Mina föräldrar skämmer verkligen bort mig! Jag har varit och hälsat på i helgen i samband med att jag har varit på doktorspromotion (d.v.s. en slags examensceremoni för nyblivna doktorer) och då låg den här och väntade på mig (!!!): Bodil Malmstens Samlade dikter.
Samlade dikter av Bodil Malmsten
Jag skäms över att jag i ett tidigare inlägg skrev att jag inte gillade framsidan till den här boken. Vad fan snackade jag om? Den här boken är fantastiskt vacker. Det som får den att sticka ut är den underbara detaljen att texten på framsidan är tryckt på omslaget, som är i genomskinlig plast. Jag har inte sett detta på någon bok tidigare, men det känns oväntat lyxigt och fint!
Samlade dikter av Bodil Malmsten
Jag tycker väldigt mycket om framsidan. Efter en lång tid som har dominerats av guldiga och glittriga framsidor av olika slag, så känns det här cleant, snyggt och nyskapande. Det blir nästan lite 3D-effekt när texten är tryckt på plastomslaget. Mycket fint!
Innehållet får jag återkomma till; Jag har ju inte läst boken ännu… Och jag kommer att njuta av den i mindre doser i taget. Den som känner mig vet förmodligen att jag älskar Bodil Malmsten, så självklart är mina förväntningar höga på den här diktsamlingen. Läs t.ex. vad jag skrev om dikten Det här är hjärtat.
En märklig sak med mig är att jag har jättesvårt att ta till mig av poesi, men att jag samtidigt älskar avskalade berättelser där författaren med några få, perfekt avvägda ord lyckas måla upp hela universum mellan raderna. Det har många gånger slagit mig att poesi i allmänhet borde uppnå precis just det som jag vill se i en riktigt bra text. Och ändå är det så svårt! Jag får allt som oftast en känsla av att allting flyger över huvudet och att jag är för dum och obildad för att förstå poesi.
Men sedan läser jag Det här är hjärtat och det griper tag i mig på ett sätt som texter nästan aldrig gör. Det gör ont och det känns och varje ord känns så självklart att jag blir bländad. Jag har länge haft Malmsten som en av mina största favoritförfattare, just för hon alltid lyckas skriva precis sådär avskalat och perfekt som bara en ytterst skicklig författare kan. Nu har jag även läst hennes mycket personliga och mycket berörande dikt Det här är hjärtat och Malmsten, som jag imponerats av under alla dessa år, har nu lyfts ännu ett snäpp hos mig. Jag trodde inte att man kunde skriva ännu mer avskalat, ännu mer precist än vad Malmsten gjort i sina loggböcker, i sin biografi eller i sina böcker från Finistère, men det kunde man visst. Det här är hjärtat fullkomligt bultar av känslor som spränger fram mellan de exakta orden. Jag tycker att det är helt otroligt. Vackert. Här finns så mycket sorg och känsla att jag för en liten stund känner att jag får låna en bit av Malmstens värld och dela hennes sorg i förlusten hon lider när hennes nära vän går bort.
Steg för steg vecklar sorgen ut sig för Malmsten själv och för läsaren. Hon besöker en sorgecoach och en hjärtklinik och ständigt bär hon med sig förlust, sorg och minnen som ingen längre delar. Sällan har jag läst en text som så insiktsfullt och fint behandlar döden, oändligheten och vad sorg består av.
Det här är 69 sidor känslor och det är så fint, så fint, så fint.
I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp en av Bodil Malmstensloggböcker ur arkivet. Malmstens loggböcker innehåller bilder och betraktelser. Det är vardag, politik och tänkvärdheter i en fin blandning. Varje ord sitter dessutom perfekt. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är kanske den som har tjusigast titel. Jag tycker i alla fall att den är så vacker att det typ gör ont. Dessutom kommer den från en av de kanske mest berörande dikter jag vet: Nära ögat av Wislawa Szymborska. Dikten finns för övrigt längst bak i Den osynliga bron, som handlar om några judiska ungrares öde under Andra världskriget. Efter att ha läst denna tegelsten till roman och levt med huvudpersonerna i deras fruktansvärda situation så kom Szymborskas dikt plötsligt och summerade alltihop, hela romanen. Det var helt överrumplande.
Den 13:e maj hade jag namnsdag (Linnea) och mina föräldrar skämde bort mig med den här fina:
Jag älskar verkligen Bodil Malmstens böcker. Ingen skriver med en sådan precision som hon. Det här är hennes första dikt på 20 år och den här gången skriver hon om hjärtat, sorg och att förlora någon. Jag är inte så van vid att läsa poesi, men jag kan inte tänka mig annat än att jag kommer att älska denna. Faktiskt.
Och vilken framsida! Jag tycker att den är en riktig fullträff i all sin enkelhet. Typsnittet, färgen och linjerna ger helt rätt känsla.
Vitsippor förresten. Finns de ens i Västerbotten? Jag tror aldrig jag har sett några? Och det är faktiskt riktigt sorgligt, för näst efter blåsippor är de nog min favoritblomma. De här är alltså från Uppland från en vecka sedan. Nu har de väl kanske blommat ut i hela Uppland. Och här i Umeå har snön knappt smält i elljusspåren. 😉 Eller jo, det har den väl, men våren brukar faktiskt inte vara så imponerande här uppe…
I dagens Nostalgitorsdag plockar jag fram en av mina favoriter av Tomas Tranströmer: Sanningsbarriären. Den är lite annorlunda jämfört med hans andra diktsamlingar eftersom den innehåller prosadikter. Jag tror den kan vara en bra början om man är nyfiken på Tranströmers författarskap!
I helgen tog tydligen bandbredden slut på min webbplats. Det är, som jag har förstått det, den datamängd som kan laddas upp och ner under en viss tid. Eftersom jag inte har en speciellt välbesökt webbplats så kan jag inte tänka mig att detta beror på ett stort antal besökare, utan snarare beror det nog på spam eller annat skit. Hur som helst har min blogg legat nere i någon dag eller så, vilket några av er eventuellt har märkt. Men nu (eller igår, rättare sagt) är bloggen tillbaka! Jippi!
Själv har jag varit på festival i helgen och sett t.ex. Hello Saferide och Amason. Trevligt! I glappet mellan några spelningar läste jag dock nyheten att Tomas Tranströmer gått ur tiden och då stack det till lite i hjärtat på något sätt och jag blev lite mindre glad för en stund. För visst känns det tråkigt att Sveriges nobelprisbelönade poet har gått bort. Jag minns så väl den dagen det tillkännagavs att Nobelpriset tilldelas Tranströmer. Vid det laget hade jag inte ens läst Tranströmer, men jag spratt till av glädje ändå. Alla andra var ju så glada att jag rycktes med! Jag blev så rörd av att höra om journalisterna som i åratal väntat utanför hans port för att vara på plats om, utifall att, kanske det ändå skulle bli Tranströmer denna gång… Och scenen när Tranströmer, med sin vid det laget ganska begränsade kommunikation , tar emot Nobelpriset fick mig också att fälla en tår (ja, jag är mer lättrörd än de flesta). Det gick inte att ta miste på glädjen. Åh. Det var så fint.
Sedan dess har jag läst hans samlade verk. Under en lång tid bar jag omkring på en samlingsvolym. Vid den tiden veckopendlade jag till Uppsala och av någon anledning prioriterade jag att ha med mig denna. Underligt, kan jag tycka, såhär i efterhand.
Trogna läsare vet kanske att jag älskar Bodil Malmstens böcker. Hon har ett alldeles speciellt sätt att skriva och allt är så lätt och precist och varje ord sitter där det ska. I små, enkla meningar kan hela stormar av känslor rymmas. När jag läste hennes senaste (sista?) loggbok, Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig, så började jag gråta för att det låg så mycket sorg och åldrande mellan raderna. Sedan den boken kom ut har Bodil Malmsten också gått ut öppet och berättat att hon har drabbats av leukemi (inlägget är ett skarpt och viktigt inlägg i sjukvårdsdebatten, så läs!). Även det gjorde mig gråtfärdig. Sorg och elände, känner jag.
Men det är väl som Malmsten själv säger: ”alla har cancer”. Och ska man fokusera på författarskap snarare än sjukdom så finns det en diktsamling att se fram emot i vår. I vår kommer nämligen Det här är hjärtat: Bodil Malmstens första diktsamling på 20 år.
Nu kanske det är dags för mig att lära mig att läsa poesi.
The anthology of really important modern poetry kan vid en första anblick se ut som en tjusig poesisamling, men i själva verket är det en humorbok med citat från (amerikanska) kändisar och b-kändisar. Citaten är noggrant sorterade efter ”stil”. T.ex. ”The Haiku practitioners” eller ”The patriotic poets” och inleds med en liten introduktion som sätter citaten i ett roligt sammanhang. Det är riktigt underhållande faktiskt, men gissningsvis är det ännu roligare om man faktiskt känner igen kändisarna. Det gör tyvärr inte jag alla gånger. Sedan känns det också som ganska ”ful” humor eftersom det bygger på att man ska skratta åt folk. Gissningsvis är det mesta ryckt ur sitt sammanhang, liksom. Nåväl. Jag kan inte hindra mig från att fnissa åt ”poesi” i stil med A Poem of Denying Charges That I Asked My Former Aide to Fire White House Office Staff, or, Denial is Not Just a River in Arkansas där Hillary Clinton nästan slår knut på sig själv:
He doesen’t say I directly told him
anything.
He says that,
you know, the fact that I expressed
concern
had an impact on him.
The mere expression of
concern
could be, I guess, taken
to mean something
more
than it was meant.
I lördagens DN fanns det mycket läsning för oss litteraturintresserade, för hela tidningen hade tema läsning. Väldigt intressant! En hel del av artiklarna finns på nätet, för den som missade papperstidningen. Jag tyckte det var särskilt intressant att läsa om ungas kreativa sms- och chattspråk. Jag tycker artikeln så fint för fram hur stilsäkra unga är idag: hur de växlar mellan de olika språken och uttrycken beroende på tillfälle. Det som kanske uppfattas som slarvigt språk finns i kommunikationen med jämnåriga medan det ”grammatiskt korrekta” kommer fram i skolarbeten m.m. Jag har alltid haft svårt för språkpoliser och jag hör till de som verkligen älskar att språket ägs av de som använder det och att språket därmed är under konstant förändring. 🙂 Den här artikeln tycker jag sätter fingret på det på ett bra sätt. Den påminde mig också om hur gammal jag själv är… 😉 För mig känns det helt orimligt att hitta på egna förkortningar, t.ex. Och inte har jag Kik-appen heller. Jag är old school och skulle helst använda MSN messenger för chatt. Om den chatten fortfarande hade funnits… 😉
Det finns mycket annan trevlig läsning i tidningen också. Inte minst blev jag nyfiken på poeten Sara Paborns nya poesiprojekt Poesi på g (inte lanserat ännu), där hon har låtit kändisar läsa upp hennes dikter och sedan samtala om dem. Jag har alltid haft svårt för poesi. Jag vet faktiskt inte hur man ska närma sig poesin eller hur man bör läsa poesi.. I DN förklarar Sara Paborn:
”Idén är att göra poesin lika direkt och tillgänglig som popmusik och sociala medier, och den föddes under en biblioteksuppläsning. Det kom fyra personer.
– Och två av dem, två tonårstjejer, hade kommit av misstag. Men det var med dem jag hade det bästa samtalet. Efteråt kände jag att nu får det vara nog med de här dunkla rummen. Även om jag älskar bibliotek. Poesin måste ut!”
Tror jag behöver lyssna på inläsningarna i den där appen…
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
