Jag måste säga att det känns lite speciellt för mig att skriva det här inlägget. Det blir så påtagligt att vi nu har levt med pandemin i ett helt år. Viruset spreds naturligtvis hej vilt långt innan mars 2020, men det var i mars 2020 som jag personligen började känna av det och oroa mig över all ovisshet. Det kan man också påminna sig om nu när man råkar ha en blogg och kan gå bakåt i arkivet. En ganska tydlig startpunkt för pandemin var nämligen för min del att Littfest blev inställd sådär 1 dag innan den var tänkt att gå av stapeln i mars förra året. Nu känns det såklart bara som en av väldigt många inställda evenemang och jag kan naturligtvis inte påstå att just uteblivna nöjen är det största problemet här. Det är bara det att det blir en sådan tydlig påminnelse om vad vi lever i för tid och hur vi har levt det senaste året. Tiden går. Det känns så sorgligt på något sätt. Det är så många människor jag inte har kunnat umgås med som jag velat, så mycket kultur jag har gått miste om, så många danser som inte har blivit dansade, fester som inte blivit av och så vidare, och så vidare, och så vidare. Hela mitt liv är totalt annorlunda och även om jag känner en stor tacksamhet över mycket (för jag hör verkligen inte till de som har drabbats hårt!), så hör jag definitivt inte till de som gillar lugnet som uppstått under pandemin.
I år kommer det att bli en Littfest, men självklart inte i form av en stor mötesplats med hundratals litteraturälskare i publiken och långa signeringsköer. Vad som också kommer att bli av är Bokveckan, som är ett evenemang kring Littfest där många olika aktörer passar på att anordna aktiviteter kring litteratur. I år är även jag med på ett litet hörn! Den 16:e mars kommer jag nämligen att leda ett livesänt bokcirkelsamtal anordnat av studieförbundet Bilda. Det ska bli jätteroligt! Jag och tre andra bokslukare kommer att prata om två böcker som har förvånansvärt många beröringspunkter: Barmark av Maria Broberg och Himlabrand av Moa Backe Åstot. Lyssna gärna om du har lust! Jag återkommer med mer info när det närmar sig!
Barmark och Himlabrand är böcker som såklart har fått prioriteras upp bland februaris läsning. Det känns nästan rörande att jag i januari skrev ”Jag tror dock att det senaste årets hemmafokuserade liv har väckt en ny lust för små och stora projekt, för plötsligt är jag supersugen på att planera min läsning. […] Jag ger det här med planer en månad i alla fall!”. Jo, det var väl ungefär en månad planen höll. Men vad gör det?! En ödmjuk tanke kring läsningen i mars är hur som helst att helt enkelt läsa ut allt jag har påbörjat (eller åtminstone läsa vidare i det jag har påbörjat).
Mina påbörjade pappersböcker i mars: Stöld, Himlabrand, Bakvtten och Jakobsböckerna.
Vill du läsa något nyutkommet i mars har jag flera tips. Här är några böcker jag är särskilt nyfiken på för egen del:
Klara och solen är det senaste på svenska av nobelpristagaren Kazuo Ishiguro. Han är känd för att röra sig i många olika genres. Det senaste jag läste, fantasyromanen Begravd jätte, var inte min kopp te, men å andra sidan är den vemodiga romanen Återstoden av dagen och den dystopiska Never let me go bland det bästa jag läst i hela mitt liv! Så det ska bli spännande att se var Klara och solen hamnar i sammanhanget. Klara och solen ska enligt förlaget vara en roman om ”Vad betyder det att älska?”. Artificiella vänner är tydligen en ingrediens..!
Glaskupan av Sylvia Plath är det finaste jag läst om psykisk sjukdom. En så otroligt drabbande roman!! Det är bedrövligt att Plath inte hann skriva så väldigt många fler romaner än så innan hon själv dog i sviterna av psykisk sjukdom. Nu i mars kommer i alla fall hennes dagböcker och anteckningar i nyutgåva (Dagböcker och anteckningar 1950–1962). Känns som en mycket intressant läsning och som en bok som kan ge många nycklar till Plaths författarskap.
Det här är kanske inte så populärt att säga, men jag tyckte att Vigdis Hjorths omtalade roman Arv och miljö var ganska tradig… Kanske bör jag ändå ge henne en till chans. I mars kommer Är mor död. Arv och miljö handlade om en infekterad arvstvist som får familjehemligheter och konflikter att bubbla upp till ytan. Det känns som att Är mor död spinner vidare på ungefär samma tema. Den beskrivs i vart fall som en roman om relationen mellan mor och dotter.
Mera vego och Ännu mera vego är ett par av mina mest tummade kokböcker här hemma och de känns därtill som några av de mest spridda och använda vego-kokböckerna i Sverige. Kanske är det på tiden med en uppföljare?! Nu är äntligen författarna Sara Ask och Lisa Bjärbo aktuella med Kaosvego, en bok med snabblagade vegetariska rätter. Jippi!
Arbetarlitteratur känns som något som ligger helt rätt i tiden. Det utkommer hela tiden nya intressanta böcker i genren. När jag kollade igenom vårens kataloger blev jag lite extra nyfiken på Joseph Ponthus Vid bandet, som handlar om en man som arbetar på en tofufabrik. Den beskrivs som ”en kritikerrosad poetisk roman om arbetets meningslöshet och de sätt vi försöker bevara oss själva på.”. Låter som något i min smak.
Snart är februari här! Januari har svept förbi och tagit med sig en vinter som heter duga. Här i Umeå fick vi omkring 50 cm snö på en och samma dag och det tog åtskilliga dagar innan cykel- och gångvägarna var brukbara igen. Snövädret efterföljdes av några riktigt kyliga dagar och sedan damp det ned lika mycket snö igen. Ibland har jag möjlighet att jobba hemifrån, men oftast inte. Jag har alltså för första gången på år och dag åkt buss till jobbet, vilket ju inte är toppen i dessa tider, men vad göra när det är omöjligt att cykla? Ja, vi ska väl förhoppningsvis köpa en bil snart i och för sig. Projekt Bil pågår för fullt faktiskt.
Jag vet inte vad jag ska skriva om januari förutom om snön. Det är ju inga tider som bjuder på några större överraskningar eller roliga sammankomster, om man säger så. Jag har fyllt år, men kunde såklart inte fira genom att bjuda hem en massa folk. Uppvaktad blev jag ändå. <3
Februari kommer väl fortsätta ungefär som januari: jobb, träning, brädspel, leta bil. Typ så. Något jag helt klart har tid till är i alla fall läsningen. Jag känner att jag är i ett härligt flow när det gäller böckerna. Bland böckerna i min ambitiösa läsplan för januari hann jag med ungefär vad jag hade tänkt. Vilken är planen för februari då? Jo:
Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk. Den kommer jag inte läsa ut i februari heller, men jag kämpar på!
Nästa bokcirkelbok: Pow wow av Tommy Orange. Det är inte mycket kvar faktiskt.
Stöld av Ann-Helén Laestadius. Jag tyckte hennes ungdomsbok Tio över ett var så himla bra! Nu är hon alltså aktuell med sin första roman riktad till vuxna. Jag blev så glad när jag blev erbjuden ett recensionsexemplar (kul att jag har tagit emot två recensionsexemplar sedan det här inlägget btw! ).
Som ljudbok tänkte jag lyssna på Sofi OksanensHundparken, som kom ut i januari. Jag har fortfarande Nextory ungefär en månad till, så jag passar på att läsa/lyssna på nyheter jag är nyfiken på.
Poesiprojektet: Den här månaden tänkte jag läsa en poesisamling som har stått väldigt, väldigt länge i min bokhylla utan att bli läst: Diktsamling av Lina Ekdahl. Jag vet egentligen ingenting om den här boken. Jag köpte den för att jag tyckte att framsidan var rolig (jepp, sådan är jag!).
Barn- och graviditetsprojektet: I februari tänkte jag läsa en bok som vad jag förstår har kommit att bli något av en klassiker i genren: Föda utan rädsla av Susanna Heli.
Några av böckerna jag ser fram att läsa i februari.
Nu i februari kan vi annars se fram emot bokrean, som startar den 23:e februari. Jag brukar inte handla hem kassvis med böcker, men några böcker kommer jag nog köpa. För den som är sugen på att läsa något helt färskt måste jag säga att februari inte bjuder på så hemskt många spännande titlar, i mitt tycke. Jens Lapidus är i alla fall aktuell med nytt: Paradis city. Jag har inte plöjt allt av Jens Lapidus, men det jag har läst har jag gillat. Han har en speciell stil och allt i hans spänningsromaner känns autentiskt.
Jag brukar inte planera min läsning speciellt noga, mycket för att jag helt enkelt inte har någon erfarenhet av att det funkar. Det brukar alltid dyka upp någon bokcirkelbok eller bibliotekslån som måste slinka emellan och plötsligt har den där planerade läsningen inte blivit av. Jag tror dock att det senaste årets hemmafokuserade liv har väckt en ny lust för små och stora projekt, för plötsligt är jag supersugen på att planera min läsning.
Dels har jag ett par projekt jag är sugen på det här året:
Läsa mer poesi,
Läsa böcker om barn och graviditet (eftersom vi väntar barn i maj och p.g.a. Corona inte direkt kommer erbjudas föräldragrupp och sånt).
Sedan vill jag såklart läsa en hel del annat. Jag ger det här med planer en månad i alla fall! Den här månaden planerar jag att läsa:
Nästa bokcirkelbok. I skrivande stund vet jag inte vad det blir faktiskt. Det är lite det som är charmen med bokcirkel – att läsa något man kanske inte hade hittat till annars. Förhoppningsvis finns den som ljudbok.
Hölje av Pooneh Rohi. Som jag älskade Araben av samma författare! ÄNTLIGEN är hon aktuell med något nytt och glädjande nog fick jag den som pdf av förlaget precis innan jul.
Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk, ett evighetsprojekt. En anledning till att den tar sådan tid är att den är på cirka 1 100 sidor. En annan är att en bok på 1 100 sidor inte direkt är en bok man bär med sig i onödan… Den blir inte utläst i januari 2021 heller, men jag kommer åtminstone att läsa ett antal kapitel ur den.
En annan påbörjad roman som jag tror att jag kommer att hinna klart är Armade cykel av västerbottensförfattaren Anita Salomonsson. Jag har fått den i present av en kompis från samma trakter som författaren och jag tycker boken är riktigt bra!
Som ljudbok kommer jag helt klart lyssna på Vänligheten av skräckfavoriten John Ajvide Lindqvist så fort den släpps. Jag blev tvungen att spendera en del SJ Prio-poäng som var på väg att förfalla och i brist på tågresor att spendera dem på så skaffade jag Nextory. Då kan man passa på att läsa och lyssna på det som är alldeles nytt och färskt, något jag sällan gör annars.
Först ut i min poesiläsning blir julklappsboken Ararat av nobelpristagaren Louise Glück. Jag ser mycket fram emot den läsningen!
Först ut i årets barn- och graviditetsläsning är Stora boken om barn, som också är en julklappsbok. Det är en riktig koloss till bok som tar upp allt från graviditet och förlossning till barnsjukdomar och mycket annat. Jag har redan läst en del under julledigheten, men det finns mycket mer att läsa.
Det kanske låter som en lite väl ambitiös läsplan, men jag tror nog att jag kommer hinna med tack vare att jag redan har tjuvstartat med det mesta. Vad läser du i januari? Vill du ha några tips på intressanta böcker som kommer ut de kommande veckorna så har jag en lista, som blev så lång att den kommer i ett senare inlägg. Det finns en gräns för hur långa inlägg man kan pracka på folk.
Vad tänker jag annars ägna januari åt? Ja, ett vet jag: jag har väldigt mycket att göra på jobbet i januari. Jag kanske rent av ska vara lite glad över att så mycket är stängt och omöjligt för stunden, för jag har ändå inte tid. Det blir inte mycket sociala aktiviteter eller kulturupplevelser om man säger så. Det blir jobb, jobb, jobb. I vanlig ordning ska jag i alla fall träna (i bästa fall en hel del dans). Jag ska också fira min födelsedag på något lämpligt sätt. Sedan vet jag inte mer, men kanske är det dags för mig att lära mig mer än jag någonsin velat veta om bilar eftersom vi blivit lite sugna på att köpa en bil för att kunna resa lite lättare i dessa knepiga tider (och snart tillsammans med en bebis med alla medföljande prylar och pinaler…). Kanske behöver januari bli månaden då jag också tar körlektioner. Jag har valt cykeln och kollektivtrafiken i hela mitt vuxna liv och har inte kört sedan min egen uppkörning för cirka 15 år sedan… Fast nä, körlektionerna kommer jag knappast ha tid för. En sak i taget.
Vi får se vad januari bjuder på! Vad tänker du hitta på?
Året börjar lida mot sitt slut och det börjar bli läge för mitt årliga inlägg där jag sammanfattar årets läsning i siffror och figurer.
I år har jag läst 79 böcker, vilket känns som något av ett rekord för min del?! Jag brukar ha ett jämnt lästempo: jag läser en stund varje dag innan jag ska sova och därutöver lyssnar jag på en hel del ljudböcker (och poddar och musik) när jag t.ex. tränar eller städar. Jag är uppriktigt förvånad över att jag har läst så otroligt många böcker. Men det är klart. Vad har man egentligen kunnat roa sig med 2020?
Ungefär varannan månad läser jag tusen påbörjade böcker och ungefär varannan månad har jag plötsligt läst ut alla på en gång. Då kan böckerna sprida ut sig ungefär såhär under året:
Antal utlästa böcker 2020 – Olika format.
En ledtråd till hur jag har kunnat läsa närmare 80 böcker finns kanske i den här bilden, som visar sidantal för mina utlästa böcker.
Antal utlästa böcker 2020 – Uppdelat på sidantal.
Som synes har jag läst en hel del noveller och kortromaner, men en och annan tegelsten har jag faktiskt också hunnit med. Jag har till och med läst tre böcker med fler än 700 sidor. Det är inte varje år jag ger mig på så många kolosser till böcker, men 2020 var året då det hände! På nattduksboken ligger för den delen Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk med sina 1 057 sidor. Jag har faktiskt bara några hundra sidor kvar nu, så den hamnar i nästa års statistik.
Exakt alla böcker jag läst under 2020 har varit på svenska, men knappt 40 % har i alla fall varit i översättning.
Andelen böcker från Sverige och resten av världen.
Ungefär 40 % är också den andel som utgörs av böcker skrivna av manliga författare.
Fördelning mellan kvinnliga och manliga författare.
Vilka länder kommer de där icke-svenska böckerna från då? Jo, Danmark och USA har varit poppis i år!
Ursprungsländer för böcker utlästa 2020
Utgivningsår då? I år har jag läst lika många böcker utgivna på 50-talet och tidigare som böcker utgivna 2020. Fast allra mest har jag plöjt böcker från 10-talet, alltså 2010-talet.
Utgivningsår för utlästa böcker 2020.
Var har jag hittat årets böcker? De allra flesta kommer faktiskt får min egen bokhylla. Här pågår ett ständigt projekt att beta av så kallade hyllvärmare. Annars är jag en flitig biblioteksbesökare och i perioder har jag haft bokappar. En och annan radioföljetong har det blivit också.
Slutligen: har jag läst något bra? Ja, jag har faktiskt inte läst en enda usel bok, däremot har jag klassat 15 böcker som helt fantastiska. Hoppas att 2021 bjuder på minst lika många bra läsupplevelser!
Jag brukar varje år roa mig med att göra en summering över året som gått. 2020 har varit ett speciellt år på många sätt. Mycket av det som var planerat blev inte av: resa till Kreta, påskfirande i Öregrund (jag var inte i Öregrund på hela våren och försommaren), vänners bröllop i Värmland och på annat håll, musikal, operor, konserter, nycirkusföreställningar, utställningar, standupföreställningar, biofilmer, ESC på TV, riktiga löpartävlingar, danskurser, middagar, pepparkaksbakning, glöggkvällar, bokcirkelträffar och tusen andra små och stora saker. Ändå är jag såklart lyckligt lottad. Ingen jag känner har blivit (allvarligt) sjuk (i covid-19) och jag har varit fullständigt överhopad av jobb sedan i våras och kan därmed inte klaga på brist på jobb.
Men visst har det varit ett speciellt år, inte minst för en vanemänniska som jag. Jag skulle ljuga om jag sa att jag var helt opåverkad. Det känns faktiskt helt meningslöst att göra en ”vanlig” summering ett sådant här ovanligt år, då jag ofrivilligt har spenderat så väldigt mycket tid hemma. Visst har det varit (och är) lärorikt på sitt sätt. Som så många andra har jag säkerligen fått en del insikter att ta med mig från det här året, men mest har det faktiskt varit tråkigt.
Hur som helst, jag ska bespara er en ”månad för månad” med redogörelser för hemmaträning, spelande och TV-tittande. Istället har jag vaskat fram tolv bilder jag ändå tycker prickar in några godbitar från året. Det var roligt, åtminstone för mig själv, att påminnas om att jag trots allt faktiskt har gjort riktigt mycket under de förutsättningar som varit. Nu är jag redo för 2021! Tror jag. Det kommer också bli ett annorlunda år.
Det fanns en tid innan corona. Då kunde man fortfarande obekymrat umgås hos varandra. Här är det januari och jag befinner mig i en annan värld hos en kompis. Melodifestivalen ändå! Även om jag såg det mesta själv hemma i soffan (ivrigt skrivandes i vår Mello-grupp på Whatsapp), så är det ju ändå Mello. Mello och ESC är grejer. I år fick jag dessutom detta fantastiska diadem som passade mycket bra!Det här är utsikten från dansbanan på Gammlia. En dag i april(?) skrev Hanna, som jag dansat med i tusen år utan att någonsin umgås med utanför danssalen, och frågade om jag ville vara med och dansa på Gammlia. Hela våren och sommaren var vi ett gäng som träffades i stort sett varje vecka. Så otroligt roligt! Dans <3! Och så otroligt skönt att träffa andra människor regelbundet när så mycket annat hamnat på paus!Påsken blev inte som det var tänkt. Det blev min första påsk i Umeå, men det var inte heller så dumt. Vi åt våfflor till frukost, tog en långpromenad och sedan blev det rökta räkor. Mmmm. Är det något man har kunnat göra i år så är det att ÄTA: hemma, takeaway och ibland ute (länge sedan).Midsommar! Har det någonsin varit bättre väder en midsommar?! Vi var i min sambos stuga. Vädret var otroligt. Vi badade varje dag. Jag minns inte ens några mygg.Vi gjorde en utflykt till Holmön! Och jag fick se massor, massor, massor av linneor för första gången i mitt liv! Det är förmodligen HELT obegripligt för de flesta, men jag är fortfarande helt fascinerad. Linneorna var som en fin present efter en mardrömslik båtfärd. Blev nästan religiös.Jag dör fortfarande av skratt när jag tänker på den här tvååringen och hennes makalösa imitation av min sambo på studsmattan (just den imitationen är dock ej på bild). Så fint att få träffa henne och andra nära & kära efter en lång vår i olika landsändor.Jag vill minnas att vädret var ”sådär” från midsommar och framåt… Men lite badväder blev det! Här är vi på väg till ön. Inte vår ö då. Men vi är ofta där.Vi har kollat på ganska mycket offentlig konst, får man väl säga. Här förstör min sambo Torgny Nilssons konstverk Dysfunctional outdoor gym. Och med förstör menar jag att han gymmade loss, trots att hela konstverket är tänkt att vara ett icke-fungerande utegym. Inget gick sönder, om någon oroade sig över det.Jag tog nytt personbästa på milen! Såhär röd och svettig kan man bli efter att ha sprungit på 46:44. Det känns fortfarande lite overkligt att jag fixade det. Jag har haft 47 min som drömgräns i flera ÅR.Min sambo har blivit nördigt intresserad av kaffe och trots corona har vi lyckats ha två kaffeprovningar med vänner. Skoj! Det här är från en helg som spenderades i en kompis stuga på vackra Höga kusten. Det regnade HELA TIDEN, men det var superhärligt ändå! Det fanns brädspel. Och kaffe. På sommaren och hösten kunde jag resa lite till Öregrund och hälsa på igen. Så skönt! En höstdag blev det helt magiskt väder! SOOOOOL. Den har man ju inte sett på ett tag nu… Jag tittar på den här bilden och förstår knappt vad jag ser. SOL.
Ibland är jag verkligen glad att jag kommer ihåg att fota emellanåt. Det är så lätt att glömma vad man faktiskt gör om dagarna – på vardagarna och de där andra dagarna. Det är kul att gå tillbaka!
Tänk att det bara är en månad sedan jag kände sådan hoppfullhet och glädje över att samhället börjat öppna upp lite mer. Jag såg fram emot roliga föreställningar och annat vi skulle göra, nära & kära vi skulle träffa och så vidare. Nu sitter vi med Sveriges kanske hårdaste restriktioner och kan inte ens resa någonstans annat än till jobbet, kan inte träffa någon utanför hushållet och så vidare och så vidare. Vi hann faktiskt gå på en otroligt fin Mozartkonsert innan restriktionerna kom och det gläds jag över. De hade anpassat det så bra på Norrlandsoperan, sett till att det aldrig blev någon trängsel. Strax innan var vi på väg att ta en kaffe på Espresso House, men fick vända i dörren för att det var smockfullt. Förutom några pliktskyldiga markeringar på golvet verkade de inte ha lyft ett finger för att minska trängseln. Borden stod tätt, stolarna stod tätt, allt var trångt och det var fullsatt. Sådant gör mig så irriterad. Att just kulturen är det som ska stängas ned under pandemin! Många fik och restauranger tar såklart sitt ansvar, men lika många gör det definitivt inte.
Nåja, jag ska inte klaga. Vi är friska och har jobb (gud så mycket jobb jag har för den delen!!). Jag hade gärna bakat pepparkakor med mina vänner, kunnat bjuda in till glöggfika och kanske avverkat någon spelkväll, men nu blev det inte så och det är ganska lugnt ändå. Eller spelkväll har vi och för sig haft. Digitalt. Självklart känns det ovisst och deppigt med julen, men jag tänker inte ta ut något i förskott. Vi får se hur det är då, helt enkelt.
Att inte riktigt veta hur julhelgen ska se ut förtar dock en del av julmyset för mig, måste jag erkänna. Även det att inte kunna bjuda hit folk gör hela julmyset lite tristare. Varför ska jag baka & fixa om ingen kan komma hit? Att inte kunna gå på julkonsert, julmarknader eller strosa omkring på stan bland julpynt gör också sitt till för att ge känslan av att det är mörk november snarare än SNART JUL. Allt detta är helt klart i-landsproblem. Det är bara det att jag tycker att julen, hela vägen från november till tjugondag knut är SÅ mysig och nu är det ännu en grej som pandemin har snott. Så lite deppigt är det ändå. Och självklart känner jag för de som definitivt inte får en avkopplande jul i år, på grund av sjukdom & oro, på grund av slitsamt jobb inom vården eller av andra orsaker!
Nu när december strax är här ska jag försöka göra vad jag kan för att hålla humöret uppe: lyssna på lagom mycket julmusik, äta goda grejer som hör julen till, kolla på SVT:s julkalender (om den är kass kan man ju se någon bra på Öppet arkiv istället), pyssla mer än vad jag brukar, tända ljus och sådant. Ja, och så kommer jag ta sovmorgon, träna (hemma) och läsa noveller. Jag har ju min egenkomponerade novellkalender i år (och en jättefin Stunder i advent-kalender!). Kanske kan jag också få ändan ur vagnen och göra saker jag tänkt i flera ÅR att jag borde ta tag i, som att flytta bloggen till en databas som stödjer emojis till exempel. Pandemin kan ge alla möjliga sega projekt en skjuts. Vi får väl se.
Decembers novelläsning.
Novelläsningen ska bli en skön avrundning på det här årets läsning. Jag hade någon slags idé om att hinna läsa ut de flesta av mina andra påbörjade böcker inför decembers novellprojekt och jag lyckades nästan! Vad läser du december?
Nu är november snart här. Den kommer att börja festligt med att min sambo ska ta emot Greta Renborgs pris. Greta Renborg var bibliotekarie och lektor vid Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås. Hon hade en stark idé om att bibliotek måste nå ut i samhället och hon var tidigt ute med att jobba med marknadsföring och PR. På hennes 65-årsdag (1986) instiftade Svensk biblioteksförening ett pris i hennes namn och det har delats ut årligen sedan dess till enskild eller enskilda biblioteksanställda som arbetar i Greta Renborgs anda. Det är en stor ära att belönas med hennes pris, så jag är såklart stolt över min sambo. I dessa pandemitider blir det dock ingen vanlig, publik prisutdelning. Det känns festligt hur som helst!
Efter prisutdelningen finns det egentligen ingenting i kalendern. Tanken var att vi skulle gå på en nycirkusföreställning i slutet av november, men den blev inställd. Kanske får vi möjlighet att gå på något annat nu när man äntligen har lättat något på begränsningarna och möjliggör för fler kulturevenemang. Jag blev jublande glad när jag hörde beskedet om att det från imorgon kommer att vara tillåtet med upp till 300 sittande gäster (i vissa regioner). Jag älskar kultur, behöver kultur. För mig är inte kultur någonting ”extra”, något som man enkelt kan skala bort och prioritera bort. Jag tycker att det är en helt nödvändig del i vårt demokratiska samhälle. En gång skrev jag ett långt inlägg om vad kultur betyder för mig och det är giltigt än. Nu är jag glad att vi äntligen kan öppna upp lite mer, att återigen få möjlighet att genom kulturen möta nya tankar och ta del av allt kulturen ger oss. Jag vet att många har saknat det, saknat det och mycket annat. Sådana här kriser är svåra, jag inser det. Nu är jag i alla fall glad att man talar högt om att den isolering som många hamnat i och den ensamhet som många upplevt, faktiskt är ett hot i sig mot folkhälsan. Alltför ofta sätts det likhetstecken mellan fysiska åkommor & besvär och ohälsa. Ändå är det psykisk ohälsa som hindrar de flesta sjukskrivna från att jobba. Det har varit så mycket gapande från vissa håll om att man ska hålla sig hemma. Det har provocerat mig. Inte för att jag vill förminska riskerna med coronaviruset, men depression är också en potentiellt dödlig sjukdom, och annan psykisk ohälsa relaterad till nedstängda samhällen och alla dess konsekvenser, är inte heller direkt bra. Jag känner flera som har mått mycket dåligt under den här perioden som varit.
Men trots att vi nu går in i årets kanske mörkaste och deppigaste period så känns det ändå lite ljusare på något sätt! Otroligt! Och snart är julen här. Jag kommer nog försöka fixa så mycket som möjligt inför jul redan nu i november, så att jag kan luta mig tillbaka hela december sedan och njuta maximalt av julmyset. Det brukar bli roligast så.
Sedan måste jag verkligen skärpa till mig med läsningen. Jag gillar inte att ha alltför många böcker igång samtidigt. Jag läser korta snuttar varje dag och jag tycker att det blir för splittrat om man hoppar mellan olika böcker hela tiden. Jag brukar försöka hålla mig till en ljudbok, en e-bok och en pappersbok i taget. Läser jag någon riktig tegelsten kanske jag till och med har två pappersböcker på gång, så att jag också har någon lite mer behändig bok jag kan ta med mig om jag vill ha med mig en bok någonstans. Nu har dock detta inträffat: låneböcker har lagts på hög, bokcirkelböcker har lagts på hög, ett recensionsexemplar (något jag inte brukar ta emot speciellt ofta, kan jag ju säga) har kommit emellan och ja, det har ballat ur. Jag har nio påbörjade böcker nu. Det är för mycket. I november hoppas jag på att avsluta åtminstone fem av dem, däribland Kallocain av Karin Boye, som jag läser om i vår bokcirkel, The Hate U Give av Angie Thomas, som var förra månadens bokcirkelbok och som är ett bibliotekslån. Jag vill också läsa klart Jo NesbøsKungariket, som är väldigt fängslande – det är frustrerande att så mycket annat har kommit emellan.
Okej, det finns mycket som är mysigt med hösten. Jag skulle kunna skriva floskler om att stanna inne med en kopp te och höra regnet smattra mot rutorna. Och sådant. Men faktum är att jag tycker att hösten, och framför allt vintern, börjar kännas allt längre här i Umeå. Det är så onödigt mörkt! Mörkt och kallt. Om augusti och september fortfarande har ett lite ”nystarts”-skimmer över sig, en iver att testa nya grejer, påbörja nya projekt, så är oktober helt klart tristare. Faktiskt. För att råda bot på detta måste man göra sitt bästa att hitta på skojiga grejer. Som tur är finns det mycket större möjligheter nu att njuta av kultur. Om man jämför med vårens utbud… Den opera vi köpte biljetter till blev inställd inom några dagar, men jag ser i alla fall fram emot att gå på standup om några veckor. Sedan vill jag klämma in lite bio och utställningar, i vanlig ordning. Och så ska jag åka till Öregrund! En cocktailkväll har vi framför oss också och så ska vi åka ner till min svägerska med familj. Vi får se om jag hinner plöja några böcker också. Det går ärligt talat ganska långsamt att läsa just nu, men det är sådana perioder man hamnar i emellanåt. Sådant är livet.
Jag ska åtminstone speeda på och försöka läsa ut The Hate U Give av Angie Thomas så fort som möjligt. Om det inte vore för att jag har fått förhinder att delta, så skulle vi ha bokcirklat den i oktober. Jag valde att läsa den ändå och nu börjar det bli dags att läsa klart den eftersom den är en lånebok. Det är en riktigt bra och brännande bok om rasism.
The Hate U Give av Angie Thomas
Oktober är annars en riktigt intensiv månad om man ser till förlagens utgivning. Det kommer massor av spännande titlar! Här är de som jag fått upp ögonen för lite extra:
Sidenkatedralen är en samlingsvolym med två av Sara Danius ej färdigställda verk. Här finns essäer och artiklar och en bok om hennes fotokonstfavoriter. Sara Danius gick verkligen bort i förtid. Nu har jag förvisso inte läst hennes böcker, men hennes artiklar i DN genom åren har varit väldig speciella och bra. Det känns fint att även de här sista volymerna ges ut.
Badfluence av journalisterna Julia Lundin och Yasmine Winberg är en reportagebok där influencer marketing-branschen synas i sömmarna. Det känns väldigt aktuellt och intressant. Det här är en bransch där det uppenbart finns mycket bluff och båg. Och mycket pengar. Det kanske är dags att någon tar ett seriöst grepp om den här miljardindustrin där enskilda personer har så väldigt mycket makt.
Julen är snart här! Vill man få omedelbar julstämning så kommer Elsa Beskows jul i nyutgåva. Det finns säkerligen nyare, modernare, intressantare bilderböcker där ute, men Beskow är Beskow och hennes bilder är verkligen tidlösa.
Något annat som är 100% julmys är Astrid Lindgrens julberättelser! Nu kommer en härlig samling, illustrerad av Björn Berg: Vi har så roligt när det är jul. Jag blir alldeles fylld av jullängt bara jag ser framsidan. Boken innehåller Emils julkalas för fattighjonen, Pippis julgransplundring och många andra klassiker.
En bok om kvinnosaker! Jag blev nyfiken direkt när jag såg titeln på Karin CarlsonsKvinnosaker. Det är en faktabok om svenska kvinnors historia genom femtio föremål, t.ex. cykeln, vibratorn och byxkjolen. Kul, intressant!
Jag har inte anammat den här grejen med julböcker (däremot brukar jag ha novellkalender…). Det finns i alla fall en uppsjö av böcker med jultema och den här månaden kommer Kalla, vita vinternätter av Christoffer Holst. Jag gillade Mitt hjärta går på av samma författare, så om jag skulle läsa en julbok så skulle det nog bli den!
Nu när det är så mörkt kan man passa på att blicka uppåt. Mot stjärnhimlen. Jag kan ingenting om stjärnor! Men det här märkliga året tror jag att det är många som har börjat intressera sig för utelivet i betydelsen att vara ute i naturen. Kanske stjärnskådning blir en ny mikrotrend? I så fall kan boken Natthimlen: En guide till stjärnorna av Robin Kerrod och Tom Jackson vara en bra bok att ha med sig.
Kvinnosaker av Karin Carlsson
Det blev en lista med många julböcker! Men det är årets gång… Har du någon bok du ser fram emot i oktober?
September är snart här och nu har jag verkligen hunnit bli varm i kläderna efter en dryg månad med jobb. Nu känner jag mig på många sätt redo för hösten. Jag har alltid gillat hösten eftersom det är en skön tid för nystart och omstart. Det speciella med 2020 är dock att ”allt” har varit på paus sedan mars och att sommaren visserligen har inneburit semester, men inte de äventyr man kanske hade tänkt sig. I år har jag med andra ord inte samma längtan efter vardagen som jag brukar ha. Det jag ser fram emot är dock att dansen kommer igång igen. Jag har faktiskt dansat riktigt mycket hela sommaren, dels spontant med vänner (på dansbana utomhus) och dels under en underbart rolig kortkurs som jag gått i augusti, men nu blir det mer!
Det känns som att den här hösten inte blir så mycket omstart, utan mer ett återupptäckande av stort och smått som saknats den senaste tiden. Sedan biograferna slog upp portarna igen har vi varit på bio tre gånger och sett filmer vi kanske inte ens hade sett normalt sett. Vi har slutat vara kräsna eftersom det är bion, inte filmen, som är grejen just nu. Vi har varit på finfina Västerbottens museum också. I september vill jag även gå på Bildmuseet. Nu blir man glad för allt möjligt som man brukade ta för givet.
Något annat som kommer att få en liten nystart nu under hösten är bokcirkeln, som i och för sig började med en fantastiskt mysig träff hos Anna i augusti (vi satt ute och njöt i solen med gott fika och hundar som idylliskt sprang omkring och lekte med Umeälven i bakgrunden). Under våren har vi främst setts på videolänk och livet har kommit emellan för många, som inte har kunnat delta, men nu är vi igång igen, hoppas jag! Till nästa träff läser vi Tio över ett, en bok som jag sjukt gärna hade diskuterat när jag läste den här om året. Här finns många uppslag för diskussioner känner jag, så jag ser fram emot att vi ska prata om den.
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Samtidigt är situationen på många sätt densamma som den varit det senaste dryga halvåret. Man gör sitt bästa för att hålla avstånd, man tvättar händerna varje gång man passerar ett tvättställ (och har alltid handsprit redo i fickan) och man reser inte omkring hur som helst utan eftertanke. Samtidigt har det blivit något av ett nytt normaltillstånd, ett normaltillstånd och en samtidig ständig ovisshet. Jag har en viss oro nu när terminen drar igång igen. Jag tycker det känns ganska oroligt med universitet, ärligt talat: 1000-tals ”odödliga” 20-nånting som plötsligt kommer till Umeå från hela landet och pluggar, festar, hånglar. Kanske det plötsligt blossar upp smitta på ett sätt vi hittills varit förskonade från i Västerbotten. Vem vet vad hösten ger. Jag ser i alla fall till att glädjas åt allt stort och smått som går att glädjas åt så länge.
Ja, vi får se vad september bjuder på i slutändan. Böcker lär jag väl i alla fall läsa, i vanlig ordning. Jag tänkte bland annat läsa Swede hollow av Ola Larsmo, som jag har haft i läsplattan i åratal (inte Larsmo då, utan boken). Jag har en kollega som sedan en tid brukar fråga mig varje gång han ser mig om jag inte har läst Swede Hollow än. Vad förvånad han kommer att bli om jag en dag kan svara ”Jo, det har jag”!
Swede hollow av Ola Larsmo
Vad gör du i september?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Men vad gör det?! En ödmjuk tanke kring läsningen i mars är hur som helst att helt enkelt läsa ut allt jag har påbörjat (eller åtminstone läsa vidare i det jag har påbörjat).
Den kommer jag inte läsa ut i februari heller, men jag kämpar på!
