händelser i det förflutna och har svårt att gå vidare. För Anja blir den avlägset belägna gården, med dess närhet till naturen, en tillflyktsort både under tiden hon längtar efter barn, under graviditeten och under tiden sedan Hanna har kommit. Det verkar ensamt, isolerat: Anja har just ingenting annat än sin dotter och det verkar vara logistiskt krångligt att bo där ute. Ändå är det något med platsen som både lockar och skrämmer Anja. Platsen har blivit länken till det förflutna, precis som att hon ser sig som något av en tolk mellan mormoderns historia och mamman.
Boken vrider och vänder på frågor som moderskap och rötter. Jag tycker om Malin Nords språk och det finns otroligt fina delar i den här boken, inte minst de som på olika sätt kretsar kring just moderskapet. Det är också otroligt berörande att läsa om Signes flykt från Norge. Jag har läst många romaner som utspelar sig runt Andra världskriget, men förvånansvärt få har handlat om situationen i våra närmsta grannländer. Det finns alltså mycket i den här boken som känns viktigt, intressant och berörande. Samtidigt måste jag, med risk för att framstå som extremt osympatisk, erkänna att jag också störde mig väldigt mycket på huvudpersonerna, inte minst Anja. Jag har svårt för vuxna människor som inte ens försöker ta ansvar för sin egna liv och lösa sina problem. Sidorna dryper av ångest och Anja har återkommande mardrömsbilder av döda barn. Hon verkar inte direkt frisk eller förmögen till att ha kontakt med andra människor förutom dottern, som hon har ett kvävande förhållande till. Jag känner mig hemsk som skriver det här, men jag blir så frustrerad när vuxna människor inte tar ansvar för sin hälsa och söker hjälp, särskilt när det finns barn inblandade. Det här är ju en fiktiv person, i en bok som till stora delar är väldigt bra, men den blev verkligen lite väl ”feel bad” för min smak.
”Jag hör inte alltid när Hanne stänger ytterdörren efter sig. Barn springer mellan gårdarna här, det finns inget farligt i det, men den senaste tiden har ett tomrum vällt upp i mig när hon lämna huset. Jag sitter vid köksbordet och bläddrar i tidningen. Allt stillnar. Som om tystnaden lagt sig tillrätta för en lång tid. Som snö. Allt uppgår i allt. Slätas ut och blir allt.
Du kommer väl tillbaka?
Ur Barmark av Malin Nord
Barmark av Malin Nord
Utgivningsår: 2017 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 314. ISBN: 9789100167202.
Hur ska döttrar kunna skydda sig från sina mödrars sorg? Går det att älska sitt barn utan att samtidigt överge det? Varför så mycket blod när ultraljudet visar hjärtslag? I Malin Nords roman Barmark flockas korparna där förluster och rädslor härjar.
Anja och dottern Hanne måste lämna barndomshemmet på myrmarken vid älven. För att förstå sina oroskänslor och den stumma relationen till sin egen mamma börjar Anja läsa sin norska mormors efterlämnade dagböcker: om hennes dramatiska flykt över fjället i december 1942 och om de omöjliga beslut hon tvingades fatta för att rädda livet på sitt ofödda barn. Barmark är en mörkt skimrande, grym och starkt rörande berättelse om sorg som går i arv mellan generationer. En roman om närhet och avstånd och om de förlorade barn som irrar i de jämtländska skogarna med evigt mörker omkring sig.
Förlagets beskrivning
Malin Nord
Malin Nord (född 1973) är en svensk författare. Hon debuterade 2012 med romanen Stilla havet.
Gift av Tove Ditlevsen är en helt otrolig självbiografisk roman om kärlek, skapande och att hamna i missbruk. Sällan har jag läst en så drabbande skildring av beroende. Betyg: 5 bröllop av 5.
Gift är Tove Ditlevsens självbiografiska roman om hennes liv som ung vuxen och hur hon kom att bli missbrukare. När boken tar sin början är hon gift med den betydligt äldre Viggo F, en redaktör, väletablerad i kulturvärlden. Själv skriver hon på sin första bok och är på väg att skaffa sig ett eget namn i samma kretsar. Viggo F framstår snart som en språngbräda mot något annat, något eget. Paret skiljer sig och Tove träffar en student, Ebbe, med vilken hon inleder en passionerad relation. Nu är det Tove som är den etablerade, den som stå för inkomsterna och tar ansvar. Trots detta är det Ebbe som har makten och håller Tove i ett känslomässigt grepp. Det är intressant att följa spelet. Det här är alltså en framgångsrik kvinna som borde kunna säga ifrån, men som trots allt är den som hukar när det börjar knaka i fogarna. Tänk att känslor kan vara så hämmande! När paret blir föräldrar börjar den bräckliga relationen gå sönder på riktigt. De är till slut otrogna på varsitt håll och snart är Tove gravid igen. Den här gången ser hon det som omöjlig att behålla fostret. Abort är dock olagligt vid den här tiden och det är långt ifrån okomplicerat att hitta en läkare som är villig att utföra ingreppet. Hon vänder sig till en läkare, Carl, som hon hamnat i säng med vid tillfällen. Han vill omedelbart hjälpa Tove.
Vid ingreppet får Tove petidin, en starkt beroendeframkallande och kraftigt smärtstillande opioid. Beroendet kommer omedelbart. Den känslan petidinet ger henne är så stark att den första sprutan kastar omkull hela Toves värld. Nu är det Carl som har hennes i sitt grepp. Det är han som är nyckeln till petidinet. Tove lämnar Ebbe och gifter sig med mannen med sprutorna. Injektionerna fortsätter – alltid kan hon hitta någon förevändning för att de behövs. Hon är manipulativ, Carl är själv psykiskt sjuk och sätter inte emot. Snart krävs det mycket för att uppnå rätt effekt och Tove sjunker djupare och djupare ner i missbruket. Hon är beroende av drogerna, men också av Carl, som tillhandahåller dem. Äktenskap, barn, en öronoperation som kostar henne hörseln på ena örat – allt kan hon gå med på om det också kan ge henne tillgång till de preparat kroppen skriker efter.
När man själv lever milslångt från en värld med droger och missbruk är det svårt att förstå hur ett begär kan sätta sig så starkt. Tove Ditlevsen lyckas dock göra beroendet och missbruket brännande nära. Jag blev verkligen berörd. Hon skriver om ett begär som etsar in evighetslånga banor i hjärnan. Med tiden kommer Tove att få hjälp ur sitt missbruk, men hon kommer aldrig att bli fri: suget efter petidinet går aldrig att utplåna. Gift är en oerhört stark skildring av att vara narkoman.
Titeln på boken är förstås dubbeltydig: den handlar både om petidinet, som förgiftar författaren, och om hennes fyra äktenskap (efter Carl träffar Tove sin Victor, som också blir hennes räddning). Båda betydelserna är intressanta: Gift är verkligen en utlämnande och berörande bok om och av en kvinna som levt ett liv med höga toppar och djupa dalar. Det är en fascinerande färd att få följa med på resan. Vilket liv! Vilken tid! Jag läser med tusen tankar och känslor. Läs den här boken!
Danska Tove Ditlevsen (1917-1976) var på sin tid vida läst och skandalomsusad för sina skoningslöst ärliga böcker, som skärskådar kroppsliga och känslomässiga mänskliga erfarenheter med en blandning av slagfärdighet och skörhet. Hennes böcker återutges nu som moderna klassiker, och kommer bland annat på engelska hos Penguin Classics.
Gift anses av många vara hennes allra främsta verk. Här finns tre kärleksobjekt: männen, drogerna och skrivandet. Gift handlar om fyra äktenskap, det första med den 36 år äldre redaktören Viggo F, och om barnen hon föder. Men också om giftet i den spruta som till slut har huvudpersonen helt i sitt våld. Genom hela denna såriga, hudlösa, vansinnigt skickligt skrivna bok, löper förhållandet till skriften som passion och räddningsplanka. Hon skrev det hon levde, och medierna älskade att skriva om henne. 1956 skriver Ditlevsen själv om symbiosen med offentligheten: ”… med tiden fick hon det avskyvärda något, som vi kallar ett namn, och så småningom förstod hon, att det namnet hade stulits ifrån henne …”
Förlagets beskrivning
Originalets titel: Gift (danska). Översättare: Ninni Holmqvist. Uppläsare: Kristina Törnqvist. Utgivningsår: 1971 (första danska utgåvan), 1973 (första svenska utgåvan, i översättning av Vanja Lantz, Rabén och Sjögren), 2019 (första utgåvan i den här översättningen av Ninni Holmqvist, Natur och kultur), 2020 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio). Antal sidor: 171. ISBN: 9789127154971.
Tove Ditlevsen
Tove Ditlevsen (1917–1976) var en dansk författare. Hon gav ut sin första diktsamling, Pigesind, 1939 och skrev därefter ett flertal diktsamlingar och romaner. Hon är bland annat känd för sina självbiografiska romaner, där Gift är den avslutande delen.
Din stund på jorden av Vilhelm Moberg är en otroligt tänkvärd och fin bok om att se tillbaka på livet. Vad gör du av din stund på jorden? Betyg: 5 kaniner av 5.
Din stund på jorden av Vilhelm Moberg är en av Mobergs sista böcker. När den kom till var Moberg i 65-årsåldern och hans Utvandrarsvit var avslutad. Det är lätt att tänka sig att Moberg vid den tiden hade anledning att blicka bakåt och fundera över sitt livsverk. Det är också med den vemodiga tonen han berättar Din stund på jorden.
Boken kretsar kring svenskamerikanen Albert Carlson, som nu har avslutat de affärer han har ägnat sig åt i yrkeslivet. Trots att han aldrig tänkte bli affärsman var det precis det han blev. En hel del annat fick stå tillbaka. Nu sitter han på ett hotellrum i Kalifornien och funderar på sitt liv: fruar har blivit exfruar, barn har blivit vuxna och han förefaller inte vara speciellt djupt engagerad i deras liv. Nu räknar han sina slantar och försöker att få sin nya pensionärstillvaro att gå ihop.
Men mest av allt rör sig tankarna mot hemtrakten, så om det kanske blir för många som utvandrat. Han minns sin uppväxt i småländska Bjurbäcken, högt och lågt, ljust och mörkt: första kärleken, bedrövelsen när hans kaninungar blev tagna av familjens jakthund och mycket annat. Alldeles särskilt rör sig tankarna mot storebror Sigfrid, som tog värvning och kom hem helt förändrad, dödssjuk. Sigfrids stund på jorden blev väldigt kort. Varför? Arvid minns tillbaka till detta sorgliga och den hemlighet som mörkades under många år.
Din stund på jorden är en lågmäld och vemodig tillbakablick på ett liv som blev vad det blev och de människor och platser som förlorats längs vägen. Jag läste och blev alldeles berörd. Ett liv kan bli så kort. Vad gör du med just din stund?
Din stund på jorden av Vilhelm Moberg
Uppläsare: Iwar Wiklander. Utgivningsår: 1963 (första utgåvan, Bonniers), 1996 (den här Radioföljetongen, producerad av Inga Rexed för Sveriges radio), 2012 (nyutgåvan på bilden, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 299 (ca 11 h lyssning). ISBN: 9789100566975, 9789174295047.
Vilhelm Moberg flyttade från sin småländska hembygd redan när han var några och tjugo, men i sitt författarskap lämnade han den aldrig. De romaner som utspelas bortom Värendsbygden handlar nästan alltid om längtan tillbaka dit, till jorden, till ursprunget.Din stund på jorden (1963) kan läsas som ett avsked till den utvandrarvärld som sysselsatte Moberg i över tio år. Affärsmannen och svenskamerikanen Albert Carlson sitter i början av sextiotalet på ett hotellrum i Kalifornien och försöker få syn på sitt eget liv. Bruset från Stilla havet blandas i hans fantasi med sorlet från Bjurbäcken intill fädernehemmet, och Carlson minns sin älskade storebror Sigfrid som dog när han var pojke. Broderns uppmaning att ta väl vara på livet, på ”din stund på jorden”, blir romanens sorgsna credo.
Förlagets beskrivning
Vilhelm Moberg
Vilhelm Moberg (1898–1973) var en svensk författare, känd för bland annat Utvandrarböckerna, som brukar hållas för några av de viktigaste verken i den moderna svenska litteraturen.
Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo är en superfin ungdomsbok om blyghet, vänskap och om psykisk ohälsa. Betyg: 4+ pianon av 5.
Inuti huvudet är jag kul är en ungdomsbok av Lisa Bjärbo. Den kretsar kring Liv, som precis har flyttat ut på landet tillsammans med sin pappa. Steget från att bo i lägenhet mitt i Stockholm till att bo i ett renoveringsobjekt många kilometer från närmsta samhälle kan vara en stor omställning, inte minst när man inte har någon bil i familjen och när man är vegan medan ens grannar är mjölkbönder. För Liv blir dock flytten oväntat tuff av andra orsaker. Hon är blyg, osäker och socialt otränad. Nu ska hon försöka komma in i en helt ny gymnasieklass och lära känna nya människor. Bara att smälta in på bussen till skolan är lite av en pärs.
Hon har jämnåriga i sin närhet, en tjej som börjar prata med henne på bussen och en kille som går i hennes franskagrupp. De lyckas få Liv att känna sig någorlunda bekväm och lyckas få henne att glänta lite på dörren. När saker och ting ser ut att ordna sig rasar dock allt. När Liv måste hålla en muntlig prestation i skolan blir det bara för mycket och hon drabbas av en panikångestattack.
Inuti huvudet är jag kul är en insiktsfull och berörande berättelse om att vara ung och blyg och om att lida av panikångest. Som läsare känner man med Liv från sida ett och det är svårt att släppa boken. Man vill henne väl och sitter hela tiden och hoppas att hon ska våga släppa andra inpå livet och bli ”räddad” från den begränsande situation hon har hamnat i. Men så enkelt är det såklart inte, vilket författaren verkligen lyckas förmedla. Jag tycker verkligen att Bjärbo lyckas skildra hur svårt det kan vara att lida av psykisk ohälsa och blyghet, men också väcka hopp. Och framför allt har hon skrivit en himla fin ungdomsbok som också rymmer en stor dos kärlek och vänskap. En riktigt fin bok, läsvärd för både unga och vuxna.
Det är ett av de sämsta råden jag någonsin fått av min pappa, tror jag. När han sa det för en kvart sedan i hallen trodde jag att han hade fått en liten, liten hjärnblödning. Jag fattar inte hur han ens kom på tanken. Har han träffat mig någon gång?
Om det blir jobbigt, menar jag. Du är Beyoncé! Du är en stjärna, och inget kan nå dig, för du är Queen B, allt är lugnt.
Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.
Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.
Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?
Var normal. Tänk på Hannah i Girls. Få det här att funka.
Oftast kan Liv gömma sig och försvinna i mängden, men när de ska jobba två och två på franskan går det inte längre. Herregud, Gunnar kommer ju att få panik och sucka djupt redan efter fem minuter. Han kan ju inte veta att Liv faktiskt är jättekul, inuti huvudet.
Lisa Bjärbos berättelse om den blyga Liv och hennes översociala pappa lämnar ingen oberörd.
Förlagets beskrivning
Lisa Bjärbo
Lisa Bjärbo (född 1980) är en svensk journalist och författare. Hon har skrivit ett flertal barn- och ungdomsböcker och har också medförfattat de populä Ara Mera vego-kokböckerna. Lisa Bjärbo har en blogg, instagrammar under @onekligen och twittrar under @onekligen.
Skärmhjärnan av Anders Hansen är en intressant bok om hur hjärnan fungerar och hur skärmar eventuellt kan göra oss onödigt stressade och distraherade. Betyg: 4 sömnlösa nätter av 5.
Skärmhjärnan av Anders Hansen är enligt min biblioteksarbetande sambo en av de mest populära böckerna på bibblan just nu. Det kan bero på att författaren var värd i Sommar i P1 tidigare i år (jag har ej lyssnat) eller så beror det helt enkelt på det faktum att många av oss av en eller annan anledning har haft anledning att reflektera över skärmar, det uppkopplade livet och hur det påverkar oss.
Anders Hansen är psykiatriker och i den här boken samlar han resultat från en mängd studier kring hjärnan, stress och skärmanvändning för att ge bakgrund till hans farhågor att för mycket skärmtid kan leda till psykisk ohälsa. Boken är lättläst, men jag tycker också att det finns en bra balans – det blir inte alltför förenklat och lättviktigt. Hansen skriver om evolution, kroppens stressreaktioner och varför vi (troligen) råkar ut för dem, men framför allt lyfter han in allt detta i vår samtid, och den verklighet där många tar upp sin mobil flera gånger i timmen. Hur bra är vår hjärna egentligen på att hantera mobilens lockelser, pockande notiser, oändliga flöden, tillrättalagda bilder på folks liv? Hur bra är den på att ens hantera det blå ljuset som skiner oss i ansiktet precis innan vi ska sova? Hur mycket lär man sig egentligen på en föreläsning eller en lektion om det också finns en mobil som ligger framför en?
Jag tycker att Skärmhjärnan är en riktigt intressant bok och även om jag ärligt talat redan kände till en hel del kring evolution och stress (på ett översiktligt sätt), så har jag verkligen lärt mig mycket och fått mig många tankeställare. Jag tycker inte själv att jag har några problem med min skärmtid. Jag stängde av notiser för åratal sedan och med mina privata konton har jag valt att bara följa personer som jag faktiskt pratar med i det verklig livet och/eller personer som jag faktiskt skriver till på sociala medier också. På flera sätt har jag alltså redan gjort en del för att appar och sociala medier inte ska distrahera för mycket, men även jag blir distraherad ibland, så som man lätt blir eftersom mobilapparna i grunden är designade för att dra in en och hålla kvar en så länge som möjligt. Efter att ha läst den här boken blir jag inte lika arg på mig själv när jag fastnar med mobilen utan jag är lite mer förlåtande mot mig själv. Det är faktiskt mänskligt att råka gå in och kolla en massa flöden, när man kanske egentligen bara skulle ha tittat på klockan. Samtidigt vill jag självklart inte hamna i de där situationer och nu har jag fått motivation till att faktiskt lämna mobilen så att den inte är lättillgänglig de gånger jag verkligen behöver fokusera på annat (och mobilen lockar som mest…). Eller när jag umgås med folk i det verkliga livet, för all del. Klockan har jag på armen och vill jag ta en bild tar jag ju egentligen helst foton med min kamera.
När jag skrev om den här boken på Facebook, apropå en artikel som delades i mitt flöde, så fick jag genast mothugg att nja, den här boken var nog inte så bra ändå. Jag blev lite snopen. Den känns så väl underbyggd med alla referenser, många till högprofilerade tidskrifter och många med tusentals deltagare i studierna, men självklart kan inte jag ha full koll på forskningsfältet. En av de första saker jag gjorde när jag började läsa var i och för sig att googla på boken för att se om den fått någon kritik och då hamnade jag direkt på psykologenSiri Helles blogg. Helle har skrivit en liknande bok, Smartare än din telefon, från sin psykolog-synvinkel och hon håller inte med Hansen i hans syn på riskerna med skärmanvändning. På Facebook fick jag återigen tips om Helles blogginlägg. I sak tolkar jag att Helle håller med Hansen, men hon tycker att han har missat att ta upp minst en viktig studie och så tycker hon att Hansens råd är extrema. Jag tycker också att man kan ta Hansens råd, som utgör de sista sidorna i boken, med en nypa salt, men resten av boken tycker jag är skapligt fri från extrema råd. Jag tycker tvärtom att Hansen är ganska duktig på att slänga in brasklappar och förklara att det är lätt att se samvariationer, men att det inte nödvändigtvis betyder att det ena orsakar det andra. I många fall finns också en ”hönan eller ägget”-diskussion: till exempel, använder personer med psykisk ohälsa sin telefon mer, eller är det telefonerna som gör att de lider av psykisk ohälsa? Eftersom jag själv är forskare (inom ett helt annat fält) försöker jag alltid vara källkritisk och försiktig med att dra långtgående slutsatser. Vetenskap handlar om att ständigt ställa nya frågor och testa dem systematiskt, gamla sanningar kan alltid omkullkastas längre fram. Kanske finns det andra läsare som rycks med på ett annat sätt och tycker att Hansen presenterar en komplett sanning.
Det är klokt att Helle (och andra) påminner om att Hansens bok inte är en heltäckande beskrivning av forskningsfältet och att det är en bok från en medicinares synvinkel. Jag tycker ändå att den är klart läsvärd och mycket tankeväckande! Jag tror att den kan vara en nyttig ögonöppnare för många. Och nej, man behöver inte ta till sig av Hansens råd om att endast sitta framför en skärm 2 h per dag. Själv sitter jag framför en skärm praktiskt taget hela arbetsdagen och sedan sitter jag gärna någon timme eller fler på min fritid. Det finns mycket positivt med det uppkopplade livet och skärmanvändning, själv har jag ju t.ex. den här bloggen som en av mina största hobbies. Det handlar inte bara om att använda en skärm, utan också om vad man använder den till. Det viktigaste, vilket boken också påminner om, är att det där andra, den där skärmtiden man kanske inte ens ville ha från början, faktiskt är rejält onödig och kanske inte ens hälsosam. Tack och lov att man kan göra mycket för att minimera just den skärmtiden.
PS: jag läste den här boken som e-bok. Det är väl en kul ironi? 😉
PS2: illustrationerna i den här boken är helt underbara och bygger på klassisk konst, men med inslag av typiska prylar från vår uppkopplade värld.
Den psykiska ohälsan håller på att ta över som det stora hälsohotet i vår tid. Ett högt tempo, konstant stress och en digital livsstil med ständig uppkoppling börjar få konsekvenser för vår hjärna. För hur mycket du än gillar att kolla bildflödet på instagram, nyheterna i mobilen eller filmer på plattan, är din hjärna inte anpassad till det som dagens samhälle för med sig. Den är helt enkelt i osynk med vår tid!
Men det betyder inte att du står maktlös och att det saknas lösningar – med lite mer kunskap om hur hjärnan fungerar kommer du snart att inse att det egentligen handlar om ganska enkla och basala saker. Den mänskliga hjärnan är skapad i en helt annan tid, och kanske borde vi visa den lite mer hänsyn. Så följ med på en spännande resa och få en helt ny bild av det som händer och sker i ditt huvud!
Förlagets beskrivning
Anders Hansen
Anders Hansen (född 1974) är en svensk läkare, psykiater och författare. Han har bland annat skrivit de omtalade böckerna Hjärnstark och Skärmhjärnan om hjärnan och vår hälsa. 2019 var Anders Hansen värd för Sommar i P1. Anders Hansen twittrar under @AndersHansen74.
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst är en kärleksroman med två unga stockholmskillar i huvudrollen. Ska deras förälskelse överleva trots psykisk ohälsa i bagaget? Betyg: 3+ spökhus av 5.
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst handlar om Pontus och Chavve, två unga, ensamma män i Stockholm. Pontus bor i en stor östermalmsvåning med sin bullriga familj. En gång i tiden tog han trevande steg mot en skådespelarkarriär, men nu har allt stannat av. Tvångstankar och psykisk ohälsa har satt käppar i hjulet för mycket i hans liv. Chavve är inflyttad från Gotland och arbetar på ett café. Han drömmer om att bli en framgångsrik konditor och han ägnar mycket av sin fritid åt att komponera avancerade bakverk, som hans sedan avnjuter i sin ensamhet framför gamla, romantiska filmer i sin kalla, trånga lägenhet. Han har haft svårt att skaffa vänner i sin nya hemstad och känner sig ensam.
Nu korsas Chavves och Pontus vägar genom en dejtingapp. Några dagars ivrigt textande till varandra leder till dejter och snart är de ett officiellt par. Det finns dock ett hot. Ska deras nya och bräckliga relation hålla för Pontus psykiska ohälsa? När Pontus råkar ut för en livskris sätts allt på prov och deras relation börjar krackelera.
Mitt hjärta går på är den typ av kärleksberättelse som inte bjuder någon större oro eller funderingar. För mig som läsare känns det självklart att det kommer att lösa sig på något sätt och på något sätt uppskattar jag det verkligen. Jag är ingen sträckläsare, normalt sett, men den här boken plöjde jag nästan igenom på en enda dag. Det var så mysigt att följa Pontus och Chavve och deras förälskelse är så fint beskriven och bjuder kanske på igenkänning för en del. Jag tycker också att boken är riktigt rolig på sina ställen, Christoffer Holst hittar verkligen fyndiga formuleringar.
Dessutom känns det bra och sympatiskt att väva in psykisk ohälsa som ett spår i boken. Psykisk ohälsa är vanligt och något som borde synas mer i böcker från olika genres, så jag ger verkligen tummen upp för Holsts berättelse om att föröka inleda en relation samtidigt som psyket stället till det.
Det jag tycker fungerar mindre bra är den halvhjärtade ansatsen att också försöka skriva en kärleksroman där de förälskade tu kommer från olika samhällsskikt. Holst gör helt enkelt inte tillräckligt mycket av det här spåret för att det ska bli övertygande och intressant. Holst strösslar med adresser för att måla upp för läsaren vilken fashionabel sida av staden som Pontus bor på, men för den som är ointresserad av Stockholm går det kanske rent av förbi att Pontus kommer från en familj med pengar.
Nåväl, jag har gärna överseende med den lite tamt beskrivna klassklyftan. Mitt hjärta går på är i det stora hela en riktigt fin och lättläst feelgood- och relationsroman.
Jag vänder mig om. Där står han. Han ser avvaktande ut, men ler ändå. Och han har samma mörkblåa rock på sig som han hade häromkvällen på Gamla stans perrong.
– Oj, men hej, stöter jag ur mig. Jag trodde du skulle komma från andra hållet. Alltså Östermalm.
– Jag tog tunnelbanan.
– Aha. Åker du ofta tunnelbana?
Han skrattar.
– Gör inte du det, eller? frågar han.
– Jo. Eller ibland åker jag buss.
– Trevligt.
– Mmm. Eller går.
– Coolt.
– Ja …
Jamen hej gott folk och välkomna till succéprogrammet ”Vi har absolut ingenting att prata om” – ikväll deltar Chavve och Pontus. Och håll hårt i soffkudden nu, för det här ser ut att bli vansinnigt obekvämt!
Ur Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Bokfabriken), 2016 (den här pocketutgåvan, Bokfabiken). Antal sidor: 220. ISBN: 9789176291344, 9789176291368. Andra som läst: Carolina läser…, Lottens bokblogg.
Den 22-åriga konditorn Chavve är antagligen den ensammaste romantikern på hela Södermalm. Efter tre år i storstaden har han fortfarande inte lärt känna någon och varje kväll slutar i ensamhet med stora bakverk framför filmen Titanic. På andra sidan vattnet bor Pontus kvar i pojkrummet hos sin brokiga familj. Skådisdrömmarna har bleknat, tillsammans med allt det där andra som skulle bli framtiden, och har ersatts med hypokondri och tvångstankar.
När en dejtingapp kopplar samman killarna blir de snabbt en del av varandras liv, och Chavve verkar äntligen ha hittat det han sökt efter så länge. Men Pontus liv kraschar, och allt som blev så bra är plötsligt borta. Fast Chavve tänker inte ge upp så lätt. Och han har en plan.
Mitt hjärta går på är en romantisk komedi om ensamhet, förhoppningar och den totala maktlösheten i att vara kär. En rolig men rörande historia, berättad från två unga killars perspektiv, om hur viktigt det ibland kan vara att våga lite mer i livet. Att ge sig hän.
Mitt hjärta går på är Christoffer Holst debutroman.
Förlagets beskrivning
Christoffer Holst
Christoffer Holst (född 1990) är en svensk redaktör och författare. Mitt hjärta går på är hans debutroman. Christoffer Holst har en hemsida och finns på instagram under @feelgoodhornan.
Folk med ångest av Fredrik Backman är en både sorglig, rolig och värmande bok om livskrisande människor på lägenhetsvisning och ett rån som ballar ur och blir en gisslansituation. Betyg: 4 kaniner av 5.
Folk med ångest av Fredrik Backman är Backmans kanske dystraste roman hittills – och det påstår jag trots att jag också har läst hans stora bästsäljare, En man som heter Ove, där hela berättelsen kretsar kring en änkling som är deprimerad och överväger att avsluta sitt liv. Egentligen är det väl ett vanligt inslag i Backmans böcker, det där mörka, som så ofta får lindring när böckernas karaktärer vågar släppa varandra inpå livet. Här är dock psykisk ohälsa alldeles särskilt tydligt utpekat. Hela berättelsen kretsar kring konsekvenser som går att härleda till en bro – och en man som hoppade, en kvinna som inte hoppade.
Samtidigt är det, som så ofta i Backmans böcker, komiskt på samma gång. Backman har öga för igenkänningskomik och kan formulera sig snärtigt och precist om allt från USB-minnen, som måste vändas fyra gånger innan de går att stoppa in, till tvåsamhetens svårigheter. Högt och lågt. Sorg och glädje.
Folk med ångest är lite av ett kammarspel, där nästan hela boken utspelar sig på en och samma plats: en lägenhet som är ute till försäljning. På visningen befinner sig ett äldre, krisande par, ett par som väntar sitt första barn, en äldre, färglös dam, en förmögen kvinna som ingen kan förstå vad hon gör där. Och några till. Sedan havererar hela visningen när en inkompetent rånare plötsligt rusar in och förvandlar lägenhetsvisningen till en gisslansituation.
Självklart gömmer sig det mycket mörker hos rånaren, som så uppenbart inte vet vad den håller på med och som ganska snart visar sig vara ute efter den blygsamma summan 6 500 kr. Det visar sig också att de olika visningsdeltagarna också bär på olika bagage. Livskriser radas upp och trots att det mestadels är roligt och fyndigt formulerat så är de svarta stråken fler och bredare än i Backmans tidigare böcker. Här ryms en hel del liv som har nått olika återvändsgränder.
Jag har alltid tyckt att Backman snubblar farligt nära gränsen att glida över till det sentimentala i sina romaner. Han är duktig på att få in en fin blandning av människor: i hans berättelser brukar det rymmas fler än vita, heterosexuella, medelklassiga människor och han brukar också vara duktig på att överraska – först måla upp en karaktär som känns snudd på stereotyp och sedan överraska med en oväntad twist som räddar upp. Det är sympatiskt, men ibland känns det verkligen sökt. I den här boken slår han nästan knut på sig själv när han väver ihop allas livsberättelser, plockar in lite ”fjärilseffekten” och låter allt röra sig mot den sympatiska, men också förutsägbara poängen att det aldrig är för sent att ändra sig, att vi alltid bli starkare tillsammans, att olikheter och mångfald är en styrka… Här snubblar det närmare det sentimentala än någonsin. Jag måste erkänna att det här inte är min Backman-favorit. Ändå vill jag verkligen tycka om Folk med ångest, inte minst för att det är så tydligt att berättelsen betyder mycket för Backman själv.
Det är fint att han har skrivit en feel good-bok (som det här trots allt är) och samtidigt har gjort en bok som kretsar runt självmord och livskriser. Det är ett bra initiativ och ett udda ämne, som borde få mer utrymme i böcker från olika genres, även feel good.
Jag tyckte verkligen om att läsa Folk med ångest och jag tror att den som inte har läst något av Backman förut skulle bli särskilt berörd och glad av den här boken. Jag blir berörd och glad, men jag har också läst flertalet av hans tidigare böcker och lite, lite känner jag att stilen känns igen och att det någonstans upprepar sig. Det är mörkare och sorgsnare här, men det är mycket som går igen och här är det dessutom nära att det slår över och blir för mycket. Av Backmans böcker tycker jag nog fortfarande bäst om Björnstad, men absolut, Folk med ångest är mer än läsvärd. Det är en både humoristisk, sorglig och trösterik bok, en värmande berättelse som vi alla kan behöva emellanåt.
Folk med ångest av Fredrik Backman
”De veckor då flickorna bor hos sin ena förälder nu, efter skilsmässan, lyssnar de på nyheterna i bilen på morgonen. Deras andra förälder är med på nyheterna idag, men det vet de inte nu, att en föräldern blivit en rånare.
De veckor flickorna bor hos rånarföräldern åker de buss. De älskar det, hela vägen hittar de på små historier om främlingarna i sätena längst fram: Han där är kanske brandman, gissar föräldern. Hon där är kanske utomjording, säger yngsta dottern. Sedan är det äldsta dotterns tur och då säger hon JÄTTEHÖGT: ”Han där är kanske en efterlyst mördare som kanske har ett människohuvud i sin ryggräck, vem vet?” Då blir tanterna i sätena omkring dem så obekväma att båda döttrarna fnittrar sig till syrebrist och föräldern måste med mycket allvarlig min mot tanterna låtsas att nej minsann det där var ju verkligen inte roligt alls.”
(Ur Folk med ångest av Fredrik Backman)
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Forum). Antal sidor: 346. ISBN: 9789137151212.
”En man som heter Ove”-författaren Fredrik Backman är tillbaka med sin sannolikt bråkigaste roman hittills. ”Folk med ångest” är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den…tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?
(Förlagets beskrivning)
Fredrik Backman
Fredrik Backman (född 1981) är en svensk författare och bloggare som slog igenom med dunder och brak 2012 med romanen En man som heter Ove. Boken blev en stor bestseller och filmatiseringen är en av de mest sedda filmerna någonsin i Sverige. Fredrik Backman har en blogg, twittrar under @backmanland och instagrammar under @backmansk.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
