I den här boken heter inte kapitlen ”Kapitel 1”, ”Kapitel 2” o.s.v. utan de heter ”Första aftonen”, ”Andra aftonen” o.s.v. Meningen är att de ska ge känslan av att det är en berättelse som förs vidare med den muntliga traditionen, så som många afrikanska myter och berättelser har gjort och säkert gjordes under kolonialtiden, då den här boken utspelar sig.
Sexton aftnar innehåller boken och under dem hinner huvudpersonen, Eden, berätta mycket från sitt liv. Det handlar en hel del om krocken mellan de svartas traditionella liv och livet som kolonisatörerna för, men framför allt handlar den om livet i Kamerun under den här tiden. Livet som Eden och de andra i hennes by lever känns oerhört främmande och konstigt: det är månggiften, oäktingar, riter som är så viktiga att fantasin och verkligheten blandas ihop, prostitution, ett vulgärt språk, mord och krig, som skiljer sig något enormt från de vitas krig.
Har man någon gång tyckt att det lätt blir klyschigt och fånigt att tala om hur exotiskt och annorlunda livet i Afrika kan se ut, så bekräftar den här boken att alla ens fördomar om afrikaner egentligen var sanna. Åtminstone var de det vid det förra sekelskiftet. Det här är en intressant läsning och det finns mycket att förundras och förfasas över i den här boken. Vad jag inte uppskattar är att verkligheten gärna blandas ihop med fantasierna och att ”kapitlen” ibland känns som om de lika gärna hade kunnat läsas fristående. Fast kanske finns det en poäng med att gränsen mellan verklighet och fantasi ibland är lite flytande. Redan i inledningen riktas lite kritik mot det synsätt som skildras i boken: ”Under loppet av de fruktansvärda händelser som följer här kommer ni kanske att förstå varför afrikaner aldrig tror på vad de ser och varför vårt folk fyrtio år efter självständigheten fortfarande står med fötterna i den gamla tiden och huvudet i tjugohundratalet.” och kanske kan det där citatet sammanfatta ganska mycket av vad den här boken handlar om.
I Spanien pågår ett inbördeskrig och det är oroligt i Portugal, men änklingen Pereira är inte speciellt medveten om vad som händer i omvärlden. Han är redaktör för en liten kvällstidning, där han ansvarar för kulturdelen, och han bryr sig inte om politik.
Så kommer Pereira i kontakt med en ung man som kämpar mot fascismen och plötsligt börjar en långsam förändring hos den gamle mannen.
Fånigt nog visste jag nästan ingenting om det spanska inbördeskriget och diktaturen i Portugal när jag började läsa den här boken. Om man inte känner till den delen av historian missar man sannolikt ett och annat när man läser den här boken, men trots det kan jag inte annat än älska Påstår Pereira. För mig är skildringen av samhällsförändringarna och kriget inte det viktigaste eller det bästa i den här boken. Nej, det riktigt fina med den här boken är beskrivningen av Pereiras förändring från att ha varit en mycket stillsam och ovetande man till att faktiskt vakna upp och protestera.
Jag är också mycket förtjust i sättet som boken berättas på. Boken är skriven som om någon återberättar vad Pereira själv säger och den är mest en stillsam redogörelse för händelserna. Några tankar eller känslor finns inte beskrivna i boken, men det spelar ingen roll eftersom boken lyckas skildra stämningarna ändå.
Påstår Pereira handlar egentligen om många allvarliga saker, men boken igenom känns den ändå som alltigenom trevlig. Att ogilla Pereira är omöjligt. Att ogilla den här boken kan nog också vara omöjligt.
Ingen bok jag har läst någonsin har nog rört upp så många känslor som Vår förbannade rätt. Det angelägna ämnet och sakligheten som boken berättas med gör att det är svårt att inte påverkas och beröras av vad som står. När jag hade läst ut den här boken ville jag bara engagera mig i olika föreningar och försöka att förändra alla orättvisor och hemskheter som finns i världen. Ändå är inte det här är en sentimental ”tyck synd om”-bok, som varvar bilder på svältande barn från Somalia med klichéartade texter om krig och elände och sedan som klimax uppmuntrar alla att åka till de stackars människorna i Afrika och hjälpa till.
Nej, det här är en bok om Barnkonventionen och hur den efterlevs och problemen koncentreras inte alls till länder långt borta och den handlar inte alls bara om stackare på andra sidan jordklotet. Boken ger en både bättre, tydligare och kanske ärligare bild av problemen än så. I boken finns porträtt av tjugo unga människor som alla har gemensamt att de har utsatts för brott mot Barnkonventionen. Boken innehåller också fakta om Barnkonvetionen och sidor som hjälper en att ta sig vidare och lära sig mer om problemen som tas upp. Boken innehåller dessutom fantastiska fotografier, som illustrerar porträtten.
De avporträtterade personerna kommer från flera olika länder, bl.a. USA, Sverige, Laos och Angola, och personerna i boken har alla många viktiga saker att säga. Det här är porträtt som innehåller mer än beskrivelser av alla hemskheter som personerna har råkat ut för. Porträtten består av ungdomarnas egna berättelser och innehåller i många fall mer glädje än sorg. Det är nästan svårt att tänka sig att HIV-smittade barn som inte har råd med bromsmedecin, barn som har utnyttjats sexuellt sedan tioårsåldern och barn som har tvingats ut i krig fortfarande kan tro på livet och ha framtidsdrömmar, men i boken är det väldigt tydligt att det är så och det ger åtminstone mig lite hopp.
Alla porträtt är fantastiska och ger en många nya tankar, men de jag gillar bäst är Nilans och Miguels berättelser. Jag beundrar Nilan, som så osentimentalt berättar om att hon på grund av sin dvärgväxt ständigt får höra glåpord och att hon inte fick gå kvar i sin skola på grund av hennes längd. Hon verkar vara en oerhört stark människa, som vet vad hon vill och inte tänker låta hennes handikapp hindra henne. Miguels berättelse gjorde mig mest ledsen. Sjutton år gammal dömdes han till döden efter att ha varit med när en annan person mördade ett antal personer. Den omänskliga väntan han har haft är hemsk att läsa om. Det finns så mycket man tar för självklarheter, men som inte är så självklart när det kommer till kritan. Alla barn i världen får inte vara barn och inte heller Sverige efterlever Barnkonventionen till punkt och pricka, trots att man kan tycka att det som står i Barnkonventionen är alldeles självklart.
Det här är en jätteviktig och bra bok som borde vara obligatorisk att använda i undervisningen i skolan. Förmodligen är det många unga i Sverige idag som inte ens känner till att Barnkonventionen finns. Det är oacceptabelt! För det är precis som författarinnan Maja Frankel frågar sig; ”Hur kan unga människor kräva sina rättigheter om de inte ens vet att de existerar?”
När den här boken kom ut första gången väckte den ganska mycket uppståndelse och jag kände direkt att det var en bok som jag ville läsa. Trots detta har det dröjt flera år innan jag faktiskt har snubblat över boken och läst den. På ett sätt är det lite synd att jag inte har läst den förrän nu, eftersom det här är en bok som jag tror att man kan uppskatta extra mycket om man är i de vilsna yngre tonåren. I många av texterna skriver författarna nämligen om sina egna uppväxter och det är skrämmande lätt att känna igen sig i de situationer författarna har varit i. Jag tror att den här boken kan ge unga och osäkra tjejer en liten puff och få dem att våga stå på sig och ta för sig.
Boken är en samling av artiklar om olika frågor som alla rör feminism och att vara kvinna. De är skrivna av olika författare och somliga är också bättre skrivna än andra, men sammantaget är det dock en väldigt bra bok om ett ämne som ständigt är aktuellt. Jag tror att alla flickor, tjejer och kvinnor hittar någonting att känna igen sig i när de läser den här boken. Fittstim beskriver definitivt livet som kvinna på ett väldigt äkta och tankeväckande sätt utan att för den sakens skull komma med pekpinnar eller dra upp fördomar och utslitna repliker. Artiklarna är också kryddade med ibland upprörade fakta och statistik och talande bilder. Det är svårt att inte reagera när man läser den här boken, som gör att man börjar fundera på varför saker och ting är som de är. Just därför är det här en bok som alla borde läsa och ta till sig av.
En natt drömmer Old Major, den gamla grisen på Mr Jones bondgård, en dröm i vilken människorna på gården är borta. Han berättar om sin dröm för de andra djuren och gör dem på så sätt medvetna om hur illa det är att tvingas slita åt människan. Han får de andra djuren att förstå att de är hänsynslöst utnyttjade och att Mr Jones tvingar dem att arbeta hårt tills de inte orkar längre och då belönas de med att slaktas. Efter Old Majors tal inser djuren att en revolution måste ske och de börjar att drömma om den dag då gården blir deras och allt slit och allt jobb bara gagnar dem själva.
Revolutionen genomförs betydligt fortare än väntat och alla djuren är lyckliga över att i fortsättningen bara vara herre över sig själva. De skriver ned sju budord, som säger att alla djur är lika mycket värda, att inget djur får döda ett annat djur, att djur inte får dricka alkohol, sova i sängar eller bära kläder, att alla som går på två ben är fiender och att alla som går på fyra ben eller har vingar är en vän.
En ny tid börjar för djuren och de flesta jobbar gärna hårt eftersom de vet att allt de nu gör kommer att gynna dem själva. Grisarna, däremot, ser sig som lite smartare än de andra och tar som uppgift att bestämma vad som ska göras på gården. Grisarna Snowball och Napoleon blir genast tongivande och eftersom de alltid har olika uppfattningar i alla frågor blir det ofta livliga diskussioner.
Konflikten är ounviklig när Snowball och Napoleon börjar att diskutera huruvida det är en god idé att bygga en väderkvarn eller inte. Det blir Napoleon som får sin vilja fram och från den stunden är det han som styr och ställer på gården. Plötsligt börjar Napoleon och de andra grisarna att bryta mot det ena budordet efter det andra, men Napoleon är listig nog att använda propaganda för att få djuren att tro att allt är precis som de kom överens om efter revolutionen.
Det här är en vacker, sorglig och lite obehaglig berättelse, som bakom historien om djuren på bondgården tydligt handlar om Sovjetunionens bildande och livet under Stalins regim. Det är lätt att känna igen de olika personerna och företeelserna i Sovjetunionen. Samhällskritik är aldrig så lätt att ta till sig som när den projiceras på någonting som är lätt att känna igen och där allting blir absurt. Det här är en viktig och intressant bok om världens största supermakt, men också en berättelse om några djur som inser att deras drömmar har smulats sönder.
I korthet
Rekommenderas för: Alla som vill läsa en riktig klassiker där Sovjetunionens bildande och livet under Stalins regim skildras genom en historia om några djur på en farm.
Betyg: 4 grisar av 5.
Om George Orwell och Animal farm
Eric Arthur Blair (1903 – 1950) var en brittisk författare och journalist som skrev under namnet George Orwell. Han har skrivit odödliga klassiker som 1984 och Djurfarmen (Animal farm). I hans böcker skildrar han ofta orättvisor i samhället.
Utgivningsår: 1945 (första brittiska utgåvan Secker and Warburg), 2011 (utgåvan på bilden, Penguin India), 1946 (första svenska utgåvan, Bonnier).
Svensk titel: Djurfarmen (översatt av Nils Holmberg).
Antal sidor: 104.
ISBN: 9780143416319, 9780141036137.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.
Baksidestext
”Mr Jones of Manor Farm is so lazy and drunken that one day he forgets to feed his livestock. The ensuing rebellion under the leadership of the pigs Napoleon and Snowball leads to the animals taking over the farm. Vowing to eliminate the terrible inequities of the farmyard, the renamed Animal Farm is organized to benefit all who walk on four legs. But as time passes, the ideals of the rebellion are corrupted, then forgotten. And something new and unexpected emerges…”
Med den här boken avslutas Per Anders Fogelströms klassiska serie om Stockholm. Vi har nu hamnat i 60-talet och boken koncentrerar sig mest kring barnbarnen till de personer som serien ursprungligen handlade om.
Livet för de unga ser inte alls ut som det gjorde för de unga tidigare. Nu startar raggarkulturen och andra ungdomskulturer och istället för att kämpa för sina rättigheter söker de unga spänning på annat håll.
Det här är en bra avrundningen på Fogelströms porträtt av Sverige. Jämför man med tidigare delar i serien är förändringen i Stockholm uppenbar och det finns en del intressanta delar i boken, där personer tänker tillbaka på sin ungdom och ser hur de har blivit märkta av den tid de växte upp i.
I boken finns också en salig blandning av personer och därför får man en ganska bra inblick i såväl livet för de som har det riktigt dåligt, som livet för de som har lyckats bra i livet. Detta ger ännu fler möjligheter att jämföra och se hur olikt livet kan te sig.
Det jag saknar med boken är en riktig helhet. Vid det här laget har antalet huvudpersoner blivit lite för många för att man ska kunna få en riktigt bra bild av varje person. Boken hoppar lite fram och tillbaka mellan olika personer och mellan kapitlen kan det också vara ganska stora tidsmässiga skutt.
Annars är det här, som sagt var, en intressant bok och Fogelströms stockholmsböcker har vid det här laget blivit självklara favoriter hos mig.
Det här är den andra boken om Signes liv i Stockholm i slutet av 1800-talet. Boken kan läsas fristående, men gör sig kanske bäst om man först läser den föregående boken, Apelsinflickan.
I den här boken jobbar nu Signe för en låg lön på ett bokbinderi. Eftersom hon är kvinna får hon bara göra slitgörat trots att hon är duktig och har bundit en bok som skulle kunna vara vilket gesällprov som helst.
Kvinnan hade under den här tiden en svår situation och förväntades vara hemma och sköta hushållet istället för att gå på fackföreningsmöten eller annat som ansågs vara för männen. Många kvinnor tvingades till prostitution, däribland Signes vän Fia.
Signe har ett liv fullt av kärlekstrassel och problem. Hennes stora kärlek, Björn, har gett sig av till Amerika och Signe vet inte om hon kan lita på hans löfte om att komma tillbaka. När Signes pappa dör blir hon alldeles ensam och Fia och hon flyttar ihop och lyckas klara sig, men Fia är gravid och ska snart föda, vilket såklart är ett svårt problem när man är så fattig att man knappt har råd till hyran. I Stockholm finns det flera änglamakerskor och Signe vill inte att Fias barn ska hamna hos en sådan medan Fia själv vill helst bli av med sitt barn så fort som möjligt.
Boken handlar om några kvinnors liv och svårigheter i Sverige under den här tiden. Det är både upprörande och intressant att läsa om hur det faktiskt var. Ibland kan språket kännas lite för gammaldags och jobbigt att läsa, men det är egentligen inget stort minus. Jag tycker det här är en mycket bra bok. Man bör absolut läsa den!
Be av Jo’oansifolket sitter under ett akaciaträd i Namibia och ska precis döda sig själv med en giftpil, men när hon ska sticka pilen i armen sticker hon den istället i låret. På så vis kommer hon att dö en långsam död och därför får hon tid till att tänka tillbaka. Be tänker tillbaka på sitt liv: livet på veldan och livet hos den vita farmarfamiljen och alla sorger som inträffade där.
Be och hennes mamma tillhör bushmannafolket och den här boken handlar om deras liv och om deras och alla andra buschmens framtid. Boken var bra och lite sorglig ibland, samtidigt som den lär en mycket om livet som bushman.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
I den här boken heter inte kapitlen ”Kapitel 1”, ”Kapitel 2” o.s.v. utan de heter ”Första aftonen”, ”Andra aftonen” o.s.v. Meningen är att de ska ge känslan av att det är en berättelse som förs vidare med den muntliga traditionen, så som många afrikanska myter och berättelser har gjort och säkert gjordes under kolonialtiden, då den här boken utspelar sig.
