Det var länge sedan jag skrev något om de böcker som jag faktiskt läser mest nu för tiden: barnböckerna. Vårt barn älskar böcker och vi kan plöja 10+ i samband med nattning (och rätt många tidigare på dagen också, för den delen). Jag har egentligen många böcker jag skulle kunna blogga om och tipsa om när det gäller böcker till barn kring 2-årsåldern, men det är så fantastiskt mycket biblioteksböcker i omlopp att det inte hinns med. Några ständigt återkommande böcker är i alla fall Pixiböckerna, ”småböckerna”, som är så smidiga att plocka fram när man ligger i sängen och läser. Vi har en skapligt stor samling med böcker inköpta på loppisar, böcker ärvda från kusiner och böcker från förra årets Pixijulkalender. Här är några av favoriterna:
Sickan-böckerna av Sofia Rådström
Jag har skrivit om Sickan-böckerna förut och jag gör det igen: det här är småbarnsböcker av bästa sort. Med finurliga rim och underbara illustrationer skildrar Sofia Rådström småbarnslivet på ett sätt som bjuder på mycket igenkänning. Vi har två Sickan-böcker i Pixi-storlek: Kom nu, Sickan och Vänta, Sickan. Den första handlar om en evighetslång (i tid mätt) promenad till affären och den andra handlar om att inte hinna ut snabbt nog för att leka i regnet. Båda är fantastiska, men Kom nu, Sickan är lite av en favorit. Sickan-böckerna (dessa och flera) finns även i andra format, om man föredrar att läsa större böcker.
Alla tre-böckerna av Maria Nilsson Thore
Alla tre-böckerna är mysiga böcker för barn i förskoleåldern. I de får man följa med i vardagen på förskolan Ärtan. Jag kan förvisso inte säga så mycket om hur det är på förskolan (jag har aldrig gått på förskola), men det känns i alla fall autentiskt när Maria Nilsson Thore beskriver fruktstunder, pepparkaksbakning och annat. Vi har läst flera Alla tre-böcker i sina större format, men i Pixi-variant har vi Alla tre julbakar och Alla tre har fruktstund, som handlar om just de ämnen jag nämnde ovan.
Bebbe-böckerna av Mervi Lindman
Bebbe-böckerna av Mervi Lindman är flitigt omnämnda småbarnsfavoriter på den här bloggen. I Pixi-variant har vi Bebbe letar nappen och Bebbe pussar. Jag tycker att de är ett fint mellanting mellan pekböcker och böcker med mer text. De passar att läsa och peka i för riktigt små och kan fortsätta att läsas ett gott tag till. Dottern gillar dem och det gör jag med!
Liten-böckerna av Lotta Olsson och Charlotte Ramel
Jag tycker om böcker på rim och i Lotta Olssons och Charlotte Ramels Liten-böcker finns finurliga rim, mysiga illustrationer och igenkänning. Jag vet inte hur många av böckerna som finns som Pixiböcker, men vi har i alla fall Trycka knappen och Alla kläder på. Jag/vi tycker särskilt mycket om Trycka knappen: det är kul att själv ”trycka knappen” i boken.
Böcker av Jan Lööf
Jan Lööfs bilderböcker är några böcker som poppar upp direkt om jag tänker tillbaka på vad vi läste när jag var barn . Hans finurliga illustrationer känns igen direkt när man ser dem och det är skojigt att de innehåller så mycket detaljer. Man kan nästan läsa parallella berättelser bara genom att titta på bilderna. Där händer mycket! Många av Jan Lööfs böcker finns som Pixiböcker och själv minns jag särskilt Födelsedagspresenten. Just den har åldrats dåligt, egentligen. Där finns liksom en prinsessa som… jag vet inte vad. Hon följer i vart fall inte med på något äventyr. Jag har förstått att det faktiskt finns en reviderad version där hon har en annan roll(!), men den har inte jag läst. Hur som helst: jag gillar Jan Lööfs böcker. Kanske kan man modifiera lite när man läser om det känns för mossigt…
Vem-böckerna av Stina Wirsén
Just nu är Vem-böckerna de mesta favoriterna här hemma. Både jag och dottern tycker om dem och dottern brukar särskilt be om att vi ska läsa just dem (Vems resa?, en av böckerna vi har i större variant, brukar hon gulligt nog referera till som ”blablabla”-boken eftersom den inleds med att stressade föräldrar packar väskor och bland annat säger ”blablabla”). Vem-böckerna är fyllda av igenkänning (för både stora och små…), värme och humor. Jag älskar illustrationerna och att de är normbrytande (om man kan säga så om böcker som handlar om fantasifullt tecknade nallar, katter, hundar etc…). Texten är alldeles lagom för min tvååring: inte för lång, inte för komplicerad, men ändå en hel berättelse med formuleringar som hon lägger på minnet.
Bo-böckerna av Morten N. Pedersen
Morten N. Pedersens Bo-böcker är mysiga berättelser om vardagliga situationer som att skynda till förskolan eller att bli mörkrädd. Det är lagom mycket text för vår tvååring och fina illustrationer med roliga detaljer. Jag tycker förresten att det är lite extra kul med Bo på jobbet, där Bo följer med sin pappa till jobbet som lantmätare. Barnböcker har annars en övervikt av fräsiga yrken, som läkare eller tandläkare, eller yrken som barn tycker är extra spännande, som brandman eller polis. Men lantmätare alltså! Kul! Första och enda gången jag har läst en barnbok om lantmäteri.
Doris på rymmen av Viveca Sundvall och Gunilla Wärnström
Doris på rymmen är egentligen en ganska rörig berättelse: en gosedjursnalle får en fläck, rymmer från varuhuset och liftar med en sjungande tidningsutdelare till en TV-studio. Jag tar med den här boken för att jag minns den så väl från när jag själv var barn och nu upptäcker jag att min dotter också dras till den. Jag har ingen aning om varför. Barn verkar inte nödvändigtvis känna samma krav som vuxna på att böcker ska ha en röd tråd eller poäng, antar jag…
Apor, bananer, krut och vulkaner av Grethe Rottböll och Anna-Karin Garhamn
Om jag får välja något att läsa för dottern väljer jag gärna en bok på rim. Ärligt talat kan man tröttna på böcker efter att ha läst dem femtioelva gånger på kort tid och då är det inte lika lätt att plocka fram den inspirerande högläsarrösten. Men böcker på rim rullar fram av sig själva. I Apor, bananer, krut och vulkaner får läsaren följa med apor på äventyr. Jag gillar den!
Gunnar tappar sin hatt av Jojo Falk
Jag vill också tipsa om Gunnar tappar sin hatt av Jojo Falk. Det är en mysig liten berättelse om en liten, liten man som tappar sin hatt. Alla bilder är illustrationer på foto, vilket är ett kul och lyckat grepp. Det finns en spännande liten värld om man tittar riktigt nära på det som finns i naturen och här utnyttjar Jojo Falk detta på ett fantasifullt och roligt sätt.
