Etikett: Picket & Pocket

  • Tycka olika

    Bokcirkeln har lite paus över sommaren, men vi träffades ändå över en fika här om veckan. Mycket trevligt! Anna, med bloggen Med näsan i en bok, har, liksom jag, läst Läsarna i Broken Wheel rekommenderar helt nyligt, så vi hade i och för sig en minicirkel om den. 😉 Vi tyckte helt olika om boken! Och så kan det ju vara… Varje bok har sitt tillfälle, som vi kunde konstatera. Själv bläddrade jag mig ju tacksamt igenom Da Vinci-koden efter en seg höst med tråkböcker. Hade jag läst den idag så hade jag nog blivit otålig och tyckt att den var ointressant… Nu har jag mest läst deckare och lättsamma böcker ett tag, känns det som, så nu känner jag mig redo att sätta tänderna i något mer avancerat. Får se vad det blir!

    Bra mellanböcker ;):

    Läsarna i Broken Wheel rekommenderar - Katarina Bivald Da Vinci-koden - Dan Brown

  • Redo med frågor

    Redo med frågor

    Det är verkligen himla kul att bokcirkla! I mina bokcirklar pratar vi oftast fritt om de böcker vi läst, men någon gång har vi också pratat kring några allmänna bokfrågor. Nu har jag sett att förlaget Sekwa har lagt till bokcirkelfrågor i sina nya pocketugåvor. Så himla smart! Och särskilt kul att en av de pocketaktuella titlarna är Mãn av Kim Thúy. Vi bokcirklade Ru, av samma författare, tidigare i år och det är en av årets bästa böcker, i mitt tycke. Så ja, jag är bra sugen på att läsa Mãn. Jag kanske borde föreslå denna när det är min tur att föreslå bokcirkelböcker nästa gång! 🙂

    Mãn - Kim Thúy

  • Kärlek, vänskap, hat

    Kärlek, vänskap, hat

    Kärlek, vänskap, hat - Alice MunroDet har blivit lite mycket Munro den senaste tiden, men jag klagar inte. Jag älskar hennes noveller och tycker gång på gång att det är fascinerande vilka friheter hon tar sig med novellen. Att läsa en bok är som att gå med på en överenskommelse med författaren. Man förstår att det inte går att skriva om varje detalj kronologiskt. Man köper att man får fylla i själv. Det ingår i konstruktionen. Och som läsare förväntar man sig att texter ska vara just sådär att de ger ledtrådar som för berättelsen framåt, men att allting också följer en given mall. Beskrivs något i detalj är det för att det har en central plats i berättelsen eller för att det kommer att återkomma i en nyckelscen senare. Munro verkar ta lätt på den typen av mallar och överenskommelser. Hon kan leda en berättelse mot ett tydligt mål och sedan, helt abrupt, har hela berättelsen skiftat karaktär och handlar om något helt annat. Jag tycker hon är helt otrolig som får ihop det!

    Kärlek, vänskap, hat innehåller längre noveller än de jag har läst i För mycket lycka och Brinnande livet. De känns långa i alla fall… Personligen föredrar jag de lite kortare texterna eftersom jag har svårt att hinna läsa ut en hel, lång novell i en sittning. Det känns ändå som en ganska fånig grej att ta upp. Jag gillar verkligen boken. Munro skriver så bra om livets vändningar och hon fyller verkligen sina berättelser med intressanta karaktärer, oftast kvinnor. Kanske mest rörande är den sista novellen i samlingen, Björnen sover, där hon skriver om en man vars fru börjar bli dement. Hur förhåller man sig till situationen när ens älskade flyttar till ett äldreboende och dessutom verkar fatta tycke för en annan man på boendet? Sådana här saker har jag aldrig läst om i en bok tidigare. Munro skriver om livets alla skeenden på ett insiktsfullt och fint sätt.

    Bra bok! Jag skulle vilja säga att Munro är en av de mest läsvärda Nobelpristagarna jag hittills har läst.

    Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är DN, Lyrans noblesser och Bokfetischist.

  • Nu läser jag

    Nu läser jag

    Här om veckan bokcirklade vi Lycka!. Inte så lätt att diskutera en bok som inte är skönlitterär, om ni frågar mig… Men ändå kul, såklart!

    Till nästa gång läser vi Alice Munros Kärlek, vänskap, hat. Jag läste ju För mycket lycka i julas och håller på med Brinnande livet just nu. Jag tycker fantastiskt mycket om Alice Munros noveller, men det kändes faktiskt som lite för mycket av det goda att slänga in en till novellsamling att läsa parallellt… Så jag röstade faktiskt på en annan bok, men blev alltså nedröstad.. 😉 Nåja. Munro är ju fantastisk, som sagt, så särskilt missnöjd är jag inte ändå.

    Det största missnöjet när boken väl var framröstad var kanske att den inte existerar som e-bok och att universitetsbiblioteket inte har den i sin samling (?!). Det är första gången jag är med om något dylikt… Här är alltså ett ex jag fick köa på stadsbiblioteket.
    Kärlek, vänskap, hat

  • Lycka!: En handbok i konsten att leva

    Lycka - Dalai lama, Howard C CutlerLycka! har varit denna omgångs bokcirkelbok och ärligt talat hade jag knappast läst den annars. Jag tror att faktaböcker i allmänhet gör sig bäst om man faktiskt är intresserad av ämnet och för min del har jag varken något direkt intresse för andlighet eller något behov av ”självhjälp”. Således har väl den läs läsningen varit lite mer av ett oengagerat bläddrande än intresserat läsande.

    Jag tror för övrigt inte att det går att läsa sig till en quick fix till diverse psykiska problem. Nu är i och för sig Lycka! en bok man kan läsa med lite allmänt intresse och inte nödvändigtvis för att man är olycklig och tänker att en bok kommer att förändra detta, men jag tycker ändå att det känns viktigt att säga att jag inte har mycket till övers för korkade självhjälpsböcker. Det är lätt hänt att populärvetenskapliga ”faktaböcker” blir ganska oventenskapliga och att den som läser den också tar fasta på detaljer som kanske inte stämmer så bra överens med den rådande åsikten i forskningssamfundet. I fallet med Lycka! har jag dock svårt att se att det kan skada att läsa Lycka! och plocka till sig det man gillar. Den är i grunden oprovocerande och gör ingen skada. Det tackar jag för, faktiskt. Ett annat bokförslag till den här bokcirkelträffen var t.ex. en bok om healing (!), något som i sig kanske inte låter så farligt, men som liksom så många andra alternativmedicinska (d.v.s. overksamma) metoder kostar sjuka och desperata människor massor med pengar och till på köpet kan skada dem om de t.ex. avböjer riktig behandling på sjukhus. Jag tycker att att alternativmedicin borde förbjudas och att utövare borde straffas. Men det är såklart en helt annan diskussion.

    Boken är inte skriven av Dalai Lama, det stora omslagsnamnet, om någon undrade, utan psykiatern (eller psykologen?) Howard C. Cutler, som har samtalat med Dalai Lama och låtit delar av boken bestå av återgivningar av dessa samtal. Boken handlar om hur man ska uppnå lycka genom att visa medlidande (är det en bra översättning? jag tycker det låter helt nedvärderande!), medkänsla och omtanke. Det är sympatiskt och sticks in lite forskningsresultat här och där (fast som forskare så har jag svårt att imponeras av populärvetenskapliga texter, som denna, för där är det alltid knepigt att göra sig en bild av vilka källorna egentligen är och hur heltäckande författaren är i sina sammanfattning.. Sedan är ju den här boken gammal och forskning går ju framåt…). Boken innehåller också ett avsnitt om att övervinna hinder, d.v.s. att hantera känslor som vrede och hat och innehåller några meditationsövningar.

    Jag tycker att Dalai Lama verkar vara en mycket klok, öppensinnad och insiktsfull man. Det han säger är inte precis revolutionerande, utan ofta förvånansvärt självklart, men det är ingenting konstigt i sig. Jag gillade särskilt avsnittet där författaren skriver att vi i grunden är omtänksamma och vill göra altruistiska handlingar och mår bra av det. Jag kan bli oerhört provocerad när folk påstår att människan är självisk och att alla goda handlingar vi gör har en självisk grund. Så, liksom så många andra, tänker jag plocka russinen ur kakan och ta till mig av det jag personligen gillar, som den här teorin om den altruistiska människan. 😉

    Du kan hittade den hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

  • Från Ru till.. självhjälpsbok?

    Från Ru till.. självhjälpsbok?

    I veckan har vi bokcirklat Ru, som jag ju tyckte så mycket om! När jag läser en fantastisk bokcirkelbok så kan jag närmast bli nervös inför bokcirkelträffarna. Det är ju så.. provocerande om ingen annan tycker om det vi läst… 😉 Denna gång behövde jag inte oroa mig. Jag var inte ensam om att tycka om den och Ru fick ett snittbetyg på 4, vilket faktiskt är himla högt!

    Till nästa gång står valet mellan tre olika självhjälpsböcker.. Det är ju en genre som nästan har så låg status som en genre bara kan ha – snäppet ovanför Paulo Coelho, men snäppet nedanför Harlequinromaner… Jag är inte mottaglig för pseudovetenskap eller hemmasnickrade universallösningar på allehanda problem.. Med andra ord är det här absolut inte en genre jag hade valt själv! Men ja.. Får se vad jag tycker om Lycka! av Dalai Lama och Howard C Cutler, för det lutar åt att vi läser den till nästa gång. Ja, ja… Med låga förväntningar kan man förhoppningsvis bara bli positivt överraskad. 😉

    Lycka - Dalai lama, Howard C Cutler

  • Min första, men inte sista, Littfest

    Nu har jag varit på mitt första besök på Umeås litteraturfestival, Littfest. Det var riktigt kul, så nästa gång ska jag försöka att gå på fler seminarier och så hoppas jag på att de har ett program fre-sön istället för tors-lör, så att det inte krockar med jobbet! Min bokcirkelkompis, Med näsan i en bok, har varit på alla tre dagar och har bloggat flitigt, så kolla gärna in där om du vill läsa mer om vad som hänt under Littfest.

    Först var jag på Nanna Johanssons samtal med en förläggare på förlaget Galago. Det kändes som ett lite improviserat och nervöst samtal, men var ändå kul att höra Johansson berätta om hur hon började teckna serier. Därefter var det lite av en lucka i schemat, då jag och min bokcirkelkompis Nobelprisprojektet gick på ett samtal om novellen och kortprosan. Det var riktigt bra faktiskt! Novellen är ju verkligen en snackis på bloggar och sådant och man vill ju gärna tro att Munro har gjort att novellen fått ett uppsving. Även är det lätt att tänka att novellen passar så himla bra i det jäktiga samhället vi lever i. Under samtalet framgick det dock att novellens storhetstid kanske var på 40-talet, när författare kunde försörja sig genom att publicera noveller i diverse tidskrifter, och att den koncentrerade formen egentligen är för krävande för jäktad läsning. Jag tyckte att det var mycket tänkvärt som sades under samtalet! Jag är själv väldigt förtjust i novellen, som ni kanske vet.

    De två sista seminarierna, för min del, blev två av de stora publikmagneterna för dagen: Kerstin Ekman och Nawal El Saadawi. El Saadawi fick stående ovationer för sitt inspirerande samtal om revolutionen. Hon är verkligen en karismatisk kvinna och hon har mycket i bagaget. Jag önskar bara att jag kunde tycka bättre om det hon skriver… 😉 Ekman är ju en annan rivig tant. Tyvärr var inte samtalspartnern den bästa, kan jag tycka. Ekman blev ständigt avbruten, påskyndad och bortledd från intressanta saker som hon försökte att prata om. Det var ändå en av dagens höjdpunkter! Jag älskar hur hon rakt på sak sa emot samtalspartnern mest hela tiden (”Nej, nej, så var det inte!”) när han försökte att tolka och knyta ihop hennes berättelser… Jag måste läsa klart Vargskinnettrilogin, för övrigt.. Det blev en hel del prat om den och Ekman läste också inledningen till Guds barmhärtighet.

    För den som är nyfiken på de seminarier som varit under Littfesten så finns många av dem på Youtube.

  • Ru

    Ru

    Ru - Kim ThúyI Ru skriver den kanadensiskte författaren Kim Thúy om hennes familjs flykt från Vietnam. Det är ingen tjock bok (e-boken är på knappa 70 sidor), men hon lyckas verkligen med konststycket att i koncentrerade meningar skildra fasorna under resan och livet och läget i Vietnam, med konflikten mellan nord och syd. På ett gripande sätt berättar hon om hur de i stor fattigdom och med den underlägsenhet som föjer på att komma från en helt annan kultur, slår sig ned i ett nytt sammanhang. Hon skriver kärleksfullt om sin autistiske son, sin släkt och vad som hände dem. Fattidgomen, prostitutionen och vidrigheterna som landsmän hamnat i; och vad människor i hennes nya land också befinner sig i.

    Jag tycker att det är en fantastisk bok. Jag förstår inte hur hon får ihop det, men det får hon verkligen. Berättelsen rör sig i tid och rum, men vävs samman på ett finurligt sätt, och hur hon än lyckas, så får hon det verkligen att gripa tag. Inte vet jag någonting om vad det vill säga att utvandra, men jag tror att Thúy verkligen ringar in det i den här boken, där hon så fint skriver om identitet och kultur, vad vi tar med oss och lämnar kvar och vad vi återser när vi återvänder till det land som lämnats.

    En fantastisk liten bok! Den stora styrkan är koncentrationen; hur orden sitter precis rätt för att med mina möjliga ord måla upp den värld hon skildrar. Jag tänker ofta att det är det som verkligen skiljer bra författare från riktigt bra författare; att välja att inte skriva, istället för att faktiskt göra det. Jag är mycket imponerad och mycket glad över denna lilla, men stora, läsupplevelse.

    Ru är utgiven av Sekwa och finns att köpa hos t.ex. Adlibris och Bokus, Några andra som skrivit om Ru är SvD och Dagensbok.com.

  • Nu läser jag Ru

    Nu läser jag Ru

    Nästa bokcirkelbok är Ru av den kanadensiska författaren Kim Thúy. Det var inte det bokförslag som jag röstade på, men alla andra var peppade, så nu blev det den. Jag har hört mycket om Kim Thúy, så jag tror/hoppas att jag har en fin läsupplevelse framför mig. Jag tycker dock att ganska många av bokcirkelböckerna den senaste tiden har varit besvikelser (Dumskallarnas sammansvärjning och Den stulna romanen var direkt dåliga och Tony och Susan och Dödens mästarinna tyckte jag var sådär), så jag börjar bli lite misstänksam och vågar inte ha för höga förväntningar… 😉

    Ru