Bokblomma

Etikett: Postapokalyps

  • Flickan med gåvorna av M.R. Carey

    Flickan med gåvorna av M.R. Carey

    Flickan med gåvorna är en zombieroman av M.R. Carey. En parasiterande svamp har spritt sig bland människorna och världen som vi känner den har gått under.

    Betyg: 3 av 5.

    Flickan med gåvorna är en skräckroman av M.R. Carey. Den utspelar sig omkring 20 år efter det att en parasiterande svamp har börjat angripa människor och förvandlat dem till hungriga (läs: zombies). En del människor har lyckats klara sig undan och lever i ett nytt samhälle, Beacon, men de flesta är smittade och några lever helt utanför systemet.

    Världen som vi känner den finns inte kvar och på en militärbas, i en bunker, har några forskare placerats för att desperat söker kunskap som kan vända katastrofen. Deras försöksobjekt är smittade barn, som till skillnad från andra smittade även har kvar mänskliga förmågor: de är hungriga, men de är också lättlärda, kan kommunicera och har känslor.

    Ett av dessa barn, Melanie, är alldeles särskilt kvicktänkt och suger åt sig allt hon lär sig i den skola man satt upp som en del i forskningen. Läraren Miss Justineau blir hennes stora idol och någon hon drömmer om att få vara nära. Miss Justineau månar också om Melanie och de andra barnen och ser dem som de barn de faktiskt är. Forskaren som leder experimentet, Caroline Caldwell, är däremot helt kall och är beredd att utföra vilket experiment som helst, på hur många hungriga barn som helst.

    När deras bas plötsligt blir attackerat blir dessa tre en udda trio som lyckas fly tillsammans. Sergeant Parks, som fram till dess varit befäl på basen, och en ung soldat hör också till de som kan ta sig därifrån och tillsammans påbörjar de fem den svåra färden mot den förmodade säkerheten i Beacon.

    Flickan med gåvorna är en spännande roman som också väckte många tankar hos mig. Här dras forskningsetiska frågor till en slags extrem. Världen har gått under, men kan det någonsin vara försvarligt att utföra plågsamma försök på barn? Att boken handlar om barn, som samtidigt är monster, är intressant ur många aspekter och det var verkligen fint att läsa om Melanies utveckling. Jag tycker också att sergeant Parks är en intressant karaktär som författaren låter mogna på ett intressant sätt.

    Jag är inte speciellt bevandrad i zombiegenren; Kanske måste man som läsare acceptera att den här typen av böcker innehåller några logiska luckor. Jag ska erkänna att det fanns minst en handfull som stjälpte läsupplevelsen en del. Dessutom tyckte jag att ”den galne professorn”, Caldwell, kändes som en otroligt platt kliché.

    Flickan med gåvorna var alltså inte en fulländad läsupplevelse, men den var helt klart en spännande och intressant bok.

    Flickan med gåvorna

    The girl with all the gifts översattes av Johanna Svartström och gavs ut av Ordfront 2016. ISBN: 9789170378836.

    M.R. Carey

    M.R. Carey är pseudonym för Mike Carey, en brittisk skribent och författare.

  • Metro 2033: den sista tillflykten

    Metro 2033: den sista tillflykten

    Metro 2033 utspelar sig i ett postapokalyptiskt Mosvka år 2033. Människorna har tagit sin tillflykt till metron, som faktiskt är byggd för att motstå en kärnvapenattack. Det har inte gått särskilt lång tid (ca 20 år) sedan människorna flydde från jordytan, men ändå tycks människorna ha glömt det mesta från det civiliserade livet och istället för att kämpa tillsammans för sin överlevnad pågår det mest av allt konflikter mellan olika grupperingar. Här trängs olika religioner och politiska uppfattningar med varandra och människorna är aldrig riktigt säkra när de vandrar omkring utanför stationerna. Patroner till vapnen är hårdvaluta och det enda man använder som betalningsmedel.

    En av metrons invånare är Artiom som bor på en station som hotas av hot uppifrån. Varelser som kallas för ”de svarta”, tränger sig ner och hotar stationens befolkning. Artiom får veta att han är utvald och har ett viktigt uppdrag som han också hoppas ska kunna rädda dem undan alla faror från muterade varelser på jordytan. Han ger sig så iväg på en farlig vandring. I 300 sidor, som känns lite som en prolog(!), vandrar han omkring tills han till slut får sitt uppdrag.

    Boken hade gott kunnat kortas ned flera hundra sidor om ni frågar mig. Jag tycker tyvärr att det är alldeles för långa transportsträckor i boken och alldeles för lite intressant handling. Framför allt saknar jag psykologi och människor i berättelsen. Författaren har sparat in på att måla upp intressanta karaktärer och Artiom och de andra är bara namn på personer som författaren använder för att kunna visa upp de miljöer som han har fantiserat ihop. Det känns inte som att man lär känna dem och därför engagerar inte boken.
    Bokens idé är det dock inget fel på och jag fascineras över den värld som författaren har hittat på och som han också detaljerat beskriver genom en karta i boken.

    Jag läste boken i en av de bokcirklar som jag är med i och av oss deltagare var det ingen som tyckte att den var värd mer än ett medelbetyg. Både Nobelprisprojektet, Hundöra och Med näsan i en bok, som också är bokcirkeldeltagare, har bloggat om boken. Med näsan i en bok skriver bland annat att storyn inte känns särskilt trovärdig, vilket jag absolut håller med om. Att människorna på jorden har förvandlats till två meter höga monster av att utsättas för strålning känns lite som… sci-fi när den är som sämst. Det är ju liksom inte så det går till…

  • Intet bortom det yttersta

    Intet bortom det yttersta

    Intet bortom det yttersta - Peter PohlDen här boken utspelar sig i framtiden, där mycket har blivit annorlunda. Människorna från förr i tiden sprutade ut så mycket gifter att de började bli sjuka och därför tvingades börja genmanipulera sig själva för att överleva. Det gjorde, förutom att de till viss grad stod emot alla gifter, att det plötsligt började bli högst ovanligt att det föddes flickor. Dessutom blev pojkarna giftiga i sig själva och flickorna, de få som föddes, blev stumma.

    Eftersom flickorna är så få är det viktigt att de skyddas. Alla flickor och deras familjer flyttas till speciella hem, där de kan leva i en ganska trygg tillvaro. I ”Utanför” lever de övriga, d.v.s. de som bara kan få pojkbarn samt de flesta pojkbarnen. I ett av dessa hem bor pojkbarnet Tim. Han har en syster som heter Pya och det är för hennes skull han bor där. Eftersom hans föräldrar har kunnat få ett flickbarn så kanske han också bär på anlag så att han kan få flickbarn.

    En dag försvinner alla vuxna. Trots att det är farligt tar de med sig alla pojkbarnen och går till ”Utanför” och kommer aldrig tillbaka. Kvar är Tim och flickbarnen.

    Boken handlar om Tim och livet på hemmet. De handlar också om hans försök till att finna svaren på varför människorna från förr, de s.k. Barbarerna, dog ut.

    Det är en av mina favoritförfattare, Peter Pohl, som har skrivit den här boken. Jag älskar hans andra böcker, som är realistiska och underbara skildringar av svåra problem som t.ex. mobbing. Den här boken är klart annorlunda mot hans andra böcker i och med att den är science fiction. Jag gillar det inte alls! Och inte nog med det – den här boken är dessutom skriven på ett totalt obegripligt sätt. Mot slutet fattar man nästan ingenting. Det ska förmodligen spegla hur språket tappas, men som läsare råkar man helt enkelt ut för att man får bläddra lite hit och dit i boken och läsa om vissa delar, vilket är störande och gör att man tappar intresset.

    Men nu ska jag inte vara allt för kritisk. Pohl kan inte skriva dåliga böcker! Helt uselt är det faktiskt inte. Tims spekulationer kring ”barbarernas” försvinnande var väldigt intressanta. Däremot skulle jag vilja säga att det här är en bok som man nog måste vara väldigt koncentrerad för att läsa. Dessutom kräver den en massa eftertanke.