Välkommen till paradiset är en reportagebok som berättar om turismens baksidor. En del är gamla nyheter för mig, t.ex. vet jag sedan länge att det mesta av pengarna som tjänas på turister, särskilt pengar som tjänas på all inclusive-hotell, går till rika personer i väst och inte till lokalbefolkningen, att stora landområden och naturtillgångar blir exploaterade och förstörda eller att enorma mängder växthusgaser släpps ut när folk reser kors och tvärs med flyg. Annat är helt nytt. Jag hade inte en aning om att prostitution är ett så utbrett problem i Thailand. Hela det kapitlet lämnade mig lite illamående. Över huvud taget är det svårt att inte bli illa till mods när man läser boken, som är närmast cynisk.
Turisterna i boken framstår verkligen som inget annat än vidriga. Och det gäller alla turister: från BackPackers som är för fina i kanten för ”vanliga” resmål, men som roffar åt sig av historiska minnesmärken från Vietnamkriget utan ett veta ett piss om vad som egentligen hände under kriget, till grabbgänget som åker till Thailand och går till prostituerade, trots att det inte alls är något de skulle ha gjort där hemma. Och däremellan finns såklart alla vanliga turister, som tvunget måste pruta, som talar förnedrande om lokalbefolkningen (särskilt om det är personer som tigger pengar) och som kräver all tänkbar service och uppassning och inte kan tänka sig att betala vad det borde kosta och inte tänker på vilka resurer som krävs för deras leverne. Boken avslöjar hur människor från ursprungsbefolkningar ställs upp som djur på zoo för att turister söker efter något ”äkta”, att hotellkomplex byggs ut så att hela stränder försvinner, att slavar från Burma köps in för att bygga turistanläggningar i Thailand m.m.
Nej, usch, det känns skönt att kunna koppla av hemma och inte behöva åka till ett mini-Sverige i ett varmt land. Jag vill nog inte vara turist mer. Synd bara att boken inte tar upp något positivt och några handfasta tips till den som vill resa mer medvetet.
Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson är en roman om tre kvinnor och deras livsöden, och också en skildring av hur kvinnans situation har förändrats – och inte förändrats under 1900-talet. Betyg: 4 äktenskap av 5.
Anna, Hanna och Johanna är berättelsen om tre generationer kvinnor. Den börjar med berättelsen om Hanna, som lever i Dalsland vid 1800-talets andra hälft. Vid 13 års ålder blir hon mamma till ett utomäktenskapligt barn. Det blir en svår stämpel att leva med och hon får inte upprättelse förrän hon gifter sig. Hon får flera söner inom äktenskapet och till slut får hon även en dotter, Johanna. Johanna lever sitt liv i Göteborg, där hon engagerar sig i politiken och träffar sin blivande man, Arne. Slutligen får vi följa Johannas dotter, Anna, som lever ett liv med jobb och ett komplicerat förhållande, kantat av otrohet.
Det är ett fint porträtt av tre kvinnor och deras livsöden och boken berättar inte bara om livet för just dessa kvinnor, utan säger också mycket om samhället och hur det förändrades under den här tiden. Mycket förändras, särskilt när det gäller hur kvinnor gick från hemmafruar till yrkesarbetare, men ändå är det märkligt mycket som står still. På ett eller annat sätt står de alla i beroende till män, om inte direkt, som Hanna, så genom känslor, som för Anna, som inte kan skiljas från sin man, trots att förhållandet inte fungerar.
Jag tycker det är en väldigt fin och tänkvärd bok! Dessutom är den väldigt bra inläst av Anna Godenius och fungerar väldigt bra som ljudbok.
Anna, Hanna och Johanna
Uppläsare: Anna Godenius.
Utgivningsår: 1994 (första svenska utgåvan (utgåvan på bilden), Wahlström & Widstrand), 2006 (den här ljudboken, Talande böcker).
Antal sidor: 341 (ca 10 h lysning).
ISBN: 91-46-16533-9, 978-91-89469-66-2.
Marianne Fredriksson
Marianne Fredriksson (1927 – 2007) var en svensk författare och journalist. Hon jobbade bland annat på Göteborgstidningen och Svenska dagbladet och startade tidningarna Vi föräldrar och Allt om mat. Hon debuterade 1975 med boken Kärlek, jämlikhet, äktenskap och följde upp med sin första roman, Evas bok, 5 år senare. Hon har skrivit 15 romaner, som finns översatta till 47 språk.
Förlagets beskrivning
”Anna, Hanna och Johanna är tre generationer kvinnor i samma familj.
Marianne Fredrikssons roman är en spännande resa genom tre kvinnoliv.
Men berättelsen är också en resa i det svenska samhället där människors levnadsvillkor utvecklas från fattigdom till välstånd.
Det är en bok om kärlek som också ställer frågan: Kan kvinnor någonsin bli fria och oberoende?
Marianne Fredriksson är en av Sveriges populäraste författare. Anna, Hanna och Johanna har översatts till ett 40-tal språk och är en internationell bestseller.
Anna Godenius läser den med värme och inlevelse.”
Klimatfrågan var förmodligen inte ens ett ord när Les brigades vertes kom ut, 1999. Ändå handlar boken om just de frågor som är så brännande heta just nu: miljöfrågorna. Jag tyckte dock inte riktigt att boken lyckas som skönlitteratur, även om miljöfrågor är något som intresserar mig.
Boken kretsar kring en grupp människor, en blandning av politiker och miljöaktivister från olika länder i Europa, som slår sig samman för att uppmärksamma och göra något åt den miljöförstöring som sker överallt. En del saker de gör kan tyckas vara ganska oskyldiga, men ju mer tiden går, desto våldsammare blir det och när det plötligt sker ett mord mot en politiker är det just de här människorna som står anklagade. Men varför?
Lite spännande är det kanske, men jag tycker ändå inte att boken gav mig så mycket. Trots att frågorna är angelägna lyckas inte boken riktigt tala för sin sak. Jag tror det är bokens form är det som främst ställer till det. Huvudpersonerna är för många för att man ska lära känna någon av dem, och allt som sker i boken passerar förbi utan att jag hinner bli särskilt engagerad. Boken saknar också väldigt mycket av miljöbeskrivningar m.m. Faktum är att den nästan helt består av dialoger och argumenterande tal och det känns inte särskilt varierande eller kul.
Inte min kopp te, tyvärr! Men nog är det lite skrämmande att en sådan här bok fortfarande kan vara aktuell, tio år senare!
Det tog mig ett tag att komma in i den här boken, men när jag la den ifrån mig kände jag att det var en nyttig bok att ha läst. I huvudrollen hittar vi Erik, som arbetar med biståndsarbete i det oehört fattiga Nicaragua. Det känns som att det här med bistånd är ett ganska känsligt ämne att ta upp och det är inte sällan det endast ges en väldigt svartvit bild av det hela – givarna framställs som genomgoda och oumbärliga och mottagarna som evigt tacksamma. I Lapidus bok skildras dock frågan i all sin komplexitet och som läsare förstår man att detta är ett inifrånporträtt. Här finns byråkratin, misslyckade projekt, politik, kulturkrockar och ambassadörer som lever i en så skyddad värld att de inte vet vad som händer i landet där de vistas. Det här känns oerhört angeläget att läsa om, samtidigt som det, för mig ganska okända landet, Nicaragua skildras.
Berättelsen avhandlar också olycklig kärlek, en sviken son och lite annat. Jag kan tycka att det blir lite spretigt och att en del saker rent av känns lite överdrivna och för mig ganska oengagerande, men överlag tycker jag att det är en spännande och viktig bok, som jag gärna rekommenderar.
När det kommer till Rysk dagbok kan vanliga deckare och spänningsromaner slänga sig i väggen. Allt som jag brukar förkasta som överdrivet, orealistiskt eller fånigt, i deckare, avslöjar Poltikovskaja vara vardag i Ryssland. Här skildras det politiska läget i Ryssland från tiden när Putin blev omvald 2003 till gisslandramat i Beslan ett par år senare. Det är valfusk, beställningsmord, korrumption, lögner och annat vansinne om vart annat, beskrivet i dagboksform.
Jag känner mig oerhört naiv som inte har haft en aning om vad som har pågått i Ryssland, men Rysk dagbok kan verkligen öppna ögonen. Anna Politkovskaja berättar öppet, om än ganska bittert, om vad som sker i samhället omkring henne. Oerhört modigt! Det hon avslöjar är saker som hon var tvungen att sätta livet till för att nå ut med. Strax innan manuskriptet till den här boken var klart mördades hon.
Det är en stark berättelse, men kanske inte den mest lättlästa om man inte är mycket insatt i Rysslands historia och politik. Det finns i och för sig ett rejält appendix med förklaringar, men det kan ändå bli lite rörigt för mig.
Christian Azar är professor inom hållbara energi- och materialsystem, har suttit med i FN:s klimatpanel m.m. Han är helt enkelt expert på klimatfrågan och här delar han med sig av sina funderingar och åsikter kring detta ämne. Till skillnad mot många andra böcker inom ämnet handlar det inte särskilt mycket om vad den lilla människan ska göra eller skräckscenarion om vad som kan tänkas hända framöver. Här fokuseras det istället på vilka strategiska politiska beslut som borde tas och vilka ekonomiska styrmedel som finns. Jag tycker att det är oerhört skönt med en bok som inte målar upp allting så svart och som inte kräver att alla människor ska förändra sin livsstil radikalt. Här finns det faktiskt hopp om att vi kan lösa detta problem, även om vägen dit är lång, inte minst p.g.a. alla ekonomiska intressen som finns från bland annat oljeindustrin.
Boken innehåller en mängd referenser och noter och känns väldigt välarbetad, men blir aldrig tungläst eller för vetenskaplig. Jag tycker att den är väldigt bra och en intressant läsning. Vad man kanske kan sakna är någon form av illustrationer, för här finns det inte ens något diagram som illustrerar texten. Det är faktiskt bara text.
Det är inte lätt att veta vad man ska äta. Nu har jag läst Den hemlige kocken och lärt mig mer om vad hel- och halvfabrikat egentligen kan innehålla och jag har också läst Tyst hav och lärt mig mer om hållbart fiske och vilken fisk man möjligen kan äta. Nu kommer den tredje aspekten: klimatet. Är ekologiska äpplen, importerade från Nya Zeeland, bättre ur klimatsynpunkt än konventionellt odlade äpplen från Holland? Är tomater från svenska växthus bättre än tomater som har fraktats hit från Spanien? Är det rimligt att äta soja, som bidrar till att skog skövlas? Kan vi över huvud taget äta exotiska frukter, som har fraktats hit med flyg, eller äta kött i framtiden? Så himla många frågor! Jag hade hoppats på tydliga svar i denna bok, men fick egentligen bara en ännu större känsla av att frågan är för komplex för att vi vanliga dödliga i dagsläget ska kunna göra smarta val när vi handlar mat.
I Mat & klimat tas frågan upp ända från början, med fakta om vad växthuseffekten är och vad den globala uppvärmningen är och vad den kan få för konsekvenser. Författarna har verkligen lyckats få med det mesta i denna enorma fråga, för det handlar inte bara om att det blir varmare, att oljan tar slut o.s.v. Det handlar kanske framför allt om hur vi ska kunna få plats på jorden och hur vi ska kunna leva här när naturens resurser är på väg att ta slut.
För mig är mycket av det som står i boken old news och det gjorde mig närmast rastlös medan jag läste, men jag tycker ändå att det är bra att den är så grundlig och lätt att förstå. En del bitar kände jag dock inte alls till sedan tidigare, så jag tror att de allra flesta kan få ut något av boken, vare sig man är en person som är ganska insatt i frågan eller en person som bara har hört orden förut. Oavsett vem man är kan man nog bli skrämd av den här boken och det tycker jag är lite synd. Den ger väldigt lite tydliga svar och målar istället upp tänkbara scenarion. Det speglar förmodligen verkligheten och på ett sätt tycker jag att det är bra att författarna inte utger sig för att sitta inne med facit i denna fråga, där det finns så himla många olika teorier och hypoteser. Faran är dock att man som läsare kan bli rätt uppgiven, känna att ”katastrofen är nära och vi kan ändå inte göra något” och faktiskt sluta bry sig.
Jag hoppas såklart att folk aldrig slutar bry sig om denna fråga, som är helt central ifall vi ska kunna fortsätta att leva här på jorden. Jag tycker att den här boken är väldigt fin, enkel att förstå och snyggt illustrerad med många foton, och jag hoppas att den insprierar många. Alla borde läsa detta!
Det har regnat priser över den här boken och dess författare: Stora journalistpriset, Guldspaden och många andra, och jag förstår verkligen varför. Det här är på samma gång en angelägen och ändå lättillgänglig bok om det ohållbara i dagens fiske.
De flesta har nog, liksom jag, inte så stora kunskaper om fisket och hur det går till. Det kanske är många fler än jag som till och med tror att man gör ett aktivt val, något som påverkar, ifall man bojkottar att köpa torsk. Så är det inte. Det som inte säljs i Sverige säljs någon annanstans eller bränns upp för att inte priserna ska dumpas, och detta är bara en av de saker som kan tyckas märkligt när det gäller fisket idag.
Där ute pågår faktiskt en helt laglig utfiskning av våra hav. Djur utrotas, ekosystem rubbas, allt större båtar slåss om att fiska allt färre fiskar och miljoner efter miljoner pumpas in i denna bransch, som redan nu är för liten för att föda alla som sysslar med den.
Man blir helt klart uppgiven och ledsen över att läsa boken, eftersom det blir så uppenbart att pengar får gå före de omätliga skatter som finns i havet och eftersom politikerna gång på gång undviker att fatta beslut som kan göra skillnad. Isabella Lövin lyfter ändå fram ett antal lösningar som hon anser skulle kunna ge positiva förändringar och det känns bra. Kanske finns det lite hopp. Kanske.
Fram till dess undviker jag fortfarande att köpa torsk, såväl som ål, odlad lax och en hel radda andra fiskar som inte är hållbara att fiska upp eller odla fram. Utöver det hoppas jag att alla läser denna bok och får sig en tankeställare, för om ingen gör något har vi alldeles snart förstört fisket, som vi känner den, för all framtid för våra barn.
Det är en gedigen research historikern Lennart Lundmark har ägnat sig åt och sammanställt i den här boken. Den börjar redan i ”forntiden” och fortsätter fram till nutid och längs vägen berättar Lundmark en ganska sorglig berättelse om hur samerna i princip har förlorat sin mark till den svenska staten.
Helt klart intressant läsning! Förhoppningsvis väcker den debatt och leder till förändring för ett folk som har fått sitt land stulet, som har fått skatta för sitt land och nu har väntat i 20 år på att Sverige ska skriva på FNs konvention om ursprungsfolkens rättigheter.
Själv vet jag pinsamt lite om samer och hela den här konflikten eftersom det i min grundskola (och gymnasium) har ägnats mer tid åt undervisning om aboriginer och indianer än om vår egna ursprungsbefolkning. Jag skulle nog behöva någon annan sorts historiebok innan jag på allvar kan ta till mig av denna, men jag rekommenderar den ändå som en viktig läsning om ett ämne som uppenbarligen har tigits bort.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.