Det har regnat priser över den här boken och dess författare: Stora journalistpriset, Guldspaden och många andra, och jag förstår verkligen varför. Det här är på samma gång en angelägen och ändå lättillgänglig bok om det ohållbara i dagens fiske.
De flesta har nog, liksom jag, inte så stora kunskaper om fisket och hur det går till. Det kanske är många fler än jag som till och med tror att man gör ett aktivt val, något som påverkar, ifall man bojkottar att köpa torsk. Så är det inte. Det som inte säljs i Sverige säljs någon annanstans eller bränns upp för att inte priserna ska dumpas, och detta är bara en av de saker som kan tyckas märkligt när det gäller fisket idag.
Där ute pågår faktiskt en helt laglig utfiskning av våra hav. Djur utrotas, ekosystem rubbas, allt större båtar slåss om att fiska allt färre fiskar och miljoner efter miljoner pumpas in i denna bransch, som redan nu är för liten för att föda alla som sysslar med den.
Man blir helt klart uppgiven och ledsen över att läsa boken, eftersom det blir så uppenbart att pengar får gå före de omätliga skatter som finns i havet och eftersom politikerna gång på gång undviker att fatta beslut som kan göra skillnad. Isabella Lövin lyfter ändå fram ett antal lösningar som hon anser skulle kunna ge positiva förändringar och det känns bra. Kanske finns det lite hopp. Kanske.
Fram till dess undviker jag fortfarande att köpa torsk, såväl som ål, odlad lax och en hel radda andra fiskar som inte är hållbara att fiska upp eller odla fram. Utöver det hoppas jag att alla läser denna bok och får sig en tankeställare, för om ingen gör något har vi alldeles snart förstört fisket, som vi känner den, för all framtid för våra barn.
Det är en gedigen research historikern Lennart Lundmark har ägnat sig åt och sammanställt i den här boken. Den börjar redan i ”forntiden” och fortsätter fram till nutid och längs vägen berättar Lundmark en ganska sorglig berättelse om hur samerna i princip har förlorat sin mark till den svenska staten.
Helt klart intressant läsning! Förhoppningsvis väcker den debatt och leder till förändring för ett folk som har fått sitt land stulet, som har fått skatta för sitt land och nu har väntat i 20 år på att Sverige ska skriva på FNs konvention om ursprungsfolkens rättigheter.
Själv vet jag pinsamt lite om samer och hela den här konflikten eftersom det i min grundskola (och gymnasium) har ägnats mer tid åt undervisning om aboriginer och indianer än om vår egna ursprungsbefolkning. Jag skulle nog behöva någon annan sorts historiebok innan jag på allvar kan ta till mig av denna, men jag rekommenderar den ändå som en viktig läsning om ett ämne som uppenbarligen har tigits bort.
Det blev ingen bok läst i oktober (förutom Kemiteknik, Kemisk reaktionsteknik, Design of Experiments, Multi- and Megavariate Data Analysis, ja, ni fattar). Nu har jag i alla fall vänt sista bladet på Dödssynden och jag hoppas att jag snart står näst i tur på någon av de böcker som jag började köa för på biblioteket när jag kom tillbaka till Umeå i september. Tusen strålande solar borde vara min ganska snart. De andra kanske jag kan hoppas på att få i början av nästa år. Men Dödsynden alltså:
Det är 30-talets USA och den lilla flickan Scout lever ett tryggt liv, fullt med lekar med storebrodern och andra kompisar. Pappan är advokat och när han får till uppgift att försvara en svart man, som anklagas för våldtäkt, får Scout också upp ögonen för samhällets mörkare sidor. Trots att den anklagade mannen knappast har begått brottet har han inte en chans att undslippa ett dödsstraff, p.g.a. den utbredda rasismen i samhället.
När boken kom var den förmodligen väldigt angelägen och det är den till stora delar fortfarande. För mig kändes det dock mest som en lagom lättsmält klassiker och min största behållning är att få läsa om Scouts uppväxt och livet i småstaden, som boken väldigt varmt och detaljrikt berättar om.
I korthet
Rekommenderas för: Den som vill läsa en moden klassiker om rasism i 30-talets USA.
Betyg: 3 härmfåglar av 5.
Om Harper Lee och Dödssynden
Harper Lee (född 1926) är en amerikansk författare. Dödssynden (To kill a mockingbird, utgiven första gången 1960) är hennes enda roman och för den tilldelades hon det prestigefyllda Pultizerpriset. Idag räknas den som en modern klassiker.
Originalets titel: To kill a mockingbird.
Översättare: Jadwiga P. Westrup.
Utgivningsår: 1960 (första utgåvan), 1960 (första svenska utgåvan, Bergh), 2015 (pocketutgåvan på bilden, Bonnier).
Antal sidor: 272.
ISBN:9789174294958.
Baksidestext
”Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Scout ser den lilla staden med sina invånare för vad den är och hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss slipper undan.”
Jag vet inte mycket om DDR, vilka Stasi var och hur livet var innan muren föll. Efter att ha läst Honeckers kanderade äpple vet jag mer, men jag tror att jag hade haft större behållning av boken om jag på förhand hade varit mer insatt i den här delen av historien.
I Honeckers kanderade äpple berättar Claudia Rusch om en uppväxt i Östtyskland. Det är roligt och lätt berättat, men det finns alltid ett allvar där bakom. Läsvärt!
I Mig äger ingen berättar Åsa Linderborg om sin egen pappa. Det är en hårt arbetande man, som glatt skryter om att han är Sveriges bästa härdare på metallverken, men som andra gånger avskyr sitt jobb. Han pratar gärna om klassfrågor, men vågar inte skriva med rött bläck i rädsla för att han ska bli stämplad som kommunist. Det finns med andra ord många motsägelser eller kanske finns det snarare många åsikter, tankar och känslor och en stor svårighet att nå fram med dem.
Åsa är det finaste han har, men som pappa räcker han inte alltid till. Maten äts hos farmor och farfar och pengarna räcker aldrig en hel månad. Ibland säljer han Åsas saker för att ha råd med sitt alkoholmissbruk.
Det är ett fint och inte alls svart-vitt porträtt som Åsa Linderborg målar upp. Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Det är så lätt att sortera människor efter klass och arbete och att döma ut människor som har ett missbruk. Att alla människor är människor snarare än en klass glöms lätt bort, men här finns en berättelse om en av alla dessa människor. Kärleksfullt och insiktsfullt.
Det är norra Frankrike och arbetslösheten är ett problem. Bokens berättare arbetar med film och TV-produktioner och jobbar precis med en dokumentär om arbetslösheten. En av de människor som han har mött under arbetet med dokumentären är Jean-Luc Flamant. När polisen dyker upp blir han därför indragen i att försöka leta upp Jean-Luc som misstänks för mordet av en företagsledare.
Det är ganska spännande och en hel del nya ord att lära sig om man pluggar franska på lagom lätt eftergymnasial nivå. Annars har jag inte så mycket att kommentera.
Det har gått nästan 20 år sedan Majgull Axelsson skrev den här boken, som är sprungen ur verkliga händelser som skedde i slutet av 80-talet. Den måtte ha varit en välbehövlig och omdiskuterad bok när den kom. Såhär efteråt väcker den fortfarande känslor, men lämnar mig mest med funderaringar om hur det är idag.
Ämnet är exploatering av barn och barnprostitution och ämnet tas upp från fleras perspektiv. Det är de smutsiga gatubarnens historia, föräldrarnas historia och även pedofilernas historia. Det är några mycket otäcka och råa händelser läsaren får ta del av och det är svårt att inte beröras av detta, särskilt eftersom det är sanna historier eller historier som baseras på sådant som har skett i verkligheten. Att man som läsare förfasas och kanske rentav äcklas är rätt givet. Själv tycker jag att det som tas upp i boken känns så svårt och sjukt att jag inte ens kan ta till mig det.
I Andarnas hus får vi följa familjen Trueba, först genom den klärvoajanta Clara och sedan genom hennes barn och barnbarn. Det är en fantastisk berättelse att leva sig in i och det är oerhört lätt att dras med i den här fint skildrade berättelsen om dessa människors brokiga livsöden. Boken har både humor och allvar och den är spännande berättad genom att den är uppbyggd så att den återberättas av en av bokens huvudpersoner.
I bakgrunden till berättelsen om Clara och de andra berättas också en del av Chiles historia under 1900-talet och några av de politiska förändringar som till slut ledde fram till den statskupp, då makten togs av en militärjunta och landet i praktiken blev en diktatur. Delarna som hör ihop med detta är både blodiga och råa och känns skildrade från någon som sett det inifrån.
Med den här boken fortsätter Fogelström att berätta om livet i Sverige runt sekelskiftet 1700-1800. Nu är det ett land i ständigt krig som det handlar om och det är de fattiga stockholmarnas liv som skildras främst. Som läsare får man en liten resa i Sveriges historia och som historiebok funkar Krigens barn också ganska bra. Här är en skönlitterär bok som skildrar stämningarna i Sverige i tiden runt franska revolutionen och också skildrar de blodiga och till synes helt onödiga krigen som tog livet av oerhört många fattiga och unga män.
Krigsskildringar finns det väldigt gott om i boken och det tycker jag är lite tråkigt. Liksom Vävarnas barn tycker jag att Krigens barn blir för mycket faktabok och för lite skönlitteratur. Visst får man läsa om några människors öden, men det ges ingen chans att lära känna någon karaktär på djupet. Personerna i boken är bara medel för att kunna få berättelsen om Sveriges historia att flyta på i romanform. Synd! Det är annars en intressant och läsvärd bok.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Det har regnat priser över den här boken och dess författare: Stora journalistpriset, Guldspaden och många andra, och jag förstår verkligen varför. Det här är på samma gång en angelägen och ändå lättillgänglig bok om det ohållbara i dagens fiske.
